PSL

Nu skall jag diskutera Kent, Kikki, Sven-Bertil Taube, Moneybrother och sånt.

Nu skall jag diskutera Sverige 2007.

Om varför skillnaderna mellan den som har – och den som inte har – aldrig varit så stora som nu.

Ett år efter maktövertagandet, mitt i hela högkonjunkturens hjärta, står det klart att de rika bara blir rikare medan de fattiga bara blir ännu fattigare.

Inget konstigt med det egentligen. Det är ju alliansens affärsidé. Rättvisa och jämlikhet har man aldrig tjänat saftigt med deg på. Men, det är gårdagens nyhet. Regeringen gör bara sitt jobb.

Det intressanta är istället förstås hur alla andra hjälper till. Hur vi med gemensam kraft bygger upp klassklyftan på nytt. Hur vi reser vidare, glatt leende, tillbaka till medeltiden.

Vi kan börja med ett exempel från kulturtidskriften Expressen.

Häromdagen meddelade man att Sven-Bertil Taube var vinberoende.

Vinberoende?

Vad är det för något? Tänk vad härligt att se tillbaka på mina egna eländiga erfarenheter av mina föräldrars drickande och kalla detta…vinberoende.

Vad tror ni de skriver om Kikki Danielsson dagligen skulle dra i sig några tetror rött? Vilket ord skulle användas? Vinberoende?

Aftonbladet då?

Vem kan glömma hur bladet, för många år sedan, publicerade nyheten om att Leila K kissat i hovmästarbåset på grammisgalans efterfest (publicerat direkt dagen därpå) samtidigt som tidningen teg om Gudrun Schymans offentliga fyllekissande/fylleproblem (som de visste allt om)? I åratal.

Vilken klassfest!

De mentala klimatförändringarna

Dags att ta fram spegeln. Vi på Sveriges Television får också se upp.

Vår förra regering här i huset – den..eh..halvdynamiska chefsduon Leif-Juttan – fick panik häromåret och tyckte att hela SVT borde ålderssaneras. Att vi bara skulle göra program för unga. Av unga. Min gud, de bildade tom ett ungdomsråd.

Hur pang-pang var det beslutet egentligen?

Ålderdom i all är, är inte ett av de största problemen public service har just relaterade till klass? Att vi – i drömmen om att vara en sorts medias/Sveriges Rickard Rättrådig – bara gör TV och radio för välskapta akademiker med humanitär blick i behåll? Att alla andra skitkorkade lågutbildade landsortsbor i Sverige därmed känner sig hänvisade till de andra lösaktiga, ytliga TV-kanalerna?

Nä, i bästa fall förstår vi numera att public service faktiskt behöver lite Ballar av stål. Vill man överleva de mentala klimatförändringarna så måste man titta lite i smutsen också. Annars är vi också med och bygger mur.

Vad gör då den svenska popmusiken åt det nya klassamhället?

(PSL handlar ju trots allt om pop. Kan inte Per Sinding-Larsen hålla käften om allt annat. Leka ledarskribent! Larma och göra sig till! Hålla sig till ämnet!)

Den svenska popmusiken drar förstås sitt strå till stacken.

Den har aldrig varit så tyst som nu.

Den svenska popmusiken går bara omkring som alla andra och undrar vilken skjorta som är snyggast?

Jag skall intervjua Moneybrothers strumpor i nästa nummer av King. Han har köpt ett par som släppts i begränsad upplaga. Wow!

Den sanna dödsynden i det nya Klass-Sverige 2007 är att vara ful och ointresserad av mode. Var gärna fattig. Ta internetlån. Dela kanyl. Gå med i hyresgästföreningen. Men, glöm a l d r i g att Hope var nästan först med plommstopshatten i höst.

OBS! Stopp! Nu menar jag inte att musik måste vara utalat politisk, att den skall ha ett budskap, men viljan att överhuvudtaget säga något – den är så sällsynt i sden svenska popmusiken 2007.

Däremot är ovanligt många ovanligt snygga.

Eller, vänta…

Det finns två som orkar.

Den ene heter Roy Andersson. Han gör skitjobbiga, smålustiga oljemålningar-som-ändå-är-på-film-med-gråmålat-folk-i-huvudrollen..

De andra heter Kent. De gör stadiumrock.

Samma år, samma vecka – sent i detta september – släpps en film och en sång som båda verkar handla om ungefär samma sak. Om vad som händer här och nu bland oss. Om den stora pissiga, stinkande tomheten.

Skillnaderna är inte så stora.

Roy har lite mer underfundig humor.

Kent är argare:

I Hagnesta Hill blinkar TV-ljusen
Jag gör vad jag kan, drömmer mig bort
I Hagnesta Hill bland dom identiska husen
Rycker vi till, reklamen avbryts för sport

Dom jävlarna tog oss en efter en
Dom ljög och bedrog oss med sanningen
Dom jävlarna tog min älskling där
Från krönet av kullen kan jag se min förlorade värld

Ur Ingenting med Kent (SonyBMG/Berg)

Tack för den.

Nu pratar vi om något annat.