PSL

Familjen

Samlade anteckningar från igår:

I love you, but I’ve chosen Hultsfred.

Det är lördag och himlen ser ut som omslaget till den gråa Cure-plattan (han med läppstiftet som låter som Shout Out Louds)

En ordningsfråga:

För vilken dag i ordningen SJ låter 8.20-tåget från Stockholm söderut gå sönder (se torsdag) vet jag inte, men idag händer det igen. Leif Pagrotsky (S) och Annika Norlin (Säkert) får evakueras med buss. Nu är de också här.

Det snurrar i min skalle.

Jag såg Familjen i natt. Snart ser jag dem igen. Nu på PSL-scenen.

För er som inte vet det: Familjen (Johan T Karlsson, numera förstärkt med Andreas Tilliander) är den skånska popens framtid.

Skånepopen kommer från Hässleholm numera. Inte från Klippan. Som när jag var ung.

Familjen är den logiska fortsättningen på Torsson och Stry. De gör fin personlig elektropopmusik på sydländska. Den får mig att känna mig extra stolt över mitt ursprung.

På scen blir det soul. Johan tar i. Han sjunger med känsla.

Naturligtvis är inte Familjen på något vis en regional angelägenhet. I Umeå gick publiken bananer, skånesjungandes, när de var på plats häromveckan.

Vår scen ja, den har förresten har snickrats ihop av en bygdeprofil – Håkan Waxegård.

Waxegård, tennisesset från Idrottsvägen här i Hultsfred, höll i hammaren när PSL skrek: bring us the fucking stage. Håkan är en av dem som var med att spika ihop denna festival från allra första början.

Då, på den tiden, var Hultsfred rock, brännvin och smålandsrulle.

Nu är samma festival tekoindustri, telecom och community.

Just telefonbolaget som sponsrar i år hyser jag stor aktning för.

Att vara synlig med varumärket på en plats där täckningen är så dålig att man periodvis varken kan skriva textmeddelanden eller telefonera är väldigt…modigt.

Grattis Telenor! Det går just nu 19 000 barn bland björkarna och spottar på ert namn.

Men, skit i det.

Vilken dag det blev på PSL:

Those Dancing Days

Först Fibes, Oh Fibes!. Sedan Those Dancing Days, The Doits, DJ Svenska Musikklubben, Familjen och som vår Grand Finale, en exlusiv trelåtars med Lykke Li (då stod skivbolagen på kö utanför PSL – vem får sajna henne?)

TACK alla ni för att ni gjorde en festival på en festival till en festival!

Fibes, Oh Fibes!

Håll utkik på PSL.

Vi visar lite då och då. Det tält som stod i tre dagar på en hörntomt vid Hulingens strand skall vara för evigt. Om än bara just här på svt.se

Leif Pagrotsky (S) småsurar. Han gästar datorn:

Otur var det däremot att jag kom för sent till Lykke Li’s unika specialgig i PSL-tältet, utan att jag kunde skylla på SJ. Nu ser jag fram emot en mer disciplinerad kväll med min stränga pressekreterare som håller bättre ordning.

För att inte äventyra vårt sändningstillstånd ytterligare borde jag naturligtvis nu skeppa datorn till någon från sittande makt. Men det får vi ta i nästa vecka. De borgerliga partiernas representanter besöker ju aldrig Hultsfred, enligt festivalens storstrateg Putte Svensson. Pagrotsky och Mona Sahlin (som också är på plats med maken Bosse) har ingen opposition i den här folkparken.

Ikväll har vi sett Turbonegro, The Ark och Pet Shop Boys på festivalens stora scen. Tillsammans ger de oss en intressant expose över den moderna manligheten. Vilket lysande programtänk! Grattis Hultsfred! Mer sånt!

Det blir nästan lite löjligt övertydligt illustrerat när jag för första gången ser två pojkar grovhångla loss på festivalen. De står bakom korvkiosken. Pet Shop Boys spelar Domino Dancing och de verkar aldrig kunna sluta kyssas.

Tänk er samma scenario för fem, tio år sedan.

Hultsfred säger godnatt med ett regn.