ps. såhär blev den

sol0

soluppgången. ds

 

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Martin Burström och den djupt rotade ångesten i halv-helvetet Halland

martinburström

Här borde det ligga en video inbäddad från SVT Play men det verkar som videon inte finns längre.

”Youngstown” är en av Bruce Springsteens bästa stunder. Och inte blir den sämre när halländske råsynt-croonern Martin Burström samlar mod till sig för att bygga om sången till något han kallar ”Halmstad”. Men det är naturligtvis inte därför han har en sak gemensamt med Jocke Berg i Kent(mer…)

Martin Burström är en ny, men ack så välkommen bekant på Camp PSL. Vi gillar som ni kanske vet det mesta som lutar åt skin och body när det kommer till klaviaturmusik. Och vi älskar – såklart – lyckade tolkningar av Springsteen-sånger. Ni har väl sett ”Halmstad”-videon som premiärades på PSL häromveckan??

När jag skakar hand med Burström en lagom vårlik eftermiddag i tevehuscaféet vill jag naturligtvis gå till botten med allt. Hitta länken mellan Michael Williamsons bok ”Journey to Nowhere” och Springsteens klassiska undersökning av amerikansk dröm kontra amerikansk verklighet fram till en atari-tokig halmstadspojks minnen och betraktelser från sin forna hembygd.

Det var så det började en gång. Martin satt hemma redan i unga år och spelade. Sedan blev han animatör (därav kopplingen till tecknande popstjärnor som ovannämnde Berg) och flyttade till rikets största stad. Efter en massa tjat (han gillar INTE att stå i ljuset) från de två skivbolagsdrivande vännerna Bengtsson och Wirfält blev det mer musik. ”Kalla Kriget” är titeln på första ep´n (samma namn har Martin själv begagnat som artist).

När vi pratades vid i rödsoffan på svt ställde jag lite frågor om Burströms tecknande och arbetsmoral. Samt om Hermann Göring. Jag glömde såklart fråga om livedebuten. När ska du ställa dig på estraden Burström?

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

TITTA: Lana Del Rey – ”Carmen”

lanavideo

Hajpade indiesångerskans ”Carmen” från albumet ”Born To Die” har fått en video.

(mer…)

Och har du någonsin sett något från Lana Del Rey, är denna filmsnutt knappast någon överraskning. Det är snabba klipp mellan svartvita hus, förälskade par och en tjusigt poserande Lana.

Låten innehåller rader som ”She says you don’t want to get this way, famous and dumb and no age” och sägs vara inspirerad av skandaldrottningar som Paris Hilton och Lindsay Lohan. Vad tycker du om videon?

Mer på PSL: ASAP Rocky + Lana Del Rey, TITTA: Lana Del Rey – ”Blue Jeans”, Drottningen av dålig indiepress – om varför Lana Del Rey ändå vinner

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Route 66 – motorvägarnas b-sida

route66sign

Om det lyckats undgå någon så bilar jag just nu (i ett slags zickzackmönster) från Chicago till Los Angeles. Och så ofta det passar rutten så gör jag det på en klassisk gammal väg. (mer…)


Under depressionen på 30-talet tvingades tusentals bönder lämna Oklahoma för Kalifornien när deras mark förstörts av ”the dust bowl”, stormarna som följde efter en lång torka och som förvandlade hela Oklahoma till en skål yrande sand. John Steinbecks ”Vredens Druvor” handlar om just det här, om familjen Joad som tillsammans med massor av andra ”oakies” lämnar sina hem i hopp om nya jobb, nya hem, drägligare liv i apelsinernas förlovade land.

Vägen de tog var route 66.


På 40- och 50-talet  blev ”the mother road”, som Steinbeck kallade den, den självklara semestervägen för turistande amerikaner som vallfärdade från Illinois i öst tvärs genom landet till Los Angeles, palmerna, den blå himlen och havet. Vägen blev en enda lång turistattraktion och kantades av mackar, diners, caféer och stora färgglada neonskyltar. Man byggde motellrum i teepee-form (jag bodde i en k-märkt sån igår), erbjöd en tvåkilosstek gratis till den som lyckades äta upp den på under en timme, öppnade souvenirbutiker som sålde indianfiltar, kristaller, drömfångare och kylskåpsmagneter. Man (Bobby Troup) skrev rocklåt om den.

Men parallellt med det här började Amerika rita på ett nätverk av större, snabbare och mer autobahnliknande motorvägar, som på sikt skulle bli slutet för Route 66.


Med åren byggdes fler och fler nya vägar och även om långa sträckor löpte mer eller mindre parallellt med den gamla vägen så var de lika ofta omdragna för att kunna vara rakare, plattare, bättre. Och mackarna, alla diners, caféer och souvenirbutiker som inte låg precis längs med de nya vägarna blev utan kunder. Neonskyltar släcktes, vacancyskyltar tändes. Folket som arbetade och bodde längs Route 66 ställdes återigen inför faktumet att deras mark gått och blivit obrukbar.


Ni som har sett Pixars underbara romantiska bilkomedi ”Cars” vet redan det här. John Lasseter, Pixars kreativa chef, bilade genom USA med sin familj och blev så tagen av Route 66 och dess övergivna spökstäder att han bestämde sig för att göra en animerad hyllning till dess ära. Resultatet är väldigt rörande och väldigt roligt. Och fångar känslan av Route 66 perfekt – det hjärtslitande i att åka igenom ruinerna av alla dessa småföretag som gått omkull och desperationen som omger många av dem som kämpar vidare. Alla famlar efter försäljningsargument – bygger världens största gungstol, knåpar ihop ett torftigt taggtrådsmuseum, bygger ett hotell nere i en fuktig grotta, ansöker om att K-märkas. När man är här blir det också tydligt att det är ur det här perspektivet ”Cars” blir som allra mest rörande – i konsekvenserna filmen haft för vägen den hyllar. Många av dagens turister är här på grund av ”Cars” och kan man som stad/restaurang/plats hävda någon endaste koppling till filmen, oavsett hur vag, så gör man det.



Och ungefär så lär det fortsätta för Route 66. I terrorbalans med precis tillräckligt många besökare för att se till att dess historia och myt skrivs vidare men få nog att hålla tjusningen med vägen intakt.

Det jag ser som tjusningen i alla fall.






Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

PSL REDOVISAR: Kents 5 sämsta album

En Plats I Solen

Nä vi skojar bara så klart! Men här ser du i alla fall vilka skivor som hamnade på de fem bottenplatserna i PSL:s omröstning om Kents bästa album.
(mer…)

Fler än 2000 personer har varit med och recenserat och sedan tyckt till. I morgon avtäcker vi vinnaren, men redan nu kan vi alltså presentera vilka skivor som hamnade på de understa platserna.


5. ”Isola” – 192 röster (9%)
Tredje albumet från 1997, i förra veckan beskrivet av Jutta så här:
”Isola är den bästa helheten med sin fina stämning, läckra låtar, detaljrika gitarrer och underbara texter.”

 

 


6. ”Tillbaka till samtiden” – 124 röster (6%)
Skivan från 2007, som Mikael Svedman skrev så här om i sitt recensionsbidrag:
”Det finns en djup längtan efter något mer. Den speglar den hårda tid som vi lever i där fler och fler hamnar utanför den fina mallen om hur allt bör vara. Plattans titel skapar en skildring även för det inre ögat och även för själen.
Det går inte att välja ut en låt som skulle kunna tänkas vara en större hit än något annat spår på skivan. Man måste lyssna på den om och om igen. Hela tonen tycker jag handlar om längtan efter något bättre.”


7. ”Verkligen” – 87 röster (4%)
Andra albumet som signaturen Leffan berättade så här om:
”Verkligen” lyssnade jag på varje dag under flera års tid. Den var verkligen soundtracket till min tonårstid. Det var nästan obehagligt hur det kändes som att J. Berg sjöng om mitt liv. Kände han mig?”

 

 


8. ”Kent” – 76 röster (3%)
Debuten, som fick Mikael Åström att minnas tillbaka:
”Kommer ihåg när jag på jobbet hörde hur min jobbarkompis lyssnade på en ny skiva med en ny grupp från Eskilstuna. ”Faan”, sa jag ”där är ju jag ifrån”. Köper skivan ”Kent” med gruppen Kent. Och vilken stolthet jag kände, för vi hade ju bott grannar i Slagsta. Jockes lillebror och min lillebror var ju bästisar när dom var små. Och sen gjorde ju det inget att skivan var asbra. Har följt dom ända sen dess.”


9. ”En plats i solen” – 58 röster (3%)
Senaste skivan är också den minst antal av er haft som favorit. Men även syskonskarans minst populära unge har någon som älskar hen. Melina skriver till exempel så här:
”Jag tycker mycket om Kent. Deras låtar är så mysiga så man bara vill gosa med dom. Min favorit skiva är nog ”En plats i solen”
Jag blir så glad när jag hör dom låtarna. Dom får mig att vilja krama om dom närmaste och plocka fram gitarren. Det är en sån himla underbar känsla när man lyssnar på Kent. En sån känsla får jag inte från många artister. ”

Det här är alltså bottenskiktet, de fem understa av de nio skivor ni fick att rösta på. Hur väntat är det att just dessa återfinns i botten? Hur kommer det sig att de minst populära är den första OCH den senaste skivan? Och kanske framför allt vilken skiva tror du vinner?

I morgon får du och hela världen veta…

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

PREMIÄR: La Fleur – ”Eavesdropper”

la fleur

En video som tar det här med ”dansmusik” bokstavligt – och till en helt ny nivå.
(mer…)

Här borde det ligga en video inbäddad från SVT Play men det verkar som videon inte finns längre.

Sanna La Fleur Engdahl tipsade alldeles nyligen oss om sin bästa musik på festivalen WMS i Miami. Nu är det hennes egen time to shine. Här ovan ser du för första gången någonsin videon till nya singeln ”Eavesdropper”. Dansarna Molly, Elsa, Kirstine och Julia ställer tillsammans med regissören Andreas von Gegerfeldt den evigan frågan om vad det här med att vara kär är, egentligen. Magiskt tycker vi, vad tycker du?

Ps. La Fleur har just gjort en ny mix också, lyssna HÄR!

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

TITTA: Niki & The Dove – ”Hot Summer”

nikivideo

14 maj kommer debutplattan ”Instinct” men redan nu finns en ny låt och video från Malin Dahlström och Gustaf Karlöf.

(mer…)

Niki & The Doves ”Hot Summer” är första släppet från mixtapet med det inte så otippade namnet ”Mixtape 1″ och innehåller sång från bandets  tidigare hit ”The Drummer”.

Gillar du vad du ser och hör? Mer Niki & The Dove får du snart här på PSL, när de tar plats i ett avsnitt av Sinding Sessions!

Mer på PSL: LYSSNA: Niki & The Dove – ”Tomorrow”, TITTA: Niki & The Dove – ”The Fox”, ”Annie Mac doesn’t ease my mind. Niki & The Dove däremot” – PSL från konserten i London

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Musik med: Sea Lion

Sea Lion

Här borde det ligga en video inbäddad från SVT Play men det verkar som videon inte finns längre.


Det var en av mars sista dagar när vi träffade Sea Lion aka Linn Österberg på Södra teatern i Stockholm. Resultatet blev en finstämd Musik med!

(mer…)

Låten heter ”America, Why Does The Heart Cry?” och till sin hjälp hade Linn som så ofta vännen Therese Svensson. Nyligen avslöjade Linn också att alla låtar till ett framtida album är färdiginspelade och att skivan är på gång.

Tills dess, njut av klippet ovan!

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

TITTA: Archipelago – ”First Kiss”

archipelago

Archipelago bildades för bara några månader sedan. Här ser du videon till deras ”First Kiss”!

(mer…)

I januari i år formades bandet av göteborgsherrerna Joel Nyström, Philip Almqvist och Jakob Larsed. Namnet syftar till den brist på sammanhang de känt i Göteborgs indiepopkretsar. De var tvungna att skapa sig sina egna referenser, ungefär som öar i en arkipelag. Fint tycker vi. Vad tycker du?

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

”Luftens hjältar blev en helt annan låt” – Newkid om sin Sinding Session

Newkid

I morgon tar Adam Kanyama plats i Sinding Sessions. I dag minns vi seriens andra avsnitt, där Newkid intog Decibel Studios i Stockholm. Vad tyckte han egentligen om dagen?

(mer…)


Berätta om inspelningen!

- Vi dök upp på Decibel och gjorde vår grej! Alla låtar spelades in i en tagning och filmteamet filmade både under inspelningarna och mellan omriggen. Mycket filmat snack om allt och ingenting. Det var svinkul, men jag var lite nervös inför två av låtarna som  vi dagen innan allt som allt bara lagt en timmes rep på. Men jag hade så grymma musiker med mig att det inte blev något problem.

Vad var det bästa med dagen?

- Jag tyckte det var skitfett att Ison och Lorentz dök upp och gjorde ”Luftens hjältar” med mig. Det var en av de mer oförberedda låtarna, men den blev nog min favorit! Kanske just för att den var väldigt spontan och lekfull.

Vad var jobbigast?

- Att hålla uppe koncentrationen och seriositeten. Vid ett tillfälle fick jag för mig att jag skulle sitta vid pianot och min pianist, Carolina Perez, skulle sjunga istället för mig. Det hade varit lite oväntat tyckte jag då.

Hur påverkade det dig och de andra musikerna att bli filmade när ni spelade in?

- Jag vet faktiskt inte. Vi spelar sällan in våra inspelningar men jag antar att man blir mer skärpt när det filmas. Det kanske inte är lika mycket ”här och nu” som att spela för en livepublik. Det är trots allt en lins du sjunger till.

Blev låtarna annorlunda på något sätt?

- De akustiska versionerna kontra de elektroniska blir såklart annorlunda. Det blir levande och texterna behöver inte slåss med produktionen på samma sätt. Det märktes nog kanske mest på ”Luftens hjältar” som nästan blev en helt annan låt.

Vad tycker du om programmet såhär i efterhand?

- Känslan jag hade när jag lämnade Decibel på inspelningsdagen var att det kunde bli riktigt bra! Jag såg det häromdagen och blev positivt överraskad framför allt av hur snyggt ljuset används i de olika låtarna men också såklart hur snyggt ni fångat upp låtarna.

Vad hoppas du våra läsare och tittare tycker om programmet?

- Man ger ganska mycket av sig själv i sådana här situationer och jag hoppas att folk kommer att tycka att det är fett. Kanske framför allt publik som kanske bara hört de inspelade albumversionerna. Dessa låtar blir någon sorts återupplivning av dem. Jag hade väldigt kul under inspelningen.

 

Har du missat Sinding Sessions med Newkid? Här ser du hela avsnittet!

Här borde det ligga en video inbäddad från SVT Play men det verkar som videon inte finns längre.

Mer på PSL: ”De blev tagna när Benny promenerade in” – Anna Ternheim om att möta ABBA-ikonen i Sinding Sessions

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

+ Ladda in fler inlägg