På tåget till Göteborg surade jag.
Varför är rockböcker vanligtvis så eländiga?
Hur i… kan Neil Strauss vilja ägna tid åt att skriva en bok om Marilyn Manson? Och vem i… kom på idéen att översätta eländet till svenska (släpps i höst)? Strauss försöker, till varje pris, göra Manson till något han inte är. En sorts rebell. En som utmanar den amerikanska dubbelmoralen…zzzzz…adjö…godnatt.
Varför berättar han inte mer om affärsmodellen Marylin Manson? Hur Brian Wagner (Mansons namn i passet) presenterade en hel idé om hur han skulle se ut och låta för olika skivbolag? Allt fanns klart. Alice Cooper 2.0? Lite mer som en kurs på handels?
Här är några bra böcker om rock
1. I need more (Iggy Pop berättar om sitt liv för Anne Wehrer)
2. The mansion on the hill av Fred Goodman (historien om hur rocken blev miljonindustri)
Kan jag verkligen inga fler?
På bokmässan skall jag intervjua Per Gessle. Det skall bli kul.
Jag skall leka lite Babel. Det kommer publik och så.
Det är Sven Lindström som skrivit boken om Per. En flera hundra sidor lång och stor intervjubok (Please Kill Me-upplägg) som jag läst. Vilket jobb. Han måste ha bott i Halmstad ett par månader. Varenda trappvakt är intervjuad.
När vi passerade Hallsberg spelade jag The New Pornographers underbara Myriad Harbour:
I walked into the local record store and asked for an american music anthology…sounds fun.
Så sjunger de.
Sedan kommer ett solo.
Nu är jag här, Göteborg.
> Kommentera!
> Visa kommentarer (1)