SÅ! Utvärderingen av sommarens sista festival fortsätter här. Det här såg vi!

Fredag 19.15: Deportees hade ljud- och instrumentstrul och det dröjde tog nästan halva spelningen innan det blev sådär strålande vi vet att det kan vara, för när det stämmer är kvintetten från Vindeln en av Sveriges mest lysande liveorkestrar. Bäst? Att Trumslagar-Thomas hade fått ledigt från Phoenix och avslutande Will You Talk (If I Listen).

Fredag 20.00: Lykke Li gjorde med den här spelningen på hemmaplan sin sista show i Sverige på ett bra tag och bjöd på fantastisk ljusshow och gäster som Miike Snow-Andrew och delar av Wildbirds and Peacedrums. Bäst? Mörka och hårt drivna Complaint Department och nya Silent My Song (som du kan höra här). Och som vi fick veta i Sommaren med Lykke börjar nu arbetet med nya skivan på allvar.

Fredag 23.30: Per Egland som du kande se här på PSL för exakt ett år avslutade fredagen med en fint stökig spelning på Popagandas lilla inomhusscen (i baren på festivalområdets intilliggande hotell). I höst ser vi fram emot debutskivan Slut dina ögon och dröm om Egland.

Lördag 15.45: Festivalens kanske kortaste spelning (20 minuter) kom aldrig riktigt igång. Och att se Masshysteri göra en eftermiddagsspelning utomhus känns lite märkligt. Istället ser vi fram emot deras konsert på Debaser Slussen om två veckor.
![[ingenting]](http://blogg.svt.se/psl/wordpress/wp-content/uploads/2009/08/popaganda-ingenting.jpg)
Lördag 18.30: [ingenting] gör helt rätt i att fortsätta jojo-flyga Sibille Attar fram och tillbaka mellan Sverige och Glasgow. Vilken röst. Bäst: Dina händer är fulla av blommor. Övriga gäster: Maria Eriksson (The Concretes, Heikki m fl) och Jaari Haapalainen.

Lördag 19.30: Vi gillar verkligen Camera Obuscuras elegant snickrade kammarpop, men någon lysande liveorkester är de inte. Det är vackert och fint, men saknar udd. Bäst? Lloyd, I’m Ready To Be Heartbroken.

Lördag 21.15: Miike Snows förmåga att bygga rock- och poplåtar efter en mall som kanske är mer given dansmusik i kombination med Andrew Wyatts röst är emellanåt mästerlig. Live blir det ännu tydligare än på skiva, men låtarna svävar ut och blir lite för långa. Miike Snow ser ni snart i en intervju på PSL.

Lördag 22.00: Markus Krunegårds sista festival för sommaren och Mauro Scoccos första festival någonsin kunde väl inte varit bättre: Här och här.
> Kommentera!
> Visa kommentarer (2)