Sommarens ABC: S
S som i Smith, Patti (konstnär)
Den smög sig på först. Den där känslan av att något viktigt håller på att hända. Att det inte bara är en trend eller ett undantag, utan en verklig förändring vi har framför oss.
Och händelsen är den här: du behöver inte längre vara en 19-årig rätt clueless pojke som med lite tur och 10 år av ackumulerade rocklåtar lyckas släppa en, kanske två, fantastiska rockskivor. Från och med nu kan du lika gärna kan vara en femtioårig kvinna (eller man för den delen) som genom att jobba hårt och sträva efter en orädd konstnärs förmåga att hålla hjärnan öppen genom hela livet fortsätter skapa något relevant, oavsett vilket medium det handlar om.
Den här helgen debuterar festivalen Stockholm Music & Arts, som är det slutgiltiga beviset för att det här stämmer. Jag ser fram emot att se Marianne Faithfull spela låtar från ”Horses and High Heels” (hennes 19e och bästa skiva) nästan lika mycket som jag ser fram emot att se den oräddaste av dem alla, Patti Smith.
Den här var bästa när hon spelade på Konserthuset efter Polarpris-utdelningen.
