En svensk musiktidning lever i genomsnitt i gissningsvis 7 år. Väldigt få hinner fylla 10. Ännu färre uppnår mopedålder. PSL önskar därför ett extra, extra stort grattis till Musikmagasinet Lira som med sitt senaste nummer faktiskt fyller 15 år.

Våra andra gamla favoriter blev inte i närheten så gamla (Schlager hann fylla 5 år, tidningen Pop 7). För er som inte bekantat er med Lira kan jag berätta att det är en svensk motsvarighet till en av mina måstetidningar, brittiska Songlines.

I Lira bevakas musik, gärna folkmusik, av olika slag från den värld som inte nödvändigtvis inbegriper USA och England. I firarnumret kan man t ex läsa om Tata Pound (hiphop från Mali), det tornedalsk-marockanska samarbetet Pajala-Tatawin (som om Markus Krungård gjort en egen Taken By Trees) samt hur det gick till när Monica Zetterlund och Bill Evans skapade musikmagi ihop. Vem annars i journalistsverige skriver om det? Och där har vi kanske en förklaring till livslängden. Trots att dagens rockpress, som Sonic (inne på nionde året – stort!), innehåller viss bevakning av vad som händer i Sao Paolo och Kongo så finns det innehåll som Lira har ingen annanstans. Dessutom ingår en CD så att man kan höra de artister man läser om (alla sufimusiker har inte Myspace). Lira säger själv att de föddes för att ”de ville fylla ett tomrum”. Det är en bra början för vilken musiktidning som helst.