Det är natt och kallt och mörkt och höst och jag ångrar mig.
Självklart skall du köpa Metallicas nya kolossrock förpackad i en vit leksakslikkista av plast för futtiga 1100-nånting spänn. Efter att ha lyssnat på ett föredrag om gothkultur har jag plötsligt börjat skymta slottsruiner, varulvar och, af månskenet, blåbleka femme fatales i röda blomliknande blåsor här hemma i vardagen bland leksaker, disk och fönsterkuvert.
Hörde jag en varg som tjöt?
Det var Valerie Steele som höll föredraget. Valerie Steele jobbar med saker som har långa skitkrångliga namn. Hon är redaktör för tidskriften Fashion Theory: The Journal of Dress, Body and Culture och kurator för The Museum at the Fashion Institute of Technology i New York. I fredags pratade hon en stund i Acnes vackra hus i Gamla stan i Stockholm. Vi förväntar oss alla nu en Sex Gang Children-kollektion i höst, Johnny!
Valerie Steele far ej på solsemester. Hon har till 90 procent svarta kläder i garderoben. Valerie Steele skulle kunna vara Metallicas presschef. De kanske behöver en sådan efter bråket med Sydsvenskan? Är kvartetten tillbaka på ruta Napster nu igen?
Det tog Valerie Steele två år att färdigställa den goth-utställning som hålls på museet i höst och en bok i ämnet. Som gammal goth (ja, i Folkrepubliken Sjöbo i Skåne, där jag växte upp, var vi aldrig så noga med gränsdragningar. Jag var nog mer goth-romantic, en blandning av goth och new romantic) har jag alltid försökt förstå likheten och olikheten mellan det klassiska gotiska i litteratur, arkitektur å sånt och det andra gotiska som var en sorts rockkultur som föddes i London i slutet av 70-talet som ett litet spökbarn ur punken. Och jag är inte ensam. Linda Rosing undrar också.
Det som den vältaliga amerikanskan betonar i gothkultur är Det Förflutna Som Vägrar Att Dö. Mardrömmarna som återkommer. Natten som aldrig tar slut. Vampyrer! (höstmonstret nr 1 2008). Varulvshanden som rotar i rosbuskarna utanför slottsfönstret en becksvart åsknatt vid brittisk hed.
Kommer fladdermössen nu?
Den moderna gothkulturen har aldrig fått ett lika stort genomslag som punk eller hiphop – den kanske inte var tillräckligt mycket gatuäkta och arbetarkultur spekulerar jag och tidningen Bons redaktionschef/TV8:as modeprogramledare Linda Leopold, som också var på plats – men den har heller aldrig försvunnit. Modeskapare som Rick Owens (själv gammal gothkid in town), Alexander McQueen och John Galliano har alla tafsat i kråset och en miljard svartklädda orkestrar som Him har anammat gothlooken (utan att för den sakens skull bli 100% gothic).
Så gothkulturen är sin själ trogen. Den dör inte. Den finns kvar. Och, det, Metallica, gäller nog även den där fildelningen.
Och, vargen. Förhoppningsvis.
> Kommentera!
> Visa kommentarer (8)