”Folk är rädda” – Sara om Aviciiolyckan och otryggheten på konsert

26 personer till sjukhus, varav en allvarligt skadad. Det låter som facit efter en allvarlig trafikolycka eller en tågkrasch, men är konsekvensen av en popkonsert. Gårdagens Aviciispelning i Globen kunde dessutom slutat ännu värre.


Det är inte första gången svensk konsertpublik drabbas av olyckshändelser kopplade till säkerheten. Så sent som 2007 skadades 25 personer när ett golv på Norrlandsoperans klubblokal Black Box rasade. På scenen stod Mando Diao. Själv minns jag drygt tio år tidigare, när en 19-åring klämdes till döds under en Holekonsert på Hultsfredsfestivalen. Jag var där då, och jag minns paniken i folks ögon.

Från dödsolyckan vid Gyllene Tiders konsert i Kristianopel 1981, till diskoteksbranden på Hisingen i Göteborg till den kollapsade Globenläktaren i går: den svenska pophistorien är full av berättelser om kaos och smärta. Jag vet personer i min omgivning som aldrig skulle sätta sin fot i en klubblokal utan att först förvissa sig om att de vet var närmaste nödutgång finns. Så sent som under gårdagskvällen berättade några vänner om hur otryggheten i en lokal i Stockholm nyligen fick dem att bara önska att konserten skulle ta slut så de fick gå hem igen. Folk är rädda.

Samma argument hörs i dag på hög politisk nivå vad det gäller publikens trygghet vid idrottsevenemang. Det pågår sedan länge en utredning om vad som kan göras åt vålds- och säkerhetsproblematiken på framför allt fotbolls- och ishockeyarenor. ”Idrotten ska tillhöra alla” hör man ofta experter uttala sig. Ingen ska behöva vara rädd för att ta med barnen på derby. I dag är ett gott tillfälle att ställa frågan om tonårsföräldrar i Sverige kanske ska vara ännu räddare för att låta sina barn gå på konsert.


Men i det märkliga parallella universum som är livemusikvärlden är osäkerheten fortfarande något nästan eftersträvansvärt. Det talas ännu, snart 30 år senare, om när Springsteen ”rockade sönder Ullevi” som något lite fräckt, när det hårda publiktrycket som satte arenan i gungning i själva verket kunde ha fått katastrofala konsekvenser. Och när svenska festivaler började förbjuda crowdsurfing och stagedivande för dryga decenniet sedan möttes arrangörernas beslut ofta med skepsis. Jag minns själv hur personer i min omgivning tyckte att konsertupplevelsen blev helt förstörd när de inte skulle få fortsätta att (hårddraget) riskera sina liv. Skulle samma attityder kunna få fortsätta florera i idrottens värld? Skulle otryggheten på samma sätt få fortsätta vara ett naturligt inslag?

Efter gårdagens olycka är en ung tjej livshotande skadad. De tre historiska Aviciikonserterna, när en svensk dj för första gången skulle fylla Globen och dessutom flera dagar i rad blev historisk, men på fel sätt. Det enda positiva som skulle kunna komma ur det som hänt är att diskussionen om svenska konsertbesökares säkerhet kommer upp på dagordningen. Hur rustade är egentligen våra idrottsarenor att ta emot den här typen av evenemang? Vad kan arrangörer på så väl hockeyrinkar som klubblokaler göra för att förhindra att det här händer igen? Och kanske framför allt, när ska konsertbesökarna börja tas på samma allvar som publiken vid idrottsevenemang? Hur länge ska musikintresserade människor behöva stå ut med att alltid känna sig lite otrygga?

Ska inte musiken precis som idrotten ”tillhöra alla”?

Jag vet åtminstone att jag har flera egna berättelser om när jag varit rädd, känt mig illa till mods, lämnat en spelning eller en klubb för att det varit obehagligt. Visst har du det också? Berätta din!

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Öppna alla

BÄSTKUSTBLOGGEN: Kom nu kumkwat så går vi

lisapsl

En av Kaliforniens främsta USP:ar måste vara växtligheten. Och just i det här exemplet fruktträden. Precis när jag tror att jag har vant mig är det nån som halar fram ett prunkande jäkla papayaträd ur bakfickan på sin trädgård och så är man lite förstummad igen. Det är ju så exotiskt.  (mer…)

Bara här där vi bor finns det en miljard fikon, apelsiner vart man än ser, citroner och lime till höger och vänster och så kumkwats – dessa citrusvärldens underbarn.


Man kan köpa dem hemma ibland, i välsorterade matvarubutiker, ett orange litet gäng i nån minipåse för kanske 45 kronor.  Jag har aldrig gjort det för jag har aldrig riktigt fattat poängen med dem. Tills nu.

Men såhär är det: de är inte supersmå avlånga apelsiner som det är ett helvete att skala.
De är små, små sötsyrliga delikatesser som man äter MED SKALET PÅ.

Skivade i yogurten på morgonen tillsammans med blåbär, björnbär, honung och rivna mandlar. Eller, ännu bättre, i en sallad.

Vår hyresvärd och kära vän Dan plockar ett gäng då och då och langar ner som nyckelingrediens i sin jäkligt starka paradsallad.


Tillsammans med (olika variationer på temat):

Grönkål, valnötter, blåmögelost, polkabetor och (t ex) hampafrön. Och så någon vinaigrette förstås, att, eh, massera in i kålen (du som spikade rådande salladsterminologi: VARFÖR?!).

citron

persika

fikon

apelsin


Kumkwats på porslinsnota. Faten går att köpa – liksom en väldig massa andra habegärliga grejer, från surffiltar och LA-romantiska printar till uppstoppade småfåglar och palmmönstrade väskor – på posttumblrbutiken Hemingway and Pickett på Sunset i Silver Lake. 



Besök:
Hemingway and Pickett

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

LYSSNA: El Perro Del Mar – ”Våroffer (Alla Vill Ha)”

elperrodelmar

Hör Sarah Assbrings bidrag till FI:s valskiva. (mer…)

Nu har den släppts; Feministiskt Initiativs valskiva, som vi sen tidigare rapporterat innehåller en hel bunt stora musiknamn. Ett av namnen tillhör vår PSL-favorit El Perro Del Mar som skrivit en helt ny låt för tillfället.

Låtbidraget heter ”Våroffer (Alla Vill Ha)” och utifrån både låttiteln och det fina omslaget med dansare gissar vi att Igor Stravinskys balett ”Våroffer” har agerat inspirationskälla. Här under hör du den urvackra visan med mässande sång ”Alla vill ha mer. Alla vill ha allt”.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

PREMIÄR: Allra Käraste Syster – ”Close At Heart”

AKS4WEBFärgElinHörberg

Allra Käraste Syster fortsätter att fascinera oss. Nya spåret ”Close At Heart” är en tripp rakt in i Kate Bush sagoslott. (mer…)

Den skulle möjligen kunna vara hämtad från Bush andra album ”Lionheart” – eller kanske från Tori Amos mer drömska stunder – malmökvintetten Allra Käraste Systers andra verk ”Close At Heart” som vi fått hedersuppdraget att premiärspela idag på PSL.

Det är en underskön och händelserik historia. Fint arrangerad med pianot i mitten! Med Ellen Petterssons luftiga, sträva trumpet och ett fint klockspel som dyker upp längs med stigen. Också, förstås, sångerskan Andrea Hatanmaas självklara, starka stämma. Mitt i allt.

Ja, det är samma Andrea som jag efterlyste mer av när PSL bjöd på Malmöfestival häromveckan. Och samma Andrea som lånade ut sin röst till ORKIDs debutsång.

Det är också denna Andrea som står bakom AKS tillsammans med pianisten Ylva Almcrantz (”Vi insåg att vi hade ett gemensamt tonspråk” skriver hon i ett mejl)

Men, när de väl framträdde på scen för första gången så hade duon blivit trio. På kontrabas hördes Joakim Lissmyr. Kort därefter växte man till fem när Liam Amner kom med på trummor och nämnda Ellen på trumpet.

EP´n med tre spår – däribland ”Close At Heart” och den mer sparsmakade, men lika lyckade ”Shaking Hands” – som släpps nu – färdigställdes förra sommaren med Tobias Ekqvist som producent.

Den gör oss nyfikna på mer. Och mer av den nya, spännande och välkomnande malmöscen med band som Hey Elbow (där Liam också spelar) och popmusik som utmanar tre-ackord-tack-å-hej med underfundighet och berättarglädje.

PS! Allra Käraste Syster spelar på Babel i Malmö den 8 maj och den 31 maj på Skurupsfestivalen

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Musik med: Jaqe

Skärmavbild 2014-04-23 kl. 16.42.19

En mindre inspelningskris ledde i slutändan till PSL-historia. Vi träffade Sveriges mest spännande rappare på en balkong i Malmö.
(mer…)

PSL har utropat Marcus Price och Jaqes ep ”Eikon” till en av vårens bästa hiphopsläpp. När vi nyligen styrde turnébussen mot söder och Malmö, är det kanske inte så konstigt att skåningen stod högt upp på vår måstelista.

På en balkong, högst upp i ett bostadshus på Ängelholmsgatan, med utsikt över Möllevångens takåsar stämde vi träff. Med oss hade vi vår fotografkorre i söder: Jesper Berg.

Men när Jaqe väl dök upp ville han inte köra någon av de nya låtarna från EP:n.

- Sorry alltså, det går inte. Jag har inte lärt mig texterna.

Så istället fick det bli en helt nyskriven text, så ny att den varken fått beat eller titel, eller ännu mindre släppts. Balkongens ägarinna Merima ihop med vännen Ivana improviserade snabbt ihop en melodi på pianot och PSL-Hasan gick loss på rytminstrumenten. Och sisådär tio försök senare satte Jaqe texten.

Taa-daa! Klicka play ovan och se vår Musik med Jaqe som förmodligen går till PSL-historien som den mest spontana.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

LYSSNA: Far & Son – ”Mr Dubbel Margarita”

Far & Son

Far & Son har bakat in livsfilosofi i sin nya pizzalåt. (mer…)

Mr Dubbel Margarita hittar lyckan genom enkla medel i livet – typ en drink och en pizza. Den livsfilosofin ville Frej och Simon föra vidare till nästa generation, och därför har de gjort låten ”Mr Dubbel Margarita”. Därmed har Labyrintarna fått konkurrens om titeln Årets sommarplåga. Far & Son har dessutom utgått från Los Del Rios monsterhit ”Macarena” vilket knappast minskar chanserna att kamma hem titeln.

Pizzatemat förekommer inte bara på Far & Sons musikproduktion. Duon har även solat i pizzasolnedgång (se ovan!), gjort en pizzaturné med pizzabagare och tippat kommande pizzatrender (till exempel Quattro Sega Råtti). Deras blivande pizzahit hör du bara ett klick bort, hos våra vänner på Musikguiden.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

LYSSNA: Röyksopp & Robyn – ”Do It Again” & ”Every Little Thing”

Robyn-and-Royksopp

Efter ledtråd kommer nu riktigt bevismaterial för hur Röyksopp/Robyn låter 2014. (mer…)

Samarbetet avslöjades med en selfie på Instagram. Efter det fick vi höra ett mycket lovande smakprov från det ”återförenade” Röyksopp/Robyn-bandet, men som tyvärr bara sträckte sig till 1:36 minuter. Nu har stunden kommit då vi får lyssna på den norsk/svenska trions nya musik i fullängd. Två (hela) låtar från deras kommande EP har äntligen nått internet.

”Every Little Thing” fortsätter i ungefär samma elektroniska lunk som en och en halvminutsnutten medan ”Do It Again” är en ja-sägande poplåt given för dansgolvet. Hela minialbumet från dessa skandinaviska popgiganter väntar i slutet av nästa månad. Innan dess kan du lyssna på låtarna här.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

LYSSNA: Rebecca & Fiona feat. Duvchi – ”Cold Heart”

Rebecca & Fiona

Kan du inte vänta på att R&F släpper nya skivan? Ta en lyssning redan nu på ny låt! (mer…)

I februari fick vi höra om den näve intressanta namn som Rebecca & Fiona samarbetar med på nya skivan. Ett av dem visade sig på senaste låten ”Holler” där Markus Krunegård fanns med bakom kulisserna som producent. Och nu går det lyssna på nästa kollaboration.

Från början var ”Cold Heart” planerad till duons första skiva men någonting fattades. Detta någonting visade sig vara duvpop. Så tillsammans med Duvchi har Rebecca & Fiona nu gjort låten fulländad med svävande sång och mörk elektropuls. Vi välkomnar genren duv-EDM med öppna armar! Lyssna själv här.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

BÄSTKUSTBLOGGEN: Simpsons table read

lisapsl

INT. SIMPSONS MANUSGENOMLÄSNING – CENTURY CITY – FÖRMIDDAG: (mer…)

Rent intellektuellt visste jag ju om att det var ungefär såhär det gick till men att se Homer Simpsons röst dåna ut ur en försynt liten blek mun tillhörande en tunn och på gränsen till musaktig (för att inte tala om otecknad!) medelålders man i svart keps och – långärmad – skjorta är en nästan utomkroppslig upplevelse.


Jag visste förstås sedan gammalt att den där rösten vilar inne i Dan Castellaneta men att faktiskt se honom, hm, besitta Homer var så himla underligt. Jag tror jag hade blivit mindre förvånad om rösten kom ut ur en tub.


Men jag går händelserna i förväg. Vi är alltså inne i Fox egna minicivilisation, i Century City i västra Los Angeles. Man har sett den på film och i TV-serier många gånger. Stora kuber till hus – för trivsamhetens skull målade i ljusa pasteller och ibland med gröna häckar utanför men i de flesta fall så gott som fönsterlösa – uppradade i långa längor som i sin tur bildar en slags väldigt kvadaratisk by bebodd enbart av filmarbetare. Mellan kuberna går asfalterade vägar som trafikeras av golfbilar, kranbilar och en aldrig sinande ström av sneddande män med stegar – studioarbetare – och sneddande män med solglasögon – idémän.


Själva huset vi ska till flankeras av en rad med parkeringsplatser, alla märkta med ”Modern Family”, vilket gör mig lite sprallig eftersom jag, av oklar anledning, har sett vartenda avsnitt. Väl inne i husets möts vi av ett väl tilltaget bagelfikabord och en stor skylt med en bild på Bart Simpson framför svarta tavlan: ”I will turn off my cell phone at table reads”. Jag reagerar som man gör – plockar snabbt fram min mobil och tar en bild.



Bakom skylten väntar ett vanligt tråkigt konferensrum och vi blir visade till våra platser av Tim, mannen som känner en jag känner, är en av Simpsons manusförfattare och vår biljett till dagens manusläsning (biljettpriset är en flaska gin som vi slagit in i silvrigt prassligt papper).


Interiör: Tråkigt konferensrum, stort ovalt bord fullt av människor. Här sitter i princip samtliga av Simpsons röstskådespelare (Mr Burns, Smithers och Ned Flanders, bisarrt nog samme man, är med via högtalartelefon från Houston där de befinner sig), manusförfattare, producenter och så Matt Groening själv, i lång grå page och magentafärgad tennisskjorta dagen till ära.

Det är en väldigt avslappnad dresscode som gäller. Mycket Fruit Of The Loom under kortärmade skjortor, pappajeans i omöjliga amerikanska storlekar, fotriktiga sneakers och turtlenecks som krullat sig i kanterna av för många varv i torktumlaren. Och manusförfattarna! Jag kan inte sluta stirra på manusförfattarna. De har suttit så mycket, i så många stolar. Jag fastnar speciellt för en som knappt når upp till bordet. Han tycks ha en åtskilliga centimeter för kort överkropp, för evigt ihopsjunken av för många manusutkast.


Utmed väggarna runt konferensbordet står ännu en stolsrad uppställd. Här sitter vi, gästerna. Och till skillnad från vad jag trodde (tystnad, stör ej) så är vi där för att skratta – eller inte skratta – åt denna första manusgenomläsning. Och utifrån hur genomläsningen går och tas emot så skrivs manus sedan om, skämt stryks och läggs till, innan avsnittet spelas in någon knapp vecka senare.

En tre äpplen hög kvinna med blonderad, fönad hårman kommer fram och presenterar sig som Bart och erbjuder sin autograf. Jag tackar artigt ja och får tillbaka mitt manus jag just tilldelats med en pratbubbla från Barts mun där det står Yo Lisa! Och så Nancy Cartwrights, som hon heter, autograf.


Hon som visar sig vara Marge har kort råttfärgat hår, en smal ostbågeformad silhuett och INGET i sin uppenbarelse som säger ”jag tjänar närmare 2,4 miljoner kronor per avsnitt” vilket vi senare lär oss (via människans bästa vän sökmotorn) att hon gör.

Hade man kikat in i rummet utifrån, ovetandes, hade man nog gissat att det var marknadsundersökningsgänget som fått till en väldigt bra representation av ”Den Vanliga Människan På Gatan”.

Tills de börjar läsa sina repliker.


För från vanligt tjatter över en morgonfika blir det väldigt plötsligt tyst, en man deklarerar ”Act One, Fade In: Exterior Simpsons House” innan hela vår stolsrad kollektivt tappar hakan. En replik in i manus och vi ÄR i Springfield. Röstskådespelarna har ett helt orimligt flyt. Timing, betoning, samspel, leverans. Minsta skiftning i tonfall är perfekt anpassat till manus. Bakgrundsljud, fågelkvitter, småsnack i en folkmassa – allt fylls i instinktivt och sömlöst, från ryggraden, utan tvekan eller minsta fördröjning. Det går så fort, det sitter så exakt. Det här, hörni, det har de gjort förut. Blundar man ser man hela avsnittet framför sig, tecknat empiriskt i hjärnan i realtid. Men man blundar förstås inte utan iakttar istället storögt en tanig Homer Simpson i svart keps, som via en snabb cue i manus plötsligt pratar med munnen ”full” av tjugo osynliga marshmallows. Och Marge som ljudligt och kärleksfullt besvarar Homers kyss – flera rader bort från andra sidan konferensbordet. Eller Mr Burns fingertoppar som möts, girigt, via en sprakande högtalare från Texas.


En knapp halvtimme senare är det slut lika plötsligt som det började. Alla reser sig upp, skakar hand, en snabb kram här och var, innan rummet snabbt töms igen och Springfields alla röster drar sig tillbaka ett tag, lägger sig att vila inuti sina respektive värddjur som går runt förklädda till oerhört vanliga människor i universum – såna som beställer kaffe, svarar i telefonen, hostar och svär, som om ingenting har hänt.

 

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

PREMIÄR: Bandobranski/Nordmark – ”I’ll Be In My Room”

1888945_1483560235188995_2070403778996459378_o

PSL har äran att premiära en niondel Per Nordmark+Marko Bandobranski-projekt. (mer…)

Vad händer om man tar musiker Per Nordmark (Bad Hands, Helvete, Fireside, Kriget m.m.) och filmare Marko Bandobranski och låter de bolla konstyttringar? Jo, förutom fina musikvideor kan man få förstklassig surrealistisk film och elektronisk musik. Sammanflätat i nio delar. PSL har nu äran att premiära del nummer två i just ett sådant projekt.

The End” var den första (eller sista?) delen och nästa avsnitt heter ”I’ll Be In My Room”. Tillsammans kommer alla nio delar att bilda en musikburen film och ett vinylsläpp. Utifrån det vi kan se på de första filmsnuttarna så kommer verket bli både konstnärligt, snyggt och aningen skräckfilmsinspirerat. Titta ovan och avgör själv!

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

+ Ladda in fler inlägg