Jag fick en önskan via twitter om att min resa skulle livestreamas direkt från vindrutan. Idag har jag tagit några första stapplande steg mot the next best thing. Det här lilla klippet filmade jag när vi åkte igenom Glenrio, en av de många gamla spökstäder som ligger längs Route 66 och som dog mer eller mindre över en natt när Interstate 40 byggdes och Route 66 gick från att vara framtiden och frihetens väg till att bli en grusig enfilig nostalgisk senväg för folk med för mycket fritid (jag).

Ljudet kom inte med av någon anledning men jag hade förstås valt ut ett passande soundtrack i bilstereon. Så tryck på play på båda de här filmerna så får ni en aningens mer helgjuten upplevelse. Jag tror att det bor en person i staden nu, man ser en ny bil i början av klippet och två hundar som tittar fram bredvid den. Resten – en diner, en mack, ett motel (känt som Texas första/sista då det ligger precs innan gränsen till New Mexico), några gamla bostadshus – är totalt öde, sönderfallet, plundrat och trasigt.

Det har varit helt hjärtslitande att åka längs Route 66 av just precis den här anledningen – glansdagarna fullkomligen bländar en med sin frånvaro och 80% av alla byggnader man passerar är i olika grader av förfall. Igenvuxna, konkava, utsuddade av tid, sol och sand. Vissa är optimistiska nog att ha FOR SALE och ett solblekt telefonnummer spraymålat på ett dammigt fönster men de allra flesta har bara kastat in handduken och dragit. Rest sig upp och lämnat allt som det var just i ögonblicket när det sista hoppet rann mellan fingrarna på dem. Och där har det förblivit – lämnat att förfalla och fotograferas.