EXTRA-EXTRA: Shout Out Louds släpper nya skivan ”Work”. Exklusiv intervju på PSL!

Shout Out Louds är tillbaka!

Det har gått nästan exakt två och ett halvt år sedan stockholmskvartetten släppte hyllade andra albumet Our Ill Wills. I dagarna har de precis avslutat arbetet med att färdigställa uppföljaren Work, som beräknas släppas någon gång vinter/vår 2010.

Our Ill Wills producerades av Björn Yttling. Den här gången har man istället valt att jobba med seattleproducenten Phil Ek (Band of Horses, The Shins, Fleet Foxes, Built to Spill med flera). En stor del av skivan spelades in i Seattle sent i somras men ett visst arbete har också gjorts i Stockholm under de senaste veckorna.

Vi på PSL fick en exklusiv intervju med bandets sångare och gitarrist Adam Olénius så här direkt efter sista handpåläggningen i studion.

Hej Adam och grattis! Är albumet helt klart nu?
Låtarna som skall vara på albumet är mixade och klara.

Skivan kommer att heta Work. Varför då?
Jag är fascinerad av när man skapar något och nästan arbetar ihjäl sig. Lättnaden när det är över och hur man kan stänga av en hel bit av sitt liv. Det var en av anledningarna att vi valde att spela in skivan i Seattle. Work betyder ju också fungera, att nå ett mål. Sen hjälpte John Cale och Lou Reed oss med en av titelarna från deras skiva Songs For Drella.

Hur låter skivan?
Den är lika stor i sitt sound som Our Ill Wills, men är inte lika dramatisk. Vi har med mening gjort den lite enklare både i instrumenteringen och i arrangemanget för att på något sätt låta starkare. Vi tänkte mycket på hur låtarna skulle låta live och då blev de mer extroverta och mer energi. Förmodligen tack vare att vi hade tagit ett års paus från allt. Så mer åska och motorväg.

Hur var det att jobba med Phil Ek & varför valde ni just honom?
Phils namn dök upp flera gånger när vi gjorde våra listor på producenter. Och så hade vi hört mycket gott om honom. The Shins-, Fleet Foxes- och Band of Horses-skivorna låter förstås bra men vi behövde också en
producent som jobbar som i den gamla skolan. Med band och får dem att låta bra. Han fick oss att bryta ihop några gånger eftersom han är väldigt noggrann. Men med detta skapades soundet redan tidigt i studion.

Hur var det att spela in den här skivan jämfört med förra?
Det var roligare. Förra skivan spelades in efter ett års turnérande och alla var väldigt trötta och hade personliga problem (och lösningar) att ta hand om. Nu hade vi fått nästan ett års paus och att åka iväg tillsammans var det bästa vi kunde ha gjort.

Något speciellt som hände eller någon rolig anekdot från studion?
Phil är väldigt bra på att berätta gamla grungeanekdoter eftersom han hatade grungen mer än allt annat, förutom Nirvana… Så han berättade massa skvaller som vi tänker behålla för oss själva. Men fasen, vi jobbade ju 10 timmar varje dag och slutade varje dag på samma bar (som ägs av Soundgarden-basisten) så det fanns inte så mycket tid. Vi hade en kräftskiva som var rolig. Annat bra: En 1,2 kilo stor kanelbulle som vi fick av byns diner om vi signerade deras meny och den magiska blandningen av alla frikyrkor och topless-kaffeställen där ute i skogen. (Här kan ni se lite rörliga bilder från studion. PSL anm.)

Några gäster som medverkat?
Martin Hederos från Soundtrack Of Our Lives spelar robot-piano på några låtar. Magnus och Mats-Peter från Florence Valentin hjälpte oss med blås. Men inga vokala gäster. Om det inte behövs skall man inte strössla med onödigheter.

Planerat releasedatum/-månad?
Work kommer att släppas under vintern 2010 (vi tippar på februari-mars 2010, PSL anm.).

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Öppna alla

First Aid Kits femma

fff1

Redovisning vid PSL-tavlan med våra favoritsystrar Johanna och Klara Söderberg. (Kolla ritkunskaperna!) (mer…)

PSL-kontorets planeringstavla pryds numera av ett konstverk signerat First Aid Kit (som vi skyddat med ”Låt stå!” för all framtid). När systrarna Söderberg hälsade på PSL häromveckan, fick de fri tillgång till vår white board-tavla och tillhörande pennor. Vi bad dem rita fem saker/personer som har påverkat och inspirerat till nya skivan, och nedan ser du det tjusiga resultatet.

Här borde det ligga en video inbäddad från SVT Play men det verkar som videon inte finns längre.


1. Om autoharpans farfar.


2. Om Robert Frost och en av hans dikter.


3. Om världens hetaste plats.


4. Om världens bästa tv-serie.


5. Om Townes Van Zandt.

Systrarnas skiva ”Stay Gold” släpps inte förrän i juni. Håll ut! Och till dess – lyssna på första låten ”My Silver Lining” som vi hyllade på PSL nyligen.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Nä va sjukt, helvetet bottenfrös precis

elin unnes av ulrika owesdotter bro

Spotify rekommenderade något som jag faktiskt gillar! (mer…)

Baserat på mitt intresse för Jayke Orvis & The Broken Band och Bob Wayne rekommendera streamingtjänsten Goddamn Gallows, och ta mig satan om det inte låter bra! (Obs dock att de ser fördjefliga ut…)

Och justja, det här har hänt också, när jag var och praode på PP3 igår. Gud vad jag älskar Conan.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Bästkustbloggen: Huntington Gardens

lisapsl

På min LA Greatest Hits ligger Huntington Gardens minst topp 3. Jag blev blixtförälskad första gången jag var här och det är en förälskelse som inte svalnar. (mer…)

Fråga bara min vän John som åker hit och läser tidningen varje morgon innan de öppnar för allmänheten. (Allt har en prislapp och här finns medlemsnivåer med samtliga). Henry E Huntington, en affärsman som gjorde sig rik på framförallt järnväg, grundade trädgårdarna – tillsammans med ett enormt forskningsbibliotek och en ansenlig konstsamling – 1909. Tio år senare skrev han och hans fru Arabella över hela rasket till en stiftelse som startade The Huntington Library, Art Collections and Botanical Gardens.

Jag har verkligen för avsikt att putta upp portarna till både biblioteket och konstsamlingen en dag men än så länge har jag aldrig lyckats ta mig längre än de botaniska trädgårdarna. Kanske för att de är över ett dussin – alla med olika teman – och tillsammans sprider ut sig på nästan 500 000 kvadratmeter.

Bland mina favoriter finns djungelträdgården med en tät, hisnande bambuskog, träd med lianer och växter med blad av Alice i Underlandet-proportioner, rosenträdgården som både färg- och doftmässigt är så överdådigt insmickrande att inte ens den mest alternativa floristen kan värja sig, den overkligt bildsköna japanska trädgården som ser ut som en oljemålning skapad med nagelsax, pincett och änglars blod, svett och tålamod, de nästan ondskefullt vackra näckrosdammarna och så palmträdgården förstås – på grund av palmer.

Men min absoluta höjdpunkt, som jag aldrig får nog av, är synen av oräkneliga kaktusar och suckulenter som tagit parkens hela sydspets i belägring, som en gigantisk gerilla av kompromisslösa soldyrkare – surrealistiskt kolorerade i lilagrönt, turkosgrönt, grågrönt, illgrönt, gulgrönt och gröngrönt och utsmyckade med blommor i chockerande rosa, knallgult, lila och svart.


Neilyoungrosen. Bara att läsa rosnamnen – Voodoo, Lagerfeld, Stainless Steel, Audrey Hepburn, Ronald och Nancy Reagan – är en timmes sysselsättning.

Bonzaiträd, kontrollfreakens nationalblomma.

Bambuskogen, mänskligheten levererar som vanligt

Och så ökenträdgården, där jag alltid fastnar


Besök:
Huntington Library, Art Collection and Botanical Gardens (Öppnar först kl 12 på vardagar om man inte är t e x John, stängt tisdagar, gratis första torsdagen i varje månad om man bokar biljett i förväg). Jag rekommenderar solhatt.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Hallå i studion: Lilla Sällskapet

IMG_5939

Hur kommer Lilla Sällskapet låta 2014? PSL fick en lägesrapport inifrån studion och den cirka 75% klara skivan. (mer…)

»Vem: Erik Nordström från Lilla Sällskapet.
»Var: Studio Hufvudstaden i Söderköping och i en villa i West Hollywood Hills, Los Angeles.

Mats Norman har haft fullt upp med Mash Up International och Erik Nordström har snickrat på nytt Ansiktet-material. Ändå har dom hittat tid att hänga i studion ihop, och nu verkar det som att Uppsaladuon snart är redo för återkomst. Åtminstone är en låt är utlovad innan sommaren (vi väljer att lita blint på duons senaste Facebooklöfte) och nån gång därefter kommer en uppföljare till 2012s fina debut ”Om Vingarna Bär”. PSL krävde lägesrapport och detta är vad vi fick. 

Hur mår ni?
Vi mår helt suveränt! Vi är precis hemkomna från LA där vi suttit och gjort musik tillsammans med våra kompisar i Goldenbest och Maskinen. Vi bodde i ett helt sjukt fyravåningshus uppe i West Hollywood Hills med utsikt över hela staden.

Hur ser arbetsprocessen ut just nu?
Vi har haft ett gemensamt sovrum där vi även haft vår studio. Jag har mest suttit någon annanstans, ofta på terrassen och skrivit texter och melodier. Sen när jag haft någonting bra har jag gått ner en våning till Mats och spelat in det. Ungefär så.

Kan vi få höra er teori på varför exakt alla svenska artister (Kent, Markus Krunegård, Lykke Li, Noonie Bao etc) hängt i LA denna vinter?
Många svenska producenter och låtskrivare som vi känner, åker hit för att jobba med amerikanska artister. Men jag antar att det är många som bara åker hit för att det är en soft vibe och en inspirerande stad att vara i. Det är i alla fall därför vi åker hit.

Vilken arbetstitel har skivan?
”En dynamisk och mångfacetterad slutprodukt”. Haha. Ungefär den mest osexiga titel man kan tänka sig. Men det är ju förstås bara på skämt.

Hur långt har ni kommit?
Alltid när man gör en skiva och tycker att man har gjort hälften så har man bara gjort 25%, om ens det. Det brukar ta några låtar innan man hittar en riktning som man tycker känns intressant. Jag vågar nog ändå säga att vi är 75% klara.

Snor ni idéer från andra?
Vi plagierar aldrig någonting men det är klart att vi influeras av andras musik. Det händer att Mats samplar en fet dancehall-riddim eller att jag gör en parafras på någon textrad jag gillar. Men vi snor inga melodier rakt av. Åtminstone inte med flit. Haha.

Vilken metod har ni när ni skriver låtar?
Det är lite olika. Ibland sitter vi och jammar på ett piano tills att en låt uppstår och ibland har jag en melodi som Mats bygger ett ackompanjemang kring. Men oftast skriver jag på beats som Mats har gjort. Lite som ett rappare/producent-förhållande.

Vilket är ert favoritljud?
Valsång tycker jag är fint. Det skulle jag vilja ha med i någon låt.

Visste ni hur det skulle låta innan ni påbörjade arbetet med skivan? Blev det som ni tänkt er?
Vi var överens om att vi inte ville göra en regelrätt popskiva som förra gången. Men vi hade inte heller en solklar vision om vad exakt vi ville göra. Det har vi snarare experimenterat fram. Det har handlat rätt mycket om att ta sig vatten över huvudet och prova på grejor som man inte vet om man bemästrar. Och så måste det alltid få vara. Det är inte kul om man inte får utmana och förnya sig själv.

Åt vilket håll pekar musiken åt just nu?
Det blir en ganska hiphop och trap-orienterad platta, fast med pop och r&b-melodispråk. Det blir någon slags crossover, vilket känns fett. Språket är annorlunda också. Mer lekfullt och mindre pretentiöst inbillar jag mig. Haha.

Har ni en bildmapp på datorn som heter ”Inspiration” och vilka bilder innehåller den i så fall?
Nej. Min dator är så långsam att jag knappt orkar använda den längre.

Hur förbereder man sig bäst på att släppa skiva?
Man ser till att ha tänkt igenom allt flera gånger om. Och håller deadlines. Inget av det går att lyckas med, antar jag. Så det blir en kompromiss varje gång. Men det är lite det som är tjusningen också!

Samarbetar ni med andra och i så fall vilka?
Vi har spelat in några låtar med en producent och kompis som heter Niklas Berglöf. Han har en studio i Söderköping som vi har hängt i en del. Det är verkligen LAs raka motsats med små pitoreska hus och kullerstensgator. Det sköna med den miljön är att det finns ungefär noll distraktioner. Sen har jag teamat upp med en annan kompis i huset i LA som heter Simon Yemane. Tillsammans har vi bollat lite texter och melodier på ett par låtar.

Hur kommunicerar ni sinsemellan? Hur får ni ihop era viljor?
Vi brukar oftast tycka likadant när vi skriver våra låtar. Om det uppstår en konflikt där vi tycker olika så argumenterar för våra åsikter tills vi förstår varandras poänger. Då brukar det vara lätt att enas kring någonting. En tumregel är också att försöka att inte döma en idé förrän man provat den. Det är väldigt kontraproduktivt för den kreativa processen. Det kritiska örat kan man koppla på i efterhand, när man är hemma och lyssnar igenom vad man har gjort. Då är det bara gå tillbaka och ändra på det man eventuellt är missnöjd med.

Hur skiljer sig skivan från tidigare grejer?
Vi har försökt ta ett par steg ifrån det poppiga och gulliga uttrycket som vi hade på förra plattan. Den här gången blir det hårdare och mer attityd. Vi har även gett utrymme för lite mer humor i musiken, eller åtminstone att dra saker till sin spets. Men det är en massa allvar på plattan också.

Vilken tid på dygnet jobbar ni bäst?
I regel tror jag att vi jobbar bäst på dagarna. Men ibland är det också väldigt inspirerande att stänga in sig i sin lilla bubbla och bara köra dygnet runt tills man däckar i tangentbordet.

Vad gör ni när ni tar rast?
Vi äter lunch och dricker kaffe. Som på vilket jobb som helst.

Om er färdiga skiva är 100%, vad är då
50%
25%
16%
8%
1%?

För svår att svara på, så vi säger 100% Kärlek, romantik & dekadens.

Vill du träffa fler musikgenier i deras studios? Du hittar våra tidigare ”Hallå i Studion” här.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

PREMIÄR: Governor Andy – ”Steget”

Skärmavbild 2014-04-17 kl. 12.44.56

Governor Andy är snart albumaktuell igen. Varsågoda – här får ni premiären av första videon från skivan. (mer…)

Sist vi hörde av den gode Guvernören i albumform var ”Dagen Då Dollarn Dog”, och sedan dess har det varit sporradiskt, bland annat den småkonstiga ”Blå Piller”. ”Steget” är en återgång till Guvernören i gammal god form, så som man vill ha honom – ett tvärsnitt av jamaicansk musik från alla tidsepoker.

Guvernören spelar munspel och har det allmänt härligt på Kuba medan han spiller ut hårt förvärvad livsvisdom över vad som skulle kunna vara en tidig Roots Radics-produktion från slutet av 60-talet typ. Skönt att höra!

/H

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

LYSSNA: Crying Day Care Choir – ”Up & Away”

Crying Day Care Choir

Det började i Argentina, nu riktar Malmöbandet in sig på Amerika.  (mer…)

Allt började på ett hustak i Buenos Aires. Där bestämde sig några vänner och medlemmar från indiegruppen Monde Yeux att börja spela flower folk tillsammans, och så bildades Crying Day Care Choir. Sedan dess har bandet bland annat spelat livemusik i P3, turnerat och släppt två EP:s.

Vi fastnade för deras soliga Devendra Banharteska musik när de släppte en Sverigeidyllisk sommarvideo i höstas. Nu har Crying Day Care Choir riktat blicken mot den amerikanska folktraditionen inför debutskivan ”Leave The Kingdom” (där HNNY-Johan producerat en låt). Albumet landar i mitten av maj men lyssna redan nu på ”Up & Away”, en livsbejakande liten folkpop-pärla.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

LYSSNA: Lykke Li – ”Gunshot”

lykke li

Det mest livfulla vi hört från nya skivan. (mer…)

Lykke Li börjar sin nya låt ”Gunshot” med raderna ”I am longing for your poison, like a cancer for its prey”. Och efter första tonen har vi, precis som på senaste låtarna ”Love Me Like I’m Not Made Of Stone” och ”No Rest For The Wicked”, krupit in under Lykkes vackra melankolislöja och lagt oss tillrätta.

Men sedan händer det något! Refrängen kommer och helt plötsligt tränger solen igenom med maffiga trummor och 80-tal. På tredje låten från Lykkes kommande skiva ”I Never Learn” får vi alltså både vacker powerballad och kraftfullt popdriv. Här lyssnar du på låten och läser texten (som dock är full med hjärtekross).

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Nytt med Blood Ceremony

elin unnes av ulrika owesdotter bro

Det kanadensiska nu doom-bandet Blood Ceremony har varit på alla mina topplistor, alltid. Ändå har jag lyckats missa dem varje gång de turnerat i Sverige. (mer…)


Men nu ska jag äntligen alldeles strax få se dem live: först i Paris (stannar till där för att pusta ut efter Kongo), sen i Stockholm. Och, säg ärligt nu, skulle det verka helt psykotiskt att även dra en sväng förbi Götet för att se dem där?

Som en del av Europaturnén släpper de en singel 28 april, ”Let it All Come down”. Än så länge finns den bara som promo, men den låter väldigt bra. Det är enklare än senaste skivan, ”The Eldritch Dark”, och rak, hård rock and roll.

B-sidan är en cover på den här Iron Claw-låten. Jag älskar så klart båda två.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

We don’t play guitars!

Skärmavbild 2014-04-16 kl. 17.05.45

Feministisk upplopps-pop kan framföras på annat än gitarr. Jag träffar min kollega Ika Johannesson i korridoren. Har hon något att tillägga? (mer…)

Kvällens Kobra handlar om riot grrrls och i programmet intervjuas rörelsens grundare Kathleen Hanna.

Samma Kathleen Hanna som Ika har intervjuat flera gånger under årens lopp. I radio har hon berättat om vad som hände när den nu sisådär 20 år gamla feministiska punkrörelsen tog fart.

Men, Ika har också rapporterat om vad som hände pophistoriskt efter det att band som Sleater-Kinney och Hannas Bikini Kill bröt ny mark.

Inte minst i form av så kallad electroclash – den idag oftast bespottade blandningen av elektro, techno, punk och, ibland, mode och konst, som uppstod i slutet av 90-talet – i förlängningen av det som Hanna och hennes systrar gjort. Den med namn som Chicks on Speed och (Hannas senare band) Le Tigre.

Chicks on Speeds kanske främsta stund är när trion skriker ”We Don’t Play Guitars” i electroclash-manifestet med samma namn.

Och ser man var riot girl-rörelsen har några av sina tentakler idag – i dansen och festen hos t ex Rebecca & Fiona – är electroclashen betydligt mer betydelsefull än vad dagspriset anger för feministisk upploppspop av värde.

Med anledning av kvällens Kobra har vi riot girl-tema på PSL. Läs alla artiklar här.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

+ Ladda in fler inlägg