En på det vita sättet magisk EP, från den goda sidan häxhousen.

Jag stör mig ganska ofta på hur självreflekterande den svenska indiescenen är. Att vi svenskar skulle ängsligt och konstant blicka utomlands, besatta av att vara hippa och ”nästan som i New York” är min sämsta klyscha för den är inte ens sann. Den mesta nya svenska musiken som dyker upp reflekterar och reagerar ju på något som hänt tidigare, i Sverige. Till och med när något bryter kraftigt mot den lokala musikkulturen, som exempelvis banden kring och på Service och Information gjorde i Göteborg i mitten på förra decenniet, går det att härleda direkt till något som just hänt runt knuten. Enda skillnaden är att trend- och stilbrotten reagerar emot, inte på.

Nu säger inte jag att Merely är fullständigt unik. Hennes EP ”Semblance” som släpptes tidigare i år har låtar som till exempel ”Heliotrope”, som står nästan fysiskt nära just det nya-men-nu-gamla Göteborgsljudet, TTA, Air France. Men här finns något annat också. Ett vidare perspektiv, djärvare atmosfärer, stora rum. En gammal orgel i en nightbussig miljö, röster i 100 lager, som från den goda sidan häxhousen. För den som inte vet hur det ligger till skvallrar väldigt lite här om Sverige. Och redan där är alltså Merely unik. Lyssna själv, hela EP:n hittar du HÄR!

Och här ser du videon till titelspåret ”Semblance”: