Inga planer! Ingen framtid? Ola Borgström om 10 år med Service
Han kan bli bitter ibland, men ler nog när han tänker på hur duon drog ut strömkabeln från deras egna konsert.
I år är det 10 år sedan han startade ett av den svenska popmusikens viktigaste verk.
Framtiden? Inga planer! Ingen framtid?
Den handlar om Service såklart.
Och om Ola Borgström.
Som sedan en tid tillbaka håller tioårskalas på specialsajten Service Decennium (posta din favoritlista där!).
Tänk att det gått ett decennium sedan allt tog sin början.
Historien om skivbolaget bakom Embassy, Jens Lekman, The Tough Alliance, Ikons, Franke, Studio, Forest,Erik De Vahl och andra. Historien om ett bolag som handlar om musik. Men lika mycket om attityd, stil och kultur. Hur många andra i riket har varit lika konsekventa i sin filosofi?
Service har, som många av er vet, gjort synliga avtryck på popplaneten.
Inte bara i Göteborg, utan också i världen. Tänk att det inte går en enda dag på mina resor till festivaler som SXSW, CMJ och Coachella i USA utan att artister eller skivbolagsfolk påminner mig om bolagets betydelse.
Det gör också min vän Warp-Daniel (eller Service-Smedfors som han också lyssnar till). När jag lutar mig tillbaka med min pipa i min specialbeställda gungstol av Konstantin Grcic (den i titan) minns han…
Warp-Daniel:
- I begynnelsen: en grå-aktig hemsida, nästan helt utan information. Sannolikt helt i html. Sågs bäst i Netscape Navigator.Det som gick att läsa ut var egentligen fyra saker, om man torr-kokar: Franke, Ställs mot dig, mp3, Service.
Vad hände sen då, Warp-Daniel.
- En nedladdning senare (på den tiden tog det väl närmare 30 minuter) var relationen mellan mig och det som slentrianmässigt kallats ”Sveriges viktigaste skivbolag” igång. Sedan dess har musiken – och den medföljande attityden – spridit sig som ett ebola-virus.
Sammanfatta Warp-Daiel?
- Viktigt eller inte. Oviktigt. Men. Peka på ett skivbolag – i världen – som haft en mer konsekvent linje i sin utgivning det senaste decenniet och du pekar rakt ut i luften.
Vad säger Ola Borgström själv om saken?
PSL-Per: Tio år! Berätta om Service Decennium-kalaset? Spellistor i massor! Alla verkar vara bjudna?
Ola Borgström (Service-Ola): Det verkar bli som en utdragen efterfest, en sån där man på vägen hem efteråt trängs på spårvagnen med folk som är på väg till jobbet. Toppat med flera nya album. Gällande spellistorna är det ett sätt att reterritorialisera katalogen. Den är chockerande stark och relevant även i dagsläget och det finns all anledning att plocka upp dess vapen igen. Ett sätt är att var och en presenterar sitt urval av tio favoriter och skickar ut dem i nya flyktlinjer. Eller, det är egentligen en vädjan från mig till allmänheten att erinra sig denna kulturella skatt, att inte låta den försvinna som Atlantis, att starta en ny form av scientologi kring den och distribuera dess sanningar koniskt genom seklerna.
Om du får önska – vems lista vill du mest ha?
- Allas bruk av musiken är lika viktig – det är det som är poängen här. Alla som brukar kulturen är samtidigt en del av den. Varsågod, den är din! Eller, varsågod den är du.
Vad finns mer för planer? Konsert, klubb eller en handgjord Rhino-box med 12 vinyler modell 200 gram heavyweight?
- Ett riktigt starkt år av nya album framför allt. Vi kikar också på en Service-turné. Några fler förslag? Vinylutgåvor vore underbart, men ärlig talat: finns det efterfrågan? Jag vill se garantier först!
Vad har varit allra bäst under åren som gått Ola?
- Att strypa fram en kultur av den tristess som präglar livet i Götet. Eller när TTA vid peaken av sin hype kliver på scenen på Accelerator en timma efter utsatt tid och Henning tröttnar efter en och en halv låt och letar upp den tjockaste kabeln och drar ut kontakten. Ridå. Eller när vakterna på Mondo (nuvarande Medis) mitt under pågående konsert smyger fram längs scenkanten och avväpnar Henning, som dansar med sitt baseboll-trä. Och jag måste säga att det var en total haktappare och hjärtklappare när Moodyman av alla människor – kanske den artist jag respekterar mest – av nån helt mystisk anledning mixade in Whitest Boy Alives ”Done With You” av alla låtar i sitt disco-set. Där och då insåg jag vad en levande kultur är och värdet av den. Jag blev en del av mänskligheten.
Vad har inte varit så bra?
- Att skivorna inte uttömt sin publika potential är något förbittrande. Jag känner att de fortfarande är en lite för väl bevarad hemlighet, i relation till dess enorma kvaliteter. Lyssna på dem nu, annars hotar jag er! Börja med Erik de Vahl – ”Secret Adrift” och Lake Heartbeat – ”Trust In Numbers”.
Om du tittar tillbaka – blev det som du önskade?
- Jag har aldrig önskat något. Det hela har skett spontant och organiskt, som livet självt faktiskt.
Vad är ditt allra första minne av bolaget?
- Den bruna jiffy-påse jag och Dan Lissvik postade mastern till SERV001 till vinylfabriken i. Dess grova material är emblematisk för Service, som kom att basera sin verksamhet i hög grad på kompostpåsar, silvertejp och en tross.
”Sveriges viktigaste” är ett omdöme du hört flera gånger under årens lopp – hur tänker du då?
- Vad betyder det, tänker jag då.
Om du bara får ta en sång som ska representera det Service står för – vilken blir det? Motivera gärna.
- Vad sägs om TTA – ”In The Kitchen” med texten ”live forever or die trying”. Eller kanske Erik de Vahl – ”Walk” där han säger ”We have fun, you get bored”.
Om jag istället frågar efter ett album?
- TTA:s ”The New School” var ju sannerligen ett kvantsprång för svensk pop. Ett paradigm. Den blommade ur sin kulturella och historiska kontext lika perfekt som den formulerade den. Embassys ”Tacking”, Frankes ”Optimismens hån” och Jens Lekmans ”When I Said” är 100-procentiga album, liksom pärlor i ostron är skapelsen av perfekt symmetri, högsta densitet, gnistrande yta och total självtillräcklighet – tillkommet i ett slutet vakuum på havsbotten. Och Lake Heartbeats ”Trust In Numbers” är så fullkomlig pop att det är ett rent mirakel att den inte är upptäckt av fler. Men jag vill ta varje tillfälle att meddela att den person som gör Erik de Vahls ”Secrets Adrift” till sin har en särskild plats i mitt hjärta. Den undflyr beskrivning, men kan faktiskt ses som en retroaktiv tvilling till Burials ”Untrue”. Lyssna får du se!
Vad har hänt om tio år? Med Service-Ola och Service?
- Service har aldrig planer, eller bättre uttryckt kanske: ingen framtid.
Mer på PSL: TITTA: Topp 5 med Service 10 år!
