Nicky Siano har sagt att anledningen till att han från början lade märke till Arthur var att han dansade så roligt och konstigt på The Sanctuary. De brukade driva med honom innan de visste vem han var. Så småningom lärde Nicky känna honom och de samarbetade på ”Kiss Me Again” som släpptes under namnet ”Dinosaur”. Singeln var inte direkt massiv jingeldisco utan hade gitarrpålägg av David Byrne från Talking Heads (långt senare blev Arthur sur på David Byrne över textraden ”this aint no disco” i Talking Heads ”Life During Wartime”).

Ingen annan än Nicky verkar dock ha sett honom dansa utan säger att det aldrig hände. Med Tom gick Arthur gick mest på klubbar i researchsyfte. För att höra nya ljud. På samma sätt köpte han ofta skivor som han slängde efter en lyssning. ”Jo den är bra men jag har redan hört den”.

– Nicky kanske fick se Arthur röra sig lite på dansgolvet men ärligt talat var det en ovanlig företeelse, säger Tom. Jag kände inte Arthur då när ”Kiss Me Again kom”, när han just börjat gå på klubbar. Men vi gick ofta till ställen där ”Go Bang” och ”Is It All Over My Face” spelades för att höra musiken i en klubblokal.

– Vi räknade ut ungefär vilken tid de skulle bli spelade och kom dit så nära den tidpunkten som möjligt. Will Socolov från Sleeping Bag arrangerade så att vi smidigt kunde komma in på alla klubbar. Det Arthur var intresserad av var att se publikreaktionerna när hans låtar spelades.

– Jag kommer ihåg hur folk på The Loft och Paradise Garage först stannade upp helt under de första sekunderna av ”Go Bang”, tittade på varandra lite förvirrat och sen när sången hittat sitt groove log lättat och fortsatte dansa i snabb entusiastisk takt.

Tom Leevar i princip Arthurs försörjningskälla. Tillsammans väntade de hela tiden på det genombrott Arthur trodde att hans musik kunde få men som han både arbetade för och emot på samma gång. Arthur lånade också mycket pengar av sina föräldrar som han hoppades kunna betala tillbaka efter kommande hits.

– ”Go Bang” såg vi som en stor hit, berättar Tom.

– Eftersom den spelades på vad Arthur såg som viktiga klubbar, som The Loft och Paradise Garage. Den spelades också på WBLS av en del DJs under en tid när WBLS ansågs vara hetaste urbana radiostationen. Arthur var väldigt stolt över det. De framgångarna gjorde honom hoppfull om att liknande framgång skulle följa. Och mig också.

Men det blev aldrig några inkomstbringande hits.

David Mancuso träffade honom en gång bärandes på en massa T-shirts han köpt på en marknad för 15 cent styck. Hans plan var att sälja dem och på det sättet tjäna pengar men de flesta tröjorna hamnade på Davids vind.

Loose Joints var ett uttryck som folk i New Yorks downtowngränder använde för gräsförsäljning i singelpack. Steve D’Aquisto och Arthur gick omkring och diskuterade sitt nya projekt när de passerade en säljares fråga om ”Loose Joints?” och tyckte att det lät snyggt.

Som idé började Loose Joints på The Loft när en grupp Lofthangarounds började prata om att göra något väldigt direkt och organiskt. Arthur spelade upp en låtskiss på ”Is It All Over My Face” på gitarr för Steve i en av Lofts loger. På första tagningen var de nio personer och på andra tretton. ”Pop Your Funk” gjordes utifrån alternativa tagningar på ”Is It…”.
– Det som gjorde att deras samarbete fungerade var respekten Steve hade för Arthur. Arthur lyckades hålla honom lugn, berättar David Mancuso. Steve var annars extremt krävande och kontrollerande. Väldigt mycket affärsman. De spelade in mycket saker som försvunnit. Ingen tog ordentligt till vara på det.

David Mancuso säger att Arthur var en riktig producent. Att det märkets att han var musiker också och inte bara klippte ihop andra människors känslor.
– Han var en riktig artist. Och en riktig personlighet. Som John Coltrane. Men han var väldigt blyg. Väldigt inåtvänd. Nästan som att han inte var där.

– Och han hade acneärr över hela ansiktet. Is it all over my face, you know? Ibland har jag tänkt att det kanske är ärren den texten handlar om.

Den vanligaste tolkningen är väl annars att de är en sexuell text.
– Där finns en sexuell aspekt också så klart. Och en spirituell. Den innehåller flera olika lager. Som all bra musik.

En av de musiker Arthur umgicks allra mest med var avantgardistiska trombonisten Peter Zummo som till exempel spelar trombon på ”Go Bang”. Precis som Ernie Brooks var han inte så hemma med bögdiscon.
– Arthurs kompisar från dansmusikvärlden var väldigt skumma. En gång när vi repeterade in kompositioner uppe i Tom och hans lägenhet ringde det på portklockan och Arthur sa varnande ”det kommer några lite konstiga personer hit nu men bara sitt kvar och låtsas som ingenting”. Jag tänkte att om du tycker att de är konstiga hur extrema lär de inte vara då?

En annan sak han inte helt förstod var Arthurs fascination för hiphop. Han satt ofta och tittade på Jukebox, ett program med hiphopvideor som sändes på eftermiddag på en lokal tv-station.
– Han gillade alltid de raplåtar som var populära för tillfället. Han brukade säga att det var framtiden. Vi andra skrattade mest åt det.

Arthurs enda egna försök i den genren som finns sparat är däremot inte helt lyckat. Marc Sinclair, mer känd som Vin Diesel, rappar över, eller det blir aldrig riktigt någon rap för Arthurs beat är bara en sörja som han hela tiden saktar ner, pausar och vrider upp igen.

– Det där var ingenting, säger Steve på Audika. Om inte Vin Diesel gjort lite filmer och blivit känd hade ingen kommit ihåg det. Arthur gjorde mycket småjobb för pengar. Han klippte en ”Bonzo”-tolva och skrev låtar åt Jerry Richardson från Talking Heads. Även ”Felix”-tolvan för Sleeping Bag var mest en fråga om pengar. Gary Lucas sa att han hittat en kille som kunde rappa men vad vet Gary Lucas om hiphop? Arthur tyckte antagligen att han var söt eller något men sen i studion blev han frustrerad över hur dåligt det var så han fuckade upp beatet.

Gary Lucas säger att Vin Diesel lämnade studion i frustration över hur Arthur körde med honom.