EXTRA-EXTRA: Shout Out Louds släpper nya skivan ”Work”. Exklusiv intervju på PSL!

Shout Out Louds är tillbaka!

Det har gått nästan exakt två och ett halvt år sedan stockholmskvartetten släppte hyllade andra albumet Our Ill Wills. I dagarna har de precis avslutat arbetet med att färdigställa uppföljaren Work, som beräknas släppas någon gång vinter/vår 2010.

Our Ill Wills producerades av Björn Yttling. Den här gången har man istället valt att jobba med seattleproducenten Phil Ek (Band of Horses, The Shins, Fleet Foxes, Built to Spill med flera). En stor del av skivan spelades in i Seattle sent i somras men ett visst arbete har också gjorts i Stockholm under de senaste veckorna.

Vi på PSL fick en exklusiv intervju med bandets sångare och gitarrist Adam Olénius så här direkt efter sista handpåläggningen i studion.

Hej Adam och grattis! Är albumet helt klart nu?
Låtarna som skall vara på albumet är mixade och klara.

Skivan kommer att heta Work. Varför då?
Jag är fascinerad av när man skapar något och nästan arbetar ihjäl sig. Lättnaden när det är över och hur man kan stänga av en hel bit av sitt liv. Det var en av anledningarna att vi valde att spela in skivan i Seattle. Work betyder ju också fungera, att nå ett mål. Sen hjälpte John Cale och Lou Reed oss med en av titelarna från deras skiva Songs For Drella.

Hur låter skivan?
Den är lika stor i sitt sound som Our Ill Wills, men är inte lika dramatisk. Vi har med mening gjort den lite enklare både i instrumenteringen och i arrangemanget för att på något sätt låta starkare. Vi tänkte mycket på hur låtarna skulle låta live och då blev de mer extroverta och mer energi. Förmodligen tack vare att vi hade tagit ett års paus från allt. Så mer åska och motorväg.

Hur var det att jobba med Phil Ek & varför valde ni just honom?
Phils namn dök upp flera gånger när vi gjorde våra listor på producenter. Och så hade vi hört mycket gott om honom. The Shins-, Fleet Foxes- och Band of Horses-skivorna låter förstås bra men vi behövde också en
producent som jobbar som i den gamla skolan. Med band och får dem att låta bra. Han fick oss att bryta ihop några gånger eftersom han är väldigt noggrann. Men med detta skapades soundet redan tidigt i studion.

Hur var det att spela in den här skivan jämfört med förra?
Det var roligare. Förra skivan spelades in efter ett års turnérande och alla var väldigt trötta och hade personliga problem (och lösningar) att ta hand om. Nu hade vi fått nästan ett års paus och att åka iväg tillsammans var det bästa vi kunde ha gjort.

Något speciellt som hände eller någon rolig anekdot från studion?
Phil är väldigt bra på att berätta gamla grungeanekdoter eftersom han hatade grungen mer än allt annat, förutom Nirvana… Så han berättade massa skvaller som vi tänker behålla för oss själva. Men fasen, vi jobbade ju 10 timmar varje dag och slutade varje dag på samma bar (som ägs av Soundgarden-basisten) så det fanns inte så mycket tid. Vi hade en kräftskiva som var rolig. Annat bra: En 1,2 kilo stor kanelbulle som vi fick av byns diner om vi signerade deras meny och den magiska blandningen av alla frikyrkor och topless-kaffeställen där ute i skogen. (Här kan ni se lite rörliga bilder från studion. PSL anm.)

Några gäster som medverkat?
Martin Hederos från Soundtrack Of Our Lives spelar robot-piano på några låtar. Magnus och Mats-Peter från Florence Valentin hjälpte oss med blås. Men inga vokala gäster. Om det inte behövs skall man inte strössla med onödigheter.

Planerat releasedatum/-månad?
Work kommer att släppas under vintern 2010 (vi tippar på februari-mars 2010, PSL anm.).

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Öppna alla

LYSSNA: Rebecca & Fiona feat. Duvchi – ”Cold Heart”

Rebecca & Fiona

Kan du inte vänta på att R&F släpper nya skivan? Ta en lyssning redan nu på ny låt! (mer…)

I februari fick vi höra om den näve intressanta namn som Rebecca & Fiona samarbetar med på nya skivan. Ett av dem visade sig på senaste låten ”Holler” där Markus Krunegård fanns med bakom kulisserna som producent. Och nu går det lyssna på nästa kollaboration.

Från början var ”Cold Heart” planerad till duons första skiva men någonting fattades. Detta någonting visade sig vara duvpop. Så tillsammans med Duvchi har Rebecca & Fiona nu gjort låten fulländad med svävande sång och mörk elektropuls. Vi välkomnar genren duv-EDM med öppna armar! Lyssna själv här.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

BÄSTKUSTBLOGGEN: Simpsons table read

lisapsl

INT. SIMPSONS MANUSGENOMLÄSNING – CENTURY CITY – FÖRMIDDAG: (mer…)

Rent intellektuellt visste jag ju om att det var ungefär såhär det gick till men att se Homer Simpsons röst dåna ut ur en försynt liten blek mun tillhörande en tunn och på gränsen till musaktig (för att inte tala om otecknad!) medelålders man i svart keps och – långärmad – skjorta är en nästan utomkroppslig upplevelse.


Jag visste förstås sedan gammalt att den där rösten vilar inne i Dan Castellaneta men att faktiskt se honom, hm, besitta Homer var så himla underligt. Jag tror jag hade blivit mindre förvånad om rösten kom ut ur en tub.


Men jag går händelserna i förväg. Vi är alltså inne i Fox egna minicivilisation, i Century City i västra Los Angeles. Man har sett den på film och i TV-serier många gånger. Stora kuber till hus – för trivsamhetens skull målade i ljusa pasteller och ibland med gröna häckar utanför men i de flesta fall så gott som fönsterlösa – uppradade i långa längor som i sin tur bildar en slags väldigt kvadaratisk by bebodd enbart av filmarbetare. Mellan kuberna går asfalterade vägar som trafikeras av golfbilar, kranbilar och en aldrig sinande ström av sneddande män med stegar – studioarbetare – och sneddande män med solglasögon – idémän.


Själva huset vi ska till flankeras av en rad med parkeringsplatser, alla märkta med ”Modern Family”, vilket gör mig lite sprallig eftersom jag, av oklar anledning, har sett vartenda avsnitt. Väl inne i husets möts vi av ett väl tilltaget bagelfikabord och en stor skylt med en bild på Bart Simpson framför svarta tavlan: ”I will turn off my cell phone at table reads”. Jag reagerar som man gör – plockar snabbt fram min mobil och tar en bild.



Bakom skylten väntar ett vanligt tråkigt konferensrum och vi blir visade till våra platser av Tim, mannen som känner en jag känner, är en av Simpsons manusförfattare och vår biljett till dagens manusläsning (biljettpriset är en flaska gin som vi slagit in i silvrigt prassligt papper).


Interiör: Tråkigt konferensrum, stort ovalt bord fullt av människor. Här sitter i princip samtliga av Simpsons röstskådespelare (Mr Burns, Smithers och Ned Flanders, bisarrt nog samme man, är med via högtalartelefon från Houston där de befinner sig), manusförfattare, producenter och så Matt Groening själv, i lång grå page och magentafärgad tennisskjorta dagen till ära.

Det är en väldigt avslappnad dresscode som gäller. Mycket Fruit Of The Loom under kortärmade skjortor, pappajeans i omöjliga amerikanska storlekar, fotriktiga sneakers och turtlenecks som krullat sig i kanterna av för många varv i torktumlaren. Och manusförfattarna! Jag kan inte sluta stirra på manusförfattarna. De har suttit så mycket, i så många stolar. Jag fastnar speciellt för en som knappt når upp till bordet. Han tycks ha en åtskilliga centimeter för kort överkropp, för evigt ihopsjunken av för många manusutkast.


Utmed väggarna runt konferensbordet står ännu en stolsrad uppställd. Här sitter vi, gästerna. Och till skillnad från vad jag trodde (tystnad, stör ej) så är vi där för att skratta – eller inte skratta – åt denna första manusgenomläsning. Och utifrån hur genomläsningen går och tas emot så skrivs manus sedan om, skämt stryks och läggs till, innan avsnittet spelas in någon knapp vecka senare.

En tre äpplen hög kvinna med blonderad, fönad hårman kommer fram och presenterar sig som Bart och erbjuder sin autograf. Jag tackar artigt ja och får tillbaka mitt manus jag just tilldelats med en pratbubbla från Barts mun där det står Yo Lisa! Och så Nancy Cartwrights, som hon heter, autograf.


Hon som visar sig vara Marge har kort råttfärgat hår, en smal ostbågeformad silhuett och INGET i sin uppenbarelse som säger ”jag tjänar närmare 2,4 miljoner kronor per avsnitt” vilket vi senare lär oss (via människans bästa vän sökmotorn) att hon gör.

Hade man kikat in i rummet utifrån, ovetandes, hade man nog gissat att det var marknadsundersökningsgänget som fått till en väldigt bra representation av ”Den Vanliga Människan På Gatan”.

Tills de börjar läsa sina repliker.


För från vanligt tjatter över en morgonfika blir det väldigt plötsligt tyst, en man deklarerar ”Act One, Fade In: Exterior Simpsons House” innan hela vår stolsrad kollektivt tappar hakan. En replik in i manus och vi ÄR i Springfield. Röstskådespelarna har ett helt orimligt flyt. Timing, betoning, samspel, leverans. Minsta skiftning i tonfall är perfekt anpassat till manus. Bakgrundsljud, fågelkvitter, småsnack i en folkmassa – allt fylls i instinktivt och sömlöst, från ryggraden, utan tvekan eller minsta fördröjning. Det går så fort, det sitter så exakt. Det här, hörni, det har de gjort förut. Blundar man ser man hela avsnittet framför sig, tecknat empiriskt i hjärnan i realtid. Men man blundar förstås inte utan iakttar istället storögt en tanig Homer Simpson i svart keps, som via en snabb cue i manus plötsligt pratar med munnen ”full” av tjugo osynliga marshmallows. Och Marge som ljudligt och kärleksfullt besvarar Homers kyss – flera rader bort från andra sidan konferensbordet. Eller Mr Burns fingertoppar som möts, girigt, via en sprakande högtalare från Texas.


En knapp halvtimme senare är det slut lika plötsligt som det började. Alla reser sig upp, skakar hand, en snabb kram här och var, innan rummet snabbt töms igen och Springfields alla röster drar sig tillbaka ett tag, lägger sig att vila inuti sina respektive värddjur som går runt förklädda till oerhört vanliga människor i universum – såna som beställer kaffe, svarar i telefonen, hostar och svär, som om ingenting har hänt.

 

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

PREMIÄR: Bandobranski/Nordmark – ”I’ll Be In My Room”

1888945_1483560235188995_2070403778996459378_o

PSL har äran att premiära en niondel Per Nordmark+Marko Bandobranski-projekt. (mer…)

Vad händer om man tar musiker Per Nordmark (Bad Hands, Helvete, Fireside, Kriget m.m.) och filmare Marko Bandobranski och låter de bolla konstyttringar? Jo, förutom fina musikvideor kan man få förstklassig surrealistisk film och elektronisk musik. Sammanflätat i nio delar. PSL har nu äran att premiära del nummer två i just ett sådant projekt.

The End” var den första (eller sista?) delen och nästa avsnitt heter ”I’ll Be In My Room”. Tillsammans kommer alla nio delar att bilda en musikburen film och ett vinylsläpp. Utifrån det vi kan se på de första filmsnuttarna så kommer verket bli både konstnärligt, snyggt och aningen skräckfilmsinspirerat. Titta ovan och avgör själv!

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

LYSSNA: Lykke Li feat. ASAP Rocky – ”No Rest For The Wicked”

ASAP Lykke

Här är den! Den första officiella remixen/versionen från Lykkes kommande album. (mer…)

Kan detta bli motsvarigheten till ”I Follow Rivers”-remixen från Lykkes förra skiva? Då trollade The Magician med Lykke Liskt vemod och fyllde dansgolven med en upptempo-version. Nu har A$AP Rocky blandat pianoklinket på ”No Rest For The Wicked” med hiphop.

Den dagsfärska remixen har kanske inte samma klubbhits-potential som Magicians. Men bara det faktum att få höra A$AP rimma på ”Lykke Li” några varv gör den garanterat värd en lyssning.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

LYSSNA: Name The Pet – ”To Remind Me”

Name The Pet

Name The Pet släpper den majestätiska, avslutande höjdpunkten från nya skivan på singel! (mer…)

För någon månad sedan kom ”Future/Now”, Hanna Brandéns andra, men helt egenproducerade, fullängdare under namnet Name The Pet.

”Future/Now” är resultatet av tre års arbete. Och lärande. Hanna bestämde sig nämligen, efter sin uppmärksammade debut för fem år sedan, att kunna behärska precis allt – från komposition till teknik och produktion – själv.

Hon kan vara stolt över resultatet. ”Future/Now” är åtta spår utsökt elektropop. På temat separation.

”To Remind Me” – som vi lägger ut idag – avslutar albumet – är inget undantag.

Hanna berättar själv:

- Låten handlar om någon som lämnade mig, men som vägrade lämna mig. Så fort jag tänkte att jag hade gått vidare så kom alla minnen över mig. Det kunde vara vad som helst, en doft eller en människa som påminde om honom och så var jag där igen, tillbaka i det som jag hade gått vidare från.

Efter allt ensamarbete trivs Brandén med sällskap i studion. Hon har hunnit jobba med Boeoes Kaelstigen (som vi nämnt här) och är aktuell som producent för ett av spåren på Chinas kommande ep.

Mer Name The Pet på PSL här.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

PREMIÄR: Last Lynx – ”Curtains”

Last Lynx

Lent elektroniskt mörker på indiebandets nya. (mer…)

Ett organiskt sound med stark elektropuls - så beskriver Last Lynx sin musik. Och just hur bra Stockholmsbandet är på att mixa natur/stad och mjukt/hårt kommer just precis nu, när deras nya låt har Sverigepremiär. ”Curtains” tar oss på en sicksack-tur mellan drömsk skog och stadsmörker under några ljuvliga minuter.

Låten är andra släppet från kommande EP:n ”Rifts” som bandet gjort tillsammans med Lasse Mårtén (som jobbat med Lykke Li, Nikki & The Dove och Peter, Bjorn & John). Hela EP:n landar senare i år och planer på ett helt album är också i rullning. I väntan på det rekommenderar vi dig starkt att trycka play här nere för lite urban skogs-indie.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Outkasts buss och Skrillex vattenflaska! (Galantis rapport från Coachella)

per 5

Coachella-kalaset 2014 är historia. Galantis stod som bekant på scen. Vi bad duon om ett dokument inifrån. (mer…)

Galantis som består av Style of Eye-Linus och Miike Snow-Christian spelade som en av huvudakterna under den två helger långa festivalen i Kalifornien som avslutades igår.

Dansorienterade sajten Dancing Astronaut vevade som tokiga med alla sina händer över deras show.

Såhär skrev de:

Unlike your average set with a handful of moments, the entire performance itself was the moment, a truly unforgettable slice of time at a festival marked by overlapping sets, within a genre known for its short attention span. It was such a moment that when the second technical issue of the night brought the set to an abrupt end, the crowd didn’t need Linus or Christian to say what they were trying to into their dead mics: The performance had been spectacular, the love had been real, and the crowd already knew. (resten läser du här)

Men, hur var det för Linus och Christian själva? Vi bad dem fotografera sig igenom något av det de upplevde under dagarna (turnén går i veckan vidare till Washington och New York).

Här är deras bildband…


1. Vi tog i från tårna med ljuset.


2. 38 grader, stekhet sol. Promo i skinnjackor :)


3. Linus i vår tank, kvällens transport!


4. Efter efterfesten.


5. Våra nya jackor! #seafox


6. Vår trailer på festivalområdet – innan giget


7. Balanserar vatten flaskor med Skrillex


8. Vår transport lånade oss deras tank.


9. Pepp på scen


10. Med hängslen och livrem


11. #Seafox Selfie


12. Vi hade fullt tält!


13. Hoppa!


14. Outkasts buss!


15. Hippie-piano


16. Bob cat till frukost


17. Visdomsord.


18. Jesus och hans katter


19. Perfekt kombo.


20. Outkasts trailer.


21. Coachella kan ta på krafterna!

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Erika Linder spelar gitarr

Rodeo_14-01_Erika-Linder_04

Jo jag har ju varit med och satt ihop en väldigt tjusig tidning, och en av de första grejerna som vi visste att vi ville göra var en intervju med ultrafoxen Erika Linder. (mer…)


Så fort Agnes typ nämnde hennes namn kändes det helt självklart. Och medan jag för-intervjuade Erika (vilket alltså bara är att jag ringer upp personen innan den riktiga intervjun och låtsas småprata men egentligen toksnokar om allt som kan vara spännande) så berättade Erika att hon spelar gitarr. Efter det handlade det egentligen bara om att med hot och lock försöka övertyga henne om att hon måste, måste, måste spela något för oss.

Och det gick!
(Intervjun, som även finns på internet, är gjord av Linnéa Olsson från The Oath, så den är också väldigt värd att läsa)

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

First Aid Kits femma

fff1

Redovisning vid PSL-tavlan med våra favoritsystrar Johanna och Klara Söderberg. (Kolla ritkunskaperna!) (mer…)

PSL-kontorets planeringstavla pryds numera av ett konstverk signerat First Aid Kit (som vi skyddat med ”Låt stå!” för all framtid). När systrarna Söderberg hälsade på PSL häromveckan, fick de fri tillgång till vår white board-tavla och tillhörande pennor. Vi bad dem rita fem saker/personer som har påverkat och inspirerat till nya skivan, och nedan ser du det tjusiga resultatet.


1. Om autoharpans farfar.


2. Om Robert Frost och en av hans dikter.


3. Om världens hetaste plats.


4. Om världens bästa tv-serie.


5. Om Townes Van Zandt.

Systrarnas skiva ”Stay Gold” släpps inte förrän i juni. Håll ut! Och till dess – lyssna på första låten ”My Silver Lining” som vi hyllade på PSL nyligen.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

+ Ladda in fler inlägg