Norouz med Googoosh – PSL firar nyåret med ”Irans Madonna”

I går firades norouz, det persiska nyåret, runt om i världen. I London uppträdde Irans största, mest mytomspunna popstjärna Googoosh. PSL:s utsända Tina Mehrafzoon rapporterar från konserten med sångerskan som är för Iran vad Madonna är för västvärlden.

Jag minns känslan. När mamma skulle städa huset och satte på gamla persiska låtar på högsta volym. Som barn förstod jag inte alltid vad texterna handlade om, men jag kande vemodet ända in i märgen.

En av Irans absolut största ikoner är skådespelerskan och artisten Googoosh. Hon är vad Madonna varit för Västvärlden, fast utan att behöva eller vilja provocera. När den persiska regimen förbjöd kvinnliga artister hördes Googoosh mer än tydligt med sin tystnad. Hon gav inte ut några skivor. Hon framträdde inte i några intervjuer. I 20 år var hon tyst, medan alla sjöng hennes sånger.

Fram tills hon efter millennieskiftet, som så många andra persiska artister, flyttade till USA och åkte på en omfattande världsturné visste jag knappt hur hon såg ut. De senaste åren har hon varit flitig med att ge ut album, musikvideor och i dag turnerar hon mer än någonsin.

I går gick jag på min andra persiska konsert hittills i livet, men det var första gången jag såg Googoosh. Royal Theater i London brukar oftast husera en populär musikal med Shrek och hans vänner, men denna kväll är scenen Googooshs och ingen annans.

Eftersom jag föredrar hennes gamla låtar framför de nya, mer modernt poppiga, är den första halvan av konserten bland de bästa jag varit med om. Googoosh känner sitt band och musiken de spelar utantill. Hon vet hur varje ton ska låta. Hon anpassar sig till och med efter ljudteknikerns snedsteg, och gör hans jobb lättare.

Och jag har aldrig sett henne så känslosam. Googoosh tjuter till av glädje när hon får en rejäl applåd. Hon inleder konserten med att gratta det nya året. Som det börjar bli känt i västvärlden numera firar ju iranierna (och en del kurder) nyår på vårdagjämningen.

Bara en halvtimme in i konserten sticker mina handflator av att jag klappat så hårt.

Efter en kort paus är vi igång igen. Nu varierar låtarna. Hon sjunger på franska, turkiska och till och med a capella. Gitarristen Babak Aminis fingrar ser datoranimerade ut när de raskt dansar över gitarrsträngarna i ett solo. Det är så bra att jag får anstränga mig för att kunna hålla mig för skratt.

När Googoosh framför låten “Kavir” (som betyder ”öken”) går jag i tusen bitar. Metaforerna i den poetiska texten är många och vackra. För någon i den mest hopplösa sitsen är den här låten en sista kraftfull vädjan till hopp.

Googoosh sjöng originalet av ”Kavir” medan Ebi, en annan av de mest älskade persiska artisterna, ofta framför en lite rivigare version på sina konserter.

“Kavir” spelar en betydlig roll den här kvällen på Royal Theater i London. Norouz är iraniernas äldsta och viktigaste högtid. En tid tänkt att spenderas med familj och släkt, för att man ska kunna inleda det nya året med energi. I salen här i ikväll saknas syskon, föräldrar och farföräldrar. Medan Googoosh sjunger skänker samtliga en tanke till de som fortfarande är i Iran.

För dig som inte kunde vara på plats i går ser du här ett 7.30 minuter medley av Googooshs absolut bästa och mest populära hits från den gamla tiden. Med klipp från såväl nyinspelande musikvideor som originalen.

Tina Mehrafzoon är journalist, just nu baserad i London.

Mer Googoosh på Spotify.
Mer på PSL: Divor, cowboys och förbjudet sväng – Muslim Disco Club guidar till den bästa persiska musiken

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Öppna alla

Lucköppning på PSL: 21

Lucka 21

3 dagar kvar till jul, 24 musikhändelser som gjorde 2014 till just 2014. I lucka nummer 21 skriver vi en tweet till Justin Bieber. (mer…)


Den 20 juli var som dagar är mest, det skrevs en hel del till Justin Bieber på Twitter. ”You’re all that matters to beliebers of Romania” är ett exempel. ”My mom caught me masturbating and kicked me out of the house please tweet me to cheer me up” är ett annat. Yung Lean valde en något mer anspråkslös ton för att närma sig världsstjärnan från Ontario – ”u in L A ?”.

Det hade gått några veckor sedan den svenske rapparen sålde ut Webster Halls Marlin Room i New York. Två gånger om dessutom. Eriksgatan fortsatte till Vancouver där han tog emot födelsedagspresenter och sång från den fryntlige Nardwuar.

Nu befann sig Jonatan Leandoer Håstad alltså i Los Angeles och ville veta om Justin Bieber gjorde det samma.

År 2014 måste varit speciellt för alla Sad Boys och Lean Girls. Utöver ovan nämnda framgångar frontade Yung Lean DN Kultur och Arena, tog emot en käftsmäll av Pitchfork och gästade vårt eget Studio PSL. Han syntes, hördes och debatterades. Yung Lean var närvarande år 2014. Allra mest närvarande var han på en selfie.

För ni vet säkert redan att Justin Bieber faktiskt befann sig i Los Angeles den där dagen. Om inte annat såg någon till att lösa det åt honom. Mötet med Yung Lean, Yung Sherman och de andra finns dokumenterat på lite olika sätt. De flesta har benämnts som ”selfie”. Sedan kan man alltid diskutera huruvida fyra killar, varav ingen tycks hålla i en kamera, verkligen är delaktiga i något som kan kallas ”selfie”. Snarare en ”bild”. Nog om detta nu, vi måste ha något att prata om i mellandagarna också. Det roligaste som kom ut av allt det här är trots allt, just det, en selfie. Närmare bestämt den som Justin Bieber tog tillsammans med Yung Lean själv. På bilden har Bieber knutit sin vänsterhand och fört den upp mot nederkanten av ena ögat. Han torkar en tår.

Han kommer ut som en Sad Boy.

Varje dag fram till jul blir det traditionsenlig lucköppning på PSL. Redaktionen har tillsammans röstat fram årets 24 viktigaste musikhändelser som gjorde 2014 till just 2014. Här följer du årets julkalender.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Lucköppning på PSL: 19

Lucka 19

5 dagar kvar till jul, 24 musikhändelser som gjorde 2014 till just 2014. Bakom dagens lucka gömmer sig framgångsrik stämsång. (mer…)


Att internationella skidförbundet, det som olyckligt förkortas FIS, en gång i tiden ändrade alpina världscupens regler för att bryta Ingemar Stenmarks dominans kommer nog för alltid vara en milstople i svensk idrottshistoria. Hur någon ska kunna peta ner First Aid Kit från tronen återstår dock fortfarande att se. I den mån musik är en tävling tycks systrarna vinna den gång på gång. Oavsett vilka regler som gäller.

2014 var året då de…


… gav ut en skiva som uppskattades av de flesta (igen)…

… fick en känd programledare att vilja flytta till Stockholm…


… och badade i Grammisnomineringar (ja, igen).

First Aid Kits världsherravälde lär fortsätta så länge de själva känner för det. De ä bar å sjung, helt enkelt.

Varje dag fram till jul blir det traditionsenlig lucköppning på PSL. Redaktionen har tillsammans röstat fram årets 24 viktigaste musikhändelser som gjorde 2014 till just 2014. Här följer du årets julkalender.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Ännu fler minnen med PSL

bild38

Klas Sivertson bjuder på en bildkavalkad. (mer…)


Efter Petter Thermaenius fina minnesfilm är det nu dags för ytterligare en gammal PSL-bekant att öppna arkiven. Idag har Klas Sivertson (han som håller en mikrofon framför Essex Green här ovanför) samlat bilder från sina år på PSL. Här kommer en hälsning från honom:

”Hej hej! Jag heter Klas och var med och startade PSL våren 2007 och jobbade med Per och Henrik fram till sommaren 2011. I fredags fick jag en förfrågan av Kajsa och Per om att visa några bilder från min tid på PSL. Det blir en blandning av lite av varje, men mest kontorsbilder och inte så mycket på artister vi bevakat.

Jag minns mina år med PSL som händelserika, väldigt roliga och även lite jobbiga, men framförallt var de lärorika. Jag hade inte varit densamme utan PSL. Tack för allt! Kram!

Så med det sagt, låt oss stiga ner i en hårddisk med mobilbilder med en aning risig kvalité!”



Två bilder från det första PSL-kontoret 2007, aka Akvariet, tagna innan PSL lanserades.




PSL-kontoret anno 2008. Här delade vi rum med systerbloggen LLC. På bilden ovan syns mästerprogrammeraren Martin Ström, som varit en viktig del av PSL.


Henrik och Per planerar inför hösten med PSL 2008.


Jacob (som var med och startade PSL), Ulric och Lisa (som gjorde LLC) från samma planeringsmöte.


Var det denna affischen vi kom fram till på planeringsmötet?


PSL-kontoret på Where the Action is-festivalen 2009.


PSL-kontoret i Austin 2010. Här spelade vi också in en Musik med: Basia Bulat.


Stressigt på PSL-kontoret 2009.


Per live-bloggar under Broder Daniel-konserten på Way Out West.


PSL-kontoret i New York, maj 2007. Är det Klaxons som har släppt en ny MP3:a eller vad händer?


PSL-kontoret på Accelerator-festivalen 2007 tillsammans med CSS, Cansei de Ser Sexy.


Rasmus Hägg på Accelerator-festivalen 2007.


HSL-kontoret på Heavenly Recordings-kontoret i London våren 2008.


Officiell pressbild på PSL 2009, Where the Action Is-festivalen.



PSL på festival-kontoret på Peace and Love i Borlänge 2010.


Musik med:-inspelning med Twig på Stockholms Stadsbibliotek.


Med Peter Morén på toppen av Hammarbyhöjdsbacken.


Frida Hyvönen och Markus Krunegård sjunger ”Dirty Dancing”.


Nottee i tunneln mellan radiohuset och Berwaldhallen.


Pasadena i Ekotemplet vid Hagaparken utanför Stockholm.


Mofeta & Jerre. Henrik väntar in en kanotist.


Väntan på taxi efter inspelning.


Inspelning med [ingenting] inför julen 2009.


Henrik gaffatejpar en lampa på Adam i Shout Out Louds inför en Musik med:-inspelning i deras replokal.


Ruben Broman filmar intro till en Musik med: Britta Persson.


Henrik väntar på taxi efter en Musik med:-inspelning hemma hos Lay Low i ett regnigt Reykjavik.


Musik med:-soundcheck med Davila 666 i vår trädgård i Austin 2011.


Musik med: Joel Alme.


Musik med: Shout Out Louds, 2007.


Intervju med Johnny Flynn utanför Münchenbryggeriet 2008.


Gåtan-inspelning 2009. Gåtan var en återkommande frågesport som vi körde varje vecka de första åren. Här ser det ut som en fråga om Danzig


En välbehövlig paus på väg hem från Way Out West 2010.


Austin 2011.


Pressbild på Per och Henrik inför ett DJ-gig i Malmö. Eller var det Göteborg?

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

PREMIÄR: Then Comes Silence – ”Spinning Faster”

Then Comes Silence

Som ett ”Vilse i pannkakan” kört i en centrifug av totalt mörker.
(mer…)

Postpunkgotharna Then Comes Silence släppte sitt självbetitlade debutalbum 2012 och har sedan dess trofast spelat i mörkrets, dödens, och det mänskliga fördärvets tjänst. Något som är mer än påtagligt i nya videon ”Spinning Faster”, som är det första smakprovet från kommande albumet ”Nyctophilian”.

Videon är gjord av ingen mindre än bandets sångare Alex Svensson, eller D.K. Griftegaard som han heter när han är regissör och AD. PSL passade på att fråga honom om inspirationen:

- Jag växte upp med Staffan Westerberg och ”Vilse I Pannkakan”. Det var inget konstigt med hans TV-program tyckte jag. Jag var helt uppslukad och fascinerad av Storpotäten och alla andra dockor som hoppade runt på hans surrealistiska pannkakslandskap. Karaktärerna i musikvideon är direkt tagna från Then Comes Silence senaste pressbilder. Dockorna representerar en av varje medlem i bandet – tillverkade av flirtkulor, piprensare och papper. I filmen förekommer också andra karaktärer som kretsar runt bandets estetik.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

PREMIÄR: Closure – ”Creatures”

closure

Martin Sköld från Kent har bildat trion Closure med stjärnstämman Ninsun Poli och Johan Wohlert från Mew. Resultatet är briljant! (mer…)


Som en extra adventsgåva packar PSL upp idag ett första spår med denna nybildade supersamling musiker. ”Creatures” – som den är döpt till – är, som ni hör, ett elegant och rätt pompöst stycke välframförd pop.

Trion behöver var och en för sig ingen närmre presentation.

Sköld spelar bas i snart 20-årsjubilerande nationalklenoden Kent. Ninsun Poli började som vokalissa i Familjen och släppte sedan utmärkta ep:n ”Breaking Rules” på egen hand i våras. Johan Wohlert spelar i snart albumaktuella danska Mew, men var också inblandad i The Storm under en period.

- Jag och Johan Wohlert har känt varandra länge, berättar Martin. Vi har egentligen aldrig pratat om att göra om musik ihop. Vi har bara varit vänner. Ninsun träffade jag tack vare Johan T Karlsson och Familjen.Hon är en av dom bästa som finns därute. Allt är ofta en slump. Bra musik är ett resultat av bra möten och..livet.

Vi gissar på bättre bjudlunch och kontraktsviftning från skivbolagen för Sköld och hans sällskap. För Closure är faktiskt ännu okontrakterade. Om de nu behöver ett kontrakt?

För ”Creatures” är inget en-hits-under. Det kan PSL intyga som smyglyssnat på iallafall ett spår till.

I vår kommer tre spår till på en första ep!

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Imma be where I’m at!

Hasan Ramic Profil

Det är fem timmar kvar till min flight till Kingston, och det är dags att säga farväl. (mer…)

Bilden är en selfie från en av Studio PSL-inspelningarna. En av många fantastiska grejer som jag har fått chansen att medverka i under min tid på PSL. Jag är oerhört tacksam över att ha fått vara med här och göra det jag gör. Tacksam över att få träffa alla fantastiska människor: Sara, Kajsa, Elin, Lisa, Henrik, Per och alla de andra som jag har mött under tiden då jag skrev denna blogg.

Det är förstås väldigt synd att PSL lägger ner. Svensk musikbevakning behöver all mångfald den kan få, och jag hoppas att något poppar upp i PSLs ställe. Människor som älskar musik och älskar att berätta om den kommer alltid ha en publik, som med all bra journalistik, det är jag fullkomligt övertygad om. Jag hoppas att någon någonstans tar över facklan av vad PSL har stått för, med nya idéer, nya perspektiv, ny musik men med ständigt samma kärlek.

Själv känner jag att jag kunde ha gjort mer. Jag är stolt men inte helt nöjd, som den store Ordförande Persson en gång sa. Svensk hiphop, som jag anlitades för att bevaka, behöver all bra journalistik den kan få. De behöver folk som tecknar ner dess framväxt och utveckling. Som dechiffrerar dess koder, och som placerar den i sin samtida kulturella kontext. Just nu växer det upp en generation i Sverige som inte kan svara på frågan ”Vad ska du bli när du blir stor?”, och den svenska hiphopen är deras sång. Det är soundtracket till deras uppväxt, och i den ligger historien för en generation som kommer att omforma svensk historia. Att inte ta vara på detta journalistiskt är ett fullkomligt misslyckande. Jag kommer kanske inte vara mannen för uppgiften, men jag vet att den personen finns därute och att jag hoppas att hon träder fram och gör det jag gjorde 1000 gånger bättre.

Själv tänker jag djipp till Jamaica och gå på dancehall, sola, bada och äta ackee and saltfish. Det är tydligen 25 grader där nu mitt i natten. Ni får ha en god jul och gott nytt år, allihopa. Och jag hoppas att vi ses igen någonstans, på något sätt.

Shu!

/H

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Future Islands har blivit kortfilm

Future Islands - Road Dawgs

Minidokumentär med Baltimore-bandet. (mer…)

Medlemmarna i Future Islands, årets framgångssaga 2014, är nu även filmstjärnor. Videomakaren Jay Buim har följt bandet och satt ihop en kort men sevärd dokumentär. Skapelsen heter Road Dawgs och skildrar, som du kanske redan listat ut, livet ”on the road”.

Trion från Baltimore fick sitt breda genombrott efter ett lyckat framträdande hos David Letterman i våras. Några av er kanske såg deras spelning på Hultsfredsfestivalen 2012?

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Lucköppning på PSL: 18

Lucka 18

6 dagar kvar till jul, 24 musikhändelser som gjorde 2014 till just 2014. I dagens lucka berättar vi om när ett stycke svensk pophistoria bokstavligt talat blev skriven i sten.  (mer…)


Första gången låten ”Shoreline” presenterades för den breda massan var när Broder Daniel gästade ”Sen Kväll Med Luuk” i november 2001. Det hade då varit tyst om den numer legendariska Göteborgsorkestern i tre år och framträdandet spreds som en löpeld på www; versionen lär enligt sägnen vara det mest nedladdade bootleg-spåret i Sverige.

Trots att det skulle dröja ytterligare två år innan låten släpptes i studioversion gav popdängan snabbt upphov till den svenska indiescenens mesta imperativ – ”Spela Shoreline”. En vädjan som formulerades flitigt till DJs runtom i landet då det rådde konsensus bland popkidsen. En ny favoritlåt hade sett dagens ljus och en knastrig ljudupptagning var bättre än ingenting. ”Spela Shoreline” blev en folkrörelse.

På Way Out West 2008 gav BD sin allra sista konsert och i år, sex år senare, reste två anonyma konstnärer en mystisk sten i Slottsskogen. Monumentet som var prytt med den ikoniska frasen väckte starka känslor, och turerna kring stenen blev lika många som antalet BD-patches som någonsin suttit på svenska jeansjackor.

Hot om borttagning, massivt stöd och vandalism följde i stenens kölvatten och 2014 blev året då det fria konstlivet korsbefruktades med fankultur på ett sätt som Sverige aldrig tidigare skådat.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

LYSSNA: Mattias Svensson – ”Born Was The Revolution”

Mattias Svensson - Born Was The Revolution

Saxofonistens solo. (mer…)


”En kampsång om tvekan, klädd i dramatiska harmonier och galopperande trummor”. Så beskriver Mattias Svensson sin debutsingel ”Born Was The Revolution”. Mattias har tidigare spelat saxofon med This Is Head, vars Henric Claesson gjort omslaget ni ser här ovanför.

I februari ger Mattias Svensson ut en EP som heter ”EP”. En titel lika tydlig som hans artistnamn. Lyssna på ”Born Was The Revolution” här:

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

+ Ladda in fler inlägg