East 17 och Take That var de två största brittiska pojkbanden under första halvan av nittiotalet. Trots att de utmålades som rivaler hade de helt olika framtoning och sound.

East 17 utgjordes 1991 av fyra ostädat snygga killar från Walthamstow i östra London: Tony Mortimer, Brian Harvey, John Hendy och Terry Coldwell. Musiken var från början influerad av dansmusik, euro, rap, rnb-sång och hade ofta poppiga melodier, med Tony Mortimer som musikaliskt drivande.

Historierna om hur East 17 bildades går isär något. Mortimer menar själv i en intervju i The Guardian att han, på sin managers inrådan, skrapade ihop några killar från skolan och skapade East 17 med New Kids On The Block i bakhuvudet. Enligt honom ska han inte ens ha känt till Take That, vilket möjligen kan ha något att göra med en eventuell rivalitet banden emellan. En annan sida menar att tanken hela tiden var att skapa en motpol till Take That på initiativ av London Records och Tom Watkins (som tidigare arbetat med Bros och Pet Shop Boys). Syftet var att skapa ett band med mer opolerad finish, som bad girlsen kunde bli kära i. Klart de blev det.

Första singeln ”House of Love” släpptes 1992 och sålde 600 000 exemplar. Debutalbumet ”Walthamstow” nådde förstaplatsen på brittiska albumlistan. East 17 hade sin absoluta storhetstid mellan 1992 och 1997, då de släppte tre album, samtliga på topp 10: ”Walthamstow”, ”Steam” och ”Up All Night”. Under dessa år placerade sig 18 av deras singlar på topp 20. De sålde sammanlagt över 20 miljoner skivor. Balladen ”Stay Another Day”, som blev gruppens enda singeletta i Storbritannien, och som också höll platsen i fem veckor, var en djupt personlig låt för Mortimer, som skrev den efter broderns självmord. Att låten blev en stor hit var aldrig tanken från början, och familjen var inte supernöjd, enligt honom själv.

1997 började det gå sämre för bandet. Sångaren Brian Harvey sa i en intervju att han tagit ecstasy och festat, och att det ”är coolt” och ”kan göra dig till en bättre person”.  Han kickades ur gruppen då det inte hade sett bra ut att låta honom vara kvar. Detta trots att det andra albumet ”Steam” innehåller låten ”Generation Xtc” som oblygt flirtar med drogen: ”Echo evolution/ The dance of ecstasy/ In the land we lived before/ Where love is the only law” .

Mortimer lämnade gruppen inte lång tid därefter och splittrade East 17. De har kommit tillbaka i olika konstellationer (med antingen Harvey eller Mortimer som inte verkar fungera särskilt bra tillsammans) sedan dess. I år släppte Mortimer, Coldwell och Hendy albumet ”Dark Light”, influerat av U2 och Kings of Leon. Harvey har som soloartist bland annat arbetat med Wyclef Jean, men kanske gjort sig mest känd för den helt osannolika bedriften att råka köra över sig själv, efter att ”ha ätit för många bakpotatisar”.

Take That är en brittisk grupp sammanförd av Nigel Martin Smith, och även bandet som gett oss superstjärnan Robbie Williams. Medlemmarna var i början av nittiotalet Gary Barlow, Robbie Williams, Mark Owen, Jason Orange och Howard Donald. Gary Barlow var den vars låtskrivarförmåga bandet skapades kring, och anses också vara gruppens kreativa ledare. Det första albumet ”Take That & Party” släpptes 1992 och har sålt dubbel platina i hemlandet.

Allt som allt har Take That lyckats få 27 topp 40 singlar, och 16 topp 5 i Storbritannien. Elva av dessa singlar nådde förstaplatsen, och sju av albumen har gjort detsamma. Över hela världen kan de tillgodoräkna sig: 54 listettor och 35 albumettor, och de står bakom två av de bäst säljande albumen under nittiotalet i Storbritannien: ”Everything Changes” och ”Greatest Hits”.

Andra albumet ”Everything Changes”, till största delen skrivet av Barlow, släpptes 1993. Det blev gruppens genombrott utanför Storbritannien, och skivan sålde fyra gånger platina i hemlandet.  I likhet med New Kids On The Block sålde man också massor av merchandise i form av dockor, smycken, kläder och en massa andra prylar med bandet som motiv. 1995 vann Take That pris för bästa liveakt på MTV Europe Music Awards.

1995 släpptes deras tredje album, ”Nobody Else”, och andra singelsläppet, fantastiska popballaden ”Back For Good”, blev en megahit. Den låg etta på inte mindre än 31 listor världen över, och blev Take Thats första hit i USA.

Under tiden hade Robbie Williams hängt med Oasis, fått problem med droger och 1995 lämnade han bandet. Han har i efterhand berättat i The Guardian att han skämdes över att vara i ett pojkband, sjunga poplåtar och göra dansrutiner inför småtjejer. Året efter att han lämnat bandet kallade han ”mitt år i en Maida Vale källare” med gangsters och sömnlösa dygn. Han beskriver det som ett år av ”ungdomens hybris och kokain”.

Efter Williams avhopp fortsatte resterande medlemmar med turnén för ”Nobody Else”, men i februari 1996 valde de alla att gå skilda vägar. Dock inte utan att ge ut ett ”Greatest Hits” album som släpptes 1996 och dessutom innehöll en cover på Bee Gees ”How Deep Is Your Love”. Ett officiellt ”sista framträdande” gavs i Amsterdam i april 1996, och bandets upplösning skapade kaos på många håll. Unga tjejer hotade med självmord och särskilda telefonlinjer upprättades för att ge stöd åt fans i kris. I dag är Take That återförenade och deras succé tio år efter debuten har på många sätt varit startskottet för ”manbandvågen”  i dag, som vi kommer att återkomma till här på Killbloggen inom kort.