Det är totalt omöjligt att ta in Grand Canyon. Totalt. Omöjligt. Hjärnan är liksom inte utrustad för att hantera den där typen av volym eller skönhet. 4931 kvadratkilometer av HERREGUDVADÄRDETHÄRFÖRSJUKGREJ och sen när man försöker fota den – så att man kanske kan fatta sen – så är allt man får med ett litet hörn som i bästa fall ser lite fint ut.

Här är jag (med en väldigt fri inställning till mönster) och ett sånt hörn.

Mer sen men nu är det äntligen middagsdags efter en väldigt lång, enormt varm och tjusig dag. Middag och drink på en plats som hjärnan fattar nästan ännu mindre av… Lite som Grand Canyon inverterat kan man kanske säga (utan att mena ett jättestort berg). En plats som vi tog den här vägen för att komma till…