Hurra för hat – Ännu ett rant om Sizzla

Ungefär ett decennium senare kommer nu ett hatiskt inpass i Sizzlagate.


Jag har suttit på det här inlägget i en månad nu – ungefär ett decennium i internetår alltså. Jag har väntat, för att inte låta upprörd eller raljerande. Men även för att jag är långt ifrån säker på att jag har rätt.
Det blev ingen Sizzla-konsert i Stockholm. Jamaicanen med de mörka ögonen och den stora turbanen skulle ha spelat på Strand 28 mars, men eftersom han brutit mot ett sorts avtal om att inte uttrycka homofientliga åsikter ställdes konserten in.
Det här inte kritik mot Strand, inte egentligen. De råkar bara hamna mitt i exemplet. Och jag råkar bara få fullkomlig panik av att Sizzla inte fick spela på Strand.
Jag vill se Sizzla. Jag vill lyssna på Sizzla. Jag tycker han är cool och snygg och när han sjunger låter det som om han gurglar småspik. Jag är dessutom totalt, fullkomligt säker på att jag inte kommer att misshandla någon på väg hem från en konsert bara för att Sizzla sagt till mig att göra det. Jag spöar inte invandrare när jag lyssnat på Skrewdriver. Jag har aldrig skjutit en kvinna med hagelbrakare efter att ha lyssnat på Utah PhillipsRock Salt and Nails”. Och min egen reaktion är den enda jag kan ta ansvar för.
Hela den här situationen känns som asfyxi – som om utrymmet för vad som får tyckas och sägas minskar för varje dag som går. Och även om bara en enda person – en person med föraktfulla åsikter – censureras, så minskar automatiskt det totala utrymmet för vad vi alla får tycka och säga.
Det går inte en dag utan att jag lyssnar på hetero-breeders som i musik och böcker hyllar sina barns storhet, trots att det enligt alla moderna undersökningar är fullkomligt förkastligt att föröka sig. I alla fall i västvärlden. Det spelar ingen roll hur mycket ekologisk mat du köper eller hur många miljöbilar du kör – en till nyfödd västerlänning nollställer omedelbart all annan miljömedvetenhet.
Men det är normen. Att skaffa familj och sen älska den är det som anses normalt. Därför höjs inga röster mot kärleksfulla hetero-hyllningar.
Att hata bögar, däremot, är inte normen.
Sizzla hatar bögar. Han har skrivit extremt medryckande dancehall om hur det känns för honom när han hatar bögar. Men eftersom hat är mycket mer icke-normativt än homokärlek förbjuds han att uttrycka de känslorna.
”Jag tycker ingenting är fel, så har det vart sen jag var barn” sjunger Jonas Lundqvist på sin nya skiva. Jag känner lika och för mig betyder det flator och humlor och radhushomos och råbögar och Sizzla ska få göra precis det som de tycker är rätt för dem. Det har inte med mig att göra.
”Jag kanske inte håller med dig, men jag är beredd att dö för dina åsikter”. Ungefär så står det på en av Simon ”Far Och Son” Gärdenfors nybuskisteckningar. Pratbubblan tillhör en svart man som hänger i en snara från ett träd bredvid en glad man i vit stjärngosse-kåpa. Tolerans kan gå för långt. Men genom att censurera nån med inkorrekta, intoleranta åsikter begår man samma misstag som miffot man vill skydda sig mot. Dessutom är det skillnad på åsikter och handling. Genom att censurera konst och musik missar du viktig information om vad människor som inte är som du tycker. Konst är som den där lilla fågeln som alla säger att de hade i gruvorna förr: den avslöjar saker som vi själva inte har möjlighet att känna av. Den är varningsklockan, golbögen, indikationen på att något är fel och kanske behöver åtgärdas. Och just nu är fågeljäveln knäpptyst.
Gavin McInnes, min högljudde, kontroversielle ex-chef på tidning Vice, skrev en gång en väldigt bra artikel som hette ”Hooray for Hate”. Där förklarade han exakt varför han älskar hat. Han räknade även upp ett antal människor med hatiska åsikter som verkat i det fördolda men som fått chansen att uttrycka sig och då druttat på ändan.
Så hur gör man då? Sitter man snällt och säger ”Mhmm” och ”Ahaa” och ”Nämen säger du det?” när någon sjunger att man ska spöa folk som bara vill uttrycka sig fritt? Det håller ju inte heller. Men att förfölja och förbjuda människor med marginaliserade åsikter kommer inte att göra att de åsikterna försvinner. Syndabocken har ju inte funkat särskilt bra de senaste typ 2 000 åren.
Jag har alltså ingen lösning eller slutkläm här. Jag vet bara att det behövs mer syre i den här ljusa, fräscha kulturgruvan vi lever i.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Öppna alla

”Jag har aldrig sett fler svenska rappare krisa så mycket som nu”

IMG_2410

”Identitetskrisen är här” – Ken Ring, Ametist Azordegan och Hasan Ramic diskuterar dagens svenska hiphoplandskap.
(mer…)

Ken Ring tycker att fler hiphopare borde köra ett års tuggrunda och leva fattigt. Det är för enkelt att släppa hiphopsinglar idag.

Håller ni med?

Se hela intervjun i senaste Studio PSL.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Därför vill Ken Ring radera hela E-types låtkatalog

IMG_2424

Martin Eriksson, varför sköt du luftgevär på Ken Rings skiva för tio år sedan? (mer…)

I förra veckans Studio PSL får panelen svara på vilka artister de helst skulle vilja radera från musikhistorien (med anledning av Apples nya uppfinning för att plocka bort U2 från världens datorer). Ken Ring svarar E-Type – och ganska snart förstår man att det finns en anledning till det….

Här ser du hela programmet, där förutom Ken Ring även Seinabo Sey, musikjournalisten Ametist Azordegan och PSL:s rapredaktör Hasan Ramic är gäster.

 

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

PREMIÄR: Grapell – ”Best Friend”

WPfGP2iUeRT8WcHzMOudKVjxQdWr2UBwawTrRAG9PlE

PSL råder dig – lägg denna popduo på minnet: (mer…)


De skulle ha kunnat dela jordmån med Umeåorkestrar som Deportees och Winhill/Losehill, men Grapell är hemmahörande ungefär 60 mil söderut – närmare bestämt i vår huvudstad.

Sedan EP-debuten för ett år sedan har bandet gått från trio till duo och är numera bemannat av långtida vännerna Nils Nygårdh (på trummor) och Emil Erstrand (på en helt hjärtslitande falsett). Den 8 oktober släpper de sin nya EP ”Friends” och idag har PSL den stora äran att världspremiära en ny sång från skivan.

”Best Friend” är varmare och mer organisk än bandets första singel ”Shaping My Love” som kom i augusti. Tillsammans är de två lysande typexempel på vart svensk pop bör bära hän 2014. Var så säkra på detta: du kommer att se betydligt mer från Grapell framöver.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

LYSSNA: Elliphant & MØ – ”One More”

Skärmavbild 2014-09-22 kl. 11.58.16

Första gången vi skriver Elliphant och nedtonad i samma mening. (mer…)

Svenska Elliphant brukar, som bekant, stå bakom den skogstokigaste dubstepen, den allra rejvigaste reggaen och stormigaste klubbelectron. I ett nytt samarbete med PSL-favoriten har hon däremot lagt alla musikutropstecken åt sidan. ”One More” är en avskalad (nåja, allt är relativt) slow jam för ett simmigt kvart i tre-golv.

Låten finns med på Elliphants kommande EP med samma namn som släpps i oktober.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Shoreline-stenen talar ut

7f11ae21cdd1_141086250113_nyhedstor2

De anonyma konstnärerna bakom Spela Shoreline-stenen har äntligen brutit tystnaden. (mer…)

Vi skrev om det här. Och vi pratade om det här, i veckans Studio PSL. Den rivningshotade Shoreline-stenen har varit på mångas läppar denna vecka – inte minst i kommentarsfält runt om på nätet.

”Ta bort den! Och Ingos! Hylla Håkan istället!” och ”Klart den ska stå LÅT STÅ! äntligen ett monument som jag kan relatera till.” är några exempel på reaktionerna som Shoreline-stenen väckt här på PSL.

Nu har de anonyma konstnärerna uttalat sig om sitt verk. I en mejlintervju med GP berättar de bland annat:

”För min del har jag tänkt på att göra nåt sånt här sen jag var åtta eller nio och brukade stå nere vid strandkanten och titta på vågorna. Jag har liksom alltid väntat på något varaktigt. Jag upplever att man tappar sin hunger och att man tappar sin riktning i livet utan stabila och pålitliga referenspunkter i tillvaron. Man blir förvirrad och bleknar bort. Ett klassiskt granitmonument känns beständigt och rejält.”

Hmm… de där raderna känns på något sätt bekanta? Hela intervjun läser du här!

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Tussilago firar likes med låt!

tussilago_foto_victor_flume

Tussilago har nått 2000 gillamarkeringar på Facebook – som tack ger bandet bort en tidigare osläppt låt. (mer…)

”2000 likes!!! As a thank you we give you a forgotten track from our debut EP; ‘Tickle Me’!”, skanderar Tussilago på sin Facebooksida. Den ”glömda” låten hamnade alltså aldrig på Stockholmsbandets första EP, men nu får vi ta del av den tillsammans med ovanstående digitala tackkort.

Vi hoppas både på fler fina musikgåvor (och fler verser på svenska!) från Ingrid-fabrikens bästa boyband i framtiden. Snart väntar skiva – en av årets bästa, har vi redan tippat. Tills dess värmer vi oss med sommarminnen från den där magiska Gagnefspelningen. Och lyssnar på ny/gamla ”Tickle Me” så klart.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

LYSSNA: Nadya – ”Refugee”

Nadya

Duvchi-producerade Nadya gör debut. Lyssna på hennes Elliphanteska låt mot rasism. (mer…)

Det är inte bara Dödens Dal som har luftat sitt missnöje över valresultatet denna vecka. På annat musikhåll har debuterande Nadya sagt sitt om de där 13 procenten. Hennes första sololåt, som släpptes nyss, handlar om rasism, fördomar och utanförskap.

Nadya startade sitt första punkband som 12-åring och har spelat med PSL-uppmärksammade houseduon Franskild. Nu samarbetar hon med Duvchi och gör ”middle eastern heavy bass”. Vi hör inslag av Elliphant, Zhala och M.I.A. i en hypnotisk mix - vilket ju uppenbarligen ska tas en komplimang (!)

Här lyssnar du på låten.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Lyssna på musiken från Fonko!

wanlov-07-story-websitejpg

Om den afrikanska musikrevolutionen handlar SVT:s nya serie ”Fonko”. PSL fick en specialgjord spellista från Fonko-redaktionen med deras allra bästa musiktips. (mer…)


Under tre lördagskvällar i rad, med start nu i helgen, sänder SVT dokumentärserien ”Fonko”. Serien tar upp vad som händer på musikscenen i några av världens snabbast växande ekonomier som Ghana, Angola och Burkina Faso. I serien intervjuas bloggare, artister och dj:s om den stora musikrevolutionen som håller på att hända.

Första programmet handlar bland annat om den kommersiella musikscenen i Nigeria dit artister som Kanye West, Akon och Rick Ross just nu vallfärdar för att sajna nya talanger.

Här läser du en längre intervju om Fonko.

PSL bad Fonko-redaktionen (Lamin Daniel JadamaLars Lovén och Göran Hugo Olsson) sätta ihop en lista åt PSL med musik från det första avsnittet. Det ville dom! Varsågoda, världens bästa blandning av sa-house, shangaan electro, afrobeats och naija swag:

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Busy <3 Afrobeats

Hasan Ramic Profil

Kort om Busy Signals afrobeat-covers från det senaste året. (mer…)

Under mitt värv 2014 har jag i oändligt många sammanhang påtalat Busy Signals framgångar på den afrikanska kontinenten. Jag har bland annat tjatat om en spelning i Uganda där han hämtades av en gigantisk motorcykel-eskort för att sedan uppträda på en utsåld nationalarena. Så här såg det ut:

Men Busys fokus på Afrika är inte bara rent affärsmässigt. Han har under det senaste året inte bara gett uttryck för att vilja exportera sin reggae och dancehall dit, han verkar vilja ta del av den Afrikanska musikscenen. Han har under året släppt en rad covers på främst nigerianska afrobeat-hits.

P-Squares ”Personally” är en ofantlig hit. Inte bara i Nigeria utan också i diasporan. I USA, Europa och Kanada har afrobeats också blivit en krydda på reggae- och dancehallklubbar då stora delar av publiken som går ut där har rötter främst i olika delar av Afrika. Att Busy Signal visar upp en oanad fingertoppskänsla genom att göra en cover på en av samtidens störta och mest förbisedda pophits säger mig bara att han är smartare än din average dancehall deejay. Inte nog med att han befäster sin ställning på den Afrikanska kontinenten, han gör sig aktuell i diasporan också genom att tvinga in sig i på afrobeats-dansgolven.

I början tyckte jag att det var något unket med att Busy stjäl av sina afrikanska kollegor på det här viset. Traditionellt har den jamaicanska musikscenen stått närmare den amerikanska musikindustrin och möjligheten att ta sig ut från ön och ”lyckas” har varit mer tillgänglig än vad det har varit i till exempel Nigeria. Men samtidigt – P Squares original har 25 miljoner visningar på youtube och Busys cover har dryga 300 000. Att han inte creddar dem någonstans känns inte som att det gör så överdrivet mycket.

Busys senaste afrobeats-stöld är återigen från Nigeria: Starboiy feat. L.A.X. & Wizkid – ”Caro”, en låt man har hört mycket på dansgolv som spelar afrobeats det senaste året. I Busys tolkning blir det en klassisk ”gyal tune” om whining och andra former av queenstyle-dans. Vissa dancehallpuritaner har uttryckt oro över den rådande trenden med att blanda in afrobeats i dancehall. Det sägs att det bara ska spelas jamaicansk musik i dancehallen. Och jag håller med till viss del, när jag går ut någonstans som marknadsförs som en ”reggaeklubb” så vill jag höra reggae och dancehall, men att helt sätta sig på tvären till annan musik i dancehallen är både dumt och historielöst. Ända sedan de tidigaste ljudsystemens tid spelades ALL musik i dancehallen, och jag ser inte varför vi som gör vår egen tolkning av dancehall ska vara annorlunda. Man behöver kanske bara vara tydligare i informationen.

/H

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

+ Ladda in fler inlägg