Ni recenserade och röstade, och nu redovisar vi: ”Du & Jag Döden” är Kents bästa album. Se hela listan här!

Plats 9-5

4. ”Röd” – 204 röster (9%)
Skivan som spelades in i ”Berlin” och som signaturen Anders på PSL beskrev så här: ”Den är stark, tung, har underbara texter och är annorlunda. De första gångerna jag lyssnade igenom ”Röd” avskydde jag skivan, men det fanns något som gjorde att jag ville lyssna igen, och igen, och igen…. Nu är jag fast.”

3. ”Vapen & Ammunition” – 317 röster (14%)
Albumet som blev det breda genombrottet 2002 och som signaturen Elin skrev så här om:
”Vapen och amunition”! Personligen var det då jag började lyssna på Kent. Det har många starka fuck you- låtar. Många stora hittar är samlade i den skivan som t.ex. ”Socker”, ”Dom andra” och ”Kärleken väntar”.

2. ”Hagnesta Hill” – 403 röster (18%)
1999 släpptes detta fjärde album som signaturen Saga skrev så här om:
”Nästan alla låtar kan jag känna igen mig i. Och jag personligen har minnen till måånga låtar. Men speciellt ”Stoppa mig i juni (lilla ego)” och ”Kevlarsjäl” har jag så många fina minnen till och texterna är så underbara! Det är alla texter. Men det är något extra.
För övrigt så är ”Kevlarsjäl” ett av världens vackraste ord.”

1. ”Du & Jag Döden” – 759 röster (34%)
Med nästan dubbelt så många röster som tvåan är albumet från 2005 vinnaren! Det har Dan Andersson skrivit långt och insatt om för oss, och dessutom med nästan lika poetisk knyck som sin namne. Läs recensionen av Kents bästa album i sin helhet nedan:

Det mesta är som det ska vara.

Det är referenser som haglar. Filmer och författare samsas om plats i versrader som låter hämtade ur Joakim Bergs allra innersta och mest diffusa tankar.

De tvetydiga orden likaså. Bokstäver som plockats bort bildar ord med annan innebörd. Smått simpel prosa.

Som sagt. Det är så det ska vara. Kent är sig likt. Det är dock något som får en att uppskatta det mer.

Det är känslan av en konceptskiva. Samtliga spår handlar genomgående om hur man kan se på livets mörka sida. Något som bandet ständigt blivit förknippade med men som aldrig varit så tydligt som just 2005.

Om man dessutom råkar på att tillhöra den extremt lilla minoritet som ansåg att föregångaren var aningen opersonlig och direkt framstår ”Du och Jag, Döden” som dess motsats.

Så här i efterhand är det också möjligt att se vilken roll skivan egentligen spelade.

Efter att ha gitarrat på samtliga skivor sedan albumdebuten tio år tidigare kan man lätt se ”Du och Jag, Döden” som en omvänd milstolpe. Om man bortser från ”The Hjärta & Smärta EP” är ”Du och Jag, Döden”, till dags dato, den sista resten av 90-talets Kent. Ett årtionde som många anser vara synonymt med gruppen. Det är dessutom mycket av den varan. Vilket även torde ha varit anledningen till varför de valde att gå i nya banor därefter.

Skivans episka avslutning med det repeterande och konstaterande om vart vi alla egentligen är på väg må låta mörkt. Men bara på det kolsvarta och bibeltunna pappret i det medföljande texthäftet. På samma sätt som mörkret ständigt är närvarande finns också en liten gnutta ljus och hopp. Detta i tonen som lägger an orden.

Det är inte hur man har det. Det är hur man tar det. För vi ska ju alla en gång dö.
/Dan Andersson
10 april

Tyck till om resultatet!