Så är årets redan i förväg mest omtalade album släppt! Från och med i dag är Lana Del Reys ”Born To Die” efter månader av internetdiskussion och äkthetsdebatt äntligen ute. PSL har surfat och läst och samlat några nätets reaktioner!

Pitckforks Lindsay Zoladz ger ”Born To Die” 5.5 i betyg och skriver om ett album vars tematik kretsar kring sex, droger och glitter:

”In terms of its America-sized grandeur and its fixation with the emptiness of dreams, Born to Die attempts to serve as Del Rey’s own beautiful, dark, twisted fantasy, but there’s no spark and nothing at stake.”

skriver hon, och jämför Del Rey med Jay-Z och Kanye Wests ”Watch The Throne”. Det som skiljer dem åt är dock enligt Zoladz att medan de sistnämnda lyckas göra eskapism till något kul, ger ”Born To Die” en så klichéartad bild av Del Reys drömvärld att man som lyssnare börjar längta efter verkligheten.

På Consequence Of Sound är Harley Brown inne på samma, avslagna och redan mätta spår:

”Listening to Born To Die is like watching a movie billed as a comedy and discovering that the only funny scenes are in the previews”,

skriver hon, och menar på att Del Rey skulle gjort alla en tjänst om hon stannat vid ”Blue Jeans”, ”Video Games” och kanske framför allt videorna till de båda singlarna. 2 1/2 stjärnor av 5 ger hon i betyg till albumet.

Mer positiva tongångar hittar man hos The Guardians Alexis Petridis, som börjar sin 4/5-recension med att beklaga Del Reys öde. Hon är knappast den första artisten som blivit uppmärksammad på grund av att hennes (fina) bakgrund rimmar dåligt med hennes (alternativa) image, konstaterar han, och skriver sedan att kan man bara bortse från Del Reys bristande kvaliteter som textförfattare så är hennes album riktigt bra:

”Video Games sounded like a unique single, but as it turns out, it was anything but a one-off: the album is packed with similarly beautiful stuff. National Anthem soars gloriously away from a string motif that sounds not unlike that sampled on the Verve‘s Bitter Sweet Symphony.”

Petridis påpekar också att många av dessa vackert konstruerade poplåtar på ”Born To Die” är signerade Rick Nowels. Han har tidigare skrivit internationella megahits som exempelvis Didos ”White Flag” och Belinda Carlisles ”Heaven Is a Place on Earth”.

Spins Rob Harvilla kommenterar också Del Reys omdiskuterade bakgrund i sin recension.

””Sun Ra” was from Alabama, not Saturn.”

skriver han, och menar att i förhållande till den debatt som föregått ”Born To Die” är skivan ett antiklimax. Ett antiklimax han menar alla bloggare/läsare/random internetpersoner själva är upphov till.

”This record is not godawful. Nor is it great. But it’s better than we deserve.”

konstaterar Halvilla och ger ”Born To Die” 6/10.
(Halvilla skriver också i en mycket rolig passus att Del Reys ”erotiska” ton inte alls gör honom upphetsad, utan snarare får honom att tänka på ”Napoleon Dynamites bror”.)

De svenska recensionerna kommer som bekant att börja droppa in i morgon, men Svenska Dagbladet har redan tjuvstartat på nätet. Där ger Kristin Lundell 4/6 i betyg, och skriver att:

”Lana Del Rey rör sig som en kameleont mellan olika skepnader. Där finns den sorgsna stämman från Video games, vars monotona allvar dock aldrig tillåts brista ut ordentligt./…/ Born to die är som en kartong med Lana Del Rey som klippdocka. Varje låt är en ny kostym som förändrar vem hon är”.

”Born To Die” släpptes alltså i dag. Du som nyttjar en viss streamingtjänst kan lyssna här.

Vilket betyg ger du ”Born To Die”? Recensera du också!