Just när både jag och en massa musiker (inklusive hans egen son) plötsligen snöar in på Leonard Cohen igen så släpper farbrorn en ny skiva, ”Old Ideas”. Till och med titeln är en gammal idé – han ville egentligen döpa sin förra, åtta år gamla skiva till det, men var rädd att folk skulle tro att det bara var ännu ett best of-album. Så han sparade titeln tills nu istället. (Läs mer…)
Och vissa låtar är verkligen väldigt bra. Gamla, akustiska, vackra, melankoliska, orubbliga, nostalgiska Leonard som sjunger så att löven tystnar och kvinnor blir lite svaga. Andra… not so much. Men nåt som är bra rakt igenom är att Sara Martinsson trippade ner i SVTs enorma, vindlande arkiv strax innan stängning idag och kom tillbaka, lika blondrufsigt stylish som innan, med det här fantastiska klippet. Här pratar Leonard med sexperten Malena Ivarsson i progammet ”Fräcka Fredag”. Det är min present till dig den här fredan. Det har du förtjänat. PS. Den här syntfasen alltså, tänk att den är över nu. Bara det liksom.
Gud vad undermåligt arbetsnamnet på min resumé av veckans minnesvärda händelser minus de som PSL redan haft med i sin resumé är.
Hursomhelst idag blir det en topp 3 och den lyder: (Läs mer…)
1. RIP Eiko Ishioka, en av Japans främsta formgivare/kostymörer/designers som bland mycket mycket annat ligger bakom Miles Davis”Tutu”-omslag, Grace Jones mozartzebradräkt och Björks Cocoonvideo. En riktig genidam. 73 år blev hon. (Och här är NY Times dödsruna).
ps. Hon gjorde även denna. Alla reklamfilmer borde gå ut på att Faye Dunaway skalar och äter ett ägg. Då hade reklambranschen haft ett mycket bättre rykte.
2. Jag som ägnar oproportionerligt mycket tid åt att försöka förutspå olika saker har nu fått vatten på min ”undrar hur länge det dröjer innan Azealia Banks färgar håret på nåt festligt sätt”-kvarn. Igår uppträdde hon hemma hos Karl Lagerfeld med mylittlepony-randigt hår. (Alla fick en ipad till efterrätt – marängsviss är så 2011/1984/1962? Jaha, slutet av 1800-talet tydligen).
3. Lianne Le Havas ”Forget” (som jag postat i Shlohmoremixform tidigare) har fått en fin pastellfärgad collagevideo. Vilken fantastisk röst hon har. Rökig och varm som whisky om det hade varit gott. Och sen är hon ju för jäkla fin. Jag hoppas/tror/gissar att hon kommer vara exakt överallt inom mycket kort.
Efter en tuff månad i julklappsinköpens efterdyningar kom onsdagen som en skänk från ovan, när årets hittills mest efterlängtade lön landade på våra konton. Så den naturliga frågan blir förstås: Vad gör Du i helgen? Firar? Betalar av kreditskulden? Skänker en slant till Whitney Houston (som ju ska ha gjort av med sina)? (Läs mer…)
Här är redaktionens svar men vi hoppas även att ni lägger till era i kommentarsfältet!
Lisa Milberg: Eftersom jag är min egen (ganska dåliga) chef så fick jag ingen lönecheck den 25:e. Däremot har jag tydligen bestämt att jag ska jobba dubbla pass idag för ikväll spelar jag skivor – med han som kallas Lång-Kalle – på Miss Voon i Stockholm. Resten av helgen ska jag ta ut min lön i semlor och lyssna vidare på Terry Melchers första soloskiva. Det är ett smutsigt jobb men någon måste göra det.
Elin Unnes: Jag hade hoppats på en dagsutflykt till Antwerpen för att gå på Ann Demeulemeesters sample sale, men nu verkar det istället som om jag blir kvar i Paris för att med största säkerhet svimma även på mitt andra bikramyoga-pass någonsin. Nästan lika säkert är att jag kommer att fortsätta lyssna en hel del på In Solitudes ”To Her Darkness” samt sura över att jag missar dem i Stockholm den 25 januari.
Petter Thermaenius: Har skaffat en sådan där mobil som alla har. Så jag antar att den kommer ta upp större delen av helgen. Annars ska jag i sann D-taktsanda skrika lungorna ur halsen.
Sara Martinsson: Riktigt kul kan man ha på 1900 i Stockholm i kväll! Där spelar mina dj-kompanjoner från Supermixden bästa musiken, och om det mot förmodan inte skulle falla dig på läppen står jättebra bloggen Människobyn för underhållningen i andra änden av nöjespalatset på Regeringsgatan (mer känt som Kåken). Har du inte möjlighet att befinna dig i huvudstaden kan du alltid roa dig med den här geniala kulturyttringen: Adam Warrocks ”Parks + Rec EP”. John Legend har aldrig gjort så här mycket nytta: ”Vote Knope!”
Och i Sverige har indiescenen också visat framfötterna. Medan samtliga nyhetsmedia irrat runt planlöst efter namnet på nye S-ledaren kom avslöjandet från en av senaste års finaste representanter för svensk kvalitetspop. Olov Antonsson på Västerbottens Folkblad blev först med nyheten att Stefan Löfvén skulle ta över som ordförande för Socialdemokraterna. Olov är givetvis för PSL-läsaren mest känd som killen bakom Cocoanut Grove.
Mer popnytt i veckan: Disney ”lånade inspiration” till en ny t-tröja från ett av pophistoriens mest stilrena band. Att serieföretaget ville åka snålskjuts på Joy Divisions goda smak är knappast överraskande. Mer anmärkningsvärd är i så fall det multinationella företagets snabba reaktion. Bara några dagar efter att ”lånet” uppmärksammades lades tröjplanerna på is, kunde Kulturnyheterna rapportera.
Och säga vad man vill om i nästa vecka albumdebuterande Lana Del Rey och den utdragna pr-kampanjen kring henne. Dess effektivitet går inte att anmärka på, och i veckan visade det sig att den fått konsekvenser även för andra. Instrumentalrockbandet Del Rey har nämligen plötsligt (och får man väl ändå säga oväntat?) placerat sig på Tyskstoppen. Detta tack vare deras namnmässiga likhet med popfenomenet!
I genren festivalnyheter har veckan, precis som den förra, radat upp glada nyheter för den som redan nu börjat ladda för sommaren. Exempelvis har Way Out West låtit meddela att de lägger till en extra dag till festivalprogrammet. I år kommer festivalen att inledas redan på torsdagen 9 augusti och pågå till lördagen 11 augusti.
Ett av banden som i dagarna tillkommit i det redan späckade schemat är brittiska Florence & The Machine. Kanske kommer deras framträdande på festivalen att se ut ungefär så här, som i denna helt sprillans livevideo:
Avslutningsvis var detta veckan då Etta James gick bort, med konsekvensen att hennes försäljningssiffror sköt i höjden: de ökade med 378 %.
Även svensk pop blev en pärla fattigare denna vecka: Per Odeltorp, mer känd som Stig Vig, Dag Vags bastrakterande sångare har lämnat oss. Skänk honom och hans familj och bandkamrater en tanke, genom att skänka ett öga till den här comebackvideon från 1989.
Förstavideon till den förstaskiva jag ser mest fram emot i vår ser du nu för första gången på PSL. Noonie Bao är något alldeles extra. Varför vill jag försöka berätta bara lite mer om här: (Läs mer…)
Historieskrivningen om hur en sådan som jag kommer i kontakt med en sådan som Noonie brukar börja så här: ”Första gången jag hörde talas om” Noonie Bao var när en kompis var labelmanager på Sveriges nya fackförbund och berättade om hur de just då gjorde en video åt en ny artist. Filmen skulle ha flamencotema, med kostym och dansare och medan han pratade tog min fantasi med mig till någon helt annan stans. Ett bra artisteri börjar liksom alltid där, i berättelsen. Artister som är större än vardagen kan ta dig med sig vart de vill, bara genom att någon pratar om dem. Jag älskade alltså artisten Noonie Bao redan vid ”flamenco”.
Något eller några år senare gjorde jag ett radioprogram där Noonie var med. Då hade hon just släppt en EP med tolkningar av proffslåtskrivaren James Fauntleroys låtar. Han har skrivit till bland Chris Brown, Ciara och Rihanna, och att Noonie själv sedan skulle gå den vägen och skriva till andra känns så här med facit i hand alldeles logiskt. I hennes sätt att förhålla sig till Fauntleroys originalkompositioner, där hon mycket allvarligt tolkade dem som vore de hennes egna, kunde man redan då och även där höra en artist med förståelse för just berättelsen. Precis som min kompis skvaller om en ny singer/songwriter med extremhöga videoambitioner avslöjade något mer, gör Fauntleroy-EP:n det samma.
För en artist med talang för att berätta sin egen historia blir ju nämligen låten bara ett bara ett verktyg av många. Den som är trygg i det kan också röra sig mellan de olika rollerna, och den som behärskar ett sådant förhållningssätt behöver heller aldrig vara sentimental kring de egna kreativa resultaten. Noonie Bao kan lika väl som att vara larger than allt artisten som själv kliver upp på scenen, vara låtskrivaren bakom Tove Styrke (en frågar du mig betydligt mindre jag-stark artist). Hon kan vara både den mystiska gestalten som vill dränka hela sin första video i flamenco, som hon kan vara den lugna tjej i flanellskjorta som jag mötte för det där radioprogrammet. Formen är inget, samtidigt som den är allt.
I verkligheten, rent fysiskt om man ska vara så frank, är Noonie lite mindre. Men hennes musik, när den är helt hennes egen, är stor. Den rymmer så många lager av inspiration och lekfullhet och gränslöshet att jag bara kan påminna mig en enda annan artist som jag intervjuat vid ett köksbord på Söder och som kunnat mäta sig. Det var Lykke Li. Och henne gick det ju får man väl säga ganska okej för.
Nu släpper Noonie snart album på Hybris. Om hon är ny för dig kan du börja din bekantskap med vårens mest intagande debutant via videon här ovan. Jag är jätteglad att vi får visa den först här hos oss på PSL!
Måhända är det för att fira helgens P3 Guld-vinst som Deportees nu passar på att släppa en ny singel från ”Islands & Shores”. ”A Heart Like Yours” har vi lyssnat på hela hösten, videon har vi kollat på sen i förra veckan – och nu finns det anledning att spetsa öronen igen. Oskar Linnros har nämligen remixat!
Medan Deportees varit superaktiva under 2011 har det varit desto mer tyst om Oskar Linnros. Men samtidigt som vi har kört Deportees-albumet på repeat har vänskapsbanden mellan bandet från norr och ensamseglaren från Stockholm gett kreativa resultat. Ett första exempel är den här remixen, och kanske kan vi hoppas på mer i framtiden? Envisa rykten tyder på det… Tills dess, tryck på den gröna pilen du ser här ovanför och berätta vad du tycker om det nya samarbetet?
PSL-favoriterna The War On Drugs har just släppt en mycket kryptisk cowboyvideo till sin låt ”Brothers” från ”Slave Ambient”, en av förra årets 25 bästa skivor. Duelltemat känns ju igen men omständigheterna här är minst sagt luddiga. Vem är hjälten? Varför? (Läs mer…)
Musiker brukar ju säga att allt går att laga med lite gaffatejp men här verkar tejpen nästan vara boven i dramat, eller? Och hur slutar det egentligen?
Vi är inte helt säkra på att vi förstår men vi tackar förstås inte nej till en cowboyvideo!
Top Sound är något så sällsynt som den där typen av popband som är en väl bevarad hemlighet. Egentligen skulle vi helst vilja behålla dem så: deras ursofistikerade pop får hela redaktionen att hoppa jämfota. Vi stämde träff med trion på en bistro i Stockholm häromsistens. Till slut bestämde vi oss (motvilligt!) för att dela resultatet av det mötet med dig.
Du vet hur det kan vara. Ibland när man hittat någonting som man absolut bara vill hålla för sig själv, som om omvärldens åsikter och ögon skulle kunna på något märkligt vis om inte förstöra så åtminstone förändra ens egen upplevelse. Vem som helst fattar ju att det inte går till så. Top Sound, i rakt nedstigande led från Stereolabs 1990-tal, men fast förankrade i 2012, är lika bra oavsett hur många som får reda på att de finns. Till och med blir ännu bättre när vi får dela deras älskvärdhet med dig!
Johan, Katarina och Tobias i bandet släppte sitt debutalbum sent i fjol. Det heter som de själva, ”Top Sound”, och har du inte redan haft skivans galjonslåt ”A Matter of Precision” på hjärnan sedan innan jul så får du det garanterat nu. Det är nämligen den som de tre valde att framföra när PSL:s Petter Thermaenius riggade upp kameran och tryckte på rec.
Minns ni Perfume Genius-videon till låten ”Hood”som Lisa postade i sin veckoresumé i fredags? Där Mike Hadreas, som han egentligen heter, syns omfamna New York-eskorten/gay-porrstärnan Arpad Miklos? (Läs mer…)
En 16-sekunderssnutt av den videon var tänkt att även användas som reklamfilm för skivan men då satte youtube ner foten. Någonstans måste man dra gränsen och tydligen är det vid omfamning… Innehållet ansågs nämligen vara ”ej familjeanpassat” vilket har lett till högljudda protester på internet från folk som ifrågasätter hur en kram kan räknas som vad youtube i sin motivering beskriver som ”ett vuxet innehåll” som ”upphöjer mogna sexuella teman”. (Läs mer om det här). Var hade gränsen dragits om det gällde ett heterosexuellt par är väl den centrala frågan.
Inte på samma ställe gissar vi och påminns om Lana Del Reys teaser till ”Born To Die”, som ligger godkänd på youtube…
Försvinnande lika, inte sant?
Senast i ordningen att protestera är R.E.M.s Michael Stipe som på sin blogg skrev: ”I’ve been listening to the new Perfume Genius record all last week in Mexico, it is a beautiful and amazing record and a stunning 2nd album and achievement. But in trying to advertise the record and first video, this short clip has been banned by YouTube. For YouTube to deem this advertisement as “non family safe” is dumbheaded discrimination; I find their actions in doing so disgraceful and cowardly. YouTube, shame on you. You were born of the 21st Century, now act like it.”
De goda nyheterna är väl att som reklamfilm betraktad har den nog redan gjort ett bättre jobb än den någonsin hade gjort om youtube helt enkelt hade godkänt den.
Philadelphias skramligaste stämsångsgäng, Dr Dog, bjuder på ett nytt smakprov från sin kommande skiva, ”Be The Void”. Och visst låter ”Lonesome” ovanligt mycket som ”gamla” Dr Dog – något från 2005 års ”Easy Beat” nästan? (Läs mer…)
Är det tillbaka till rötterna som gäller på album nummer sju kanske?
