Det är fredag natt på Roskildefestivalen och San Fransiscos Stoneshyllande The Brian Jonestown Massacre står på gula Odeonscenen.
Anton Newcombe vänder sig mer och mer med ryggen mot publiken. Trilskas. Tjurar. Och flyttar längre och längre ut mot vänsta scenkanten.
Mellan varje låt blir det paus. Lååång paus. Ett ciggpaket ska vandra bandet runt. Tändaren också. Anton, Matt, Dean och de andra måste prata lite (och vila såklart). Och Anton måste sedvanligt bråka med publiken: killar, jag ska ligga med alla era tjejer osv. Ett gäng längst fram hojtar tillbaka. Och så är det igång. Och så fortsätter det. Det kan ju tänkas bli tröttsamt. Konceptet känns ju på förhand sömnigt. Och emellanåt är det så klychigt så man dör. Men vi kan inte annat än att tycka om det. Och dom. The Brian Jonestown Massacre gör det SÅ bra. Det svänger rakt igenom och Antons känsla för nyanser får skotittandet att på sina håll bli helt magiskt. Fredagnattens definitiva höjdpunkt.
> Kommentera!
> Visa kommentarer (0)