First Aid Kit spelade i Stockholm i lördags, och PSL skickade dit Rebecka Ljung. Hon stämmer in i hyllningskören, vare sig hon vill eller inte.

”Hajpat” är ett visset ord. Det beskriver ofta något som media och såna-som-vet har hyllat så mycket att det omöjligen kan leva upp till våra skyskrapehöga förväntningar. Blä. Men en gång googlade jag ”First Aid Kit”, och insåg att hajpen kan vara motiverad.

I lördags gick jag på systerduons barnspelning (matiné) som började redan innan det blivit mörkt ute. Fördel med det? Att First Aid Kit slapp överrösta en högljudd ölbarriär. Nackdelar? Att man blev utkickad så fort konserten var slut, eftersom nästa lass skulle in.

Spelningen på Debaser var vacker, proffsig, berörande och medryckande. Men den var även lite tom. Klara Söderbergs övermänskligt starka röst grep tag i våra kroppar och ruskade oss. I mellansnacket var hon så ödmjuk och fin att man smälte, och under den väldigt Bright Eyes-genomsyrade duetten ”King of The World” smög en utmärkt, bräckelröstad vikarie för Conor Oberst in från kulisserna. Det var Adam Olenius från Shout Out Louds och Serenades som fick äran att dela scen med en av Sveriges just nu finaste musikexporter.

Spelningen var en värmande portion kärlek, men… Johanna Söderberg hade tappat rösten. Det som är First Aid Kits allra starkaste, viktigaste signum – den (ursäkta uttrycket) siamesiska stämsången – uteblev. Väldigt, väldigt synd. Det är lika bra att följa Johannas något rossliga uppmaning: Se First Aid Kit en gång till, när båda kan sjunga. För jo, det är värt det.

Då har jag bidragit till hajpen kring First Aid Kit. Hur det känns? Helt rätt.

TITTA: First Aid Kit på Debaser