När en manlig rnb-artist berättar om sin kärlek till en man är det en musikpolitisk världsnyhet. Bloggaren och skribenten Jon Lax är överlycklig att ha Frank på sin sida, i sitt lag.

Jag skriver det här från en plats där jag inte har någon fast uppkoppling. Vid något tillfälle om dagen kan jag titta in, ta vanliga rundan runt internet för att se vad som hänt, om något hänt alls. Oftast har det inte det, oftast kan det som hänt vänta.

I morse blev rundan kort, bland det första jag såg var mina vänners och deras vänners länkar till en och samma bloggpost. Jag klickade på länken och i stället för en ny sång, som jag hoppades detta kollektiva länkande handlade om, fick jag läsa den vackraste text jag ramlat över på länge. Frank Ocean, rnb-världens just nu starkast lysande hopp, berättar att han älskat en man. Frank Ocean berättar om sin första kärlek, en kille han träffade för fyra år sedan, och hur han, när kärleken inte kunde besvaras, försökte leva som det förväntades av honom:

”The dance went on… I kept the rhythm for several summers after. It’s winter now.”

Jag har också dansat den dansen. Jag har också försökt att låtsas vara som de andra, försökt passa in i andras mallar och göra som andra gjort. Det går ett tag, tills det en dag inte går mer. För mig blev det också vinter och jag berättade.

På ett helt personligt plan är jag förstås överlycklig att ha Frank på min sida, i vårt lag. Frank, kanske jordens mest romantiske kille. Frank som inte ens när han sover vänder ryggen mot dig. Frank som tänker på ”forever” när andra kanske knappt vågar tänka på månader eller år.

På ett musikpolitiskt plan går det inte att underskatta betydelsen av hans blogginlägg. Frank Oceans officiella debutalbum ”Channel Orange” släpps på Def Jam den 17 juli (se trailern ovan). Det går inte att förringa vikten av att en manlig rnb-artist, precis på tröskeln till sitt stora genombrott, ens vågar röra vid frågan om sin sexualitet. Än mindre berättar om kärleken till en annan man. I en värld driven till heterosexualitetens yttersta spets, där män är män och kvinnor är kvinnor och inget annat, är ens anspelningar på något annat (Lex Lil B) kontroversiella i sig. Att då, som Frank, erkänna detta andra är inget annat än banbrytande.

”I don’t know what happens now. And that’s alrite.”

Det är det, Frank. Och jag hoppas att du kommer att märka att det är mer än alrite.

Jon Lax bloggar på Rodeo.net.