Viktig för mig och viktig för Sverige (kärlek till Kal P Dal)

Kal P Dal. Foto: Torbjörn Carlson / Sydsvenskan / Scanpix

Kal P Dal spelar inte bara en betydande roll i den svenska rockhistorien. Han är kanske den viktigaste artisten i mitt liv. Nu ska jag berätta varför. Och var Markus Krunegård, Annika Norlin och Familjen kommer in i bilden. Samt varför den som mest liknade Kal P Dal på tiden då det begav inte är en annan rock´n´rollmänniska utan en stor svensk modeskapare.

Såhär:

Det sägs att ungdomar förr i tiden, på gamla 1900-talet, sorterades efter sin musikaliska identitet. Att man var punkare eller hårdrockare, syntare, indie, dubsteppare eller något annat.

Det var säkert sant på sina håll, men den lyxen hade man inte som musikintresserad invånare i Sjöbo på sjuttitalet. I den numera ökända mellansydskånska kommunen där jag växte upp fick man gräva som en arkeolog för att finna någon rockmusik eller rockkultur överhuvudtaget. Dansbandsmusik var betydligt mer förekommande.

Det fanns några radioaffärer (ja, de hette så fortfarande). Men, mest letade jag i läskbackarna nära kassorna på Roy’s Stormarknad. Där stod en bunt skivor som fylldes på med högst ojämna mellanrum. I samma affärs kiosk kunde man köpa popaffischtidningen Poster en gång i månaden.

Att sedan den tidens radio och TV inte direkt var översvämmad med popmusik gjorde inte saken bättre. Det låter säkert konstigt i Spotify-tider som dessa, men min konstanta hunger efter popmusik gjorde mig så desperat att jag svalde det mesta som kom i min väg. Lyssnade på och läste typ allt.

Temptations

ABBA varvades med Alice Cooper och X Ray Spex, 10cc med Olle Adolfsson och Temptations. Jag kunde på en och samma kväll blanda Knutsen & Ludvigsen (genial norsk barnmusik) med Beethoven, The Sweet och Flamingokvintetten. Samtidigt lärde jag mig allt om Hoola Bandoola Band, hur mycket The Stranglers hatade Sverige och var Bay City Rollers kostymer syddes.

Den sortens lyssnande och letande har präglat hela mitt intresse och min nyfikenhet för musik. Jag har aldrig satt mig själv i ett reservat. Jag har samma inställning idag. Och jag tror knappast det är unikt. När jag t ex träffade Svenska Dagbladets hårdrockspenna Linnéa Olsson i somras mindes hon hur hon slukade både Slayer och Spice Girls som barn.

Men, när det målades upp ett krig mellan disco och punk i boulevardpressen i slutet av 70-talet var jag totalt oförstående. Jag stod där med ”Saturday Night Fever” i ena näven och ”Never Mind the Bollocks” i den andra. Vad menar de? Jag älskade båda.

Fast, visst fanns det konflikter även i Sjöbo. Min hembygd styrdes inte bara av bondepartister utan av så kallad motorburen ungdom. De som kontrollerade kommunens gator och vägar slog gärna handgripligen ner alla som inte som följde i deras hjulspår. Vägrade man bära jeansjacka och trimma en Volvo 142:a sågs man lätt som en fiende. På min haka har jag ett ärr som minne. Blev nerslagen en lördagkväll av Jönsson från Veberöd.

Att jag än idag minns exakt min första kontakt med Kal P Dal beror nog mycket på att livet såg ut så som jag beskriver här; gränslöst och begränsat på samma gång i en liten, hyfsat öde del av riket.

Visst hade både Beatles och Bowie vid denna tid redan skakat om mig. Så påtagligt att mitt unga liv tog en helt annan riktning än vad det annars kanske hade gjort annars (pappa var jobbade med skog och viltvård och ville kanske att jag skulle följa hans spår)? Men, ”Kalle Mellan Bommarna”, som Kal P Dal också kallades, var något helt annat. Något som kom närmre mig.

Sjöbo

För första gången handlade inte rockmusik om ouppnåeliga gudar på stora scener.

För första gången handlade rockmusik om mig själv.

Kal P Dal trotsade rockens musikaliska och stilmässiga tyngdlag.

Han spelade raggarrock på punkvis.

För en publik som rymde både raggare och punkare.

Det hade ingen gjort förr.

Och ingen verkade fatta riktigt varför eller hur det gick till. Lika snabbt som den tog att spela in, lika snabbt golvades man av Kal P dals på alla sätt, oerhört, omedelbara debutskiva Till Mossan (Översättning: Till Mamma). Att den dessutom framfördes på ren skånska gjorde inte saken sämre.

Lyssna på den. Man hör inte bara musik utan också de krafter som i smått och stort ser till att musik finns. Det knastrar om sladdar som ska in i gitarrer. Det droppar! En svettpärla tittar fram.

Musikaliskt sett var han unik. Kanske fanns Kal P Dals enda egentliga själsfrände i dåtidens mäktigaste svenska modeetikett; klädmärket Gul & Blå (som drevs av Filippa K:s pappa Lasse Knutsson). I Gul & Blås kollektioner blandade man nämligen 50-tal, punk, disco och skatekultur på ett eget och personligt sätt.

Vi gåsapågar på Söderslätt som inte riktigt kunde hitta oss själva i Lasse Holmqvist eller Östen Warnebring hade längtat efter vår egen lokala rollmodell.

Där kom han, arlövspågen med både hjärta, snack och skratt. En slashas som med hela sin person förklarade för mig att allt, iallafall det mesta, var, citat honom själv, ”åckäjj”. Och att det inte var svårt att spela själv. Känslan av att han och kompbandet Pedalens Pågar bara konserterat någon enstaka gång innan debutskivinspelningen var så total. Så himla direkt.

Det dröjde inte många dagar efter efter det jag hört albumet som jag köpte min första elgitarr. Nä, det var ju inte Richie Blackmoore eller Steve Jones som fick mig att våga lägga upp avbetalningsplanen. Det var Kalle (och hans gitarrist Mårten Micro). Och den första, och kanske enda, sång jag någonsin lärde mig ackorden till var, såklart, hans mest centrala verk, en av svensk rockmusiks tveklöst mesta mästerligheter, den optimala veckoslutsfanfaren ”Raka rör”.

Säkert!

Med texterna var det samma sak. Svadan från Kalle fick mig att tro att jag också kunde skriva. Låtar, förstås, men även om musik. Långt senare kunde jag akademiskt försöka sortera in hans vardagliga direktprosa, någonstans mellan tidiga svenska Pugh och dagens Markus Krunegård. Även Annika Norlin leker med talspråket i samma stil på senaste Säkert!-skivan.

Träffa honom fick jag göra en enda gång. Kal P Dal skulle spela på ett skitigt, gungigt lastbilsflak på Roy´s Stormarknads kundparkering under något köpjippo. När hans roddare och chaffis Mats Rechlin, (ja, vi lärde känna varandra långt senare i livet), konstaterade att en av förstärkarna var sönder tillfrågades jag och min bardomsbandkompis Paddan – vi hade naturligtvis stått och väntat i flera dygn innan de kom själva – detta var ju en världshändelse i lilla Sjöbo – om vi kunde hjälpa till. Närmsta musikaffär låg nämligen i Ystad, flera mil bort. Vi förhandlade med Magnus Bulldog och fick loss hans svarta Peavy.

Som tack fick vi stå på flaket när Kalle drog på inför en publik som var lika blandad som alltid. Detta var några år efter debuten. Min svarta tajta Till Mossan-tröja hade tvättats grå för länge sedan och intresset för andra artister hade ökat, men det gungade på bra ändå.

Det är länge sedan nu. Det har också gått hela 25 år sedan han dog. En hjärnblödning satte stopp för tvåbarnspappan Karl Ljunggrens liv (hans riktiga namn) tio dagar innan han skulle fylla 36 år. Då hade han också hunnit med att göra teatermusik, vara skådespelare och sända närradio.

Man har pratat om att resa en staty över honom i Arlöv. Han har redan ett lokaltåg och en väg uppkallad efter sig. Men, roligast av allt är att hans arv på något sätt lever vidare i ny musik. 2000-talets Kal P Dal är såhärlångt givetvis Johan T Karlsson. Hässleholmaren som gör musik under namnet Familjen. Men, det är inte för att göingestjärnan sjunger på skånska som han liknar honom utan för hans ytterst punkigt, slashasiga förhållande till elektropop. Mer Kal P Dal än så kan man inte bli.

När det sägs att ungdom sorteras upp mellan de som följde sina drömmar eller förnuft så tillhör jag, de förstnämnda (tacksamt nog). En av de som inspirerade mig åt det hållet var Kal P Dal. Jag minns honom med stor kärlek.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Öppna alla

Facit för oktober

BAST22-e1359038608727

Har musikflödena rasat förbi dig senaste månaden? Behöver du en uppdatering? Vi har samlat låtarna som gjorde oktober till just oktober 2014. (mer…)

Foto: Märta Thisner

Oktober har onekligen varit släppmånad med stort S. På hemmaplan har Baba Stiltz, Solen och Beatrice Eli äntligen gett ut fullängdare Seinabo Sey har släppt EP:n ”For Madeleine” i sin helhet. Även tedrickarna i väst har levererat: Kindness släppte efterlängtade albumet ”Otherness” och Jessie Ware gav oss 11 spår av drömsk soulpop under samlingsnamnet ”Tough Love”.

PSL har i vanlig ordning samlat månadens bästa låtar (uppdelad i två listor). Håller du inte med oss? Saknar du något? Låt oss veta i kommentarsfältet.

PS. Saknar du också låten från Dan Lissviks senaste projekt Atelje? Det gör vi också. ”Ode To Studio” finns tyvärr inte att hitta på de toppmoderna streamingsajterna, så den får en alldeles egen länk. Superlåten ”My Friend” av Sum Comfort och Duvchi hittar du här. Och Pheeyownas nya låt som vi skrev om här är så purfärsk att du får hålla till godo med vår premiärlänk ett tag till.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

PREMIÄR: Pheeyownah – ”Mountain Peak, Sea Deep”

10358574_660756817336169_8115668687819835284_n

R&b-löftet Pheeyownah är bäst just nu. (mer…)


2010 tog hon tag i musiken på riktigt. Därefter kom debut-EP:n ”CITY”, hon blev ”veckans local” i Radio Metropol och en del av Femtastic-crewet. Förra månaden stod Pheeyownah på scen när Min Stora Sorg samlade sina favoriter för konsert i Stockholm och snart väntar andra EP:n ”Under The Dock”.

Minialbumet har Feyona Naluzzi (som Pheeyownah heter i passet) denna gång gjort helt på egen hand. PSL bad henne välja en av låtarna för smyglyssning innan släppet på måndag. Det ville hon! Och valet föll på den rökiga r&b-drömmen ”Mountain Peak, Sea Deep”. Så här hälsar Feyona själv om sin fina låt, som är bäst just nu:

”För mig är det den viktigaste låten på epn eftersom den handlar om en person som har inspirerat mig och fått mig att njuta av livet på en helt ny nivå. En poetisk kärleksförklaring med andra ord.”

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Some Kind of Monster-mixtejp

B1H3qjIIQAAbZQQ.jpg-large

Vad ska du klä ut dig till i helgen (mer…)


Jag tänkte vara monster.

Närmare bestämt Future´s mixtejp som har titeln ”Monster” (laddas ner här).

Det låter kanske skräckinjagande, men, lugn… det ser värre ut på omslaget än vad det är.

Inte minst på ”After That” där Lil Wayne gästar får vi kalla kårar.

Har du tagit dig igenom, ja, till exempel Geto Boys argaste stunder så är denne atlantarappares senaste utgivning en tämligen ofarlig och kanske även inte helt unik affär.

Men, inte desto mindre en smittande sådan.

Hör ”Throw Away” så förstår du vad jag menar. Eller när han släpper allt i halvtid av ”My Savages”

Där förvandlas Frankensteins Future plötsligt till Future Vandross.

Jag smälter!

Happy Halloween!

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

LYSSNA: Winhill/Losehill – ”Working On The Side”

Winhill/Losehill

I våras berättade vi att Umeåsextetten åter är att räkna när vi premiärade ”Aifos”. Nu släpper Winhill/Losehill äntligen ny sång. (mer…)

I Studio PSL berättade Jonathan Johansson om hur kommande skivan bland annat uppmärksammar flyktingkatastroferna vid Medelhavet. Umeåbandet Winhill/Losehill avhandlar samma tema i sin nya låt ”Working On The Side”.

”Vi ville berätta en historia om vad en människa på flykt måste gå igenom. Bara i år har 3000 människor på flykt drunknat i Medelhavet, det är en katastrof som vi verkligen kände att vi ville vittna om med den här låten”, säger bandet om den vackra och melankoliska pianosången.

”Working On The Side” är en del av kommande skiva som färgats av att sextetten hunnit hänga en hel del med både Göteborgs och Norrlandsoperans symfoniorkestrar, och om vi känner Winhill/Losehill rätt är frasen ”den svåra andra skivan” bara tomma ord.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Hi hi howdy howdy hi hi

lisapsl

Om jag bara ska ta med mig tre låtar från den här veckan – och det ska jag för det är typ alla jag hört men skickligt nog är det de bästa – så blir det de här: (mer…)

Har tjatat om det enda bra med Las Vegas tidigare. Nu är han signad till XL som fattar vad jag menar. Årets ”212″ ju!

Deers ”Between Cans”
Det här är inte Deers bästa låt men den än ändå bättre än nästan alla andras låtar. Älskar Deers.



How To Dress Well ”Precious Love” Cyril Hahn remix 
För man kan lita på Cyril Hahn när det kommer till att remixa olika slags kärlek



Åh nej, glömde denna som bara blir bättre och bättre ju fler som slutar sälja molly.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Julia Spada tolkar Ji Nilsson med svansång

Julia Spada

Det började som ett Instagram-skämt! Nu har Julia Spada tolkat Ji Nilsson på svenska. (mer…)

Det var bara några veckor sedan vi uppmärksammade Ji Nilssons smärta-på-dansgolvet-anthem ”Encore”. Nu är låten aktuell igen då PSL-favoriten Julia Spada (och tillika en av Jis besties) i sann Så mycket bättre-anda gjort om låten på svenska.

PSL älskar kombinationen Julias isiga röst + Jis r&b-beat. Och Ji verkar tycka samma. Tolkningen, som är döpt till ”Svansång”, är enligt henne det vackraste hon hört. Håller du med?

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Studio PSL 8: Dogges decennier av karriär, Tove Styrke om vägen tillbaka och ny Gnučči-video

IMG_3020

Vad har Dogge kvar på sin att-göra-lista? Hur var Tove Styrkes väg tillbaka till rampljuset? Och vilket skolminne bygger Gnuččis nya video på? (mer…)

Tove Styrke släpper EP i november och har nytt album på gång. Men innan hon satte sig ner för att knåpa ny musik, med bland andra Familjen-Johan och Annika Norlin, tog Tove en lång paus och flyttade hem till Umeå. I Studio PSL berättar hon om vägen tillbaka till musiken – och om hur hon präglas av sitt intresse för miljö och jämställdhet.

Och så får Per Sinding-Larsen besök av hiphop-legenden och multikonstnären Dogge Doggelito. Vad är han mest nöjd med i sin 20-30 år långa karriär? Och vad har han kvar att bocka av på sin att-göra-lista? (En torsk-visa kanske?) Dessutom berättar Dogge om sin frostiga relation till sina forna bandkamrater i The Latin Kings.

Runt bordet sitter också Gnučči som pratar om sin nya video till ”A.RAB” som tidigare Studio PSL-gästen Roxy Farhat regisserat. Och så berättar hon om kommande musikprojekt där hela familjen ska bjudas in.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Premiär för Radio PSL!

psl_logo (1)

PSL blir radio. Direktsänd sådan. Från Island. (mer…)

Söndagen den 9 november kl 15.30 sänds Radio PSL från isländska statsradion i Reykjavik.

Vi blir då en en del av en pop-up-radio-station kallad Nordic Playlist Radio Bar tillsammans med kollegor från bl a de nordiska public service-kanalerna DR, NRK och YLE och namn från BBC, Tyskland med mera.

Målet är att uppmärksamma nordisk musik på olika sätt under tre dagar.

Sändningen äger rum samtidigt som festivalen Airwaves tar plats i samma stad (The Knife, Zhala och Alice Bohman spelar!).

Nordic Playlist existerar annars också, fast då som spellista. Denna vecka är den förresten kurerad av Lykke Li.

PSL är ensamma svenskar i radiohuset i sällskap med hiphop-rösten Ametist Azordegan (hon sänder lördag kl 16).

Men vi glädjer oss att träffa de andra. Inte minst BBC Radio One’s Huw Stephens, NRK P3′s Christine Dancke, Melanie Gollin från tyska FluxFM och gamle Cocteau Twins-medlemmen Simon Raymonds (numera på skivbolaget Bella Union).

Läs mer här.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Dani M lovar evig kärlek – inna dancehall style.

Hasan Ramic Profil

Röd November är över oss igen, och först ut är sångfågeln från betongen – Dani M (mer…)

I april förra året kom ”Naiv”, Dani M och Jaccos kanske största hit med snart två miljoner youtubevisningar och häpnadsväckande 11 miljoner streams på Spotify till dags dato. Dani M upprepar nu receptet med sin nya singel, ”Allting Jag Har” som är den första i raden av släpp i Redline Recordings årliga tradition Röd November.

Vad ska man säga om det här? Jag tycker att produktionen är lite slapp, och jag undrar varför producenterna på Reline inte bara anlitar en riktig dancehallproducent att göra en dancehall-låt åt dem? Adde sitter liksom i Husby och dominerar all Jamaicansk musik därifrån. Men det hindrar inte det här från att vara en hit. Hooken är nämligen sjukt catchig. Och det är så här jag gillar min Dani M. Enkla popiga refränger ”fi di gyaldem”. Ljusår bättre än haveriet med ”All In” som lät som ett skrotat Eminem-beat från den tiden då Eminem trodde han var en producent.

Jag räknar kallt med att få önskemål om den här när jag spelar skivor redan ikväll, och som vilken dansgolvsorre som helst tänker jag därför köpa låten och lägga in den i mitt DJ-usb för att bidka massorna.

/H

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

+ Ladda in fler inlägg