PSL

Bob Dylan gillar tydligen dansband. Metallica borde hata dem. AC/DC anser dem märkliga. Vad tycker jag?

Ikväll pratar jag dansband i Kulturnyheterna på svt. Medan ni väntar på detta stora kulturhistoriska inlägg i höstens lilla dansdebatt tänkte jag i n t e berätta lite om mitt eget dansbandsförflutna (om när Flamingokvintetten spelade in Sjätte September bara just för att hylla mig på födelsedagen).

Istället ska vi analysera dansbandens rockabilitet i höst.

Jag har två exempel:

1. Nya Perikles-plattan. Lika som The Johua Tree. Vad är någon amerikansk öken jämfört med Brösarps Backar? Största svenska omslagshumorn sedan Markoolio kuppade Bob Marley. Största pophumorn sedan Pelle Carlbergs hobbyband Pelle & Sebastian.

2. Är Pirate Bay Metallicas störste svenske fiende? Nä! Det var Thorleifs som petade ner dem från förstaplatsen på topplistan. Kolla på tröjan längst till höger. Har han tryckt upp baksidan på Iggy Pops konsertinspelning TV eye live på sin t-tröja? Raw power isåfall.

AC/DC tycker dansband är det konstigaste gruppen hört någonsin. Jag spelade Leif Norbergs Orkester version av gruppens burkölsstänkare Highway to Hell för gitarristen Angus Young en gång. Hela skoluniformen darrade. Han hade aldrig hört något så märkligt.

Bob Dylan lär ha blivit mer förtjust. Stenkakssamlaren blev – iallafall enligt uppgift – väldigt fascinerad av svensk dansbandsmusik när han surmulen tog emot sitt polarpris häromåret.

Och ikväll säger jag mitt.