Grattis Kajfes! Grattis Norden! Därför är Nordic Music Prize så viktigt!

Rätt låt vann! Och luften var rätt smälltjock med kärlek när Nordic Music Prize delades ut i Oslo igårkväll. Vinnaren Goran Kajfes hyllades även av de som förlorade. Och den danska kulturministern försökte flörta upp Andres Lokko

Nordic Music Prize visade, på sitt andra år, att det är precis den sortens musikpris vi behöver. En synnerligen kompetent jury valde naturligtvis rätt när de efter 18 minuters möte på torsdagsförmiddagen bestämde sig för musik av Goran Kajfes. Det är naturligtvis inget fel på varken Lykke Li eller Björk, som också var nominerade, men, handen på pop-pris-hjärtat, hade någon reagerat?

- Förra året satt vi i sex timmar, berättade juryns ordförande Andres Lokko när jag träffade honom i röran efter prisutdelningen, Det var första året och vi diskuterade mycket vad man kan definiera som nordiskt.

Redan innan en halvtimma hade gått hade juryn som bl a består av Jeanette Lee från Rough Trade (och som spelat i Public Image Ltd), Mike Pickering (producent och musiker från bl a M People) och Jonathan Galkin (ägare av plattsällskapet DFA) bestämt sig.

Lokko berättar att enigheten var mer eller mindre total. En efter en hade jurydelegaterna, lite trevande och försiktigt – kanske för att de var oroliga för att förslaget med en instrumental jazzskiva stack ut från de övriga nominerade – höjt sin röst. Alla pekade mot ett album som visserligen berömdes när det gavs ut i både svensk och internationell press, men som är värt en långt större publik.

Utdelningen av priset ägde rum i den centralt belägna Jacobskirken igårkväll under ganska formella och högtidliga former. Först när årets prisutdelare, Danmarks nye kulturminister, Uffe Elbaek, brast ut i ett ”jag raggar på dig” som ett svar på att Andres Lokko gett honom komplimanger för sina engelska snörkängor (Lokko: Du är den förste kulturminister jag sett i sådana) lossnade det. När Elbaek sedan läste upp namnet på vinnaralbumet brast kyrkan ut i applåder och hurra.

Och i överraskning. När jag, timmarna innan priset delades ut, diskuterade vinnare med inhemsk och influgen musikbransch tippade 8 av 10 övertygade om att priset i år skulle gå till danska punkkvartetten Iceage (som spelade senare samma kväll, vi är många som är tacksamma över att vi slapp dem på vinnarpodiet). Ingen gissade att Goran Kajfes dubbelalbum ”X Y” som släpptes i 500 vackert formgivna och handarbetade exemplar i december 2010 hade en minsta chans. Så otippad var den.

Otippade vinnare på musikpris behöver vi fler av. Självklart inte för sakens skull utan för att priset kan berätta något för oss som vi kanske inte visste. Att det kan staka ut ny väg för musiken. Och inspirera samt berätta något viktigt för oss.

För valet av Goran Kajfes är på flera sätt både smått genialt och modernt. Framförallt är det en fantastisk musikupplevelse som han ger oss på på sitt livs tredje soloalbum. Det rubriceras som ett jazzalbum, men i min värld är det isåfall med betonig på den filosofiska apekten av ordet jazz.

Kajfes rör sig i så stora och vitt skilda musikaliska världar att det känns väldigt orättvist att ringa in det han gör i bara ett fack. ”X Y” är förvisso fortfarande ännu en glimt åt hans ständige hjälte Miles Davis, men man kan lika mycket hitta spår av Don Cherry. Ibland flörtas det med Jon Hassel, ibland med Brian Eno.

Goran Kajfes spelar i stort sett med alla Sveriges musikanter. I sitt tacktal, som jag filmade och som ni snart kan se på PSL, igår passade han på att strö stjärnor över två av dem, Anna Järvinen och Ane Brun, som också var nominerade.

Den kärleken besvarades omedelbart. Både av Ane som nämnde honom när hon gav konsert i samma kyrka senare på kvällen och av Anna Järvinen som inledde hela nordiska musikpriset med att spela tre sånger från sitt senaste album. När jag träffade Anna senare på kvällen hyllade hon valet av Kajfes skiva. Själv var hon glad över sin nominering.

Mest minns jag dock den del av den påtagligt överrumplade Kajfes tackord (jag har filmat, publiceras senare ikväll) som handlar om hur gränslös musik kan vara. Att det inte finns murar eller reservat när man spelar. Det är ord som naturligtvis handlar om hans sätt att blanda musikaliska intryck från hela världen i sin egen musik.

Men, det är också tankar vi behöver 2012. Det och juryns trumpetfanfar om att årets bästa album från Norden inte nödvändigtvis behöver låta knäckebröd eller lusekofta utan lika gärna kan visa en annan sida av Norden. Det Norden som berikats med rötter till Afrika, Orienten och andra delar av vår värld. Och just det Norden som sorgligt nog många inte vill ha.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Öppna alla

Nä, Bloodbath har inte löst en enkelbiljett till 1991

logo

Vilket dödsår det blev av 2014! (mer…)


Svensk nittitalig, mogendöds skiner!

Först väljer vi in Entombed i Swedish Music Hall of Fame.

Sedan släpper At The Gates sin första fullängdare på hela 19 år. En smått genial sådan.

Och, nu – Bloodbath.

Om västsvenska ATG skall rubriceras i underkategorin göteborgsdöds så är Bloodbath – superdöds.

Orkestern, som bildades i slutet av nittitalet av bl a sångaren Mikael Åkerfeldt (Opeth), gitarristen Anders Nyström och basisten Jonas Renkse (båda från Katatonia), har på senaste albumet förstärkts med sångaren Nick Holmes (Paradise Lost)

Det är så atjärnprytt nära ett dödsmetallens Monsters of Folk vi kan komma.


De sägs att Bloodbath började spela ihop mest på skoj. Så behöver vi inte säga längre.

”Grand Morbid Funeral” – som nya skivan heter – är ett synnerligen lyckat album. Bättre än allt gruppen gjort tidigare.

Den är full med tvåtaktiga tåflörtar till både Entombed och Dismember och svensk dödsmetalls vaggan-stadie. Men samtidigt är skivan ändå ingen ren enkelbiljett tjugotre år bak i tiden.

Min klocka klämtar av 2014 och jag slås framförallt hur obotligt bra det blev med Holmes på sång, skrik och ödesrop.

Lyssna på hela albumet här

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

PREMIÄR: Thomas Stenström – ”Forever Young”

thomas stenström

Uddevallasonens smäktande ballad har fått finfin båtvideo signerad Petorovsky.
(mer…)

Ingen kan ha undgått Thomas Stenströms superhit ”Slå Mig Hårt I Ansiktet” som kom i våras. Nu får vi äntligen se nytt från Ted Gärdestad-stipendiaten i form av den svartvita one take-videon ”Forever Young”.

Låten är plockad från Thomas Stenströms andra album ”Fulkultur”. Ett album som han själv beskrivit som superdeppigt. PSL blev nyfikna och tog ett snack med Thomas himself:

”Forever Young” är ett av senaste skivans superdeppiga 10 spår – berätta om låten!

- ”Forever Young” är en hyllning till naiviteten och alla misslyckade kärlekshistorier från tonåren – när allt är vackert och åt helvete på samma gång. Det är kanske den låt som bäst sammanfattar vad mitt senaste album är och handlar om. Det som bara blir till, det som vågar ta plats, det som låter lusten styra och det som struntar i regler om rätt och fel, eller fint och fult.

Är den ett hommage till Alphavilles odödliga ballad som fyller 30 i år?

- Smäktande ballader behövs i denna kalla värld, så varför inte?

Videon är filmad under den så kallade l’heure bleue och du sjunger om att vara snygg och hjärtekrossad i sommarnatten. Är natten en inspirationskälla?

- Ja faktiskt, hatar sömn. Om jag hade varit tvungen att välja ett liv utan natt eller ett liv utan dag så hade det varit ett jävligt enkelt val. När jag tänker på det är det faktiskt helt sjukt hur många låtar på denna plattan som blivit till på natten, typ alla. Skål för natten.

Skål! Året börjar som bekant lida mot sitt slut. Vad händer 2015?

- Jag är sjukt dålig på att planera men det jag vet är att jag ska spela på P3 Guld, fortsätta turnera, festivala hela sommarn och rent allmänt ta allt som det kommer.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

TITTA: Julia Vero – ”How Does It Feel?”

Julia Vero - How Does It Feel

Sångerskan släpper sin första video. (mer…)

Vi tror oss ha fångat upp en trend den senaste veckan. Green screen-teknik är det nya svarta inom musikvideosverige. Julia Vero visar sig dock vara undantaget som bekräftar regeln.

Låten ”How Does It Feel?” har begåvats med en video uppbyggd som en fiktiv filmtrailer. Här varvas dramatiska livsöden med en dansande Vero. Det hela skulle kunna vara en presentation av ledmotivet till höstens stora biosuccé. I en kommentar till PSL berättar Julia Vero mer om upplägget:

”Det är min första musikvideo någonsin, för mig kan en video förstärka en låt så mycket. Jag hade en tanke om att det skulle se ut som en filmtrailer till en film man bara vill se mer av, utan att avslöja för mycket, bara visa en känsla och sätta en stämning. Videon kretsar kring tre olika personer som kört fast i livet på olika sätt. Det kan handla om relationen till en annan person eller relationen till sig själv. Jag tycker att det speglar låten väldigt fint.”

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

LYSSNA: Simon Emanuel feat. Dida & Min Stora Sorg – ”Tystnaden”

dscf6846_ret

Stockholmsrapparen sätter ord på den plågsamma ljudlösheten.  (mer…)

 Foto: John Artur

Idag släpps Simon Emanuels låt ”Tystnaden” som han gjort tillsammans med rapparen Dida och skönsjungande Anso Lundin a.k.a Min Stora Sorg. PSL passade på att ta fyra snabba med albumaktuella Simon, som just nu befinner sig på andra sidan Atlanten.

Hej Simon! Vad händer i NYC?

- Hej! Här händer det verkligen svinmycket hela tiden, staden som aldrig sover liksom. Konserter, utställningar och events. Man hinner inte med allt. Har varit här den senaste månaden men drar hem till sthlm nu till helgen. Ska bli skönt att vara på samma tid som er andra igen.

Ditt album ”Le För Kameran” släpps i sin helhet nästa vecka. Hur skulle du beskriva skivan? Hur skiljer den sig från dina tidigare alster?

- Yes! Äntligen kommer albumet ut. Jag skulle beskriva det som musikaliskt strävande, eftertänksamt och kaxigt. Spretigt men sammanhållet. Jag vill att alla mina skivor ska kännas som ett steg vidare och hoppas på så sätt att den skiljer sig från de tidigare. Den innehåller definitivt känslor som fanns på min förra, men för varje album blir jag lite bättre på att sätta ord på mina intryck tror jag.

På ”Tystnaden” hör vi även Dida och Min Stora Sorg och din lista över samarbeten kan göras lång. Vem är drömsamarbetet? Think BIG!

- Wow, svårt… så jävla svårt. Kanske The-Dream. Träffat han snabbt, han verkade rolig, utöver musikaliskt geni så är det en bra förutsättning.

Slutligen – har du några planer för 2015?

- Det har varit en sån uttömmande process att få klart den här plattan så det är svårt att se något annat just nu. Det kommer komma fler videos, singlar, remixer från ”Le För Kameran”. Men angående 2015, vill resa och se världen. Min enda och bästa plan är att bli inspirerad.

Lyssna på ”Tystnaden” nedan.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

PSL bjuder på veckans starkaste #TBT

avicii

Från postpubertal drakjägare till houseproducerande mångmiljonär.  (mer…)

PSL-redaktionen rotade fram sina gamla skolkataloger och hittade den här pärlan från 2007.

Brinner du också för samberättande och powergaming? Är du drakjägare? Byt karriär genast! Steget till världshärskande housemagnat är uppenbarligen inte långt.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

TITTA: Beldina – ”Ocean”

Beldina

Få kan äta take-out-pommes och äga lika mycket som Beldina.

(mer…)

Kriterierna för vad som utmärker en R&B-drottning är många, men Beldina kan tveklöst bocka av varenda ruta i formuläret. Videon till ”Ocean”, som är regisserad av Saga Berlin a.k.a Niceguzz, är bara ytterligare ett bevis. Klicka play nu!

Beldinas kommande EP beräknas släppas tidigt nästa år.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

”Jag började lyssna på Ride under tvång”

Ride

PSL-praktikanten Victor ringde sin gamla gymnasielärare för att ta reda på vad några återförenade shoegaze-legendarer betyder idag. (mer…)

För en stund sedan kom nyheten om att Oxfordgruppen Ride återförenas för en turné under nästa år. Detta två decennier efter att en tonårig Fredrik Carlsson såg bandet spela i en svensk småstad. Idag är han gymnasielärare och hoppas få se sina hjältar igen.

Min bild av det populärkulturella klimatet på 90-talet har jag i mångt och mycket fått från dig. Du har presenterat det som en tid då Ride spelade på Bergslagsrocken i Fagersta. Nu har det bekräftats att bandet återförenas för en turné under 2015. Berätta varför detta är årets viktigaste musikhändelse.

- På tal om det fick jag precis ett SMS från en kompis där det stod: ”Ska vi åka till London (Där Ride har en konsert i maj, red. anm.) i vår?”. Dock tror jag inte att det här är årets viktigaste musikhändelse, det kan däremot bli en väldigt rolig musikhändelse. Här måste jag backa bakåt i tiden och tänka på när jag åkte till Fagersta och gick på Bergslagsrocken. Det blev min första festivalupplevelse kan man säga. En av de första låtarna jag lärde mig spela på bas var dessutom ”Time Of Her Time” från Rides andra album. Gitarristen i mitt band lyssnade på Ride och introducerade mig för den delen av den brittiska rocken. När band återförenas så här är det klart att hjärtat kan börja klappa och så vidare. Å andra sidan känner jag att det är upp till Ride att göra detta till något viktigt.

Är du orolig?

- Nej, jag är ganska avslappnad inför hela situationen. Jag började lyssna på Ride under tvång för att mitt band skulle spela covers på deras låtar. Sedan fastnade jag där. Jag håller de två första albumen som heliga, men kanske inte Ride i stort. Mark Gardeners solokarriär var väl inte värdelös, men det är inte direkt något jag har i hörlurarna dygnet runt. Vidare började jag ju inte gilla Oasis mer för att Andy Bell spelade där. Sett ur det perspektivet har jag liksom redan blivit besviken. Jag är beredd på att det inte ska bli så mycket mer än en nostalgisk afton… men det betyder ju inte att jag tänker hålla mig borta från London (Skratt).

Du är samhällskunskapslärare. Vilken är din samhällsvetenskapliga förklaring till att Ride återförenas nu?

- Ska jag ge en ekonomisk förklaring handlar det om att Mark Gardeners soloprojekt kanske inte drog in så mycket pengar. Vet inte heller vad Andy Bell hade för månadslön i Oasis. Det handlar också om att deras fans har blivit tillräckligt gamla. Man kommer ihåg saker som mycket bättre och mycket vackrare än vad de egentligen var. Nu har det gått så lång tid att den känslan kommer fram och nostalgin slår in.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

TITTA: Siri Karlsson – ”När Mörkret Faller”

sirikarlsson

Den experimentella folkduon Siri Karlsson är både video- och Pippi Långstrump-aktuella.

(mer…)

Siri Karlsson, eller Maria Arnqvist och Cecilia Österholm som det står i passen, släppte nyligen spåret ”När Mörkret Faller”. Nu har den trolskt förföriska låten fått sällskap av ett hypnotiskt resereportage från rymden. Videon, som är regisserad av Anna och Staffan Erlandsson, ser du genom att klicka play ovan.

Siri Karlssons tredje skiva är döpt till ”The Lost Colony” och kommer den 25:e februari. Men som tur är behöver vi inte vänta fullt så länge innan vi får höra mer! Duon är nämligen aktuella med musik till den dokumentärserie om Astrid Lindgren som har premiär i SVT på juldagen. Där får du självklart också höra ny musik signerad Georg Riedel – Astrids hovkompositör himself.

En trailer till Kristina Lindströms dokumentär ser du här.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Dante x PSL: SF-tips, en playlist + nya tatueringar

lisapsl

Käraste Dante har ju precis släppt sitt album ”True Emotion” och firar på bästa tänkbara vis – med att lämna kallblöta Sverige för Kalifornien. Och eftersom jag räknar dagarna tills jag gör samma så bad jag honom ta över rodret och sprida lite solsken här hos mig så länge. I natt kom ett brev… (mer…)

Hej Lisa!! 
 
Senast jag var i San Fransisco var när du, jag och resten av The Concretes var här på västkustturné! Jag bestämde mig för att stanna i några veckor till, efter turnéslutet. Hängde runt och lärde känna lite olika roliga typer, samt skrev låtar till skivan jag precis hade skrivit kontrakt för.
 
Nu är jag tillbaka! Färdig med skivan, och är här för att jag kände att jag behövde fylla på inspirationsbatteriet. Plus ladda upp D-vitaminer inför den svenska vintern :´( 
Hittills har jag mest hängt runt i stan. Suttit i Doloresparken i Mission och druckit mimosa. S/o Lorentz! Ätit sjukt goda tacos på Street Taco på Haight Street. Och just det! Igår gjorde jag gängtatuering på min vänsterhand tillsammans med min bff! Och shoppat lite kläder från Pink Dolphin och Black Scale.

På torsdag ska jag se FKA twigs på Warfield! Och på lördag drar jag till LA och hälsar på lite vänner! Berättar mer sen. 

Har gjort en spotify-playlist med det jag lyssnar på här borta. Kommer sakta men säkert fyllas på med mer musik. >> Dantes PSL Playlist



Här är en bild på mina senaste tatueringar! 



Och en på mig och Jasek Minkowski som tatuerade :)


 


Och slutligen en mimosa-skål från Dolores!

Skriver snart igen.
Kram!

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

+ Ladda in fler inlägg