Rött, vitt och blått

Herregud, jag har fotat så mycket redan att det är helt paranormalt.

Och jag har ingen riktig aning om hur jag ska sammanfatta saker för er. Så jag väljer den hyfsat obeprövade metoden att huller om buller slänga ihop lite bilder som i bästa fall har rött, vitt och blått gemensamt.


Först och främst, svaret på gårdagens gåta: Det var till Las Vegas vägen tog oss. En perfekt stad för alla som gillar air conditioning och prostitution men inte min grej alls, så vi åkte vidare igen efter ungefär tjugo timmar. Men den aspekten jag ändå gillar lite med Vegas är hur de går all in. Den här arkitekten till exempel har inte sparat särskilt på krutet.


Trading post, Colorado. Den jättestora indianen träffade vi inte.


Texas, de bedrövade vattentornens hemstat.


Solnedgång på truckstop i Utah.

Bedrock, Arizona – Flintstones och bedrövligt kaffes hemstad.

Konststaden Madrid, New Mexico. Alla i hela stan såg ut som Marshall Gene. Madrid är en gammal gruvstad som en gång i tiden var större än Albuquerque. Man kunde bryta två olika sorters kol där vilket tydligen är väldigt ovanligt. När folk slutade använda kol så dog stan och blev spökstad. Men på sjuttiotalet hittade lite konstnärer och hippies dit och nu bor dignande 149 invånare här…

Vanlig syn, att mer än en misslyckats på samma plats. Vissa hotel har gjort det enkelt för sig och behållt till exempel Travelodges gamla skylt men bara målat över ”Trave” och skrivit dit nåt annat.

Nattkörning, det känns som en bra idé först men landskapet är så himla vackert hela tiden – och överraskande föränderligt – att man inte vill missa en enda minut. (Sa hon innan hon hade åkt några längre ökensträckor).

Åh nej, baren mitt ute i öknen som bara har motorväg runt sig var stängd!

Midpoint, Adrian, Texas. Exakt halvvägs mellan Chicago och LA (om man åker route 66).

Här sitter de utanför sina rum på kvällarna, hästarna, och dricker flasköl och pratar om senaste avsnittet av Auction Hunters. Jag förstår dem, jag har också blivit helt besatt av det där programmet.

Killen till vänster i bild ska med hem på nåt sätt. Han är 86 cm lång och jättetung men när jag såg honom var jag tvungen att ha honom. Ska berätta mer om den magiska motorsågskonstnären som gjort honom senare. Fever Ray-tavlan bakom föreställer en vanlig hopi-indian-outfit om jag inte har fel.

Durango, Colorado. Fantastisk liten deadwoodstad omgiven av otroligt vackra berg med snö på toppen. Allt jag såg av Colorado var förstummande stiligt.

Ett ganska typiskt sortiment hos en av cirka ett tusen trading posts som vi stött på längs resan. Indianernas närvaro i och påverkan på Amerika blir väldigt tydlig när man åker här nere. Geografiska namn och souvenirer har oftare än inte indianbakgrund.

Trading post, Cerrillos, New Mexico. Det är ett mirakel men hittills har jag lyckats att inte köpa några såna här kristaller alls. Nästan.

Cerrillos igen. Pickuptrucks och hundar…

…två grejer Amerika är oerhört bra på. Men ju längre västerut man kommer desto fler pickuptrucks byts ut mot cabrioleter. En väldigt tydlig spaning jag har gjort.

Hundarna däremot består.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Öppna alla

Obs viktigt Courtney Love-citat upphittat

elin unnes av ulrika owesdotter bro

OCH hon släpper en ny singel 4 maj! (mer…)

Scrolla längst ner för låt.

Courtney har ju uppenbarligen tagit budskapet i citatet till sin spets, men jag tycker att det är applicerbart på helt vanliga situationer också, när som helst egentligen när det är lättare att curla, pyssla, ringa, dutta och laga åt nån annan än att fokusera på sin egen urballning/succé, och vad man behöver göra/offra för att nå dit man vill.
(Vet tyvärr ej var citatet kommer från, jag hittade det på Tumblr)

”It took a special kind of guts to be a fuck up as a woman, I thought. To say to hell with being the nice girl, the responsible one, the one who makes sure the man takes care of himself and eats properly and doesn’t take too many drugs. To be just as nihilistic and self-destructive as a man, knowing all along that you’ll get crucified for it, because somehow, the world will make everything your fault. He’ll be a martyr, and you’ll be a succubus. He’ll be a genius and you’ll be a groupie, he’ll be a hero, and you’ll be an ugly fat crack whore who deserves to die.”

Och här är en teaser på singeln som släpps 4 maj. Vad tycker vi? B-sidan heter ”Wedding Day” och det låter ju i alla fall helt oemotståndligt.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

BÄSTKUSTBLOGGEN: Kom nu kumkwat så går vi

lisapsl

En av Kaliforniens främsta USP:ar måste vara växtligheten. Och just i det här exemplet fruktträden. Precis när jag tror att jag har vant mig är det nån som halar fram ett prunkande jäkla papayaträd ur bakfickan på sin trädgård och så är man lite förstummad igen. Det är ju så exotiskt.  (mer…)

Bara här där vi bor finns det en miljard fikon, apelsiner vart man än ser, citroner och lime till höger och vänster och så kumkwats – dessa citrusvärldens underbarn.


Man kan köpa dem hemma ibland, i välsorterade matvarubutiker, ett orange litet gäng i nån minipåse för kanske 45 kronor.  Jag har aldrig gjort det för jag har aldrig riktigt fattat poängen med dem. Tills nu.

Men såhär är det: de är inte supersmå avlånga apelsiner som det är ett helvete att skala.
De är små, små sötsyrliga delikatesser som man äter MED SKALET PÅ.

Skivade i yogurten på morgonen tillsammans med blåbär, björnbär, honung och rivna mandlar. Eller, ännu bättre, i en sallad.

Vår hyresvärd och kära vän Dan plockar ett gäng då och då och langar ner som nyckelingrediens i sin jäkligt starka paradsallad.


Tillsammans med (olika variationer på temat):

Grönkål, valnötter, blåmögelost, polkabetor och (t ex) hampafrön. Och så någon vinaigrette förstås, att, eh, massera in i kålen (du som spikade rådande salladsterminologi: VARFÖR?!).

citron

persika

fikon

apelsin


Kumkwats på porslinsnota. Faten går att köpa – liksom en väldig massa andra habegärliga grejer, från surffiltar och LA-romantiska printar till uppstoppade småfåglar och palmmönstrade väskor – på posttumblrbutiken Hemingway and Pickett på Sunset i Silver Lake. 



Besök:
Hemingway and Pickett

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

LYSSNA: El Perro Del Mar – ”Våroffer (Alla Vill Ha)”

elperrodelmar

Hör Sarah Assbrings bidrag till FI:s valskiva. (mer…)

Nu har den släppts; Feministiskt Initiativs valskiva, som vi sen tidigare rapporterat innehåller en hel bunt stora musiknamn. Ett av namnen tillhör vår PSL-favorit El Perro Del Mar som skrivit en helt ny låt för tillfället.

Låtbidraget heter ”Våroffer (Alla Vill Ha)” och utifrån både låttiteln och det fina omslaget med dansare gissar vi att Igor Stravinskys balett ”Våroffer” har agerat inspirationskälla. Här under hör du den urvackra visan med mässande sång ”Alla vill ha mer. Alla vill ha allt”.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

PREMIÄR: Allra Käraste Syster – ”Close At Heart”

AKS4WEBFärgElinHörberg

Allra Käraste Syster fortsätter att fascinera oss. Nya spåret ”Close At Heart” är en tripp rakt in i Kate Bush sagoslott. (mer…)

Den skulle möjligen kunna vara hämtad från Bush andra album ”Lionheart” – eller kanske från Tori Amos mer drömska stunder – malmökvintetten Allra Käraste Systers andra verk ”Close At Heart” som vi fått hedersuppdraget att premiärspela idag på PSL.

Det är en underskön och händelserik historia. Fint arrangerad med pianot i mitten! Med Ellen Petterssons luftiga, sträva trumpet och ett fint klockspel som dyker upp längs med stigen. Också, förstås, sångerskan Andrea Hatanmaas självklara, starka stämma. Mitt i allt.

Ja, det är samma Andrea som jag efterlyste mer av när PSL bjöd på Malmöfestival häromveckan. Och samma Andrea som lånade ut sin röst till ORKIDs debutsång.

Det är också denna Andrea som står bakom AKS tillsammans med pianisten Ylva Almcrantz (”Vi insåg att vi hade ett gemensamt tonspråk” skriver hon i ett mejl)

Men, när de väl framträdde på scen för första gången så hade duon blivit trio. På kontrabas hördes Joakim Lissmyr. Kort därefter växte man till fem när Liam Amner kom med på trummor och nämnda Ellen på trumpet.

EP´n med tre spår – däribland ”Close At Heart” och den mer sparsmakade, men lika lyckade ”Shaking Hands” – som släpps nu – färdigställdes förra sommaren med Tobias Ekqvist som producent.

Den gör oss nyfikna på mer. Och mer av den nya, spännande och välkomnande malmöscen med band som Hey Elbow (där Liam också spelar) och popmusik som utmanar tre-ackord-tack-å-hej med underfundighet och berättarglädje.

PS! Allra Käraste Syster spelar på Babel i Malmö den 8 maj och den 31 maj på Skurupsfestivalen

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Musik med: Jaqe

Skärmavbild 2014-04-23 kl. 16.42.19

En mindre inspelningskris ledde i slutändan till PSL-historia. Vi träffade Sveriges mest spännande rappare på en balkong i Malmö.
(mer…)

PSL har utropat Marcus Price och Jaqes ep ”Eikon” till en av vårens bästa hiphopsläpp. När vi nyligen styrde turnébussen mot söder och Malmö, är det kanske inte så konstigt att skåningen stod högt upp på vår måstelista.

På en balkong, högst upp i ett bostadshus på Ängelholmsgatan, med utsikt över Möllevångens takåsar stämde vi träff. Med oss hade vi vår fotografkorre i söder: Jesper Berg.

Men när Jaqe väl dök upp ville han inte köra någon av de nya låtarna från EP:n.

- Sorry alltså, det går inte. Jag har inte lärt mig texterna.

Så istället fick det bli en helt nyskriven text, så ny att den varken fått beat eller titel, eller ännu mindre släppts. Balkongens ägarinna Merima ihop med vännen Ivana improviserade snabbt ihop en melodi på pianot och PSL-Hasan gick loss på rytminstrumenten. Och sisådär tio försök senare satte Jaqe texten.

Taa-daa! Klicka play ovan och se vår Musik med Jaqe som förmodligen går till PSL-historien som den mest spontana.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

LYSSNA: Far & Son – ”Mr Dubbel Margarita”

Far & Son

Far & Son har bakat in livsfilosofi i sin nya pizzalåt. (mer…)

Mr Dubbel Margarita hittar lyckan genom enkla medel i livet – typ en drink och en pizza. Den livsfilosofin ville Frej och Simon föra vidare till nästa generation, och därför har de gjort låten ”Mr Dubbel Margarita”. Därmed har Labyrintarna fått konkurrens om titeln Årets sommarplåga. Far & Son har dessutom utgått från Los Del Rios monsterhit ”Macarena” vilket knappast minskar chanserna att kamma hem titeln.

Pizzatemat förekommer inte bara på Far & Sons musikproduktion. Duon har även solat i pizzasolnedgång (se ovan!), gjort en pizzaturné med pizzabagare och tippat kommande pizzatrender (till exempel Quattro Sega Råtti). Deras blivande pizzahit hör du bara ett klick bort, hos våra vänner på Musikguiden.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

LYSSNA: Röyksopp & Robyn – ”Do It Again” & ”Every Little Thing”

Robyn-and-Royksopp

Efter ledtråd kommer nu riktigt bevismaterial för hur Röyksopp/Robyn låter 2014. (mer…)

Samarbetet avslöjades med en selfie på Instagram. Efter det fick vi höra ett mycket lovande smakprov från det ”återförenade” Röyksopp/Robyn-bandet, men som tyvärr bara sträckte sig till 1:36 minuter. Nu har stunden kommit då vi får lyssna på den norsk/svenska trions nya musik i fullängd. Två (hela) låtar från deras kommande EP har äntligen nått internet.

”Every Little Thing” fortsätter i ungefär samma elektroniska lunk som en och en halvminutsnutten medan ”Do It Again” är en ja-sägande poplåt given för dansgolvet. Hela minialbumet från dessa skandinaviska popgiganter väntar i slutet av nästa månad. Innan dess kan du lyssna på låtarna här.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

LYSSNA: Rebecca & Fiona feat. Duvchi – ”Cold Heart”

Rebecca & Fiona

Kan du inte vänta på att R&F släpper nya skivan? Ta en lyssning redan nu på ny låt! (mer…)

I februari fick vi höra om den näve intressanta namn som Rebecca & Fiona samarbetar med på nya skivan. Ett av dem visade sig på senaste låten ”Holler” där Markus Krunegård fanns med bakom kulisserna som producent. Och nu går det lyssna på nästa kollaboration.

Från början var ”Cold Heart” planerad till duons första skiva men någonting fattades. Detta någonting visade sig vara duvpop. Så tillsammans med Duvchi har Rebecca & Fiona nu gjort låten fulländad med svävande sång och mörk elektropuls. Vi välkomnar genren duv-EDM med öppna armar! Lyssna själv här.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

BÄSTKUSTBLOGGEN: Simpsons table read

lisapsl

INT. SIMPSONS MANUSGENOMLÄSNING – CENTURY CITY – FÖRMIDDAG: (mer…)

Rent intellektuellt visste jag ju om att det var ungefär såhär det gick till men att se Homer Simpsons röst dåna ut ur en försynt liten blek mun tillhörande en tunn och på gränsen till musaktig (för att inte tala om otecknad!) medelålders man i svart keps och – långärmad – skjorta är en nästan utomkroppslig upplevelse.


Jag visste förstås sedan gammalt att den där rösten vilar inne i Dan Castellaneta men att faktiskt se honom, hm, besitta Homer var så himla underligt. Jag tror jag hade blivit mindre förvånad om rösten kom ut ur en tub.


Men jag går händelserna i förväg. Vi är alltså inne i Fox egna minicivilisation, i Century City i västra Los Angeles. Man har sett den på film och i TV-serier många gånger. Stora kuber till hus – för trivsamhetens skull målade i ljusa pasteller och ibland med gröna häckar utanför men i de flesta fall så gott som fönsterlösa – uppradade i långa längor som i sin tur bildar en slags väldigt kvadaratisk by bebodd enbart av filmarbetare. Mellan kuberna går asfalterade vägar som trafikeras av golfbilar, kranbilar och en aldrig sinande ström av sneddande män med stegar – studioarbetare – och sneddande män med solglasögon – idémän.


Själva huset vi ska till flankeras av en rad med parkeringsplatser, alla märkta med ”Modern Family”, vilket gör mig lite sprallig eftersom jag, av oklar anledning, har sett vartenda avsnitt. Väl inne i husets möts vi av ett väl tilltaget bagelfikabord och en stor skylt med en bild på Bart Simpson framför svarta tavlan: ”I will turn off my cell phone at table reads”. Jag reagerar som man gör – plockar snabbt fram min mobil och tar en bild.



Bakom skylten väntar ett vanligt tråkigt konferensrum och vi blir visade till våra platser av Tim, mannen som känner en jag känner, är en av Simpsons manusförfattare och vår biljett till dagens manusläsning (biljettpriset är en flaska gin som vi slagit in i silvrigt prassligt papper).


Interiör: Tråkigt konferensrum, stort ovalt bord fullt av människor. Här sitter i princip samtliga av Simpsons röstskådespelare (Mr Burns, Smithers och Ned Flanders, bisarrt nog samme man, är med via högtalartelefon från Houston där de befinner sig), manusförfattare, producenter och så Matt Groening själv, i lång grå page och magentafärgad tennisskjorta dagen till ära.

Det är en väldigt avslappnad dresscode som gäller. Mycket Fruit Of The Loom under kortärmade skjortor, pappajeans i omöjliga amerikanska storlekar, fotriktiga sneakers och turtlenecks som krullat sig i kanterna av för många varv i torktumlaren. Och manusförfattarna! Jag kan inte sluta stirra på manusförfattarna. De har suttit så mycket, i så många stolar. Jag fastnar speciellt för en som knappt når upp till bordet. Han tycks ha en åtskilliga centimeter för kort överkropp, för evigt ihopsjunken av för många manusutkast.


Utmed väggarna runt konferensbordet står ännu en stolsrad uppställd. Här sitter vi, gästerna. Och till skillnad från vad jag trodde (tystnad, stör ej) så är vi där för att skratta – eller inte skratta – åt denna första manusgenomläsning. Och utifrån hur genomläsningen går och tas emot så skrivs manus sedan om, skämt stryks och läggs till, innan avsnittet spelas in någon knapp vecka senare.

En tre äpplen hög kvinna med blonderad, fönad hårman kommer fram och presenterar sig som Bart och erbjuder sin autograf. Jag tackar artigt ja och får tillbaka mitt manus jag just tilldelats med en pratbubbla från Barts mun där det står Yo Lisa! Och så Nancy Cartwrights, som hon heter, autograf.


Hon som visar sig vara Marge har kort råttfärgat hår, en smal ostbågeformad silhuett och INGET i sin uppenbarelse som säger ”jag tjänar närmare 2,4 miljoner kronor per avsnitt” vilket vi senare lär oss (via människans bästa vän sökmotorn) att hon gör.

Hade man kikat in i rummet utifrån, ovetandes, hade man nog gissat att det var marknadsundersökningsgänget som fått till en väldigt bra representation av ”Den Vanliga Människan På Gatan”.

Tills de börjar läsa sina repliker.


För från vanligt tjatter över en morgonfika blir det väldigt plötsligt tyst, en man deklarerar ”Act One, Fade In: Exterior Simpsons House” innan hela vår stolsrad kollektivt tappar hakan. En replik in i manus och vi ÄR i Springfield. Röstskådespelarna har ett helt orimligt flyt. Timing, betoning, samspel, leverans. Minsta skiftning i tonfall är perfekt anpassat till manus. Bakgrundsljud, fågelkvitter, småsnack i en folkmassa – allt fylls i instinktivt och sömlöst, från ryggraden, utan tvekan eller minsta fördröjning. Det går så fort, det sitter så exakt. Det här, hörni, det har de gjort förut. Blundar man ser man hela avsnittet framför sig, tecknat empiriskt i hjärnan i realtid. Men man blundar förstås inte utan iakttar istället storögt en tanig Homer Simpson i svart keps, som via en snabb cue i manus plötsligt pratar med munnen ”full” av tjugo osynliga marshmallows. Och Marge som ljudligt och kärleksfullt besvarar Homers kyss – flera rader bort från andra sidan konferensbordet. Eller Mr Burns fingertoppar som möts, girigt, via en sprakande högtalare från Texas.


En knapp halvtimme senare är det slut lika plötsligt som det började. Alla reser sig upp, skakar hand, en snabb kram här och var, innan rummet snabbt töms igen och Springfields alla röster drar sig tillbaka ett tag, lägger sig att vila inuti sina respektive värddjur som går runt förklädda till oerhört vanliga människor i universum – såna som beställer kaffe, svarar i telefonen, hostar och svär, som om ingenting har hänt.

 

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

+ Ladda in fler inlägg