Lisas intressanta inlägg om Lana Del Rey (som jag i någon förvirrad sekund först trodde handlade om Vanessa Del Rio) har fått mig att vilja läsa om den här boken.

För att försöka komma ihåg vad det är som gör att människor blir så provocerade av musik som är gjord för att låta så fin som möjligt (sorry om jag blir helt ”Egalias döttrar” här, men kvinniskor verkar inte ha riktigt lika stora problem med just den typen av musik). Jag är så analog att jag missat hela Del Rey-diskussionen, och när jag lyssnade ikapp sa mannen ”Vad är det här? Det låter som en kombination av Kate Bush och Madonna.” Det tycker jag med, och det känns som om jag ogillade det skulle jag även bli tvungen att ta avstånd från kattungar, chokladglass och bortglömda hundralappar i fickan den 24e.
Nu ska jag läsa ”Bubblegum Music Is the Naked Truth – The Dark History of Prepubescent Pop, from the Banana Splits to Britney Spears” av Kim Cooper och David Smay och lyssna på Dock Boggs, för jämnviktens skull. Jag återkommer när jag vet mer.