I PSL:s följetong Den goda skildringen av livet i Malmö är vi framme vid första delen. Den handlar inte om vitvinsdrickare i Vellinge med framsolad läderhud och golfintresse. Just premiäravsnittet är istället specialgjort för alla som efterlyst det där mötet mellan NP Möller, Philemon Arthur & The Dung, Ariel Pink, Wildman Fischer, Möllevångstorget, Docenterna, Torsson och Bo Widerberg vi alltid längtat efter.

Vid det här laget har ni räknat ut att det handlar om den elva medlemmar starka strävsamma supergruppen Vit Päls som är hemmahörande i den ganska festliga staden i södern. På kommande skivan med titeln Nu var det iallafall så har gruppen samlat 21 sånger och skisser från de senaste åren. Fast, okej, det är Karl-Jonas Winqvist från Blood Music och First Floor Power som har stått för både spade och säck. Vad hade hänt med kapellmästaren Carl Johan Lundgrens vardagspoetiska dagbokstexter om Köpenhamn, Wu Tang Clan, Turning Torso, tidningen Sonic och den ständigt förekommande hatkärleken till Malmö om inte Winqvist initierat arbetet med att få ihop all musik som han spritt omkring sig i ett digitalt slashaseri? Det roliga är att även sångerna som inte direkt handlar om Malmö ändå verkar handla om Malmö. Alla som någon gång bott vid MAS vet vad jag menar. Den där totala uppgivenheten. Känslan av att må som Mobilias parkering. Den som är så bull (tänk att detta malmöitiska uttryck som betyder elände, typ, har överlevt och att Vit Päls plockar in det i en titel). Och att Carl-Johan är så befriande svart i synen att man nästan tror att han är från andra sidan bron ibland. Undrar om Malmö Turistbyrå tänker sälja staden med Vit Päls? Det vore kanske lite bull, men ganska renhårigt. Och, för att prata pundarmalmöitiska; lide fett.

PS! I morgon forstätter serien Den goda skildringen av livet i Malmö , fast med del 2