Coldplay är en enda lång passande påminnelse om att popmusik faktsikt inte bara till för att rockjournalist-diskuteras sönder. Om att festivalers funktion inte bara är något för skivsamlaren utan för att lyfta oss ur våra vanliga universum, lära oss något om vad världen är – och kan vara – och ge oss de frågetecken vi behöver för att komma vidare. Coldplay är enda lång lektion, såhär i denna festivals slutminut, om att musik egentligen bara handlar om våra hjärtan. Kvartettens två timmar långa föreställning är så urbota genomromantisk, så tårdrypande vacker och så rasande känsloladdad. Sju dagars festivalande och vi smälter till tonerna av Talk, Clocks, Viva La Vida , en akustisk Billie Jean (Hej Michael) och de andra vemodsverken som framförs inför en jätte-jättepublik som bara hånglar, gråter och fotbollskörar sig igenom årets sista galna dansknatt där allt kan hända och händer. Ett fyrverkeri av konfetti bränns av. Kanonen är fylld av färgglada fjärilar.
Den 39:onde Roskildefestivalen släcks därmed precis som den ska.
I morgon är det måndag.
> Kommentera!
> Visa kommentarer (2)