Killbloggen: De trollade på åttiotalet också

Bara för att vi inte kunde använda saker som youtube och twitter på åttiotalet, betyder det inte att vi kunde uppföra oss. Till och med jag, som ändå har levt och varit en tänkande person under en tid då ”internet” inte fanns ens som vag idé (ja, i mitt lilla barnhuvud alltså), blir lite till mig när jag tänker på www, och vad vi gjorde innan vi kunde använda oss av dess underbara möjligheter. Om du råkade vara ung under åttiotalet och väldigt förtjust i en grupp du hört på radio, eller läst om i Okej och ville prata med andra om ditt intresse var det ett uppsökande manuellt jobb, som involverade en massa pengar i frimärken.

Samtidig verkar fans alltid i princip ha ägnat sig åt samma aktiviteter. Om du läser i en tidig Okej-tidning kan du till och med hitta motsvarigheter till dagens så kallade trollningar, fast i insändarform. Med ”trolla” menas att skriva oseriösa och irrelevanta kommentarer och inlägg i syfte att uppröra och provocera.

Tänk fördröjningen som sker när du trollar via brev i Okejs insändarsida? Och hur ambitiöst det var, jämfört med idag:

1. Hitta person att trolla på insändarsidan

2. Skriva en riktigt vass och bra trolltext

3. Frankera och posta ditt trollbrev

4. Hoppas på att Okej publicerar din insändare

5. Om de gör det, vänta på svar och

6. om de inte publicerar dig så tvingas du upprepa hela proceduren, eller återgå till att smyga på grannen.

En stor skillnad förutom lättillgängligheten är dock den maktförskjutning som sker när du som ett aktivt fan själv kan söka, granska och sprida information om dina idoler, istället för att som förr behöva förlita dig på auktoriteter som officiella fanclubs och ungdomstidningar. Tänk bara på den imponerande pr-maskin som finns bakom till exempel Justin Bieber i hans fans, som arbetar konstant från olika håll på att dela korrekt information och reda ut missförstånd och samordna fanträffar i idolens ära. Mer om det längre fram här på Killbloggen.

Det är mycket lättare att följa sina idoler idag, och bygga upp känslan av intimitet via twitter, facebook och andra kanaler. Och det är mycket lättare att hitta andra fans och känna grupptilhörighet och organisera sig för sina intressen.

Nedan följer utvalda bilder, för att visa hur hårt livet som fan under åttiotalet kunde vara.

Öppna alla

LYSSNA: Joe Goddard feat. Mara Carlyle – ”She Burns”

artworks-000048490020-s5pcoq-t500x500

Ny singel från Hot Chip-Joe! (Läs mer…)


Joe Goddard har legat lågt med solokarriären ett tag och istället satsat på sitt Hot Chip och skivbolaget Greco-Roman, där han bland annat släppt favoriten Valentina. Och senast vi hörde honom solo var ju faktiskt när han gjorde en version av ”Gabriel” med henne 2011.

I vår satsar Joe på att komma tillbaka och då med EP:n ”Taking Over”. För att ladda inför detta har han nu släppt ett första spår, ”She Burns”, tillsammans med den brittiska sångerskan Mara Carlyle. Du hör den här!

Killbloggen: De trollade på åttiotalet också

IMG_3091

Bara för att vi inte kunde använda saker som youtube och twitter på åttiotalet, betyder det inte att vi kunde uppföra oss. (Läs mer…)

Till och med jag, som ändå har levt och varit en tänkande person under en tid då ”internet” inte fanns ens som vag idé (ja, i mitt lilla barnhuvud alltså), blir lite till mig när jag tänker på www, och vad vi gjorde innan vi kunde använda oss av dess underbara möjligheter. Om du råkade vara ung under åttiotalet och väldigt förtjust i en grupp du hört på radio, eller läst om i Okej och ville prata med andra om ditt intresse var det ett uppsökande manuellt jobb, som involverade en massa pengar i frimärken.

Samtidig verkar fans alltid i princip ha ägnat sig åt samma aktiviteter. Om du läser i en tidig Okej-tidning kan du till och med hitta motsvarigheter till dagens så kallade trollningar, fast i insändarform. Med ”trolla” menas att skriva oseriösa och irrelevanta kommentarer och inlägg i syfte att uppröra och provocera.

Tänk fördröjningen som sker när du trollar via brev i Okejs insändarsida? Och hur ambitiöst det var, jämfört med idag:

1. Hitta person att trolla på insändarsidan

2. Skriva en riktigt vass och bra trolltext

3. Frankera och posta ditt trollbrev

4. Hoppas på att Okej publicerar din insändare

5. Om de gör det, vänta på svar och

6. om de inte publicerar dig så tvingas du upprepa hela proceduren, eller återgå till att smyga på grannen.

En stor skillnad förutom lättillgängligheten är dock den maktförskjutning som sker när du som ett aktivt fan själv kan söka, granska och sprida information om dina idoler, istället för att som förr behöva förlita dig på auktoriteter som officiella fanclubs och ungdomstidningar. Tänk bara på den imponerande pr-maskin som finns bakom till exempel Justin Bieber i hans fans, som arbetar konstant från olika håll på att dela korrekt information och reda ut missförstånd och samordna fanträffar i idolens ära. Mer om det längre fram här på Killbloggen.

Det är mycket lättare att följa sina idoler idag, och bygga upp känslan av intimitet via twitter, facebook och andra kanaler. Och det är mycket lättare att hitta andra fans och känna grupptilhörighet och organisera sig för sina intressen.

Nedan följer utvalda bilder, för att visa hur hårt livet som fan under åttiotalet kunde vara.

+ Ladda in fler inlägg