Hurra för hat – Ännu ett rant om Sizzla

Ungefär ett decennium senare kommer nu ett hatiskt inpass i Sizzlagate.


Jag har suttit på det här inlägget i en månad nu – ungefär ett decennium i internetår alltså. Jag har väntat, för att inte låta upprörd eller raljerande. Men även för att jag är långt ifrån säker på att jag har rätt.
Det blev ingen Sizzla-konsert i Stockholm. Jamaicanen med de mörka ögonen och den stora turbanen skulle ha spelat på Strand 28 mars, men eftersom han brutit mot ett sorts avtal om att inte uttrycka homofientliga åsikter ställdes konserten in.
Det här inte kritik mot Strand, inte egentligen. De råkar bara hamna mitt i exemplet. Och jag råkar bara få fullkomlig panik av att Sizzla inte fick spela på Strand.
Jag vill se Sizzla. Jag vill lyssna på Sizzla. Jag tycker han är cool och snygg och när han sjunger låter det som om han gurglar småspik. Jag är dessutom totalt, fullkomligt säker på att jag inte kommer att misshandla någon på väg hem från en konsert bara för att Sizzla sagt till mig att göra det. Jag spöar inte invandrare när jag lyssnat på Skrewdriver. Jag har aldrig skjutit en kvinna med hagelbrakare efter att ha lyssnat på Utah PhillipsRock Salt and Nails”. Och min egen reaktion är den enda jag kan ta ansvar för.
Hela den här situationen känns som asfyxi – som om utrymmet för vad som får tyckas och sägas minskar för varje dag som går. Och även om bara en enda person – en person med föraktfulla åsikter – censureras, så minskar automatiskt det totala utrymmet för vad vi alla får tycka och säga.
Det går inte en dag utan att jag lyssnar på hetero-breeders som i musik och böcker hyllar sina barns storhet, trots att det enligt alla moderna undersökningar är fullkomligt förkastligt att föröka sig. I alla fall i västvärlden. Det spelar ingen roll hur mycket ekologisk mat du köper eller hur många miljöbilar du kör – en till nyfödd västerlänning nollställer omedelbart all annan miljömedvetenhet.
Men det är normen. Att skaffa familj och sen älska den är det som anses normalt. Därför höjs inga röster mot kärleksfulla hetero-hyllningar.
Att hata bögar, däremot, är inte normen.
Sizzla hatar bögar. Han har skrivit extremt medryckande dancehall om hur det känns för honom när han hatar bögar. Men eftersom hat är mycket mer icke-normativt än homokärlek förbjuds han att uttrycka de känslorna.
”Jag tycker ingenting är fel, så har det vart sen jag var barn” sjunger Jonas Lundqvist på sin nya skiva. Jag känner lika och för mig betyder det flator och humlor och radhushomos och råbögar och Sizzla ska få göra precis det som de tycker är rätt för dem. Det har inte med mig att göra.
”Jag kanske inte håller med dig, men jag är beredd att dö för dina åsikter”. Ungefär så står det på en av Simon ”Far Och Son” Gärdenfors nybuskisteckningar. Pratbubblan tillhör en svart man som hänger i en snara från ett träd bredvid en glad man i vit stjärngosse-kåpa. Tolerans kan gå för långt. Men genom att censurera nån med inkorrekta, intoleranta åsikter begår man samma misstag som miffot man vill skydda sig mot. Dessutom är det skillnad på åsikter och handling. Genom att censurera konst och musik missar du viktig information om vad människor som inte är som du tycker. Konst är som den där lilla fågeln som alla säger att de hade i gruvorna förr: den avslöjar saker som vi själva inte har möjlighet att känna av. Den är varningsklockan, golbögen, indikationen på att något är fel och kanske behöver åtgärdas. Och just nu är fågeljäveln knäpptyst.
Gavin McInnes, min högljudde, kontroversielle ex-chef på tidning Vice, skrev en gång en väldigt bra artikel som hette ”Hooray for Hate”. Där förklarade han exakt varför han älskar hat. Han räknade även upp ett antal människor med hatiska åsikter som verkat i det fördolda men som fått chansen att uttrycka sig och då druttat på ändan.
Så hur gör man då? Sitter man snällt och säger ”Mhmm” och ”Ahaa” och ”Nämen säger du det?” när någon sjunger att man ska spöa folk som bara vill uttrycka sig fritt? Det håller ju inte heller. Men att förfölja och förbjuda människor med marginaliserade åsikter kommer inte att göra att de åsikterna försvinner. Syndabocken har ju inte funkat särskilt bra de senaste typ 2 000 åren.
Jag har alltså ingen lösning eller slutkläm här. Jag vet bara att det behövs mer syre i den här ljusa, fräscha kulturgruvan vi lever i.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Öppna alla

TITTA: Jonathan Johansson – ”Ny/Snö”

Jonathan Johansson

”Jag ville hitta en grotesk europeisk spegel, en plats som sammanfattar våra privilegier och vår livsstil.” (mer…)

Du ser en bit av den i veckans avsnitt av Studio PSL, där Jonathan Johansson också pratar om tanken bakom sin video. ”Jag ville hitta en grotesk europeisk spegel, en plats som sammanfattar våra privilegier och vår livsstil”, berättar han i programmet.

PSL rekommenderar: 1. Kika på Jonathans skitsnygga karaokeinspirerade Benidorm-video här ovan. 2. Se hela veckans Studio PSL där Jonathan berättar mer om videon, pratar om sin kommande skiva som släpps i början av nästa år och mycket mer.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

”Jag vill aldrig vara förband till The War On Drugs”

Nightlands

I morgon spelar The War On Drugs i Stockholm. PSL tog ett snack med bandmedlem David Hartley om spelningen, soloprojektet Nightlands och om hur svårt det är att spela in sina drömmar. (mer…)

Dave är just nu mitt uppe i hektiskt turnerande med sitt band The War On Drugs där han bär titeln basist/gitarrist. Samtidigt är han också inne i ”the input stage” till en tredje skiva med musikprojektet Nightlands. Musiken som Dave snickar på solofront är drömsk indie, som ibland breder ut sig i långa experimentella ljudslingor (som den här) och ibland landar i rakare tre-och-en-halv-minuts-pop/rock (typ som denna).

PSL ville höra mer om solomusiken som skiljer sig en hel del från psykrocken i The War On Drugs (Dave beskriver det som ”very un-War On Drugs music”), och hur han lyckas kombinera sina två musikhattar.

Hej Dave! Hur går det med ditt soloprojekt?
- Jag är i planeringsstadiet, eller ”input-stadiet” och samlar influenser och små bitar av musik som tilltalar mig. Det här året har The War On Drugs haft stora framgångar, vilket har varit fantastiskt, men det betyder också att den tredje Nightlands-skivan får vänta lite.

Har du någon titel på skivan än?
- Ja, men det tänker jag inte säga.

Ok haha. Men varför valde du namnet Nightlands då?
- Jag såg det i två böcker inom en väldigt kort tid. Begreppet finns med både i ”Blood Meridian” av Cormac McCarthy och i boken ”2001: A Space Odyssey” av Arthur C. Clarke. Jag kan prata hur länge som helst om vad författarna betyder för mig och hur de representerar mig, men jag såg hur som helst ordet och valde det som artistnamn. Senare fattade jag också att musiken jag skapade var drömsk och därför passade med namnet. Det var en tillfällighet – eller undermedvetet.

I mina ögon är din debutskiva ”Forget The Mantra” på många sätt är mer experimentell än uppföljaren ”Oak Island” som har en del mer ”raka indierocklåtar”. Hur tycker du att de skiljer sig?
- För mig är ”Forget The Mantra” ljudet av en liten fågel som vecklar ut sina vingar för jag var så naiv och oskyldig när jag skrev den. Jag trodde aldrig att någon skulle lyssna på den så därför blev den väldigt ärlig, medan ”Oak Island” är mer självsäker.

Nu då, när du skapar skiva nummer tre, vilken väg kommer du ta?
- Jag vill fortfarande göra drömsk, filmisk musik men mitt mål är att göra en skiva där låtskrivandet är i fokus, som folk fortfarande tycker är intressant om 20 eller 30 år.

Jag läste att du spelade in drömmar, tankar och små melodier precis när du höll på och somna, för att få inspiration till första skivan. Har du fortsatt göra så?
- Nej, det tar väldigt mycket disciplin och är väldigt svårt! Man måste väcka sig själv för att spela in och fånga alla små melodier och idéer så man förlorar mycket sömn. Jag gjorde det bara för att jag hade så mycket skrivkramp då, men nu behövs det inte. Och jag behöver min sömn!

Vilken av alla Nightlands-låtar är din favorit?
- ”300 Clouds”. Melodin kom från en dröm, helt tydlig, och låttexten kom ur mig på fem minuter. Hela låten har en väldigt ren och oskyldig känsla.

Vilken låt av en annan artist önskar du att du hade skrivit?
- ”Warmth Of The Sun” med The Beach Boys för att den har så mycket av det jag älskar: den är harmonisk och komplex på samma gång, har en enkel melodi och en så fantasifull kärlekskänsla.

Du ska spela med The War On Drugs på Münchenbryggeriet i helgen. Vad känner du inför att spela i Stockholm?
- Stockholm är fantastiskt, staden är så vacker. Att komma från USA, som känns så ihopslängt och med så många defekter, till Stockholm som är så gammalt och raffinerat är… ögonöppnande.

Hur är publiken i Sverige?
- Publiken ger jättebra stöd. Först kändes det konstigt att spela för alla är så tysta, men det är för att de lyssnar. Vilket är bra.

Spelar du bättre eller sämre full?
- Garanterat sämre, det har gått upp för mig. Dricker jag mer än två öl före en spelning så spelar jag sämre.

Vad är det svåraste med att kombinera The War On Drugs med ditt soloprojekt?
- Jag håller hårt fast vid att de aldrig får överlappa varandra. Jag kommer aldrig vara förband till The War On Drugs, jag kommer aldrig stå och sälja mina skivor vid merchbordet och jag försöker också att hålla isär dem musikaliskt – jag gör medvetet väldigt o-War-On-Drugs-ig musik.

Ibland kommer folk till mina spelningar och förväntar sig att höra psykedelisk americana. Jag kanske lyckas omvända dem eller så gör jag dem besvikna. Men det är klart att det är en välsignelse att spela i The War On Drugs också, för jag får antagligen fler lyssnare och uppmärksamhet på grund av det.

Vad är det bästa med det då?
- Jag tycker att turnerande är ett perfekt komplementet till studiotiden. När jag har turnerat i några månader är allt jag vill att komma hem och spela in, och när jag har suttit i studion ett tag längtar jag efter att turnera igen.

När åker Nightlands på Europaturné?
- På den här albumcykeln, garanterat.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

PREMIÄR: Linnea Henriksson – ”Ensamheten”

Linnea Henriksson

Linnea är ensam i den mest ensamma staden av alla. (mer…)

Det har varit en sommar med festivalspelningar och Allsångs-besök för jazzsångerskan som blev popidol som blev P3 Guld-drottning. Under hösten fortsätter Linnea Henriksson att turnera med senaste skivan ”Du Söker Bråk, Jag Kräver Dans”. Bland låtarna finns spåret ”Ensamheten” som med Linneas egna ord handlar om ”önskan att få lämna det ytliga och tillfälliga för att få komma nära, om så bara för att ’ligga sked’ en stund”.

När en video skulle snickras till låten behövdes en ensam plats för att matcha låtens just ensamma tema. Las Vegas blev valet. I ett mejl till PSL motiverar Linnea det så här:

”En är aldrig så ensam som i den stora staden och Vegas måste vara den mest ensamma staden av alla. En plats där du aldrig är själv och alla vill ha dig – men inget är på riktigt. Det kändes fint att sjunga ut det i skenet av Vegas förföriska låtsasleende.”

Tryck play här uppe för den neonlysande videon som PSL har äran att premiära.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Ett litet oavsiktligt inlägg i rockjournalistdebatten….

IMG_1671

Minns ni vårens bråk om betyg och popkritik? (mer…)

Debatten om huruvida det delas ut femmor i recensioner alldeles för ofta.

Den som kanske bäst sammanfattades av Nöjesguiden här.

Här kommer ett inlägg till.


För visst är den lite kul? Skrytklister-lappen på Studio PSL-bekante Love Antells nya samlingsskiva.

Den som egentligen, ärligt, sammanfattar hur Love tagits emot av kritiker under åren (hur många mer artister än honom skyltar stolt med sågningar?), men som lika mycket kan ses som en liten kommentar till strösslandet av flugor, plus, siffror, tärningar, bokstäver, miner….

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Studio PSL 7: Beatrice Eli om sex, Jonathan Johansson släpper nytt och har Gwen stulit Jis låt?

IMG_2957

Panelen pratar #gwengate, Beatrice Eli om den svåra tid som ledde fram till hyllade debuten och Jonathans Johansson berättar om sin kommande, politiska skiva. (mer…)

Beatrice Eli gjorde för andra gången entré i Studio 21 för att gästa Per Sinding-Larsen runt bordet. I veckan släpptes hennes debutskiva ”Die Another Day” som har hyllats flitigt. I Studio PSL pratar Bea stilförebilder och lär sina musikkollegor att skriva bättre om sex.

Jonathan Johansson är tillbaka – med karaoke, shots och SMS-lån. Han sjunger också motvilligt om sin uppväxt i ett Europa med allt hårdare landsgränser. Nya skivan släpps i början av nästa år, vi tittar på den snygga videon till första låten.

Och så diskuterar panelen veckans stora snackis: Har Gwen Stefani snott Ji Nilssons låt? Beatrice och Jonathan diskuterar låtstölden (?) tillsammans med PSL:s bloggare och odlingsexpert Elin Unnes.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

PREMIÄR: ALBERT – ”Never Mind The Fine Print”

Albert

Korthus som faller och själar som säljs – PSL har premiär för Malmökvartettens snyggt psykedeliska video. (mer…)

Det var i den gamla strumpfabriken i östra Malmö som kvartetten ALBERT knåpade fram sitt första album, vars indierocklåtar de sedan satte ihop med expertassistans från Logh-Mathias. Den självbetitlade skivan släpptes i våras men innan dess hann bandet skicka ut en ursnygg video till låten ”LUX” (som vi skrev närmare om här).

Nu har kvartetten teamat upp med regissör Ludvig Hedlund igen, för att även ge låten ”Never Mind The Fine Print” bild. Temat är denna gång sälja-själen-till-djävulen i modern tappning. ”Själar säljs, mandolin spelas och lustiga kläder bärs”, hälsar bandet i ett mejl. Precis så bra (och halvpsykedeliskt) som det låter, är också ALBERTs nya video som PSL stolt premiärar här ovan.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Sex, Hitler och #gwengate med Beatrice och Jonathan i Studio PSL 7

IMG_2964

Jonathan Johansson tillbaka med ny sång! Hyllade Beatrice Eli pratar sextexter. (mer…)


Den sjunde episoden av höstens Studio PSL sänds imorgon lagom till lunch. I studion: Beatrice Eli, Jonathan Johansson och Elin Unnes.

Japp! Vi bjöd tillbaka höstens stora debutant Beatrice Eli till Studio 21 i tevehuset (hon gästade oss i våras). Eli har fått fina recensioner för sin debutskiva ”Die Another Day” som släppts i veckan. Vi pratar om stilskiften, låtskriveri och den inte helt enkla tid i livet som hon hade under tiden albumet färdigställdes.

Vi lockade också ut Jonathan Johansson ur studion. I början på nästa år kommer malmöestradörens fjärde – eller femte (om Dracula-skivan räknas in) – album. Vad ska det heta? Är ett av Hitlers favoritord aktuellt i titeln? Och vilket är temat? Vi smygspelar ett smakprov.

Dessutom avhandlar vi #gwengate. Vad säger Beatrice i frågan om Gwen Stefanis eventuella låtstöld från Ji Nilsson? Hon som faktiskt gillar dem båda.


Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

TITTA: MOWGLI – ”Committed Crimes”

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ellen och Jessica såg sig själva i spegeln och hittade….Djungelboken.
(mer…)

Ellen Olaison och Jessica Sörenson kallar sig MOWGLI.”Committed Crimes” är göteborgsduons första video. Filmad och regisserad av Jens Dohnberg.

- Det var svårt att hitta ett bra namn, men MOWGLI damp ner och kändes självklart. Vi vill bejaka det där vilda barnet och lekfullheten vi alla har inom oss, och barnet som tänker stora tankar, skriver Ellen när jag ställer frågor på mejl.

Ellen och Jessica, som studerat musik och musikproduktion på Donnersgymnasiet i Göteborg, bildade MOWGLI för ett år sedan. De har spelat på festivalen Wrong Direction Home och Drakmysk (en klubb på Jazzhuset i hemstaden).


Ellen berättar:

- Vi har aldrig haft någon professionell utrustning, utan använt oss av ett taskigt midikeybord och en headset-mikrofon. Det har triggat oss till att skapa med hjälp av det lilla vi har. Många har frågat oss hur vi gör, och blir alltid lite chockade. Men det är just det vi vill pusha på, att allt går med de få saker man har, bara man vill!

I januari släpper MOWGLI sin första ep. Alternativpop och elektronika är ledord, men inte allt.

- Vi tror att det är viktigt att inte alltid tänka eller känna efter, utan låta det bli vad det blir. Att våga experimentera och låta musiken bära en själv, skriver Ellen.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

PREMIÄR: I Am Bear – ”16:40″

I Am Bear

Drömpop-hoppet I Am Bear gör debut med både låt och vacker Islandsvideo. (mer…)

Senast i förra veckan fick vi en ny video i kategorin imponerande naturskildring från ö i norr, då Tove Styrke gav ”Borderline” visuell konst från Svalbard. Nu har nykomlingen I Am Bear gett sitt bidrag.

Med indiebolaget Sommarhjärta i ryggen (som grundats av David Alexander a.k.a. flitigt PSL-uppmärksammade Summer Heart), ett storslaget kollage med Islandsnatur och den ljuvligt drömska låten ”16:40″ gör nu I Am Bear debut. Och passar på att hälsa så här, om sin vackra video som visas allra först på PSL:

”Den nordiska naturen var en stor inspirationskälla inför den kommande EP:n. Den säregna, karga och lätt melankoliska atmosfären i videon blev ett perfekt komplement till musiken”.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

+ Ladda in fler inlägg