Viktig för mig och viktig för Sverige (kärlek till Kal P Dal)

Kal P Dal. Foto: Torbjörn Carlson / Sydsvenskan / Scanpix

Kal P Dal spelar inte bara en betydande roll i den svenska rockhistorien. Han är kanske den viktigaste artisten i mitt liv. Nu ska jag berätta varför. Och var Markus Krunegård, Annika Norlin och Familjen kommer in i bilden. Samt varför den som mest liknade Kal P Dal på tiden då det begav inte är en annan rock´n´rollmänniska utan en stor svensk modeskapare.

Såhär:

Det sägs att ungdomar förr i tiden, på gamla 1900-talet, sorterades efter sin musikaliska identitet. Att man var punkare eller hårdrockare, syntare, indie, dubsteppare eller något annat.

Det var säkert sant på sina håll, men den lyxen hade man inte som musikintresserad invånare i Sjöbo på sjuttitalet. I den numera ökända mellansydskånska kommunen där jag växte upp fick man gräva som en arkeolog för att finna någon rockmusik eller rockkultur överhuvudtaget. Dansbandsmusik var betydligt mer förekommande.

Det fanns några radioaffärer (ja, de hette så fortfarande). Men, mest letade jag i läskbackarna nära kassorna på Roy’s Stormarknad. Där stod en bunt skivor som fylldes på med högst ojämna mellanrum. I samma affärs kiosk kunde man köpa popaffischtidningen Poster en gång i månaden.

Att sedan den tidens radio och TV inte direkt var översvämmad med popmusik gjorde inte saken bättre. Det låter säkert konstigt i Spotify-tider som dessa, men min konstanta hunger efter popmusik gjorde mig så desperat att jag svalde det mesta som kom i min väg. Lyssnade på och läste typ allt.

Temptations

ABBA varvades med Alice Cooper och X Ray Spex, 10cc med Olle Adolfsson och Temptations. Jag kunde på en och samma kväll blanda Knutsen & Ludvigsen (genial norsk barnmusik) med Beethoven, The Sweet och Flamingokvintetten. Samtidigt lärde jag mig allt om Hoola Bandoola Band, hur mycket The Stranglers hatade Sverige och var Bay City Rollers kostymer syddes.

Den sortens lyssnande och letande har präglat hela mitt intresse och min nyfikenhet för musik. Jag har aldrig satt mig själv i ett reservat. Jag har samma inställning idag. Och jag tror knappast det är unikt. När jag t ex träffade Svenska Dagbladets hårdrockspenna Linnéa Olsson i somras mindes hon hur hon slukade både Slayer och Spice Girls som barn.

Men, när det målades upp ett krig mellan disco och punk i boulevardpressen i slutet av 70-talet var jag totalt oförstående. Jag stod där med ”Saturday Night Fever” i ena näven och ”Never Mind the Bollocks” i den andra. Vad menar de? Jag älskade båda.

Fast, visst fanns det konflikter även i Sjöbo. Min hembygd styrdes inte bara av bondepartister utan av så kallad motorburen ungdom. De som kontrollerade kommunens gator och vägar slog gärna handgripligen ner alla som inte som följde i deras hjulspår. Vägrade man bära jeansjacka och trimma en Volvo 142:a sågs man lätt som en fiende. På min haka har jag ett ärr som minne. Blev nerslagen en lördagkväll av Jönsson från Veberöd.

Att jag än idag minns exakt min första kontakt med Kal P Dal beror nog mycket på att livet såg ut så som jag beskriver här; gränslöst och begränsat på samma gång i en liten, hyfsat öde del av riket.

Visst hade både Beatles och Bowie vid denna tid redan skakat om mig. Så påtagligt att mitt unga liv tog en helt annan riktning än vad det annars kanske hade gjort annars (pappa var jobbade med skog och viltvård och ville kanske att jag skulle följa hans spår)? Men, ”Kalle Mellan Bommarna”, som Kal P Dal också kallades, var något helt annat. Något som kom närmre mig.

Sjöbo

För första gången handlade inte rockmusik om ouppnåeliga gudar på stora scener.

För första gången handlade rockmusik om mig själv.

Kal P Dal trotsade rockens musikaliska och stilmässiga tyngdlag.

Han spelade raggarrock på punkvis.

För en publik som rymde både raggare och punkare.

Det hade ingen gjort förr.

Och ingen verkade fatta riktigt varför eller hur det gick till. Lika snabbt som den tog att spela in, lika snabbt golvades man av Kal P dals på alla sätt, oerhört, omedelbara debutskiva Till Mossan (Översättning: Till Mamma). Att den dessutom framfördes på ren skånska gjorde inte saken sämre.

Lyssna på den. Man hör inte bara musik utan också de krafter som i smått och stort ser till att musik finns. Det knastrar om sladdar som ska in i gitarrer. Det droppar! En svettpärla tittar fram.

Musikaliskt sett var han unik. Kanske fanns Kal P Dals enda egentliga själsfrände i dåtidens mäktigaste svenska modeetikett; klädmärket Gul & Blå (som drevs av Filippa K:s pappa Lasse Knutsson). I Gul & Blås kollektioner blandade man nämligen 50-tal, punk, disco och skatekultur på ett eget och personligt sätt.

Vi gåsapågar på Söderslätt som inte riktigt kunde hitta oss själva i Lasse Holmqvist eller Östen Warnebring hade längtat efter vår egen lokala rollmodell.

Där kom han, arlövspågen med både hjärta, snack och skratt. En slashas som med hela sin person förklarade för mig att allt, iallafall det mesta, var, citat honom själv, ”åckäjj”. Och att det inte var svårt att spela själv. Känslan av att han och kompbandet Pedalens Pågar bara konserterat någon enstaka gång innan debutskivinspelningen var så total. Så himla direkt.

Det dröjde inte många dagar efter efter det jag hört albumet som jag köpte min första elgitarr. Nä, det var ju inte Richie Blackmoore eller Steve Jones som fick mig att våga lägga upp avbetalningsplanen. Det var Kalle (och hans gitarrist Mårten Micro). Och den första, och kanske enda, sång jag någonsin lärde mig ackorden till var, såklart, hans mest centrala verk, en av svensk rockmusiks tveklöst mesta mästerligheter, den optimala veckoslutsfanfaren ”Raka rör”.

Säkert!

Med texterna var det samma sak. Svadan från Kalle fick mig att tro att jag också kunde skriva. Låtar, förstås, men även om musik. Långt senare kunde jag akademiskt försöka sortera in hans vardagliga direktprosa, någonstans mellan tidiga svenska Pugh och dagens Markus Krunegård. Även Annika Norlin leker med talspråket i samma stil på senaste Säkert!-skivan.

Träffa honom fick jag göra en enda gång. Kal P Dal skulle spela på ett skitigt, gungigt lastbilsflak på Roy´s Stormarknads kundparkering under något köpjippo. När hans roddare och chaffis Mats Rechlin, (ja, vi lärde känna varandra långt senare i livet), konstaterade att en av förstärkarna var sönder tillfrågades jag och min bardomsbandkompis Paddan – vi hade naturligtvis stått och väntat i flera dygn innan de kom själva – detta var ju en världshändelse i lilla Sjöbo – om vi kunde hjälpa till. Närmsta musikaffär låg nämligen i Ystad, flera mil bort. Vi förhandlade med Magnus Bulldog och fick loss hans svarta Peavy.

Som tack fick vi stå på flaket när Kalle drog på inför en publik som var lika blandad som alltid. Detta var några år efter debuten. Min svarta tajta Till Mossan-tröja hade tvättats grå för länge sedan och intresset för andra artister hade ökat, men det gungade på bra ändå.

Det är länge sedan nu. Det har också gått hela 25 år sedan han dog. En hjärnblödning satte stopp för tvåbarnspappan Karl Ljunggrens liv (hans riktiga namn) tio dagar innan han skulle fylla 36 år. Då hade han också hunnit med att göra teatermusik, vara skådespelare och sända närradio.

Man har pratat om att resa en staty över honom i Arlöv. Han har redan ett lokaltåg och en väg uppkallad efter sig. Men, roligast av allt är att hans arv på något sätt lever vidare i ny musik. 2000-talets Kal P Dal är såhärlångt givetvis Johan T Karlsson. Hässleholmaren som gör musik under namnet Familjen. Men, det är inte för att göingestjärnan sjunger på skånska som han liknar honom utan för hans ytterst punkigt, slashasiga förhållande till elektropop. Mer Kal P Dal än så kan man inte bli.

När det sägs att ungdom sorteras upp mellan de som följde sina drömmar eller förnuft så tillhör jag, de förstnämnda (tacksamt nog). En av de som inspirerade mig åt det hållet var Kal P Dal. Jag minns honom med stor kärlek.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Öppna alla

PSL 2007-2014

bild15

Nu är PSL historia. Nu finns vi inte mer. (mer…)


Här kan du läsa mer om nerläggningen av detta musikprojekt på Sveriges Television som överlevde i 7.5 år – från juni 2007 till nyårsafton 2014.

Här kan du läsa reaktionerna på begravningen – från artister, kollegor, media samt ni som följt det vi gjort.

Och här finns lite tillbakablickar: Studio PSL:s specialavsnitt om PSL, Klas bilder, Petters minnen och ännu fler bilder.

Har ni synpunkter på PSL, musikutbudet på SVT eller dylikt – skriv till Sveriges Televisions tittarservice. Eller hör av er direkt till mig på adress per.sinding.larsen@svt.se (jag svarar så fort jag kan)

Mina 13 hopp för 2015 blev sista texten på sidan. Den författades på vår sista dag.

PSL-sajten kommer att ligga uppe ett tag till, men många av våra program och vissa klipp kommer att tas bort på grund av avtal och rättigheter.

Här är namnen på några av de som jobbat hos oss.

Men utan er alla – artister, medarbetare, kollegor, popjournalistkollegor och framför allt; ni besökare – hade PSL inte blivit PSL.

Än en gång…Stort varmt TACK till er!

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

13 hopp för 2015

IMG_1827

Det är mycket Malmö på min önskelista 2015 års hopp. (mer…)

Här är tretton namn jag tänker lyssna lite extra noga på under getens år.

Hey Elbow

Jag hjälpte Hey Elbow med att bära instrument efter deras magiska minispelning på vår senaste PSL-festival i Malmö i augusti. Det var ett styvt jobb. Trion har med sig flygelhorn, kalimba, 100000 effektpedaler och mycket annat i bagaget när de turnerar – fast det är lika mycket ljuden och bruset som ger deras sånger karaktär. Tänk er en sorts Led Zeppelin som satsat mer på sina folkrötter, kraut och experimentlusta och du har ett av rikets mest egna och intressanta band av idag. I vår kommer Hey Elbow´s första album.

Sandra Mosh

Sandra Mosh, eller Sandra Mickelsson som hon också heter, gör småskum och rätt oborstad elektronisk dansmusik på hemkörda bolaget Mosh Musik. Hon gästade Studio PSL i höstas i samma veva som vi fick höra de mycket tilltalande nysläppta spåren ”Skallgång” och ”Fanflykt”. Nästa år hoppas vi på mer av denna talang som också jobbar med utmärkta programmet ”Elektroniskt” i radions P2. ]

Gravmaskin

Uppsala! Är det något magnetfält vid högarna utanför staden som får så mycket bra musik att hända just där? Watain, Labyrint, Veronica Maggio, Herbert Munkhammar, In Solitude, Owe Thörnquist och – förstås – Organismen är några av namnen med rötterna där. Gravmaskin är en av senare års fynd från staden. På höstens ep ”Vol 1″ gör denna trio personlig, instrumental rymdrock med både gas, broms och svamp. Det känns som om denna rymdresa precis börjat. Mer 2015, tack!

Madi Banja

I somras hörde jag en sorts första trevare till det som skulle bli debutlåten. Några månader senare kom en aptitretare. Och sedan var den här: ”Inga problem”! Poptrap i EDM-socker med lysande produktion av Vittorio Grosso och öm, fin text. Madi Banja – som vi tidigare hört sjunga med bl a Ison & Fille på ”Länge Leve Vi” – går sin egen väg. Jag följer gärna efter. ”Dom säger vi kommer ifrån två skilda världar, Jag lärde mig svenska ifrån Skilda Världar”


Ilya Salmanzadeh

Ilya – som jag hade glädjen att träffa på Denniz Pop Awards i somras, där han var nominerad – tillhör en av de de senare generationerna begåvade svenska producenter och låtskrivare i spåren av Max Martin och Shellback. Han gör musik under namnet Wolf Cousins med bl a Tove Lo i en studio på Roslagsgatan i Stockholm. Tillsammans med Max Martin var Ilya med om att inte bara göra Jennifer Lopez‘s ”First Love” utan också en av årets bästa hits – Ariana Grande‘s ”Problem”. En spännande resa är påbörjad!

Leslie Tay

Det är svårt att släppa taget om Leslie Tay. Jag såg en dokumentär om honom från skoltiden i Malmö. Om att växa upp. Om att försöka göra rätt. Det har gått några år sedan filmen och nu är Leslie tillbaka som artist. I en av årets stora sånger ”Vems Fel” gör han sydsvensk soul direkt från hemstaden. När Leslie Tay ställer frågan på spröd, varm malmöitiska så handlar den inte längre bara om honom själv, om rikets tredje största stad utan också om vårt land av i dag. Nästa år kommer det mer musik med Leslie Tay.


OLD

OLD är lite smartare, roligare och skönsjungande än många andra. Trion ger oss performance, politik, trams, konst, Chicks On Speed-ig pop, rymdsynt, och sagolik körsång. OLD är unika och bör visa det även utanför hembygden i Malmö stad. Ep:n kommer i vår.

Gonza-Ra

Jag är inte bondepartist, men tror som sann noll-08 på decentralisering. Älskar därför när en röst från Storuman utmanar Skånes och Stockholms monopol om att vara bästa hiphopdialekten. Han heter Josef, men kallar sig Gonza-Ra. Han har två låtar med på PSL-Hasans årsbästalista. På debutalbumet ”Lavinfara” berättar han historierna från hembygden vi så sällan hör. Det är skoter, tuggtobak och trefemmor. Tillsammans med producenterna Imchibeat, Döden, Davr, Sunnari Beats och Niclas Carlén samt gäster som bl a Cleo, Jaqe och Frida Dee ger Gonza-Ra oss en bit av ett nytt och annat Norrland. Det får han gärna fortsätta göra.

Ji Nilsson

En ny Noonie Bao! Både artist och låtskriverska. Med oslagbar känsla för pop. ”Encore” och ”Heartbreakfree” säger allt. Ji Nilsson är en stjärna!

Cherrie

Om Seinabo Sey hade 2014 års bästa stämma så tillhör 2015 Cherrie! Vi har redan anat Rinkebystjärnans talang när hon gästade PSL-kamraten Adam Kanyama i ”Jag mot Världen” och Abidaz i ”En Dag”, men sättet hon lockar oss med underskön, svenskspråkig r´n´b i första smakprovet till det som ska bli nästa års ep är något annat, mer och mycket större.

Nadya

I Studio PSL tidigare i höstas förannonserade jag tre av våra hopp för 2015. Ett av dem är Nadya. Tycker man om MIA, Eliphant och Zhala så är Nadya definitivt någon att följa. Med rötter i Jönköping, Teheran och punk gör hon sin egna middle eastern heavy bass-musik. Komplett med krutrök, vild show och vilja att förändra!

Pheeyownah

Precis som en av årets mest uppmärksammade artister FKA Twigs sysslar Pheeyownah – eller Feyona Naluzzi som hon heter – med dans. Men, medan brittiska Twigs gör musik av sin dans verkar Pheeyownah i gränslandet mellan popmusik och drömsk r´n´b. Ep´n ”Under The Dock” kom i höstas och rymmer vackra historier om stor, nära kärlek. Vi hoppas på mer framöver.

Kumba

”Jag mötte ondskan när jag bara var 16 år, Kvinnojouren var de första som fråga hur jag mår”. Kumba hade tårar i ögonen när han hon framförde sin första sång ”I staden” under den historiska Linda Pira-konserten på Dramaten i våras. Hennes musik är både personlig och samtidsskildrande av det slag som vi behöver mer av. Därför är denna Landskronas Lauryn Hill ett av mina hopp för 2015.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Vem i världen gör bästa musiken 2015?

redeye-qa-17yearold-chicago-rapper-tink-201207-001

Rae Sremmurd, Girlpool, Tink eller Viet Cong? PSL har listan på några av kommande års mest intressanta släpp från utlandet. Har vi glömt någon? (mer…)


Twin Shadow. Foto: Victor Lundmark.

Vilket musikår det blev, men framförallt – vilket musikår vi har framför oss!

Häromveckan listade PSL några av de mest spännande svenska musiksläppen 2015. Tack till alla som kom med tips.

Nu är det dags för de internationella. PSL:s utrikesdesk och omvärldsbevakare har hittat något av det vi väntar på:

Vad sägs om följande?

* Rihanna - Efter  instagram-återkomsten har det spekulerats flitigt kring Riris åttonde album. Enligt henne själv kommer nytt material ”very soon” och efter allt teasande orkar vi nästan inte vänta längre. Släpp skivan! Dessutom har Rihanna gjort ett konceptalbum med 12 nya låtar till den animerade filmen ”Home” som har premiär i slutet av mars. Dubbelt upp med andra ord!

* Panda Bear – Multiinstrumentalisten från Animal Collective har återigen slagit sig ihop med Peter Kember (Spacemen 3, Spectrum, Sonic Boom). Resultatet heter ”Panda Bear Meets The Grim Reaper” och släpps i mitten på januari.

* ILoveMakonnen – En gästfeature från Drake var allt den Atlanta-baserade rapparen behövde för att få guldbiljett in i musiksfären.

* Twin Shadow – I mars kommer ”Eclipse”, tredje albumet från George Lewis Jr. Medan du väntar bistår vi gärna med singeln ”Turn Me Up”.

* Youth Lagoon – Det bästa som kommit ur Idaho sedan Built to Spill släpper förhoppningsvis nytt album under 2015. Tredje skivan från Trevor Powers ska åtminstone börja spelas in i januari.

* Rae Sremmurd – Hiphop-hoppen (som enligt Solens Olle Darmell gjort årets bästa låt släpper debutalbumet ”SremmLife” under 2015 års första dagar. Nicki Minaj är med på ett hörn också.

* Father John Misty – Forne Fleet Foxes-profilen Joshua Tillman ger ut sitt andra album som Father John Misty. I februari blir din musikspelare lite skäggigare.

Marina And The Diamonds – Hon tog oss alla med storm med superhiten ”I Am Not A Robot” för fyra år sedan. I april släpps Marina Lambridi Diamandis tredje album och ett melodiöst smakprov på hur det låter hittar du här.

* Girlpool – punkduon från Los Angeles släppte första ep:n i år, mer kommer 2015.

* Slaughter Beach – Trion från marsipan-metropolen Odense har främst uppmärksammats i brittiska musikmedier. Du kanske har hört utmärkta ”Spinning Globe”? Debut-EP:n kommer till våren, hälsar bandet i ett mail.

* Belle & Sebastian – Legendariska poporkestern har ännu en gång gjort en ny skiva. ”Girls In Peacetime Wants To Dance” spelades in i Atlanta och når allmänheten den 19 januari.

Gwen Stefani - Det stormade nyligen lite kring den forne No Doubt-sångerskan i samband med #gwengate. Om det nya albumet innehåller fler spår som är ”inspirerade” av Ji Nilssons låtar får vi se i nästa år.

* Jamie xx – Nyligen rapporterade vi om The xx-medlemmens inblandning i ett konstprojekt. I mars dyker sannolikt mer material upp från Jamie Smith. Denna gång i form av ett soloalbum.


* Sleater-Kinney – Den 20 januari kommer trion från Washington tillbaka med ”No Cities To Love”

* Viet Cong – Under första minuten av ledsingeln ”Continental Shelf” kan man lätt tro att självaste Wolf Parade rest sig ur askan. Resten av Calgary-kvartetten Viet Congs debutalbum får vi höra i januari.

* Pawws – Electropopsångerskan från London släpper debutalbum någon gång under 2015.

* The Decemberists – Fyra år och ett gästspel i The Simpsons senare – The Decemberists har ett nytt studioalbum redo. Folkrockarna från staternas främsta fotbollsstad ger ut ”What a Terrible World, What a Beautiful World” under januaris andra halva. Ni har väl inte missat den tyska videon till singeln ”Make You Better”?

* Nicolas Jaar – Någon gång under våren ska det komma nya toner från Darkside-stjärnan.

* Tobias Jesso Jr. – Han må se ut som en Jim Morrison utan självförtroende, men Tobbe från Vancouver har ingen anledning att be om ursäkt för sig. Singer-songwritern med det sorgsna pianot släpper snart sin debutskiva. I mars närmare bestämt. Den tolv spår långa debuten heter ”Goon” och kommer bland annat innehålla här-håller-vi-inte-inne-på-känslorna-balladen ”Hollywood”.

* The Soft Moon – Mannen som gör ondskefullast musik på hela Captured Tracks bestämde sig för att ”Zeros” skulle bli hans sista album som soloartist. Sedan flyttade han till Italien. ”Deeper” släpps i slutet på mars och är, att döma av singeln ”Black”, ännu ett soundtrack till alla och envars mardrömmar.

* Errors – I mars släpper skottarna uppföljaren till ”Have Some Faith In Magic”. Precis som tidigare är det landsmännen Mogwais skivbolag som ger ut Errors musik.


* Tink –  Backad av storproducenten Timbaland – hon är en en av årets stora debutanter. Efter tre mixtejper är det dags för debut under 2015. Blir det the year of the Tink?

* Shlomo – Det har varit ganska tyst om producenten under året, men  ‘Emerge From Smoke’ ger oss stort hopp för album nästa år.

* Lil´ Wayne – ”Tha Carter V” skulle släppts i höstas! Nu kommer den. Okej, om det bråkats klart om albumet som ska bli det sista av sitt slag…

* Beach House – I höstas premiärade de försiktigt lite nytt till skivan som är här någongång nästa år.

Susanne Sundfør - Norges okrönte popdrottning och tillika en av nordens bästa röster släpper sitt sjätte album ”Ten Love Songs” i februari.

* Myrkur – Danmarks bästa! Hon bor i New York, spelar i Ex Cops, men detta är något annat och större.

* Björk – Björk berättade tidigare i höstas att hennes nionde studioalbum kommer släppas någon gång i nästa år. Den här gången har hon samarbetat med den venezuelanske producenten Arca och känner vi Björk rätt kan det inte bli annat än intressant.

* Circa Waves – Inget år är komplett utan att ett brittiskt gitarrockband albumdebuterar. 2015 heter det bandet Circa Waves och gör glad indierock med sympatiska The Strokes-gitarrer. ”Young Chasers” släpps i mars.

* Torche – Riffrock från Florida som vi ogärna säger nä till. ”Restarter” släpps i februari!

* Madonna - Superartisten berättade i en intervju under invigningen av sitt gym Hard Candy Fitness att hon jobbar på sitt trettonde studioalbum. Albumet innehåller samarbeten med Natalia Kills och vår allas drakjägare Avicii, och kommer till jorden den 10 mars.

* Mark Ronson – Den brittiske multitalangen och samarbetsexperten ger oss ”Uptown Special” i januari. Tame Impala‘s Kevin Parker, Simian Mobile Disco‘s James Ford, Bruno Mars och Stevie Wonder är några av de som medverkar.

Matthew E. White- PSL-Per rapporterade om honom på SXSW-festivalen fjol. Nu kommer nya albumet ”Fresh Blood”

* Grimes – Grimes har kontrakterats av Jay Z’s Roc Nation-management och släpper efterlängtad skiva nästa år.

* Sea Change – Norskans debutalbum ”Breakage” kommer i februari. Låter det kanske som The Knife eller Carola?

* Kanye West – Han lär redan ha framfört hela uppföljaren till ”Yeezus” – från början till slut – under en rundresa i bil för en vän. Och turnén ryktas bli sommarens största vid sidan om Rihannas.

* Purity Ring – Den omfamnade electropopduon är snart tillbaka med nytt album. I början på mars väntas uppföljaren till ”Shrines” komma ut.

* THEESatisfaction – ”EarthEE” släpps i februari och gästas av Shabazz Palaces. Då kommer det bland annat låta på det här viset.

* CalypsoJacksonThat Awful SoundScott är en av medlemmarna i Asheville-gruppen Calypso. I januari släpper de musik som beskrivs som ”psykedelisk punkrock”. Kanske kommer även Jackson Scotts andra soloalbum. Det var på gång redan i år.

* Joey Bada$$

Mer:

*  Giorgio Moroder: 74 is the New 24

* MGMT

Ellie Goulding 

Mikky Ekko

James Blake

Metallica

* Modest Mouse

* Male Bonding

* Radiohead

* Frank Ocean

* Kendrick Lamar

Vad saknas?

Tipsa gärna!

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

LYSSNA: Frida Hyvönen & Månskensorkestern ”Champagnetango”

Frida Hyvönen

Grattis på födelsedagen Frida Hyvönen! Och skål för fin finsk nyårstango. (mer…)


Foto: Elin Berge

Som jag berättade häromveckan har Frida Hyvönen flera planer för 2015. En av dem kan avlyssnas redan idag. Tillsammans med Månskensorkestern framför Frida ”Champagnetango” – en melodramatisk finsk tango för bubbel och bal.

- Den blir väldigt fin om man får säga det själv. Jag älskar Månskensorkestern, berättade Frida när vi diskuterade saken senast.

Lagom till hennes födelsedag idag – och stundande nyårskalas – ges den ut. Men, urpremiären av sången hölls faktiskt redan tidigare i år.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Lucköppning på PSL: 24

Lucka 24

Julafton är här! 24 musikhändelser som gjorde 2014 till just 2014. I sista luckan gömmer sig årets remix med stort R.

(mer…)

Somliga av er är antagligen upptagna med julfirande deluxe. Således ska vi fatta oss kort.

Man blir lika överväldigad varje gång man hör den, trots att den nästan har ett år på nacken nu. Vi syftar naturligtvis på remixen av Linda Piras ”Knäpper Mina Fingrar” – signerad Kumba, Rosh, Cleo, SEP, Vanessa Falk, Rawda, Julia Spada, Joy och givetvis Queen Pira herself.

Låten är så fet att den banade väg för Dramatenkonserten Ladies First och år 2014 var året då termen ”tjejrap” sannerligen blev ett minne blott.

God jul önskar PSL!

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Lucköppning på PSL: 23

Lucka 23

Daun före daun, ah yeh!  (mer…)


 ”Jag har Spades i mitt glas. Jag har moules frites på mitt fat” –  så löd 2012 års kanske bästa, svenska leverans. Sedan dess har det väntats ihärdigt på mer av Lorentzs luftiga men samtidigt nasala autotuneröst. Och mer fick vi.

Det hela började i mars med ett paket (konstnären Yrjö Edelmann är magnifik) som innehöll låten ”Visa Mig Vägen”. En låt vars titel utgör en ganska ödmjuk önskan från någon som kom att visa vägen för ett helt land. Lorentzs solodebutalbum ”Kärlekslåtar” blev med sina texter och akvarellesquea Vito Grasso-produktion en av årets mest omfamnade skivor.

Trots att det börjar bli lika påfrestande att höra folk vråla ”tänkte leva life” som när folk vrålar ”Seven Nation Army”-riffet, finns det bara en sak att konstatera;

Om Håkan Hellström gav den trettitretia-bärande generationen en stark röst, så är Lorentz smartphone-generationens ständige sekreterare. 2014 var Lorentz år.

Varje dag fram till jul blir det traditionsenlig lucköppning på PSL. Redaktionen har tillsammans röstat fram årets 24 viktigaste musikhändelser som gjorde 2014 till just 2014. Här följer du årets julkalender.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Lucköppning på PSL: 22

Lucka 22

Dan före dan före dopparedan, och vi fortsätter att lista musikhändelser som gjorde 2014 till just 2014. I lucka nummer 22 berättar vi om när kniven drogs till sin spets.  (mer…)


Vit Päls firade tio år med att lägga nerRöyksopp tog farväl med ett sista album. Iberia tackade för sig. Och när Perssons Pack gjorde detsamma, skrev PSL-Elin att jorden precis slutade snurra för nån sekund.

Radiokollegan Ametist Azordegan la ner ”Kärleksattacken” efter sju hiphophyllande år i etern. Ett par månader senare blev vi själva tvungna att etablera en gravhashtag (#farvälpsl) när nyheten om vår egen nedmontering var ett faktum i början på december.

2014 var nedläggningarnas år. Inte heller The Knife kom undan åtstramningspolitiken. I augusti meddelade syskonen att höstturnén och sin pågående gränskontrollskabaré ”Europa Europa” skulle bli deras sista projekt. Kanske var det oundvikligt. När supervalåret fick hela musiksverige att engagera sig politiskt, drunknade till slut Dreijers feministiska och antirasistiska slagord i sorlet.

”Deras politiska gärning har snarare handlat om att föra in svensk popkultur på de borgerliga, konservativa institutionerna”, skrev Natalia Kazmierska apropå The Knifes traditionella kultursyn.

De använde sig av ”fulkultur” som kabarén, dragshowen och karaoken – och sålde in till Det Kongelige Teater och diverse avantgardistiska danskompanier. Numera tycks dock teorierna och estetiken ha hunnit i kapp.

Kanske är DEEP (Death-Electro-Emo-Protest) Aerobics på nationalscen eller gratis kabaré i folkparker ändå inte receptet på politisk verklig förändring. Hur lockar man de oinvigda?

Politiska gärningar står idag Zara Larsson för, genom att värva en ny generation unga feminister via sin Instagram. Eller Ulf Lundell som har fullt upp med att omvända Sverigedemokrater på sin nya blogg (och antagligen kommer att lyckas).

Allting behöver omprövas. Strategier måste omförhandlas. Karin och Olof Dreijer har dragit sig tillbaka på varsitt håll. Tar ny sats.


Varje dag fram till jul blir det traditionsenlig lucköppning på PSL. Redaktionen har tillsammans röstat fram årets 24 viktigaste musikhändelser som gjorde 2014 till just 2014. Här följer du årets julkalender.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Lucköppning på PSL: 21

Lucka 21

3 dagar kvar till jul, 24 musikhändelser som gjorde 2014 till just 2014. I lucka nummer 21 skriver vi en tweet till Justin Bieber. (mer…)


Den 20 juli var som dagar är mest, det skrevs en hel del till Justin Bieber på Twitter. ”You’re all that matters to beliebers of Romania” är ett exempel. ”My mom caught me masturbating and kicked me out of the house please tweet me to cheer me up” är ett annat. Yung Lean valde en något mer anspråkslös ton för att närma sig världsstjärnan från Ontario – ”u in L A ?”.

Det hade gått några veckor sedan den svenske rapparen sålde ut Webster Halls Marlin Room i New York. Två gånger om dessutom. Eriksgatan fortsatte till Vancouver där han tog emot födelsedagspresenter och sång från den fryntlige Nardwuar.

Nu befann sig Jonatan Leandoer Håstad alltså i Los Angeles och ville veta om Justin Bieber gjorde det samma.

År 2014 måste varit speciellt för alla Sad Boys och Lean Girls. Utöver ovan nämnda framgångar frontade Yung Lean DN Kultur och Arena, tog emot en käftsmäll av Pitchfork och gästade vårt eget Studio PSL. Han syntes, hördes och debatterades. Yung Lean var närvarande år 2014. Allra mest närvarande var han på en selfie.

För ni vet säkert redan att Justin Bieber faktiskt befann sig i Los Angeles den där dagen. Om inte annat såg någon till att lösa det åt honom. Mötet med Yung Lean, Yung Sherman och de andra finns dokumenterat på lite olika sätt. De flesta har benämnts som ”selfie”. Sedan kan man alltid diskutera huruvida fyra killar, varav ingen tycks hålla i en kamera, verkligen är delaktiga i något som kan kallas ”selfie”. Snarare en ”bild”. Nog om detta nu, vi måste ha något att prata om i mellandagarna också. Det roligaste som kom ut av allt det här är trots allt, just det, en selfie. Närmare bestämt den som Justin Bieber tog tillsammans med Yung Lean själv. På bilden har Bieber knutit sin vänsterhand och fört den upp mot nederkanten av ena ögat. Han torkar en tår.

Han kommer ut som en Sad Boy.

Varje dag fram till jul blir det traditionsenlig lucköppning på PSL. Redaktionen har tillsammans röstat fram årets 24 viktigaste musikhändelser som gjorde 2014 till just 2014. Här följer du årets julkalender.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Lucköppning på PSL: 20

Lucka 20

Fyra dagar – och luckor – kvar! PSL:s julkalender blickar tillbaka och minns en av årets alldeles särskilda endagsfestivaler. (mer…)

Som jag berättade i mina årskrönikor i Kulturnyheterna igår (se mer här) var sommarens Kentfest i Göteborg och Stockholm en av årets stora händelser.



Varje dag fram till jul blir det traditionsenlig lucköppning på PSL. Redaktionen har tillsammans röstat fram årets 24 viktigaste musikhändelser som gjorde 2014 till just 2014. Här följer du årets julkalender.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

+ Ladda in fler inlägg