EXTRA-EXTRA: Shout Out Louds släpper nya skivan ”Work”. Exklusiv intervju på PSL!

Shout Out Louds är tillbaka!

Det har gått nästan exakt två och ett halvt år sedan stockholmskvartetten släppte hyllade andra albumet Our Ill Wills. I dagarna har de precis avslutat arbetet med att färdigställa uppföljaren Work, som beräknas släppas någon gång vinter/vår 2010.

Our Ill Wills producerades av Björn Yttling. Den här gången har man istället valt att jobba med seattleproducenten Phil Ek (Band of Horses, The Shins, Fleet Foxes, Built to Spill med flera). En stor del av skivan spelades in i Seattle sent i somras men ett visst arbete har också gjorts i Stockholm under de senaste veckorna.

Vi på PSL fick en exklusiv intervju med bandets sångare och gitarrist Adam Olénius så här direkt efter sista handpåläggningen i studion.

Hej Adam och grattis! Är albumet helt klart nu?
Låtarna som skall vara på albumet är mixade och klara.

Skivan kommer att heta Work. Varför då?
Jag är fascinerad av när man skapar något och nästan arbetar ihjäl sig. Lättnaden när det är över och hur man kan stänga av en hel bit av sitt liv. Det var en av anledningarna att vi valde att spela in skivan i Seattle. Work betyder ju också fungera, att nå ett mål. Sen hjälpte John Cale och Lou Reed oss med en av titelarna från deras skiva Songs For Drella.

Hur låter skivan?
Den är lika stor i sitt sound som Our Ill Wills, men är inte lika dramatisk. Vi har med mening gjort den lite enklare både i instrumenteringen och i arrangemanget för att på något sätt låta starkare. Vi tänkte mycket på hur låtarna skulle låta live och då blev de mer extroverta och mer energi. Förmodligen tack vare att vi hade tagit ett års paus från allt. Så mer åska och motorväg.

Hur var det att jobba med Phil Ek & varför valde ni just honom?
Phils namn dök upp flera gånger när vi gjorde våra listor på producenter. Och så hade vi hört mycket gott om honom. The Shins-, Fleet Foxes- och Band of Horses-skivorna låter förstås bra men vi behövde också en
producent som jobbar som i den gamla skolan. Med band och får dem att låta bra. Han fick oss att bryta ihop några gånger eftersom han är väldigt noggrann. Men med detta skapades soundet redan tidigt i studion.

Hur var det att spela in den här skivan jämfört med förra?
Det var roligare. Förra skivan spelades in efter ett års turnérande och alla var väldigt trötta och hade personliga problem (och lösningar) att ta hand om. Nu hade vi fått nästan ett års paus och att åka iväg tillsammans var det bästa vi kunde ha gjort.

Något speciellt som hände eller någon rolig anekdot från studion?
Phil är väldigt bra på att berätta gamla grungeanekdoter eftersom han hatade grungen mer än allt annat, förutom Nirvana… Så han berättade massa skvaller som vi tänker behålla för oss själva. Men fasen, vi jobbade ju 10 timmar varje dag och slutade varje dag på samma bar (som ägs av Soundgarden-basisten) så det fanns inte så mycket tid. Vi hade en kräftskiva som var rolig. Annat bra: En 1,2 kilo stor kanelbulle som vi fick av byns diner om vi signerade deras meny och den magiska blandningen av alla frikyrkor och topless-kaffeställen där ute i skogen. (Här kan ni se lite rörliga bilder från studion. PSL anm.)

Några gäster som medverkat?
Martin Hederos från Soundtrack Of Our Lives spelar robot-piano på några låtar. Magnus och Mats-Peter från Florence Valentin hjälpte oss med blås. Men inga vokala gäster. Om det inte behövs skall man inte strössla med onödigheter.

Planerat releasedatum/-månad?
Work kommer att släppas under vintern 2010 (vi tippar på februari-mars 2010, PSL anm.).

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Öppna alla

PREMIÄR: Lovisa Samuelsson – ”One By One”

Skärmavbild 2014-09-02 kl. 12.56.23

Ett alldeles oemotståndligt popvykort från ett cykeläventyr i Majorna. (mer…)

Dags att bekanta sig med ett nytt PSL-namn: Lovisa Samuelsson! En pianospelande, Ted Gärdestad-prisinnehavande, Göteborgsbaserad multimusikalist som i våras släppte sin debut ”Main Magma Chamber” via eget skivbolag (och som tyvärr smög lite obemärkt förbi).

Desto lämpligare då att en filmsnutt damp ner i vår mailkorg häromdagen, som en påminnelse. ”One By One” heter Lovisas nya singel som släpps inom kort, och med på köpet följer ett oemotståndligt videovykort från ett cykelsällskap i tyllvingar som har tröttnat på att sitta hemma om kvällarna. Videon är regisserad av Lovisa själv (med film och klipp-assistans från Damien Priest) och när vi bad henne förklara lite mer så svarade hon:

”Jag satt och såg ut från vårt fönster sent en kväll. Ljusen från lägenheterna i huset mitt emot släcktes – ett efter ett. Nattens magi hade just inträtt, men vi var alla lurade att stänga in oss i våra hem. Jag ville ut. Jag hade ju längtat efter natten hela dagen.”

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

I want your feeling

lisapsl

Nej, det står inte i mitt kontrakt med PSL att jag måste skriva om Jessie Ware varje tillfälle som uppenbarar sig. (mer…)

 Men jag kämpar på ändå. Upp på hästen igen.



Och nu ska man ju inte tävla i musik – tycker jag och tre andra utan TV – men om man skulle det så hade Ware, i och med nyss släppta, Dev Hynes-assisterade funkmagin ”I Want Your Feeling”, varit storfavorit och gett mindre än 1 gånger pengarna. Oktober lovar som sagt bli årets stora rockmånad och kommer det någon endaste mer försmak från ”Tough Love” föreslår jag att alla andra skivaktuella artister helt enkelt gör vad Brasilien borde gjort mot Tyskland i senaste fotbolls-VM – flyttar sin skiva till november.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Ett tack i falsett (de sista skälvande timmarna med Vit Päls)

Foto 2014-08-30 14 50 04

Vit Päls går i graven efter 10 år som band. I lördags hade Malmöinstitutionen sin allra sista spelning på Popaganda i Stockholm och Calle skickade det sista tackvykortet till PSL. (mer…)

Spenderade förmiddagen med att vanka runt på området lika sjukligt och rastlöst som isbjörnen på Köpenhamns Zoo. Vi försökte samla oss till en selfie…




…och till att göra låtlistor, men alltid någon på rymmen.


En gång har jag hört Danne Stråhed (han som skrev ”När En Flicka Talar Skånska”) säga ”tack, det är en spelemans lön” när publiken applåderade. Jag skrattade åt det den gången. Kanske mest för att ordet speleman får mig att tänka på 1600-talet. Hur som är det vår publik och våra fans jag kommer sakna allra mest. Tack alla ni som varit där, lyssnat och brytt er! Det värmer mer än ni kan tro innanför de här spelemännen och kvinnornas skinnväst.


På väg ut från scen blev vi stående på rampen. Vi kramade om varandra och lyssnade på publiken som stod kvar och sjöng ”Livet Är Underbart”. Då kom tårarna. I logen överraskade gamla vänner, bokare och en del annat folk som varit viktiga för oss med champagne. Tyckte jag blev tvungen att säga något, men tyvärr är jag en sån som gråter med en hi-pitched voice. Därför blev det kort och sparsmakat. Jag sa tack i falsett.

Himlar inte med att vi ego-googlar sociala medier efter ett gig:




Inte ens Veronica Maggio kan hålla oss kvar i en tömd loge.


Hann med både Medis och Götakällare på vägen hem. OBS! Notera produktplaceringen i denna bild:


Det är ett mognadstecken att jag inte längre somnar mellan hotellsängarna med kläderna på efter ett sånt här gig.


Nu är det måndag och likt fågel Fenix beger jag mig till anslagstavlan på Kajplats 305.

//Er Vit Päls-Calle

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Dan I Locks vill väcka det sovande folket

Hasan Ramic Profil

Videointervju plus premiär för Dan I Locks nya låt och video. (mer…)

Trogna läsare stiftade bekantskap med Dan I Locks när jag intervjuade honom angående hans soundsystem Den Deng HiFi i Svenska Dubplateakademien. Dan I Locks har släppt musik under en längre tid på engelska, men nu är han aktuell med sin första singel och video på svenska som heter ”Väck Upp Staden”. Så här ser det ut:

Jag och herr Locks var tvungna att prata lite mer ingående om vad det var som drev honom till att skriva denna låt, och om hur han vill få in mer Danmark i svensk reggae. Var så goda:

/H

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Följ Say Lou Lou på Popaganda

bild 6

PSL fick en bildrapport från systrarna Kilbeys Popagandahelg och lördagens spelning. (mer…)



GRYM Publik <3



Miranda med Cello-Tove och Valthorns-Adina.



På G mot Popaganda-scenen!



Bandet linecheckar.




”Rocksnack” innan giget med bandet.



Fem minuter innan gig, dricker sedervanligt kokat vatten med whiskey, honung och ingefära – gör susen!



Anders a.k.a. Flanders och Miranda rocking out.


Elektra i replokalen efter sex timmar och super-speedad på kaffe och Singoallakakor.



Tack POPAGANDA för alla grymma bokningar och för att vi fick komma tillbaka och fira två-års jubileum!

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Facit för augusti

BAST22-e1359038608727

Har musikflödena rasat förbi dig senaste månaden? Behöver du en uppdatering? Vi har samlat låtarna som gjorde augusti till just augusti 2014. (mer…)

JJs skiva! Jessie Ware! Ett första smakprov från nya Kindness! Och en halvhemlig, helt bedårande pianoballad från PSL-favoriten AnnaMelina. PSL har i vanlig ordning sammanställt månadens allra bästa låtar (uppdelad i två listor).

Håller du inte med oss? Har vi fel, fel, fel, fel, fel som gamle Brasse skulle ha sagt?

Låt oss veta i kommentarsfältet.

Ps. Saknar du Jonas Bergsten på listan? Det gör vi också. Umeåsångarens första låtsläpp på två år (som Per skrev om häromdagen) finns tyvärr inte att finna på de toppmoderna streamingsajterna, så den får en alldeles egen länk.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Att komma hem skall vara en Popaganda

IMG_1985

Det blev lite som på juldagen när Popaganda tog slut i natt. Iallafall för Veronica Maggio, First Aid Kit och Icona Pop. (mer…)


Alla har de varit på turnéer på andra nära och mer avlägsna håll den sista tiden. Och alla pratade de om hur speciellt det var att återvända hem till sin hemstad igen. Till vännerna och familjer.

Och till festivalen som lite halvsant brukar krönas som sommarens sista. Med en publik på ungefär 10 000 under fredagen och, citat; nöjd arrangörsröst; ”fler än så” under gårdagen.


För First Aid Kit blev det en hemvändardag av dubbla mått.

15 och 17 år gamla var Klara och Johanna förra gången de spelade just på denna festival vid Eriksdalsbadet på Sydsödermalm.

De berättade för oss i ett mellanprat att de hade varit nervösa den där gången – men också att de kände samma sak nu, denna kväll. Kanske var de en aning reserverade precis då ridån föll, men annars märkte jag ingenting av någon frossa. Gjorde du?

Jag stod mest och lyssnade belåtet på hur komplett det blir när systrarna och deras orkester backas av stråkarna i Stockholm Strings – som de gjorde just igår.


Veronica Maggio (som förresten rest i nio timmar från en avkrok i Norge till Popaganda) hade turnéavslutning kvällen till ära och såg ingen anledning att – citat – hålla något tillbaka i sitt förträffliga underland av – bland mycket annat – Rolling Stones-anno-1982-liknande sceninramning med storkonfetti och upplåsbara hoppborggsdetaljer.


Och ett synnerligen estradörstarkt, inte sällan storsnyggt, stadiumkoreagraferat (här står ingen stilla!) Icona Pop förklarade att de – minsann – vet hur man festar i sin stad en lördagkväll. Det var skål, kalas men också stärkande kamprop x 10! I love it!


Omfamnade gamla PSL-favoriterna, i snart åter albumaktuella, Kindness gjorde sig också omedelbart hemmastadda på tvådagarskalaset i huvudstaden.

Eftersom ingen i Adam Bainbridges band fått sova det sista dygnet (”vi spelade i Barcelona kl 04 i morse”) bjöds det både på trötthet och överaktiv övertrötthet (det kastades rhytminstrument och sprangs långt ut i publiken med mera) för en orkester som växt till antalet lite sedan jag såg dem första gången på SXSW i Texas.


Ibland vill jag skicka Kindness djupt in i en dansk småstadsfestival (ni vet en sådan där all funkbas välkomnas oreserverat, som drypande fläskestek, bland långborden).

På scen (på skiva är det annorlunda – mer tanke och finess) kan de nämligen förlora sig helt i anglosaxisk discogitarr (den så kallade att-vilja-men-inte alltid-kunna-gitarren) och luftslott till låtar. Att de låter samma gamla flörtar med Anita Baker och Womack & Womack få finnas kvar på repertoaren tyder också på att allt kanske inte riktigt hamnat på plats än.

Men, på något sätt så lyckas denne långsmale, storshowande, hattbeklädde Kristian Anttila--liknande figur hoppa jämnfota på min misstänksamhet och nästla in mig i en charm som satte sig högt uppe i mina mungipor. Och stannade där. Långt efter orkesterns sanslösa avskedsnummer – en fullständigt sanslös version av Roy Davis JR:s ”Gabriel” – där allt stämde för Kindness.


Annars var Popaganda (där jag av tre olika sura skäl dessvärre missade favoriter som Little Jinder, Vit Päls och Zhala tidigare under lördagen), inte oväntat, präglat av demonstrationerna – de som hölls några timmar innan – i en annan del av huvudstaden.

Både Hurula och Say Lou Lou pratade mellan sina sånger om tågandet i Kungsträdgården mot nazisterna. Och det gick en sorts direkt våg av gemenskap genom publiken som svar.

Sommaren må vara slut, men just den där värmen – den som också fanns bland rop, sång och plakat under motdemonstrationerna – låter jag gärna stanna kvar, lite som ett extra, mentalt, regnställ, när det stormar i höst.


Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Döda mig långsamt… (Ji Nilsson & Min Stora Sorg gör musik ihop)

Skärmavbild 2014-08-28 kl. 11.35.28

Två forna Studio PSL-medlemmar förenas i ett drömsamarbete tack vare sommarens värmebölja. (mer…)

I vårens säsong Studio PSL hade vi äran att både gästas av Ji Nilsson och Anso ”Min Stora Sorg” Lundin. I samma veva, där i sluttampen av maj, mailade Anso Ji på Twitter och frågade om de inte borde göra en duett ihop.

På pricken tre månader senare släpper nu Ji och Anso sin allra första låt. ”Döda Mig” är en 35ºC-varm sensommarballad som avdramatiserar grejen med död på ett väldigt fint sätt.

I en intervju på Rodeo berättar Ji om hur låten kom till:

”Jag satt i min svettiga lägenhet mitt i högsommaren och längtade efter en fläkt [...] kanske var det den outhärdliga värmen som fick mig att tänka på död, haha, men i vilket fall kom ‘jag dör’-frasen upp i mitt huvud på en gång”.

Man dör ju lite på den förklaringen? PSL håller tummarna för nya värmeböljor framöver – det gynnar uppenbarligen musikklimatet.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Alla vill veta var jag köpt min tröja (Random Bastards ”UÅ”)

IMG_1119

Umeå förenas! På en tröja. Och i en nästan 7 minuter lång kram runt mästerbottens mitt. (mer…)


Det är stadens internationellt firade tröjtidning T-Post som serverar en ny och denna gången närodlad bullentin på en t-shirt. Den postas i dagarna till prenumeranter i 50 länder.

På insidan (!) av tröjan finns en lång text om Umeå skriven av medlemmarna i ortens Random Bastards-kollektiv.

Och en hänvisning om var man kan få höra den framförd som sången med titeln (och, förresten, PSL-bekantingen Marc Strömberg-designade stadsvapnet) ”UÅ”. 6 minuter och 59 sekunder lång.

Ladda ner (här) och du hör hela sällskapet – Gonza-Ra, Cleo, Alexander Juneblad (som förresten har en finfin popkarriär i innerfickan – tack för minneskortet i våras), Broder John, Friman, George Kaplan och – såklart – Chefen.

Efter ett smått gripande referat om storbranden i staden 1888 tar de vid – en efter en. Till en len jazzbas berättar bastarderna en stolt och eftertänksam historia om staden där de bor.

Och där man fortfarande hjälps åt.

Precis som vid släckningen av branden 1888.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

+ Ladda in fler inlägg