P, som i Purity Ring.

”Shrines” är Corin Roddicks och Megan James första album. Det är (på ett ungefär) för de senaste årens sammansmältning av indierock och hiphop/R&B vad Postal Services ”Give Up” var för digitaliseringen av poppen för exakt tio år sedan. Intressant nog härstammar båda dessa skivor i huvudsak från de norra delarna av Nordamerika (Ben Gibbards Washington och Alberta), och båda är släppta via i rockkretsar högt respekterade etiketter: Sub Pop och 4AD.

”Shrines” är med dagens mått mätt dessutom precis lika delar utmanande som kafékompatibel som ”Give Up” var. Trots att den gör sitt bästa för att irritera och äckla är den sommarens mest lämpliga parmiddagsmaterial för den som vill visa sig lite snajdig och med, men på samma gång har vett att uppskatta en rar poplåts positiva effekter på inredningen. Med andra ord har du framför dig att få uppleva ännu ett sådant där klassiskt pophistoriskt ögonblick där motkulturen slinker än hit och än dit, och till slut slinker ner i mittfåran! Jag lyssnar på ”Shrines” när jag läser sista delen av Hungerspelen.