När unga tjejer får skriva alternativa berättelser om sina idoler landar det ofta i ambitiöst flicksnusk.

Fanfiction är en samlingsterm för litterära texter skrivna av fans till ett ursprungligt verk, redan existerande karaktärer, eller en känd person. Dessa texter publiceras nästan aldrig tryckta på papper, eller utgivna av förlag. Jag tror att många med mig kanske främst associerar denna typ av texter till den så kallade ”nördkulturen”, men vid en googling hittar jag stora mängder texter skrivna om band som Backstreet Boys och naturligtvis om Justin Bieber.

Denna sorts litteratur läses främst av fans som ofta också skriver egen fanfiction, och ofta kräver en läsning stor förförståelse för miljöer, teman och karaktärer. All konsumtion och produktion av denna typ av texter är främst lustbaserad och det finns inga stora pengar att tjäna på den tid du lägger ner. (Dock ska snusksuccén ”50 shades of grey” vara baserad i stort på fan fiction runt Twilightsagan om jag förstått saken rätt?) Och det handlar om mycket tid. Vid en genomsökning av till exempel  featured stories  på ”Justin Beiber FanFiction Archive” har flera av texterna över 60 kapitel.

I likhet med den sorts noveller som publicerades i tidningen Frida och STORY med vanligt förekommande teman som ”Min natt med rockstjärnan” eller ”Det var ju han, killen på löpsedlarna!”, har de flesta av fanfictiontexterna romantiska teman som inte sällan blir mycket sexuellt explicita. När jag försöker öppna en av de högst rankade texterna på sidan möts jag av en liten varningsbanner: ”This story may contain material unsuitable for youth”.  Många av texterna har också varningstaggar som flaggar för tydligt sexuellt innehåll, droger, ätstörningar, sexuellt uttnyttjande och våld. Jag vill kärleksfullt kalla genren ”flicksnusk”. Dessa texter skulle kunna fungera lysande som motbevis mot den i många skolor så populära missuppfattningen att bara tonårspojkar är besatta av sex.

”Ignoring him, she turned back to her naked self, her pure, raw, naked self. She had no make up on and was naked – as I’ve already established. ”

Lev Grossman sa i TIME 2011 att ”De är fans, men de är inte tysta konsumenter av media. Kulturen talar till dem, och de talar tillbaka på kulturens eget språk”, vilket påminner mig lite (helt taget ur sin kontext) om Loreens uttalande i Tidningen Novell: ”Ta kulturen och gör vad fan du vill med den!”. Fanfiction för unga tjejer blir ett sätt att aktivt kanalisera romantiska och sexuella fantasier inför en idol, och samtidigt lyckas täcka andra stora ämnen, som ätstörningar. Skrivandet fungerar också som ett kreativt utlopp och detta i ett hyfsat slutet nätverk där man respekterar och betygsätter varandras arbete.

Författaren och fanet Kelli Joyce ur Lev Grossmans artikel: ”I’ve been in fandom since early 2005, when I was getting ready to turn 12,” says Kelli Joyce. ”For me, starting so young, fanfic became my English teacher, my sex-ed class, my favorite hobby and the source of some of my dearest friends. It also provided me with a crash course in social justice and how to respect and celebrate diversity, both of characters and fic writers.”