Hurra för hat – Ännu ett rant om Sizzla

Ungefär ett decennium senare kommer nu ett hatiskt inpass i Sizzlagate.


Jag har suttit på det här inlägget i en månad nu – ungefär ett decennium i internetår alltså. Jag har väntat, för att inte låta upprörd eller raljerande. Men även för att jag är långt ifrån säker på att jag har rätt.
Det blev ingen Sizzla-konsert i Stockholm. Jamaicanen med de mörka ögonen och den stora turbanen skulle ha spelat på Strand 28 mars, men eftersom han brutit mot ett sorts avtal om att inte uttrycka homofientliga åsikter ställdes konserten in.
Det här inte kritik mot Strand, inte egentligen. De råkar bara hamna mitt i exemplet. Och jag råkar bara få fullkomlig panik av att Sizzla inte fick spela på Strand.
Jag vill se Sizzla. Jag vill lyssna på Sizzla. Jag tycker han är cool och snygg och när han sjunger låter det som om han gurglar småspik. Jag är dessutom totalt, fullkomligt säker på att jag inte kommer att misshandla någon på väg hem från en konsert bara för att Sizzla sagt till mig att göra det. Jag spöar inte invandrare när jag lyssnat på Skrewdriver. Jag har aldrig skjutit en kvinna med hagelbrakare efter att ha lyssnat på Utah PhillipsRock Salt and Nails”. Och min egen reaktion är den enda jag kan ta ansvar för.
Hela den här situationen känns som asfyxi – som om utrymmet för vad som får tyckas och sägas minskar för varje dag som går. Och även om bara en enda person – en person med föraktfulla åsikter – censureras, så minskar automatiskt det totala utrymmet för vad vi alla får tycka och säga.
Det går inte en dag utan att jag lyssnar på hetero-breeders som i musik och böcker hyllar sina barns storhet, trots att det enligt alla moderna undersökningar är fullkomligt förkastligt att föröka sig. I alla fall i västvärlden. Det spelar ingen roll hur mycket ekologisk mat du köper eller hur många miljöbilar du kör – en till nyfödd västerlänning nollställer omedelbart all annan miljömedvetenhet.
Men det är normen. Att skaffa familj och sen älska den är det som anses normalt. Därför höjs inga röster mot kärleksfulla hetero-hyllningar.
Att hata bögar, däremot, är inte normen.
Sizzla hatar bögar. Han har skrivit extremt medryckande dancehall om hur det känns för honom när han hatar bögar. Men eftersom hat är mycket mer icke-normativt än homokärlek förbjuds han att uttrycka de känslorna.
”Jag tycker ingenting är fel, så har det vart sen jag var barn” sjunger Jonas Lundqvist på sin nya skiva. Jag känner lika och för mig betyder det flator och humlor och radhushomos och råbögar och Sizzla ska få göra precis det som de tycker är rätt för dem. Det har inte med mig att göra.
”Jag kanske inte håller med dig, men jag är beredd att dö för dina åsikter”. Ungefär så står det på en av Simon ”Far Och Son” Gärdenfors nybuskisteckningar. Pratbubblan tillhör en svart man som hänger i en snara från ett träd bredvid en glad man i vit stjärngosse-kåpa. Tolerans kan gå för långt. Men genom att censurera nån med inkorrekta, intoleranta åsikter begår man samma misstag som miffot man vill skydda sig mot. Dessutom är det skillnad på åsikter och handling. Genom att censurera konst och musik missar du viktig information om vad människor som inte är som du tycker. Konst är som den där lilla fågeln som alla säger att de hade i gruvorna förr: den avslöjar saker som vi själva inte har möjlighet att känna av. Den är varningsklockan, golbögen, indikationen på att något är fel och kanske behöver åtgärdas. Och just nu är fågeljäveln knäpptyst.
Gavin McInnes, min högljudde, kontroversielle ex-chef på tidning Vice, skrev en gång en väldigt bra artikel som hette ”Hooray for Hate”. Där förklarade han exakt varför han älskar hat. Han räknade även upp ett antal människor med hatiska åsikter som verkat i det fördolda men som fått chansen att uttrycka sig och då druttat på ändan.
Så hur gör man då? Sitter man snällt och säger ”Mhmm” och ”Ahaa” och ”Nämen säger du det?” när någon sjunger att man ska spöa folk som bara vill uttrycka sig fritt? Det håller ju inte heller. Men att förfölja och förbjuda människor med marginaliserade åsikter kommer inte att göra att de åsikterna försvinner. Syndabocken har ju inte funkat särskilt bra de senaste typ 2 000 åren.
Jag har alltså ingen lösning eller slutkläm här. Jag vet bara att det behövs mer syre i den här ljusa, fräscha kulturgruvan vi lever i.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Öppna alla

Lucköppning på PSL: 18

Lucka 18

6 dagar kvar till jul, 24 musikhändelser som gjorde 2014 till just 2014. I dagens lucka berättar vi om när ett stycke svensk pophistoria bokstavligt talat blev skriven i sten.  (mer…)


Första gången låten ”Shoreline” presenterades för den breda massan var när Broder Daniel gästade ”Sen Kväll Med Luuk” i november 2001. Det hade då varit tyst om den numer legendariska Göteborgsorkestern i tre år och framträdandet spreds som en löpeld på www; versionen lär enligt sägnen vara det mest nedladdade bootleg-spåret i Sverige.

Trots att det skulle dröja ytterligare två år innan låten släpptes i studioversion gav popdängan snabbt upphov till den svenska indiescenens mesta imperativ – ”Spela Shoreline”. En vädjan som formulerades flitigt till DJs runtom i landet då det rådde konsensus bland popkidsen. En ny favoritlåt hade sett dagens ljus och en knastrig ljudupptagning var bättre än ingenting. ”Spela Shoreline” blev en folkrörelse.

På Way Out West 2008 gav BD sin allra sista konsert och i år, sex år senare, reste två anonyma konstnärer en mystisk sten i Slottsskogen. Monumentet, som var prytt med den ikoniska frasen, väckte starka känslor och turerna kring stenen blev lika många som antalet BD-patches som någonsin suttit på svenska jeansjackor.

Hot om borttagning, massivt stöd och vandalism följde i stenens kölvatten och 2014 blev året då det fria konstlivet korsbefruktades med fankultur på ett sätt som Sverige aldrig tidigare skådat.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

LYSSNA: Mattias Svensson – ”Born Was The Revolution”

Mattias Svensson - Born Was The Revolution

Saxofonistens solo. (mer…)


”En kampsång om tvekan, klädd i dramatiska harmonier och galopperande trummor”. Så beskriver Mattias Svensson sin debutsingel ”Born Was The Revolution”. Mattias har tidigare spelat saxofon med This Is Head, vars Henric Claesson gjort omslaget ni ser här ovanför.

I februari ger Mattias Svensson ut en EP som heter ”EP”. En titel lika tydlig som hans artistnamn. Lyssna på ”Born Was The Revolution” här:

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

PSL 2LAX14

Hasan Ramic Profil

En mix med 59 av årets viktigaste hiphoplåtar. (mer…)

Jag har redan sagt allt jag tycker om det svenska hiphopåret 2014 i kvartalsrapporterna. För den som vill ha en överblick över vad jag tycker har varit fett (eller kanske inte alltid ens fett, men åtminstone värt att höra): var så god, här är en och en halv timme av svensk hiphop från 2014.

LÅTLISTA:

01. Roffe Ruff – ”Ingen Kärlek”
02. Chris Jyck feat. Flips – ”Låg Profil”
03. Ivory – ”Squats”
04. Mohammed Ali – ”Inshallah”
05. Silvana Imam – ”Jag Är En Fakking Gee”
06. Parham – ”Lova Mig Själv”
07. Adam Kanyama feat. Samboii – ”Mikrofonassassino”
08. Cleo & Kristin Amparo feat. Broke N Tipsy – ”Salongen”
09. Leslie Tay – ”Vems Fel?”
10. Gonza Ra – ”Punkt Å Slut”
11. Piraterna – ”Astma”
12. Samboii – ”Vägra Vara”
13. Silvana Imam – ”Svär På Min Mamma”
14. N feat. Sebbe Staxx – ”För Dom Riktiga”
15. Viktor Ax feat. Abidaz & Dey Dey – ”Säker Plats”
16. Parham – ”Snäll Kille”
17. Parham feat. Allyawan – ”Snurrar Runt”
18. Rikard ”Skizz” Bizzi – ”Mer”
19. Daniel Adams-Ray feat. Adam Tensta, Eboi & Michel Dida – ”Där Regnbågen Tar Slut (RMH Remix)”
20. Tjuvjakt – ”Vahänderå”
21. Allyawan feat. Aki & Alee – ”Gooloole (Kulor)”
22. Labyrint – ”Jabaesån”
23. Meta Four feat. Alibrosh – ”Kan Inte Ångra Det”
24. Aleks – ”Kör Bara”
25. Ison & Fille feat. Nebay Meles & Rosh – ”New Shit”
26. Stor & Aki feat. Linda Pira – ”B.A.X.”
27. OIAM feat. Sam-E – ”Avundsjuka”
28. DC Grimsta – ”När Vi Går”
29. Timbuktu – ”Rum 323”
30. Rosh – ”Karma”
31. Linda Pira feat. Kumba, Rosh, Cleo, Sep, Vanessa Falk, Rawda & Joy – ”Knäpper Mina Fingrar (Remix)”
32. Linda Pira feat. Dani M – ”Shu Katt”
33. Dani M – ”Allting Jag Har”
34. Far & Son – ”Dubbel Margarita”
35. Rikard ”Skizz” Bizzi – ”Träd”
36. Som Fan – ”Bizznizz”
37. Rikard ”Skizz” Bizzi feat. Frida Scar & Jeaff – ”Svett”
38. Ison & Fille – ”Länge Leve Vi”
39. Lorentz feat. Jaqe, Joy, Duvchi & JJ – ”Där Dit Vinden Kommer”
40. Labyrint feat. Amsie Brown – ”Chilla Lide”
41. Joy – ”Kattliv”
42. Silvana Imam – ”I•M•A•M”
43. Gonza Ra – ”Norrlands Guld (32K)”
44. Ison & Fille – ”Genom Allt 2”
45. Shazam – ”Schmarriär”
46. JaQe & Marcus Price – ”Malcolm”
47. Gonza Ra – ”Tronen”
48. Denz – ”Måste”
49. Ivory – ”Ger Oss Av”
50. Parham – ”Dela På Hälften”
51. Stress feat. Piraterna – ”Echo”
52. Yemi – ”Osynlighetsmantel”
53. Simon Emanuel feat. Min Stora Sorg – ”Mångalen”
54. Madi Banja – ”Inga Problem”
55. Organismen – ”Jag & Min Guzz”
56. Stress feat. Abidaz & Pato Pooh – ”Stress Beat / I Deras Mun”
57. Ken Ring – ”Välkommen Till Hässelby”
58. Pato Pooh feat. Sam-E – ”Blatte”
59. Cherrie – ”Intro (C&S av Trappadon)”

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Lucköppning på PSL: 17

Lucka 17

7 dagar kvar till jul, 24 musikhändelser som gjorde 2014 till just 2014. I lucka nummer 17 hittar du Parham, som har gjort ett av årets bästa hiphopalbum. (mer…)


Parham är ingen färsking i gamet, han ingick tidigare i duon Parham & Vic tillsammans med Vic Vem, och har försett andra GBG-rappare med hooks som den här förbisedda biten med legendariske Gubb. Men 2014 var året då Parham på allvar skulle sprida sina vingar som soloarist. Men det var först 2014 som Parham verkligen skulle komma att röra om i den svenska hiphopen med sin solodebut ”Pojk”.

Den öppnande ”I Skuggan Av Hjältar” kommer som en spark i bröstet. Igenkänningen, skulden, minnena från allt jävla skit vi har vart igenom rör om som en gigantisk stavmixer i bröstet och banar väg för en känsloresa genom tid och rum. Genom identitet, osäkerhet, strävan, kärlek och allt det där allmänmänskliga som har varit förbehållet någon annan än ”förortsrapparen”. Jag har redan skrivit om detta i större detalj här, och jag vill inte hamna i upprepningsfällan. Men det är viktigt att poängtera att ”Pojk” är nästa steg i svenskt hiphopberättande.

Lorentz och hans soloalbum ”Kärlekslåtar” fick de superlativ som jag hoppade skulle ösas över Parham, men man får även tänka på att Parham jobbar i trippel medvind: han är en independentartist, han är inte från Stockholm och har är inte vit. Jag är övertygad om att i historiens ögon så kommer ”Pojk” betraktas som sin generations ”I Skuggan Av Betongen” i bemärkelsen i hur ”förortsrap” kan göras. Parham har planterat ett frö av att det finns så mycket mer att berätta från hans perspektiv än bara orten/porten, och framtida generationer av svenska rappare kommer att tacka honom för det.

Lyssna på ”Pojk” här:

Varje dag fram till jul blir det traditionsenlig lucköppning på PSL. Redaktionen har tillsammans röstat fram årets 24 viktigaste musikhändelser som gjorde 2014 till just 2014. Här följer du årets julkalender.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

De kan vinna Grammis 2015!

first-aid-kit-new-album-stay-gold-500x500

Lorentz ställs mot Sven-Bertil Taube när svensk musik ska prisas. (mer…)


Om man ska generalisera finns det två typer av människor i december. De som är förkylda, och de som är nominerade till något musikpris. En tid efter att P3 Guld offentliggjorde vilka som kan vinna på galan i januari släpper nu Grammis sina namn.

Den store mästaren ser på förhand ut att bli Lorentz som är nominerad i hela fem(!) kategorier. Vana galadrottningarna First Aid Kit ligger inte lång efter med sina fyra nomineringar.

Här är alla nominerade:

Årets artist:

Håkan Hellström
Lorentz
Seinabo Sey
Silvana Imam
Tove Lo

Årets album:

First Aid Kit -”Stay gold”
Ison & Fille – ”Länge leve vi”
Kent – ”Tigerdrottningen”
Lorentz- ”Kärlekslåtar”
Sven-Bertil Taube – ”Hommage”

Årets låt:

Ace Wilder – ”Busy Doin’ Nothin’”
Albin feat. Kristin Amparo – ”Din soldat”
Aronchupa – ”I’m An Albatraoz”
Avicii – ”The Days”
First Aid Kit – ”Silver Lining”
Sanna Nielsen – ”Undo”
Seinabo Sey – ”Younger”
Thomas Stenström – ”Slå Mig Hårt I Ansiktet”
Tove Lo – ”Habits (Stay High)”
Zara Larsson – ”Carry You Home”

Årets kompositör:

Joakim Berg
Klara Söderberg och Johanna Söderberg
Lorentz Alexander, Vittorio Grasso och Oskar Lowitz
Max Martin
Salem Al Fakir, Vincent Pontare och Magnus Lidehäll

Årets textförfattare:

Felipe Leiva Wenger och Ison Glasgow
Jason Diakité
Joakim Berg
Lorentz Alexander
Silvana Imam

Årets nykomling:

Beatrice Eli
Hurula
Josefin Öhrn + The Liberation
Mapei
Seinabo Sey

Årets producent:

Daniel Ledinsky
Magnus Lidehäll
Max Martin och Shellback
Mikael Åkerfeldt
Sakarias och Dante

Årets pop:

Beatrice Eli
First Aid Kit
Little Jinder
Lykke Li
Tove Lo

Åres rock:

Hello Saferide
Hurula
Kent
Les Big Byrd
Solen

Årets barnalbum:

Blandade artister – ”Mimimello 2014″
Glada Hudikteatern/Salem Al Fakir/Pontus De Wolfe – ”Trollkarlen från Oz”
Per Egland och Sexårskören – ”Skogen”
Joel Danell och skådespelare ur filmen – ”Musiken från filmen Krakel Spektakel”
Vera Nord – ”Alla gör sin grej”

Årets dansband:

Arvingarna
Elisa’s
Lars Kristerz
Lasse Stefanz
Scotts

Årets elektro/dans:

Avicii
Håkan Lidbo
Kleerup
Rebecca och Fiona
Style of Eye

Årets folkmusik/visa:

Doug Seegers
Merit Hemmingson
Sarah Riedel
Sofia Karlsson
Sven-Bertil Taube

Årets hiphop/soul:

Ison & Fille
Labyrint
Lorentz
Mapei
Silvana Imam

Årets hårdrock/metal:

At the Gates
Crucified Barbara
In Flames
Opeth
Spiders

Årets jazz:

Daniel Karlsson Trio
Fire! Orchestra
Goran Kajfes Subtropic Arkestra
Jonas Kullhammar
Wildbirds & Peacedrums

Årets klassiska:

Ellen Nisbeth och Daniel Blendulf
Lisa Rydberg och Gunnar Idenstam
Matti Bye
Norrköpings Symfoniorkester och Christian Lindberg
Ylva Skog

Årets musikvideo:

Seinabo Sey – ”Pistols at dawn” (Christian Larson)
Röyksopp & Robyn – ”Monument” (Max Vitali)
Veronica Maggio feat. Håkan Hellström – ”Hela huset” (Måns Nyman)
Röyksopp & Robyn – ”Sayit” (Sandberg & Timonen + Kacper Kasprzyk)
Beatrice Eli – ”Girls” (Senay Berhe)

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Lucköppning på PSL: 16

Lucka 16

8 dagar kvar till jul, 24 musikhändelser som gjorde 2014 till just 2014. I dagens lucka hittar du en av årets bästa musikfilmer ”som inte handlar om något särskilt”. (mer…)



”Problemet med ‘All We Have Is Now’ är tyvärr omöjligt att bortse ifrån: det handlar inte om något särskilt.” (Kulturnyheterna)

När Alexandra Dahlströms film om Vulkano gick upp på biograferna i höstas var mottagandet ljummet. Filmen kategoriserades som en rockumentär av recensenterna och jämfördes med sina likar – som Metallicas konfliktfyllda terapi-film ”Some Kind of Monster” eller ”Dig!” som tog åtta år att spela in med The Brian Jonesstown Massacre.

”Jag begär inte att Vulkano ska slå varandra på käften (…) men en film av den här typen behöver lite dramatik mellan alla mysiga indiekramar”, tyckte Fredrik Strage i DN.

”Det känns som tjejerna lever i en märklig bubbla”, tyckte Jan-Olov Andersson i Aftonbladet.

”Filmkameraarbetet är okej, men inget märkvärdigt. Medverkande både framför och bakom kameran kunde varit mera kreativa”, tyckte Peshtiwar Botani Filmeye.se.

”Jag hade bara förväntat mig något lite självdestruktivt, kaosartat eller uppkäftigt i en dokumentär om ett punkband på 2010-talet”, tyckte Kristoffer Viita på Kulturnyheterna. Och menade att problemet med filmen var att den inte handlade om något särskilt.

Men om det är något som filmen är fylld av, så är det just uppkäftighet. ”All We Have Is Now”  är en sällsynt berättelse om tre skapande kvinnor i musikbranschen. Den är uppkäftig just för att kvinnorna aldrig slutar hålla varandra om ryggen trots konflikter och avhopp och konkurrens. Det är en sådan film som gör att man stormar ut från biografen, går raka vägen hem till sin bästis, stoppar in en snus och startar ett band.

Vi behöver fler filmer som får kvinnor att starta band.

Förra helgen träffade jag en sånglärare på en fest. Hon undervisar på gymnasiet och träffar hundratals tjejer (ja, 99% av alla som väljer sånginriktning på gymnasiet är tjejer). Alla drömmer om att slå igenom i Idol. Och alla känner av den svindlande stora konkurrensen. Läraren berättade att hon mest brukar lära eleverna två saker. Hur ett mixerbord fungerar. Och hur viktigt det är att starta band med andra tjejer.

”Den märkliga bubblan” som Aftonbladets recensent pratar om, finns mycket riktigt där. Det är den krassa verkligheten som kvinnliga musiker befinner sig i, i förhållande till en mansdominerad bransch som bokar snett på festivaler.

Allt det här berättar ”All We Have Is Now” om – filmen som ”inte handlar om något särskilt”. Fast egentligen handlar det nog mest om vilka ögon som tittar.

Varje dag fram till jul blir det traditionsenlig lucköppning på PSL. Redaktionen har tillsammans röstat fram årets 24 viktigaste musikhändelser som gjorde 2014 till just 2014. Här följer du årets julkalender.

 

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

LYSSNA: Peter Morén – ”Hit Where It Hurts” (Sportsman Leopard Remix)

SPORTSMAN_PRESS-2-617x925

PB&J-Peter har blivit remixad. (mer…)


Den ständigt aktuelle Peter Morén nöjer sig inte med att spela in ny Peter Bjorn and John-skiva och vara huvudperson i musikvideor. Nu är han även föremål för Sportsmans första remix någonsin. Det är ”Hit Where It Hurts” som fått nytt liv i form av Per Magnussons (Sportsman, alltså) speciella tappning. Lyssna här under.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

PREMIÄR: RA – ”Prism” (Trentemøller Remix)

RA - Prism

RA har blivit røde och hvide. (mer…)

Postpunkorkestern RA fick nyligen sin ”Prism” omklädd i våldsam The Soft Moon-skrud av självaste Trentemøller. Nu har remix-versionen även blivit video.

Några saker går att identifiera i den rörliga varianten av det skånsk-danska samarbetet. Eld, springande män och en RA-flagga. I övrigt är detta kanske främst en tolkning av hur det känns att försöka resa sig på nio efter att ha körts över av låten i fråga. Det flimrar för ögonen och är lite allmänt dimmigt helt enkelt.

Trentemøllers version av ”Prism” finns på en nyligen utgiven remix-EP. Där har även Bam Spacey, med flera, bidragit.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

PREMIÄR: Anti Pony – ”I Go Places”

Anti Pony - I Go Places

Är den psykedeliska M83-grodan tillbaka? (mer…)

Har ni hört ”Raconte-Moi Une Historie” av M83? En liten flicka berättar historien om en ”väldigt speciell” groda som förändrar världen på diverse surrealistiska sätt. Nu är frågan om inte den där flickan har petat på grodan igen. Denna gång i en video från Stockholmsduon Anti Pony.

Världens skogar har fått en grönrosa ton, glittrande insekter kommer så nära att de nästan ser snälla ut och ingenting är någonsin riktigt skarpt. Mitt i allt det här vandrar flickan (nu beslutar vi att det är samma tjej) runt och verkar trivas riktigt bra.

Låten heter förresten ”I Go Places” och är A-sida på Anti Ponys debutsingel som släpps i januari. Videopremiär på PSL! Ni ser den här ovanför.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

+ Ladda in fler inlägg