Terry Melcher – vid sidan om The Byrds, Beach boys och blodbad.

Terry Melcher har den perfekta wikipediasidan. Inte så värst lång men fylld av glamour och spänning och Hollywood-air – som den där delen av Mulholland Drive man bara får köra om man bor där.



Han var Candace Bergens pojkvän, Doris Days son, The Byrds producent. Han körade på Beach Boys ”Pet Sounds”, presenterade Brian Wilson för Van Dyke Parks och hade band med Bruce Johnston innan Bruce gick till Beach Boys. Han har egna kapitel i alla böcker som heter nåt med ”The California sound of the 60s”.

Och det ska också ha varit Terry som Charles Manson egentligen var ute efter när han iscensatte sitt ”helter skelter”, pophistoriens kändaste blodbad.



Beach Boys enda beach boy, Dennis Wilson, hade presenterat Manson och Melcher för varandra och de planerade olika projekt ihop. Men efter ganska kort tid så bröt både Terry och Dennis kontakten med Manson. Som blev arg. Och när han sedan skickade några av sina hippiehejdukar till Terry och Candaces gamla hus på 10050 Cielo Drive så hade de flyttat ut och Roman Polanski och Sharon Tate flyttat in. Polanski var i Europa, Sharon var hemma och hade middag. Resten är mycket sorglig, blodig historia som blivit böcker, filmer, dokumentärer, tidningsartiklar, låtar, tatueringar och popband.


Men det jag egentligen vill komma till är Terry Melchers underbara, första soloskiva, från 1974 (fem år efter Manson). Den är omöjlig att ha på som bakgrundsmusik. För precis som med mina bästa böcker från Kalifornien under samma era – jag tänker på Joan Didions noveller och Eve Babitzs journaler – så placeras man mitt i händelsen, mitt i känslan. Man hör prasslet av samma gängliga palmer som svajar för vinden, känner samma kvällssol i nacken. L.A:s grårosa luft ligger söt på tungan och det luktar gräs, piña coladas, magnolia och lite vemod.

Och jag kan inte riktigt säga hur mycket som är musiken och texterna och hur mycket jag läser in mellan raderna. Men piña coladas-doften kommer nog ifrån ”Beverly Hills”.

”Beverly Hills is funky, just plain folks living close out there. Some day you’ll move out of the valley trying to get to old Bel Air. Now don’t get fooled by Brentwood, or Pacific Palisades. Every time you cruise down Sunset you’ll see the big mistake you’ve made. Dinner and some drinks at the Luau, Sunday brunch at Nate & Al’s…”

Jag är så svag för den här typen av lyrik. Den som kommer med en geografi, en enkel beskrivning, en datumstämpel – som handskrivna bildtexter i ett fotoalbum.


The Luau var Rodeo Drives tikikändiskrog under 50- och 60-talet. Ägaren Steve Crane var gift med hollywoodstjärnan Lana Turner. (Parets dotter Cheryl är för övrigt mest känd för att 14 år gammal ha knivhuggit ihjäl sin mammas gangsterkille, Johnny Stompanato, för att försvara sin mamma.) Jag har så lätt att se Terry dricka drinkar där. Och jag skulle älska såna här låttexter som utspelar sig i Stockholm idag!



Nate & Al’s Deli är en institution i Beverly Hills och finns fortfarande.

Sen är alla den tidens bästa musiker – några Byrds, Ry Cooder, Spooner Oldham, Hal Blaine, Spanky (and Our Gang) MacFarlane, bladibla – med och spelar på skivan och det är fantastiska steelguitars, pianoslingor, trumpeter. Och han tolkar Bob Dylan och Byrds och här ovan gör han Jackson Brownes ”These Days” som han sjunger tillsammans med sin mamma. Men mer om de där detaljerna får man googla själv om man känner för det.

För jag tror det är Terry Melcher själv som är grejen. Skivan är liksom både bättre och mycket sämre än sina beståndsdelar. Och jag har en känsla av att det är det ”dåliga” med den jag älskar. Det som känns lite off eller udda på nåt sätt, hur hans sårade röst kämpar och spricker ibland. De där stunderna när den låter lika sorgsen och missförstådd som hans uppsyn är på omslaget. Det där som gör att Rolling Stone valde att runda av sin recension av skivan med orden ”a disturbing, difficult album that reverberates like a cosmic sigh”.

”Beverly Hills” och ”The Old Hand Jive” är mina favoriter och hans enda två egenskrivna låtar. Den senare avslutar skivan, som en suck.

 

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Öppna alla

Facit för oktober

BAST22-e1359038608727

Har musikflödena rasat förbi dig senaste månaden? Behöver du en uppdatering? Vi har samlat låtarna som gjorde oktober till just oktober 2014. (mer…)

Foto: Märta Thisner

Oktober har onekligen varit släppmånad med stort S. På hemmaplan har Baba Stiltz, Solen och Beatrice Eli äntligen gett ut fullängdare Seinabo Sey har släppt EP:n ”For Madeleine” i sin helhet. Även tedrickarna i väst har levererat: Kindness släppte efterlängtade albumet ”Otherness” och Jessie Ware gav oss 11 spår av drömsk soulpop under samlingsnamnet ”Tough Love”.

PSL har i vanlig ordning samlat månadens bästa låtar (uppdelad i två listor). Håller du inte med oss? Saknar du något? Låt oss veta i kommentarsfältet.

PS. Saknar du också låten från Dan Lissviks senaste projekt Atelje? Det gör vi också. ”Ode To Studio” finns tyvärr inte att hitta på de toppmoderna streamingsajterna, så den får en alldeles egen länk. Superlåten ”My Friend” av Sum Comfort och Duvchi hittar du här. Och Pheeyownas nya låt som vi skrev om här är så purfärsk att du får hålla till godo med vår premiärlänk ett tag till.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

PREMIÄR: Pheeyownah – ”Mountain Peak, Sea Deep”

10358574_660756817336169_8115668687819835284_n

R&b-löftet Pheeyownah är bäst just nu. (mer…)


2010 tog hon tag i musiken på riktigt. Därefter kom debut-EP:n ”CITY”, hon blev ”veckans local” i Radio Metropol och en del av Femtastic-crewet. Förra månaden stod Pheeyownah på scen när Min Stora Sorg samlade sina favoriter för konsert i Stockholm och snart väntar andra EP:n ”Under The Dock”.

Minialbumet har Feyona Naluzzi (som Pheeyownah heter i passet) denna gång gjort helt på egen hand. PSL bad henne välja en av låtarna för smyglyssning innan släppet på måndag. Det ville hon! Och valet föll på den rökiga r&b-drömmen ”Mountain Peak, Sea Deep”. Så här hälsar Feyona själv om sin fina låt, som är bäst just nu:

”För mig är det den viktigaste låten på epn eftersom den handlar om en person som har inspirerat mig och fått mig att njuta av livet på en helt ny nivå. En poetisk kärleksförklaring med andra ord.”

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Some Kind of Monster-mixtejp

B1H3qjIIQAAbZQQ.jpg-large

Vad ska du klä ut dig till i helgen (mer…)


Jag tänkte vara monster.

Närmare bestämt Future´s mixtejp som har titeln ”Monster” (laddas ner här).

Det låter kanske skräckinjagande, men, lugn… det ser värre ut på omslaget än vad det är.

Inte minst på ”After That” där Lil Wayne gästar får vi kalla kårar.

Har du tagit dig igenom, ja, till exempel Geto Boys argaste stunder så är denne atlantarappares senaste utgivning en tämligen ofarlig och kanske även inte helt unik affär.

Men, inte desto mindre en smittande sådan.

Hör ”Throw Away” så förstår du vad jag menar. Eller när han släpper allt i halvtid av ”My Savages”

Där förvandlas Frankensteins Future plötsligt till Future Vandross.

Jag smälter!

Happy Halloween!

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

LYSSNA: Winhill/Losehill – ”Working On The Side”

Winhill/Losehill

I våras berättade vi att Umeåsextetten åter är att räkna när vi premiärade ”Aifos”. Nu släpper Winhill/Losehill äntligen ny sång. (mer…)

I Studio PSL berättade Jonathan Johansson om hur kommande skivan bland annat uppmärksammar flyktingkatastroferna vid Medelhavet. Umeåbandet Winhill/Losehill avhandlar samma tema i sin nya låt ”Working On The Side”.

”Vi ville berätta en historia om vad en människa på flykt måste gå igenom. Bara i år har 3000 människor på flykt drunknat i Medelhavet, det är en katastrof som vi verkligen kände att vi ville vittna om med den här låten”, säger bandet om den vackra och melankoliska pianosången.

”Working On The Side” är en del av kommande skiva som färgats av att sextetten hunnit hänga en hel del med både Göteborgs och Norrlandsoperans symfoniorkestrar, och om vi känner Winhill/Losehill rätt är frasen ”den svåra andra skivan” bara tomma ord.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Hi hi howdy howdy hi hi

lisapsl

Om jag bara ska ta med mig tre låtar från den här veckan – och det ska jag för det är typ alla jag hört men skickligt nog är det de bästa – så blir det de här: (mer…)

Har tjatat om det enda bra med Las Vegas tidigare. Nu är han signad till XL som fattar vad jag menar. Årets ”212″ ju!

Deers ”Between Cans”
Det här är inte Deers bästa låt men den än ändå bättre än nästan alla andras låtar. Älskar Deers.



How To Dress Well ”Precious Love” Cyril Hahn remix 
För man kan lita på Cyril Hahn när det kommer till att remixa olika slags kärlek



Åh nej, glömde denna som bara blir bättre och bättre ju fler som slutar sälja molly.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Julia Spada tolkar Ji Nilsson med svansång

Julia Spada

Det började som ett Instagram-skämt! Nu har Julia Spada tolkat Ji Nilsson på svenska. (mer…)

Det var bara några veckor sedan vi uppmärksammade Ji Nilssons smärta-på-dansgolvet-anthem ”Encore”. Nu är låten aktuell igen då PSL-favoriten Julia Spada (och tillika en av Jis besties) i sann Så mycket bättre-anda gjort om låten på svenska.

PSL älskar kombinationen Julias isiga röst + Jis r&b-beat. Och Ji verkar tycka samma. Tolkningen, som är döpt till ”Svansång”, är enligt henne det vackraste hon hört. Håller du med?

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Studio PSL 8: Dogges decennier av karriär, Tove Styrke om vägen tillbaka och ny Gnučči-video

IMG_3020

Vad har Dogge kvar på sin att-göra-lista? Hur var Tove Styrkes väg tillbaka till rampljuset? Och vilket skolminne bygger Gnuččis nya video på? (mer…)

Tove Styrke släpper EP i november och har nytt album på gång. Men innan hon satte sig ner för att knåpa ny musik, med bland andra Familjen-Johan och Annika Norlin, tog Tove en lång paus och flyttade hem till Umeå. I Studio PSL berättar hon om vägen tillbaka till musiken – och om hur hon präglas av sitt intresse för miljö och jämställdhet.

Och så får Per Sinding-Larsen besök av hiphop-legenden och multikonstnären Dogge Doggelito. Vad är han mest nöjd med i sin 20-30 år långa karriär? Och vad har han kvar att bocka av på sin att-göra-lista? (En torsk-visa kanske?) Dessutom berättar Dogge om sin frostiga relation till sina forna bandkamrater i The Latin Kings.

Runt bordet sitter också Gnučči som pratar om sin nya video till ”A.RAB” som tidigare Studio PSL-gästen Roxy Farhat regisserat. Och så berättar hon om kommande musikprojekt där hela familjen ska bjudas in.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Premiär för Radio PSL!

psl_logo (1)

PSL blir radio. Direktsänd sådan. Från Island. (mer…)

Söndagen den 9 november kl 15.30 sänds Radio PSL från isländska statsradion i Reykjavik.

Vi blir då en en del av en pop-up-radio-station kallad Nordic Playlist Radio Bar tillsammans med kollegor från bl a de nordiska public service-kanalerna DR, NRK och YLE och namn från BBC, Tyskland med mera.

Målet är att uppmärksamma nordisk musik på olika sätt under tre dagar.

Sändningen äger rum samtidigt som festivalen Airwaves tar plats i samma stad (The Knife, Zhala och Alice Bohman spelar!).

Nordic Playlist existerar annars också, fast då som spellista. Denna vecka är den förresten kurerad av Lykke Li.

PSL är ensamma svenskar i radiohuset i sällskap med hiphop-rösten Ametist Azordegan (hon sänder lördag kl 16).

Men vi glädjer oss att träffa de andra. Inte minst BBC Radio One’s Huw Stephens, NRK P3′s Christine Dancke, Melanie Gollin från tyska FluxFM och gamle Cocteau Twins-medlemmen Simon Raymonds (numera på skivbolaget Bella Union).

Läs mer här.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Dani M lovar evig kärlek – inna dancehall style.

Hasan Ramic Profil

Röd November är över oss igen, och först ut är sångfågeln från betongen – Dani M (mer…)

I april förra året kom ”Naiv”, Dani M och Jaccos kanske största hit med snart två miljoner youtubevisningar och häpnadsväckande 11 miljoner streams på Spotify till dags dato. Dani M upprepar nu receptet med sin nya singel, ”Allting Jag Har” som är den första i raden av släpp i Redline Recordings årliga tradition Röd November.

Vad ska man säga om det här? Jag tycker att produktionen är lite slapp, och jag undrar varför producenterna på Reline inte bara anlitar en riktig dancehallproducent att göra en dancehall-låt åt dem? Adde sitter liksom i Husby och dominerar all Jamaicansk musik därifrån. Men det hindrar inte det här från att vara en hit. Hooken är nämligen sjukt catchig. Och det är så här jag gillar min Dani M. Enkla popiga refränger ”fi di gyaldem”. Ljusår bättre än haveriet med ”All In” som lät som ett skrotat Eminem-beat från den tiden då Eminem trodde han var en producent.

Jag räknar kallt med att få önskemål om den här när jag spelar skivor redan ikväll, och som vilken dansgolvsorre som helst tänker jag därför köpa låten och lägga in den i mitt DJ-usb för att bidka massorna.

/H

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

+ Ladda in fler inlägg