PSL

Måndag!

Någon som undrade varför jag inte följde med pöjkarna PSL-Klas och PSL-Henrik till Götet i helgen? Till Björn-studion? Låt oss säga såhär: jag och mitt älskade lillondon behöver nog vara ifrån varandra ett tag. Mina två senaste besök i staden vid Vinga fyr har slutat i armod.

1) Bajs-mannen

Kanske inte lika aktiv som förr, men efter festivalen Way Out West i somras satt han där; den långhårige, legendariskt fruktade festivalikonen, väntandes på trappen utanför artisthotellet på Avenyn, fullt redo att dra ner jeansen och sina göteborgsvitsiga kalsonger (vilket naturligtvis också gjordes 12 sekunder efter) samt ivrigt berättandes historier om hur han vält Bajamajor på hårdrocksfestivaler i Tyskland (ny marknad för honom?). Jag blev så trött efter denna close encounter att jag gick ner i svart.

2) Bit-mannen

I november, på PSL-turnén, blev jag biten av en tokstirrande farbror i axeln. Strax innan jag skulle vara skivryttare på ett fullsatt Ritz. Jag blev så trött efter denna close encounter att jag gick ner i svart .

3) Buskis-mannen

Skivbolagsdirektören… eh… som, samma natt, ringde mig, tokfull, sjungandes jättelustig visa kl 04.25. Måste de alltid injicera in buskis i våra liv, de där saltstänkta tångräkorna? Jag blev så trött efter denna close encounter att jag gick ner i svart. En gång till.

Nu är jag däremot lite piggare. Ivrigt inväntades rövarhistorier från mina kära kollegor som snart vänder hemåt. Hur är det hemma hos Björn?