Vilken avslutning, Arcade Fire

Popagandafredagen avslutades med en bombastisk, passionerad, sned och vild show. Få små gester, naturligtvis. För på scen – Arcade Fire.

Framför stora bildskärmar och under vita vimplar gjorde den kanadensiska popcirkusen i går kväll allt för att leva upp till sitt rykte. Och som de gjorde det. Det äkta paret Win Butler och Régine Chassagne gav tillsammans med sina vänner en lysande föreställning. Med sig hade de en nästan perfekt mix av äldre och nyare låtar – som hjärtskärande fina ”Neighborhood #1 (Tunnels)” och en Norge-dedikerad, fantastisk ”Wake up” (känd från ”Where the Wild Things Are” osv). Chassagne byter vevlyra mot tamburin, trummor, synt (och ungefär vilket instrument som helst) och är helt lysande de gångerna hon ställer sig bakom mikrofonen. Butler känns mer tydlig i sin roll som orkesterledare än tidigare. På scen är Arcade Fire är i sina bästa stunder ett av världens bästa band.

Av Rebecka Ljung i Övrigt

Mera brudar

Här är en liten lista som arrangörerna av Muskelrock bad om efter årets festival – fyll på du med. (Läs mer…)

Muskelrock är en fantastisk festival. Och jag väljer ju dessutom själv att gå på just de här konserterna. Men efter att i flera dagar ha kollat på medan äldre män som spelar gitarr kan man bli sugen på variation. Särskilt när det handlar om folk som inte alltid haft musiken som sitt huvudsakliga jobb de senaste 30 åren.

Det är så klart inget fel på farbröder som kanske jobbar med HR på ett polskt företag som tillverkar plastpåsar och som, när de väl hamnar på en scen, blir lite… förvirrade. De är underbara. Men då och då skulle det vara spännande att också se en tant som kanske jobbar som mellanchef på ett skotskt reningsverk spela gitarr och agera förvirrat på scen.

Jag vet hur jävla assvårt det kan vara att komma på såna band – och att det även kan kännas konstigt eftersom man i alla andra sammanhang bortser från kön – så nu bjuder jag på mina drömbokningar (inklusive såna som är splittrade och döda…).

Acid

Metal Lady

Doro och/eller Warlock

Kari Rueslåtten och/eller Storm

Gehenna med keyboards (iiih, kontroversiellt!)

Vinterkrig

Jarboe

Jinx Dawson och/eller Coven

Cherie Currie, Lita Ford, Jackie Fox eller i stort sett vem som helst som man har råd med från The Runaways. Samma sak gäller Girlschool och The Pleasure Seekers.

Thorr’s Hammer, Khlyst eller vad som helst som involverar Runhild Gammelsaeter.

Och så några lite nyare:

The Oath

Christian Mistress

High Priest of Saturn

Gallhammer

The Black Angels

Electric Wizard, Blood Ceremony och Sabbath Assembly kan jag alltid tänka mig att se och sen skulle ju faktiskt både Purson och Jess & Ancient Ones ha spelat, så jag önskar mig repris på dem också.

/Elin Unnes i PSL med: Elin Unnes