Janne ”Loffe” Carlsson – 80 år

Janne "Loffe" Carlsson, 1980. Foto: Bo-Aje Mellin
Janne ”Loffe” Carlsson, 1980. Foto: Bo-Aje Mellin

Janne ”Loffe” Carlsson fyller jämnt i veckan, därför passar Öppet arkiv på att prata med skådespelaren och musikern om hur det är att åldras, kändisskapet, karriären och varför han tycker dagens Melodifestival istället borde heta Cirkusfestivalen.

Hur känns det att fylla 80 år?

– Inget vidare faktiskt, det är rätt sorgligt att bli gammal. Men att fylla 80 år är faktiskt ett mål som jag haft, att så gammal ska jag försöka bli. Nu får jag sätta upp ett nytt mål så att jag får fylla 90 också. Jag har en femårsplan hela tiden för vad jag ska göra de kommande åren. Nu när jag fyller 80 år börjar jag på en ny plan.

Hur ser din nya femårsplan ut?

– Jag ska spela musik, teater, måla och försöka hinna med att spela en del golf också. Man måste hålla igång annars blir man gammal på riktigt.

Du var programledare för Melodifestivalen 1981. Mycket har hänt med programmet sedan dess, hur ser du på Melodifestivalen i dagsläget?

– Du menar Sveriges största karaoketävling, haha. Jag är inte intresserad av programmet nu för tiden, det är inget som tilltalar mig. Nu ser jag det som ett barnprogram.
– Jag tycker det var bättre på tiden då jag var programledare eftersom det var en riktig orkester på plats. Dessutom tycker jag att det var kul att alla sjöng på svenska då, ett språk som alla förstår.

– Då var det en melodifestival, nu är det en cirkusfestival.

 

Någonstans i Sverige (1973)

NAC5GONSTANS-I-SVERIGE-1920
Janne Carlsson som karaktären ”111:an Loffe”. Foto: Bo-Aje Mellin

Hur fick du rollen i Någonstans i Sverige?

– Jag träffade Bengt Lagerkvist av en tillfällighet på Operakällan i Stockholm. Det fanns en plats ledig och den visade sig vara bredvid honom. Vi började prata med varandra och blev världens kompisar, han var en härlig man.
– Två veckor senare ringde han mig och berättade att det fanns en roll som han trodde skulle passa mig. Det var rollen som ”Loffe”.

Efter att programmet sändes kom Janne Carlsson att bli ”Loffe” med hela det svenska folket.

Även om du var känd innan blev du riktigt folklig först när du spelade rollen som ”Loffe”.

– Ja, det var ett alldeles kolossalt genomslag. Jag var inte förberedd på det och hade heller ingen plan för att utnyttja kändisskapet. Senare när jag gjorde alla nöjesprogram på 80-talet blev det ännu värre. Då kunde jag knappt gå ut på gatan. En gång tog jag med mina barn till ett badhus och de blev undanknuffade av alla människor som ville komma fram till mig.

Händer det ofta att folk kommer fram till dig idag också?

– Jadå, jag har varit i Fuengirola i Spanien i fyra månader och till och med där nere kom det fram folk nästan varje dag till mig. Nu för tiden är det bara roligt och jag har aldrig tyckt illa om kändisskapet. Folk är vänliga och har en så positiv bild av mig efter allt som jag har gjort.

– En annan positiv sida är att jag ser till att sköta mig bättre på grund av kändisskapet. Jag vill inte gå ut berusad och ställa till med något så att folk får en sämre bild av en.

– Den enda begränsning det gett mig är att jag inte kan åka exempelvis en Finlandsfärja. För på sådana ställen är folk så berusade att de aldrig låter mig vara ifred.

 

Vem älskar Yngve Frej? (1973)

Janne "Loffe" Carlsson som fotografen Nisse Pettersson i "Vem älskar Yngve Frej". Foto: Bertil S-son Åberg
Janne ”Loffe” Carlsson som fotografen Nisse Pettersson i ”Vem älskar Yngve Frej”. Foto: Bertil S-son Åberg

I ”Vem älskar Yngve Frej” spelade du mot Allan Edwall, hur var den upplevelsen?

– Det gick utmärkt. Vi kände varandra sedan tidigare, då vi spelat mot varandra på Dramaten. Han var en kul typ och var en av de skådespelarna som jag beundrade.

 

 På palmblad och rosor (1976)

Carlsson tillsammans med Gunnel Fred i På palmblad och rosor. Foto: Lars Wiklund
Carlsson tillsammans med Gunnel Fred i På palmblad och rosor. Foto: Lars Wiklund

– Efter att ”På palmblad och rosor”sändes var det första och enda gången som jag fått hatbrev skickat till mig. Folk var upprörda eftersom jag kallade den gamla kvinnan ”kärringjävel”. Dessutom tar min karaktär livet av henne på slutet, men egentligen är han den enda personen som verkligen bryr som henne.

Genombrottet (1981)

"Loffe" som karaktären Gytorp i Genombrottet. Foto: SVT
”Loffe” som karaktären Gytorp i Genombrottet. Foto: SVT

Om du får välja ett program med dig som Öppet arkiv ska återpublicera, vilket skulle det vara?

– Genombrottet, som skrevs av Jan Guillou. I filmen spelar jag karaktären Gyttorp, en taxichaufför som avskydde utlänningar och misstrodde politiker. Jag tycker att det är en film som folk verkligen borde se igen.

Ni kan se Genombrottet i Öppet arkiv här.

Musikern

Janne "Loffe" Carlsson bakom trummorna 1975. Foto: Bo-Aje Mellin
Janne ”Loffe” Carlsson bakom trummorna 1975. Foto: Bo-Aje Mellin

Som musiker har du spelat med flera stora artister bland annat rocklegenden Jimi Hendrix, hur var den upplevelsen?

– Jimi Hendrix var ett fan till min grupp ”Hansson & Karlsson”, så vi började spela tillsammans efter att han frågat efter oss, berättar ”Loffe” och härmar Jimi Hendrix amerikanska uttal av Hansson & Karlsson.
– Hendrix och hans band var höga större delen av tiden. Detta var innan han blev poppis och slog igenom med låten ”Hey Joe”.

Tiden som programledare

 

Janne Carlsson gjorde flera nöjesprogram för SVT på 80-talet som Janne Carlsson show, Loffe på Cirkus och Kulan.

Hur upplevde du att det var att göra dina underhållningsprogram?

– Det var riktigt kul att göra allihopa och alla stora namn kom till oss. Många av de stora artisterna hade ett tejp med sin musik med sig. Men sen när de var på plats och fick höra vår orkester spela kom de flesta och bad att få sitt tejp tillbaka. De ville ha livemusik med orkestern istället, vilket jag som musiker verkligen förstår.

”Livet är som en chokladask… och jag har fått smaka på alla i lådan.”

Du har haft framgångsrika karriärer både som skådespelare, programledare, musiker, bildkonstnär och reklammakare. Hur har du hunnit med allting?

– Jag har bara jobbat på och tagit en sak i taget. Dessutom har jag hunnit med barnen också och att resa runt i världen. Jag har haft tur som har kunnat hålla med så många olika saker.

Har inte talang haft något att göra med det också?

– Jo den har hjälp turen på traven, haha.
– Livet är som en chokladask med olika bitar och jag har fått smaka på alla i lådan.

Finns det någonting i din karriär som du är extra stolt över när du blickar bakåt?

– Jag vet inte, det är mer saker som hänt privat som jag börjar tänka på.

Som dina barn?

– Ja de är bra. Ingen av dem röker och det gör inte barnbarnen heller, säger Janne Carlsson och skrattar.

I sommar kommer Janne ”Loffe” Carlsson spela i farsen ”Rent mjöl i påsen” i Borgholm.
Han fyller 80 år den 12 mars 2017.

Se alla våra program med Janne ”Loffe” Carlsson här.

 

Vi minns Allan Edwall

Allan Edwall 1924 – 1997
Allan Edwall 1924 – 1997

Idag (den 7 februari) är det 20 år sedan skådespelaren, regissören, musikern och författaren Allan Edwall gick bort, 72 år gammal.

Han föddes 1924 i Hissmofors i Jämtland. Efter att bland annat spenderat några år till sjöss i sin ungdom inledde Edwall sin skådespelarbana 1949 när började studera på Dramatens scenskola. I hans klass gick exempelvis blivande skådespelarstjärnor som Margaretha Krook, Jan Malmsjö och Max von Sydow.

Nedan följer ett urval av de program som Allan Edwall medverkar i på Öppet arkiv. Du hittar alla program här.

Hemsöborna (1966)
Sitt stora genombrott hos det svenska folket fick Allan Edwall när han spelade Carlsson i August Strindbergs Hemsöborna. I tv-serien åker Carlsson ut till Hemsö i Stockholms skärgård för att hjälpa Madame Flod (Sif Ruud) att få ordning på gården.

Allan Edwall som Carlsson i Hemsöborna. Foto: Ulf Stråhle
Allan Edwall som Carlsson i Hemsöborna. Foto: Ulf Stråhle

Röda rummet (1970)
Dramaserie baserad på en roman av August Strindberg. Allan Edwall spelar rollen som filosofen Olle Montanus. Karaktären dyker upp för första gången i avsnitt 2 av seriens 9 avsnitt.

Allan Edwall, längst till höger i bild, i dramaserien Röda rummet. Foto: Bertil S-son Åberg
Allan Edwall, längst till höger i bild, i dramaserien Röda rummet. Foto: Bertil S-son Åberg

Spöksonaten (1972)
Ett kammarspel av August Strindberg. Utanför ett vackert hus sitter gubben Hummel (Allan Edwall) i rullstol och smider planer mot husets förnäma invånare. En ung student passerar och dras in i gubbens hämnd.

Allan Edwall i Spöksonaten 1972. Foto: Lars Wiklund / SVT
Allan Edwall i Spöksonaten 1972. Foto: Lars Wiklund / SVT

Vem älskar Yngve Frej? (1973)
Drama om skomakaren Gustafsson (Allan Edwall) som i protest mot att postturerna ändras sätter upp en skylt med texten ”Fornminne” i byn Östentorp. Detta får oanade konsekvenser: folk från storstan börjar komma till byn, hälsar på fornminnet och köper bondeprylar att ha på väggen i stan.

Allan Edwall (stående i mitten) i rollen som skomakaren Gustafsson i Vem älskar Yngve Frej? Foto: Bertil S-son Åberg
Allan Edwall (stående i mitten) i rollen som skomakaren Gustafsson i Vem älskar Yngve Frej? Foto: Bertil S-son Åberg

Engeln (1974)
Allan Edwall skrev både manus till och spelade huvudrollen som Bertil ”Engeln” Engelbrekt i kriminalserien Engeln som sändes i två säsonger.

Inga TIlbald och Allan Edwall i Engeln. Foto: Bo-Aje Mellin
Inga Tidblad och Allan Edwall i Engeln. Foto: Bo-Aje Mellin

Hustruskolan (1983)
Alf Sjöbergs sista uppsättning för Dramaten i Stockholm överförd till tv av Ingmar Bergman. Den handlar om den gamle ungkarlen Arnolphe (Allan Edwall) som har bestämt sig för att gifta sig med den unga Agnes, men får en rival i hennes jämnårige Horace.

Björn Gustagson, Ulla Sjöblom, Allan Edwall och Lena Nyman i Hustruskolan. Foto: Lillemor Mårtensson
Björn Gustagson, Ulla Sjöblom, Allan Edwall och Lena Nyman i Hustruskolan. Foto: Lillemor Mårtensson

Allan och Astrid

1971 steg Allan Edwall för första gången in i Astrid Lindgrens värld då han spelade den minnesvärda rollen som Emils pappa Anton (se bakom kulisserna inslag från inspelningen här). Rollen som Anton gav honom en Guldbagge för bästa skådespelare i Emil och griseknorren.

Senare fortsatte Edwall att medverka i en rad Astrid Lindgren-filmatiseringar där han spelade följande roller:

Låtsasfarfar Mattias i Bröderna Lejonhjärta (1977),
Grannen farbror Nilsson i Madicken (1979)
Luffaren Paradis-Oskar i Rasmus på luffen (1981)
Skalle-Per i Ronja Rövardotter (1984)

Allan Edwall som grannen farbror Nilsson i Madicken. Foto: SVT
Allan Edwall som grannen farbror Nilsson i Madicken. Foto: SVT

Artisten och musikern

Allan Edwall släppte ett flertal album med egenkomponerad text och musik. Låttexterna visar bland annat prov på hans starka samhällsengagemang.

Allan Edwall sjunger ut i Påtår (1983)
Allan Edwall sjunger egna visor ackompanjerad av en orkester.

Stackarsramsor (1985)
Allan Edwall sjunger sina egenskrivna ramsor. Illustrationerna till ramsorna är skapade av Cecilia Torudd.

Allan Edwall Foto: Bo-Aje Mellin
Allan Edwall Foto: Bo-Aje Mellin

Upptäck flera program i Öppet arkiv med Allan Edwall här.

Frimans kamp fortsätter i Öppet arkiv

Bild från SVT Bild.
Starka kvinnor i Fröken Frimans krig. På juldagen 2016 har tredje säsongen premiär i SVT. Foto: SVT

Inför premiären av tredje säsongen av ”Fröken Frimans krig” lyfter Öppet arkiv några av de verkliga historierna som inspirerade boken ”Svenska Hem – en passionerad affär” (2005) av Monika Björk och Eva Kaijser som ligger bakom tv-serien.

Karaktären Dagmar Friman bygger på pionjären Anna Whitlock som utöver att starta ett konsumentkooperativ även drog igång en samskola och var ordförande i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt – bland mycket annat. Whitlock var en aktiv föreningsmänniska och lyckades genom sina många olika engagemang integrera frågan om kvinnors rösträtt med skolpolitik och socialpolitik. Utbildning och folkbildning var viktiga ledstjärnor för Whitlock och tanken med konsumentkooperativet Kvinnornas Andelsförening ”Svenska Hem” var därmed inte bara att sälja ren mat utan även att erbjuda konsumentupplysning och undervisning till sina medlemmar. Tyvärr finns inte Anna Whitlock själv med i SVT:s arkiv men vi har hittat godbitar med några av hennes samtida allierade.

Rörelsen Svenska hem växte snabbt och blev för sin tid Sveriges största kooperativa förening med fem butiker. Bland de över 3000 kvinnliga medlemmarna fann man bland andra Elin Wägner som man kan lära sig mer om i programmet Dialogen fortsätter.

En annan medlem som brann för människors ökade livskvalitet genom förbättrad bostadsstandard och matkvalitet var Kerstin Hesselgren, Sveriges första inspektris och den första kvinnan i riksdagens första kammare. Henne ser man spankulera ut från första sammanträdet med riksdagen 1922, året då inte mindre än fem kvinnor blivit invalda i riksdagen. I SF 342 Riksdagens första sammanträde 1922 promenerar hon ut tillsammans med Elisabeth Tamm som just blivit invald i andra kammaren och i sin tur var ägare till Fogelstad som var en av de gårdar som levererade varor till Svenska hems butiker. I Russin – Fogelstadsgruppen får vi en kort inblick i Fogelstadgruppens historia.

Bröd och rosor! För lite miljöbilder från tiden har vi även lagt ut ett klipp från en rösträttsdemonstration 1917: SF 122 Bröd- och rösträttsdemonstration i Södertälje.

SVT-FROKENFRIMANSKRIG-2016_Peter_Cederling
Foto: Peter Cederling (SVT)
froken_friman_puff

 

Tom Alandh – Sveriges meste dokumentärfilmare

Tom Alandh Foto: Marika Arsenius / SVT
Tom Alandh Foto: Marika Arsenius / SVT

Tom Alandhs arbetsrum gör ingenting för att dölja att vi befinner oss hos Sveriges meste dokumentärfilmare. Väggarna i det lilla rummet är fyllda med pärmar, VHS-kasetter, DVD-filmer och bilder som vittnar om alla hans verk.

Du har under 25 år producerat dokumentärfilmer för SVT, upplever du att arbetsklimatet för dokumentärfilmare förändrats under den perioden?

– Det var ett annat samhällsklimat i Sverige på 70- och 80-talet när jag startade min journalistkarriär. Nu är alla medietränade och dörrarna står inte lika öppna längre. På 70-talet kunde jag bara gå in till Olof Palme och säga ”hej, hej”. I dag är folk är mycket mer medvetna om kameran på ett annat sätt. Samtidigt får jag fortfarande tillgång till både människor och platser, eftersom de vet vem jag är till namnet.

Det är inte bara samhället som förändrats under de åren, utan även Tom Alandhs syn på sig själv som dokumentärfilmare.

– Det borde vara så att man blir mer kaxig med åren när man får mer erfarenhet, men jag tycker det är tvärtom. Jag känner mig mer ödmjuk nu än när jag började. Förr tyckte jag att jag behärskade allt och tänkte ”fy fan det här går bra”. Men man lär sig hela tiden av de människor man porträtterar. Du börjar inse din egen begränsning som dokumentärfilmare i förhållande till hur världen ser ut.

Hur menar du att du känner av din egen begränsning?

– Att göra ett tv-program är ofta att skumma på ytan. På ett vis är tv ett ytligt medium, skriver du en bok om ett ämne blir det en helt annan kunskapsbank i det hela. Hur ofta når man i en dokumentär längst ner i sedimentet i bottenskiktet?

Du arbetar bredvid din tv-karriär även som skrivande journalist. Hur skiljer sig arbetet mellan dessa två olika medier?

– När du skriver kan du vara fräckare, hårdare och slå mycket tuffare. Det finns de som säger ”åh du som är så trevlig hur kan du skriva så elakt?”. Tv kräver mer fingertoppskänsla, att man nyanserar bilden mycket mer. Eftersom våra filmer ofta har en halv miljon tittare måste du vara medveten om att du kan skada människor. Jag tror jag är ödmjuk inför den slagkraft tv har och den maktposition som jag befinner mig i. Som dokumentärfilmare kan jag ju faktiskt göra precis det jag vill med mina berättelser. Du kan göra busen till ängeln och ängeln kan få väldigt svarta vingar. Dokumentärerna om Rufflaren är ett sådant exempel. Du skulle kunna krossa honom, eller lyfta upp honom. Jag försöker hålla mig någonstans mitt emellan. Det är kanske ofta där som sanningen ligger.

Av alla dokumentärer du gjort är det någon som ligger dig extra varmt om hjärtat?

– Ja det är Martina-filmerna. Jag har gjort 6 dokumentärer med henne och vi pratades vid senast igår på telefon. Filmerna om henne är väldigt enkla men har ändå fått internationella priser. Det är något med hjärtat i dom filmerna som är speciellt. En annan favorit är Cornelis som jag såg om för ett tag sen, och då tänkte jag att hade jag inte gjort den här själv hade jag ringt vederbörande direkt och sagt att det var en bra film. Nu låter jag kaxig, men du frågar ju. Jag tycker exempelvis inte alls att dokumentären om Monica Zetterlund blev lika bra.

Har du någon drömdokumentär som aldrig blivit av?

– Ja den om Ingmar Bergman. Jag var oerhört fascinerad av Bergmans filmer och tror att min dokumentär om honom hade kunnat bli hur bra som helst. Men han ville inte ha mig helt enkelt. Det är likadant med Drottning Silvia, Björn Borg och Leif GW Persson, de stora personligheterna väljer ju sina hävdatecknare. De vet att jag vill berätta historier på mitt sätt, jag ackorderar inte.

Tom Alandh tillsammans med sin klippare Heleen Rebel, skrivmaskinen där Alandh skriver sina speakertexter Foto: Marika Arsenius Cornelis Vreeswijk Foto: Ulf Stråhle
Tom Alandh och Heleen Rebel, skrivmaskinen där Alandh skriver sina speakertexter, Cornelis Vreeswijk Foto: Marika Arsenius / Ulf Stråhle

Heleen Rebel har under de senaste tio åren arbetat som Tom Alandhs klippare. Hon lyfter fram hans förmåga att lyssna som hans främsta egenskap som dokumentärfilmare.

– Han kan sätta sig med vem som helst och få dem att prata enbart genom att lyssna. Ofta säger Tom bara några ord när han startar intervjun som ”Kan du inte berätta?”. Sen väntar han. Då känner intervjupersonen att han verkligen är intresserad, vilket får dem att öppna upp sig. Jag har sett råmaterialet på alla intervjuer han gjort under mina år och jag har aldrig stött på någon människa som Tom inte har nått fram till.

– Det var vackert sagt, säger en märkbart rörd Tom Alandh.

– Tack, men det är sant, svarar Heleen Rebel. Du är också alltid varsam med de du porträtterar. Det tycker jag är väldigt viktigt. Att vi aldrig gör någon illa. Alla medverkande måste kunna se den film vi gjort och känna igen sig själva i den.

”Det Zlatan kan göra med en fotboll kunde Nacka göra med en apelsin”

Nacka Skoglund under Fotbolls-VM 1958. Foto. SVT
Nacka Skoglund under Fotbolls-VM 1958. Foto. SVT

Du har gjort den hyllade dokumentären ”Nacka – myten och människan” om fotbollsspelaren Nacka Skoglund. Varför ville du göra en dokumentär om honom?

– Därför att ingen hade gjort det är väl det bästa svaret. Han dog 1975 och tolv år senare, insåg jag att ingen hade gjort en film om den mest karismatiska svenska fotbollsspelaren någonsin. Nu pratar alla om Zlatan, men jag brukar säga att när man ser de gamla Nacka Skoglund-rullarna inser man att Zlatan inte var först. Min vän Uffe Larsson, som tyvärr är död nu, brukade säga på skoj att ”Det Zlatan kan göra med en fotboll kunde Nacka göra med en apelsin”.

– När jag gör de här typerna av kända porträtt vill jag inte att det enbart ska ha varit lycka och glädje i vederbörandes liv. Då blev det självklart att jag skulle göra en film om Nacka, den kantstötta killen som kört i diket under sin levnadsbana. Istället för att göra en film om Gunnar Nordahl som jag egentligen betraktar som en mycket större fotbollsspelare. Han var för blank och för polerad. Det är därför det är hopplöst att göra en dokumentär om Tage Danielsson, eftersom han är så otroligt bra. Det finns liksom ingenting i den där fasaden. Det är också anledningen till att jag gjort en film om Monica Zetterlund och inte Lill-Babs exempelvis, eller en film om Cornelis och inte Olle Adolphson. Jag vill att det ska vara ett spännande liv och ett spännande liv består både av sorg, elände och glädje, samt framgångar naturligtvis.

Hur skiljer sig arbetsprocessen mellan att göra en dokumentär om en död person mot att göra en om någon som lever?

– Är personen död har man ju facit. Jag brukar säga att de filmerna är bra mycket lättare att göra för då kan inte hon eller han försvara sig. Du får fria händer, men med respekt naturligtvis för den människa du berättar om. Om jag gör en dokumentär om någon som lever måste jag vara mer varsam med allt från klippval, speakertext till musiken. Gör jag en film om Pia Sjögren, knarkaren med hemlösheten i bakfickan, finns egentligen inget manus att skriva. Då får vi göra som vi brukar, hänga på bara. Historien utvecklas hela tiden när människan är vid liv, men är väldigt fast i det döda perspektivet.

”Livet, kärleken, skapandet, konsten och döden på 57 minuter”

Två bröder - två världar Foto: SVT
Två bröder – två världar Foto: SVT

Öppet arkiv har publicerat din dokumentär Två bröder – två världar, vad är dina tankar om den?

Åh vad glad jag blir, jag är jätteförtjust i den filmen. Den handlar om livet, kärleken, skapandet, konsten och döden på 57 minuter. Man kan säga att den handlar om precis allting det som utmärker en människa. Dessutom har nästan ingen sett ”Två bröder – två världar” eftersom TV4 satte tittarrekord med ett program om världens fetaste människor samtidigt som dokumentären sändes i tv. Våra konkurrenter hade 2 miljoner som tittade på deras fetfilm, jag tror att vi inte hade mer än 180 000 som såg på vår film om bröderna.

Vad är bakgrunden till att du ville göra en film om bröderna Schmiterlöw?

– Vi hade en vaktmästare på SVT som alltid klädde sig som en konstnär. Han hade alla attribut som stråhatt och ibland till och med en gitarr på sin postvagn. En dag frågade han mig om jag inte ville köpa någon av hans tavlor? Jaha kanske det, sa jag och åkte och besökte honom i hans lägenhet. När jag kom dit var varenda centimeter av hans tvårummare täckt av tavlor, till och med badrummet. Det visade sig att ingen hade köpt hans tavlor. Jag var inte förtjust i något av hans konstverk, men till slut fastnade jag för en tavla som såg ut lite som att van Gogh målat den. Så jag köpte den för 2000 spänn.

– Åren gick och jag visste att mannen hette Schmiterlöw i efternamn. En dag såg jag att just Schmiterlöw hade stor utställning på Waldemarsudde, så jag åkte dit. Väl där såg jag världens konst, men den påminde inte alls om det jag sett hemma hos vaktmästaren. Jag blev alldeles tagen, har min vaktis börjat måla på det här viset. I receptionen fick jag reda på att det fanns två konstnärer som heter Schmiterlöw och att de var bröder. Den brodern jag hade köpt av var målarkludden, den andra broderns tavlor betingade priser på 100 000. När jag åkte hem därifrån tänkte jag vilken historia, de är bröder men målar så olika. En kan knappt sälja en tavla för 2000 kronor, den andra får 100 000 för sina porträtt.

– Jag hörde en rolig historia om ”Två bröder – två världar” av en ung man i Göteborg som var väldigt förtjust i just den filmen. När han visade dokumentären för kvinnan han var förlovad med var hennes reaktion ”Vad var det för bra med här filmen?”. Han insåg då att han inte kunde gifta sig med någon som inte förstår storheten i denna dokumentär och bröt förlovningen en kort tid därefter. Några månader senare träffade han en ny tjej. Det första han gjorde var att visa henne filmen om de två bröderna. Hon tyckte att den var fantastisk. Nu är de gifta och har tre barn. Jag tycker att den historien är så vansinnigt söt, hur man testar kärleken.

 

Hitta alla Öppet arkivs dokumentärer av Tom Alandh här.

Elfsberg: ”Det är faktiskt ett jävla bra jobb”

kottisblogg
TV: Claes Elsberg inför ”Köttberget checkar ut”2015. Foto: Janne Danielsson (SVT). TH: Kollage av några av Elfsbergs många uppdrag. Foto: SVT

Den 21 december 1970 klev Claes Elfsberg, som en oerfaren journalistpraktikant, för första gången in genom SVT:s svängdörrar. 45 år senare sitter han mitt emot mig för att summera sin långa karriär. Hans kollegor har räknat ut att han är den person i världen som spenderat längst tid som tv-ankare. (Denna text publicerades första gången 30 november 2015)

Hur känner du inför det rekordet?

Jag har inte kontrollräknat om rekordet stämmer. Det inget märkvärdigt, men lite skojigt är det ju. Samtidigt kan det kännas lite andefattigt. Det var ofta så förr i tiden, man började på bruket och arbetade hela livet där. För mig blev tv-bruket. Men det är faktiskt ett jävla bra jobb.

elfsberg_jamfopriset1973
En tidig Elfsbergsrapport från 1973 – här om jämförelsepriser. Foto: SVT

Har du fått några andra jobberbjudanden genom åren som du i efterhand ångrar att du inte prövade på?

Nej det har inte funnits några konkreta jobberbjudanden som jag ångrar att jag inte tog. En gång i tiden var jag biträdande chef på SVT och hamnade i valet mellan att satsa på chefsjobb eller programledare. Jag valde att vara programledare, och det har jag inte ångrat.

När fick du första gången chansen att bli nyhetsuppläsare i Rapport?

Det var fem år efter att jag började som praktikant. En kollega blev plötsligt magsjuk en kvart före sändning. Jag hade arbetat som reporter och hade turen att vara på plats. Dessutom hade jag slips på mig. Så av en slump fick jag chansen tidigare än jag väntat mig, det var en dröm som gick i uppfyllelse. Trots att jag inte hann förbereda mig, eller kanske tack vare det, gick sändningen bra.

Vilka har varit höjdpunkterna i  din karriär?

Höjdpunkterna har varit nyheterna som jag tyckt varit viktiga där och då. De båda morden på Olof Palme och Anna Lindh var två dramatiska historier. Men de händelser som berört mig mest känslomässigt är Tsunamin i Thailand och Estoniakatastrofen.

elfsberg_tsunami
Elfsberg rapporterar om Tsunamikatastrofen i Rapport 27 december 2004. Foto: SVT

Upplever du några begränsningar privat av att vara Claes Elfsberg?

Jodå det finns naturligtvis begränsningar, som en uppförandekod från SVT:s håll. Men det är inte så att jag har en inre längtan efter att supa mig dräggfull på allmän plats.

Att bli igenkänd har sina fördelar, jag blir oftast väl behandlad och har inga problem att få bord på restauranger. Men det leder också till oönskad uppvaktning. Går jag affären tittar folk ner i min korg och kanske tänker: ”Jaha Claes blir det blodpudding idag igen”. Som offentlig person blir man ofta iakttagen vilket inte är roligt varje dag. Samtidigt har jag en sträng framtoning så ingen kommer fram och ber mig säga något lustigt. Det hade varit skillnad om jag arbetade med underhållning – jag är medveten om att jag framstår som en butter typ. Mina kvinnliga kollegor har det betydligt mer besvär med kändisskapet än vad jag har.

Har du haft några favoritintervjuobjekt genom åren?

Oj det har varit väldigt många! De tolv personer jag intervjuar i Köttberget (Elfsbergs nya tv-program som har premiär 15 november i SVT) är alla personliga favoriter. Det har alltid varit spännande att intervjua folk som har makt och inflytande över människor. Jag minns Olof Palme och Göran Persson som speciellt svåra att intervjua. De hade alltid en egen agenda, men det blev alltid intressanta möten.

ELFSBERG-OCH-PALME
Rapports reporter Claes Elfsberg tillsammans med statsminister Olof Palme. Foto: SVT

Vi har inte hittat några bloopers med dig i SVT:s arkiv. Har du inte gjort några misstag?

Jadå det har jag, men jag har vart rätt duktigt på att dölja dem. Varje sändning gör jag ett flertal fel. Men det är bra att göra lite fel ibland som att komma av sig eller säga fel, det ökar trovärdigheten om de sedan rättas till. En engelsk tänkare sa ”quality is a small degree of imperfection”, det får inte vara för perfekt, ett misstag visar att det är en produkt utförd av människor.

Finns det några klipp från vårt arkiv som du skulle vilja återse från din karriär?

Det är alltid värt att titta på Berlinmurens fall. Jag var inte i Berlin, då jag var hemma med barnen, men det är en symbolbild för vad som är viktigt. Jag är underordnad nyheterna, det är inte viktigt att jag står i centrum.

Men i den här intervjun är det du som står i centrum, inte nyheterna.

Jo det har du rätt i. Då väljer jag den första intervjun med Kungen och Silvia efter deras förlovning som jag gjorde, den tycker jag är lite gullig.

Vad minns du från det mötet?

Jag minns att Silvia var blyg och nervös för att prata svenska, men hon klarade av det. De var nykära så intervjun blev känslomässig. Sen var det kul att kungen sa det klassiska citatet som blivit flitigt citerat sedan dess ”Det sa bara klick”.

elfsberg_kungaparet1974_2
Första intervjun med kungaparet strax efter att de förlovat sig. Elfsberg frågar Silvia om hon kan tänka sig att svara på svenska. Se den oredigerade intervjun med försnacket i Öppet arkiv. Foto: SVT

 

CLAESELFSBERGTRANAR
Här kan du se Claes Elfsberg testa en muskelbyggarmojäng i SVT:s gym 1974. Foto: SVT

SVT Nyheter: Elfsbergs hälsning till publiken i sin sista Aktuellt-sändning

SVT Nyheter: 45 år som Mr. Rapport

Claes Elfsbergs intervju med Kung Carl XVI Gustaf Kungen 70 år: Ensamt majestät sänds torsdag 28 april 20.00 i SVT1. 

Hanna Stjärne: Öppet arkiv är en skattkista

blogg_hanna_stjarne
Vi har träffat Hanna Stjärne, VD på SVT, för att prata om Öppet arkiv och  nostalgi-tv.

”Öppet arkiv är inte bara vår gemensamma historia. Det är också min historia.”

I år fyller SVT 60 år. Och i veckan var det tre år sedan Öppet arkiv lanserades. Därför träffar vi SVT:s VD Hanna Stjärne för att får veta mer om hennes relation till tv i allmänhet. Och hennes tankar kring nostalgi och Öppet arkiv i synnerhet.

Vad har tv betytt för dig genom åren?

Tv är någonting som samlar oss i samhället. Vi kan skratta och beröras tillsammans. Tv kan också formulera vad Sverige är i grunden. Jag tycker att man märker det när man går tillbaka till program som sänts tidigare och tänker: ja men just det, det var såhär Sverige var då. Väldigt mycket står sig och en del blir tydliga tidsdokument.

Tv är också någonting som samlar min familj och mina vänner. Jag kan skratta och ibland även fälla en tår. Och det är på tv jag på riktigt får veta hur världen ser ut. Vid stora nyhetshändelser blir det tydligt vilken genomslagskraft den rörliga bilden har. Jag kan först höra om nyheten, men det är på något sätt först när jag faktiskt kan se vad som har hänt som det sjunker in.

Hur tittar du på tv?

Jag tittar mycket via SVT Play, Öppet arkiv och SVT:s andra webbplattformar. Hur jag tittar varierar och det handlar mycket om det liv jag lever och var jag befinner mig just där och då. Antingen är det i vardagsrummet där vi har en stor skärm. Men jag tittar också allt mer på mobilen. Mycket på grund av att jag vill se vad som händer precis när det händer. Om vi till exempel har en jätteintressant partiledardebatt så är det okej att bilden är liten. Jag vill vara med när Anna Kinberg Batra och Stefan Löfven står och argumenterar med varandra i direktsändning. Så jag tittar både på väldigt stora skärmar. Och väldigt små.

Är du en nostalgisk person?

Ja det är jag. Jag kan bli väldigt berörd av minnen förknippade med olika saker och det har ju också att göra med tv:s styrka som medium. Mycket kommer upp när man ser saker. Man minns hur det var när man var fem år. Man kommer ihåg när en nyhetshändelse inträffade, var man var i livet och vad som hände runtomkring då.

Är det något program i Öppet arkiv som gör dig extra nostalgisk?

Jag blev väldigt nostalgisk när jag häromdagen satt med min tioåriga dotter och tittade på Den vita stenen. Någonstans kommer jag ju ihåg hur det var att vara tio år och titta på Fideli och Farornas konung. Och genom att titta på den med min dotter blir det en slags dubbel upplevelse. Och så har vi tittat på Grynet också. ”Ta ingen skit!”

DEN-VITA-STENEN
Den vita stenen – Farornas konung och Fideli på en sommaräng. Foto: Bertil S:son Åberg (SVT)

Har du några speciella tv-minnen som har gjort extra stort intryck på dig?

Ett starkt minne är när jag var tonåring. Jag hade varit i fjällen med familjen på sportlovet och var på väg hem med bilen. Vi åkte på natten så jag satt i framsätet och sov medan min pappa körde. Men mitt i natten väcker pappa mig och säger att jag måste lyssna på ett nyhetsinslag på radion. Sveriges statsminister Olof Palme har blivit skjuten. Det var så oerhört svårt att ta in. Men när vi kom hem tidigt på morgonen och slog vi på tv:n var det någonstans först då, när jag såg Ewonne Winblad berätta och vi fick se bilder från händelsen, som det började sjunka in. Och jag tänker att tv faktiskt fungerar så. Vid den här typen av stora omskakande händelser som på olika sätt är med och förändrar världen måste vi se för att förstå. Och se det om och om igen.

Sen har jag förstås många minnen som är rent nostalgiska. Till exempel när jag hör signaturmelodin till Albert och Herbert. Eller vinjetten till Tekniskt magasin med kugghjulen som går in i varandra. Gäster med gester är också en sådan serie. Jeja Sundström som visar exempel på sin otroliga akrobatik eller Jarl Borssén, där det räcker med att han höjer ett ögonbryn så blir det fanatiskt roligt.

Öppet arkiv fyller tre år den 16 april. Det firar vi med att publicera Tårtan, Kurt Olssons television, Loranga, Masarin och Dartanjang och dokumentärer av Tom Alandh. Är det något av dessa som du tycker ska blir extra kul att återse?

Det ska blir roligt att se Tårtan igen, för att se om jag skrattar lika mycket som jag gjorde då. Och sen ska det bli spännande att följa Tom Alandhs gärning och få en chans att nörda ner sig i den. Det ska bli intressant att se hur han har skildrat Sverige och också se hur landet har förändrats över tid. När jag gick på Journalisthögskolan hade Tom Alandh en av våra mest uppskattade föreläsningar där. Efter det ville alla blir dokumentärfilmare.

OA3_publiceringar
För att fira Öppet arkiv 3-årsdag publicerar vi några önskade och älskade titlar. Foto: Loranga Masarin och Dartanjang – Björn Edergren, Tom Alandh – Carl-Johan Söder. Övriga SVT.

Finns det program i Öppet arkiv som du tycker är viktiga att de finns där, men som du själv inte brukar titta på?

Öppet arkiv är vår gemensamma historia och jag tycker att det är fantastiskt att det finns en möjlighet att gå in och titta på historiska händelser eller få en bild av hur diskussionerna har gått genom åren. Så på det sättet är det en del av Sveriges kollektiva minne som finns i Öppet arkiv.

Hur tycker du att tv har förändrats och utvecklats genom åren?

Nyligen tittade jag på några av de äldre avsnitten av Fråga Lund. Och där kan man verkligen se hur mediet har förändrats. Och kanske inte minst synen på kunskap. Nu ska ju SVT göra en ny omgång av Fråga Lund och det kommer att bli väldigt annorlunda jämför med hur det var tidigare.  Jag tror att vi numer är mer lekfulla kring en del allvarliga ämnen som gör att många får en möjlighet att komma in i det. Sen slås man av att tempo är högre nu. Och inte minst hur bildproduktionen har förändrats och hur bildkvalitén förbättrats.

Om vi tittar på Melodifestivalen är det härligt att gå in och titta på äldre sändningar. Att återse när Lill Lindfors tappar kjolen och tar Sverige och världen med storm är oslagbart. Men där kan vi också se att Eurovision är en helt annan produktion idag. Det har hänt otroligt mycket! Om vi hade vetat då hur Eurovision kommer att se ut i maj så hade vi nog varit otroligt häpna över vilken typ av tv-produktioner som är möjliga att göra idag, med alla element inräknade. Jag tänker exempelvis på Oscar Zia-numret i årets Melodifestival som hade 209 klipp på 3 minuter. Det är fantastiskt bildproducerat på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Men då är det verkligen spjutspets-tv också!

fragalund1962
Fråga Lund från 1962 där vi bland annat får lära oss den ädla konsten att dividera med romerska siffror. Foto: SVT

 

Vilket är ditt första tv-minne?

Mitt allra första tv-minne är att jag står i ena änden av vårt hus och hör starten på signaturmelodin till mitt favoritprogram ”Sesame street”. Så jag springer till andra änden av huset där tv:n står och hinner precis fram innan signaturen är klar. Då var jag ungefär tre år. Sen har jag ju starka minnen förknippade till Fem myror och fyra elefanter. Därför var det extra speciellt när jag förra året fick möjlighet återse Brasses hylla och djuren igen tillsammans med Öppet arkiv.

fem_myror
Ett av Hanna Stjärnes tidigaste tv-minnen. Fem myror är fler än fyra elefanter. Foto: Lars Wiklund (SVT)

Öppet arkiv har fått in tusentals tittarönskemål. Vad tror du det är som gör att äldre tv-program berör så?

Det är så många minnen som är förknippade med tv-program. Tv har en enande kraft, vi tittar tillsammans. Trots att vi kanske inte sitter i samma soffa har vi ändå kontakt med andra på ett eller annat sätt ändå. Så tv skapar gemensamma upplevelser och gemensamma minnen. Och där fyller Öppet arkiv en jätteviktig funktion!

Vad tänker du att Öppet arkiv har för roll på SVT?

Öppet arkiv är vår gemensamma skattkista. Där ligger många av våra gemensamma minnen samlade. Man kan glänta på locket och plocka upp något.

Har du testat Öppet arkivs Nostalgitrippen?

Ja! Det var väldigt roligt när SVTi tog fram Nostalgitrippen som en del av Öppet arkiv.  Jag är född 1969 och när jag går in i Nostalgitrippen blir det ju tydligt att Öppet arkiv inte bara är vår gemensamma historia. Det är också min historia. Här finns många delar av mitt liv: Den vita stenen, Beppes godnattstund, Ville, Valle och Viktor och Tjejerna gör uppror. Och även nyhetshändelser som Berlinmurens fall dyker upp när jag söker på mitt årtal. Här kan vi verkligen se vad som har hänt i Sverige och hur SVT har varit med och skildrat det.

Om du skulle tipsa om ett program i Öppet arkiv – vilket skulle du välja?

Den vita stenen. Jag har så starka barndomsminnen förknippade med serien. Och även skapat nya när jag har sett den med mitt barn.

 

NOSTALGITRIPPEN_BLOGG_201604014
Vill du också ha en Nostalgitripp? Klicka på bilden och följ instruktionerna.

 

”Lägg ut!”

bo_holmstrom_duo
Kristallens hederpristagare Bo Holmström 1963 och 2000. Foto: tv Bertil S-son Åberg (SVT) th Martin Magntorn (SVT)

Han har haft en lika naturlig plats i vardagsrummet som tv-kannan på 60-talet. Hans äventyrslystna nyhetsrep i nedrasade tunnlar och dramatiska bankrån har gjort honom historisk. Och ingen har vrålat ”Lägg ut!” lika högt i direktsändning som han.

Jorden har varit hans arbetsplats. Nyheter hans drivkraft. Naturligtvis pratar vi om journalisten, programledaren och utrikeskorrespondenten Bo Holmström. Idag fick Bo Holmström Kristallens hederspris – en välförtjänt uppskattning efter alla minnesvärda insatser genom åren.

Öppet arkiv har rangordnat några av Holmströms oförglömliga storverk:

1. ”Lägg ut!”

En riktigt klassiker! Se hela nyhetsinslaget om sprängningen av västtyska ambassaden här.

lagg_ut_bo_holmstrom1975
En klassiker! Det är 40 år sedan en sprängladdning detonerade på västtyska ambassaden. Bo Holmström vrålar ”Lägg ut! Lägg ut! LÄGG UUUT! ” Foto: SVT

2. ”Lägg ut!” Igen!

Holmström försökte desperat att komma ut i direktsändning under Norrmalmstorgsdrama 1973. Se inslaget och hans egna kommentarer om bevakningen 30 år senare här.

bo_holmstrom_scanpix_norrmalmstorg
Bo Holmström duckar bakom en polisbil under Norrmalmstorgsdramat. Foto: Jan Collsiöö (Scanpix)

3. Tunnelintervjun

Det stora tunnelraset vid Skanstull i Stockholm 1965. Holmström kryper tveklöst in i de rasade tunnlarna för att intervjua de instängda arbetarna. Se reportaget här.

tunnelras
Det stora tunnelraset skedde 1965 när Televerkets kabeltunnel skulle byggas vid Skanstull i Stockholm. En del av tunneln kollapsade och stängde in två arbetare. Självklart är Bo Holmström på plats och kryper in i tunneln för att intervjua arbetarna. Foto: SVT

4. Bo Holmströms första nyhetssändning, 22 år gammal

Det brinner i Gamla stan! Se Holmströms första filmade nyhetsreportage under den explosionsartade branden 1960 i Gamla Stan här.

Bo Holmström, 22 år gammal, i sitt första nyhetsreportage. en explosionsartad brand härjar i Gamla stan 1960. Foto:SVT
Bo Holmström, 22 år gammal, i sitt första nyhetsreportage. en explosionsartad brand härjar i Gamla stan 1960. Foto:SVT

5. Dubbelsvindlarna

När en nyhetsreporter ska skildras i fiktion är det så såklart Bo Holmström som kallas in. Se hela Dubbelsvindlarna med Björn Gustafson här

dubbelsvindlarna_holmstrom
I Dubbelsvindarna får Björn Gustafson gott sällskap. När en nyhetsreporter ska skildras är så såklart Bo Holmström som kallas in. Foto: SVT

Holmströms bibliografi i Öppet arkiv:

1960-talet Första maj på 1960-talet Bo Holmström rapporterar från firandet och tågen.

1960 Aktuellt: Brand på Österlånggatan Bo Holmströms första nyhetsrep.

1961 Extra Aktuellt om Gagarin Holmström rapporterar om Jurij Gagarin, första människan i rymden.

1961 Semester, så campar vi i år  Får campare myror i öronen? Holmström beskriver tältare i programmet om campingen som folkrörelse.

1961 Aktuellt: Pistolpatron

1961 Aktuellt: Dag Hammarskjölds död 

1962 Aktuellt: Viggbyholmsskolan En skola i Täby ska bli internationellt gymnasium. Bo Holmström rapporterar.

1962 Nobelpristagarna i medicin tillkännages Holmström är på plats på Karolinska institutet där Nobelpristagarna i fysiologi eller medicin ska tillkännages.

1962 Så gör vi TV Ett helt fantastiskt program som berättar allt du behöver veta om hur tv-produktionen såg ut i Sverige på 60-talet. Bo Holmström är självklart med.

1963 Dans – en lek med allvar? Holmström gör ett reportage om ungdomar som tränar dans på Balettakademien i Stockholm.

1964 Fakta om färg-TV Kurs i färgtv-kunskap där en av reportrarna är vår vän Bo. (Och har mycket lite att göra med aprilskämtet om nylonstrumpan, som du kan se här.)

1964 Aktuellt: Kyrkans syn på homosexualitet Holmström gör ett rep på kyrkomötet där homosexualitet är en brännande fråga.

1965 Aktuellt: Raoul Wallenberg Här får vi en bakgrund till Raoul Wallenberg-affären av Holmström.

1965 Aktuellt: Tunnelraset i Stockholm Holmström kryper tveklöst in i de rasade tunnlarna för att intervjua de instängda arbetarna i det stora tunnelraset vid Skanstull.

1967 Höger-trafikvaka Rapporteringen från valvakan om högertrafik.

1967 I kväll Bo Holmström är reporter i nöjesprogrammet där Lennart Hyland är programledare. I detta avsnitt uppträder Anni-Frid Lyngstad för första gången i tv.

1969 Nyår, Inför ett nytt decennium Olof Palmer ger sitt nyårstal och utrikeskorrespondenter rapporterar från sina poster. Bo Holmström säger några väl valda ord från New York.

1972 Kvällsöppet Bo Holmström som programledare. Debatt om miljövårdskonferensen 1972.

1972 Kvällsöppet Bo Holmström som programledare. Kvällens ämne: Har vi glömt Grekland?

1973 Norrmalmstorgsdramat Holmström på plats i händelsernas centrum. Klippet innehåller även Bo Holmströms kommentarer om händelsen 30 år senare.

1975 Bo Holmström vid västtyska ambassaden ”Lägg ut!” Bo Holmström i det klassiska klippet där han vill komma ut i direktsändning. NU! Ett kortare klipp kan du se här.

1976 Studio S  Hur ska vi ska ta hand om det radioaktiva avfallet från kärnkraftverken? Holmström som reporter.

1982 Dubbelsvindlarna När en nyhetsreporter ska skildras i fiktion är så såklart Bo Holmström som kallas in. (Bo Holström är med i en kort sekvens i tredje och sista avsnittet.)

1985 Rapport: Israel lämnar Libanon  Holmström rapporterar ett par kilometer från en grotta i Libanon. Nämre får de av säkerhetsskäl inte komma.

1986 Ljuva kvinnor och verkliga män Jämställdhetsdebatten under 1980-talet.

1994 Glashuset Stenkastning i folkhemmet. Vad händer med jordbruk och fiske om Sverige går med i EU?

1669 Reportrarna: Det hemliga ubåtskriget Programledare Bo Holmström pratar om ryska ubåtar i svenska vatten.

1998 Reportrarna: Herre på täppan  Jämställdheten i politiken och näringslivet. Programledare: Bo Holmström

1998 Reportrarna: Under täcket med Nato Sverige neutralt? Under det kalla kriget var Sverige inblandat i ett hemligt militärt samarbete med försvarsalliansen Nato.

Bo Holmström var utrikeskorrespondent  i New York 1969 – 1973, Paris 1976 – 1978, Rom 1981 – 1983, och på 1980-talet rapporterade han bl a från Libanon och Israel. Bo Holmström gick i pension 2011 när han var 72 år. 

 

Hon är Ingrid Bergman

ingrid_bergman_2000
Filmstjärnan Ingrid Bergman 1951 på Savoy Hotel i London. (Klicka på bilden för att komma till alla program med Ingrid Bergman i Öppet arkiv.) Foto: SVT

I år skulle Ingrid Bergman ha fyllt 100 år. I samband med filmstjärnans hundraårsdag uppmärksammas hon världen över.

Hennes filmer visas på biografer. Utställningar arrangeras och vid årets filmfestival i Cannes blev hon deras ansikte utåt i samband med dokumentären ”Jag är Ingrid”. I Öppet arkiv hittat du härliga klipp med filmstjärnan under hennes besök i Sverige under 1950 och 60-talet.

”Jag kan inte någonting annat”

Se klippet här. En ytterst ödmjuk Ingrid Bergman förklarar att ”Jag kan inte någonting annat” när Åke Falck, i ett inslag i Aktuellt 1959, undrar hur det kom sig att hon valde att bli skådespelerska. Hon berättar även om sitt förhållande till pressen och förklarar att så länge tidningar tar upp hennes rollprestationer är det en sak, men när de börja komma in i hennes privata sfär är hon bestämd: ”Jag tycker att de kan sopa framför sin egen dörr innan de sopar framför min”. Åke Falck avslutar intervjun med att säga att ”med andra ord kan man säga att det här blev en idyllisk intervju med Ingrid Bergman”. ”Blev det det…?” svarar Ingrid med ett strålande leende.

ingridbergman_falck
En idyllisk (?) intervju med Ingrid Bergman av Åke Falck i Aktuellt 1959. (Klicka på bilden för att komma till klippet.) Foto: SVT

 

Och vi som trodde att journalistiken var långsammare förr…

Se klippet här. När Ingrid Bergman blir intervjuad av Aktuellts Torsten Jungstedt 1965 får hon hänga med i svängarna. Journalisten har två och en halv minut på sig och hänger sig åt spänstig associationsgymnastik. De hinner avverka Ingmar Bergmans ”Nattvardsgästerna” som leder vidare till Hjalmar Bergmans roman ”Chefen fru Ingeborg”, vilket i sin tur osökt leder in till ett kommande Gustaf Molander-samarbete…och till sist till Ingrid Bergmans film ”På solsidan” som ska sändas i SVT några dagar senare. ”Kan fru Bergman kommentera detta?”

jungstedt_bergman
”Hm…” Ingrid Bergman kastas mellan olika frågor i rapidfart. Ge tid för eftertanke är inget för Aktuellts skjutjärnjournalist. (Klicka på bilden för att komma till klippet.) Foto: SVT

 

Gustaf Molander: ”Jag är rädd för henne”

Se klippet här. Regissören Gustaf Molander och Ingrid Bergman berättar med värme om hur det gick till när de träffades första gången. Ingrid Bergman skulle göra en provfilmning med kort varsel. Ingen text var förberedd så det enda hon gjorde var att stå och gå, gå in och ut genom en dörr och sätta sig på en stol. Hon var ”kolossalt nyfiken” på alla kameror och lampor. ”Jag glömde att vara rädd”, säger filmstjärnan. ”Nu är det jag som är rädd för henne” skrattar Molander. Klippet är från en intervju inför inspelningen av ”Stimulantia” som var den första svenska spelfilm Ingrid Bergman medverkade i efter flytten till Hollywood.

ingridbergman_molander
Ingrid Bergman och Gustaf Molander 1964 i ett öppenhjärtigt samtal om filmstjärnans första provfilmning med regissören. (Klicka på bilden för att komma till klippet.) Foto: SVT

 

Haffad av polisen i Paris

Se programmet här. I Lördagsnöjet med Lasse Holmqvist från 1972 får Ingrid Bergman välja mellan att sjunga en stump, ta en tur runt soffgruppen eller berätta när hon blev haffad av polisen i Paris. Ingrid väljer det sistnämnda och berättar att hon glömt körkortet hemma i all hast på väg ut på ett ärende med bilen. Självklart blir hon stoppad av polisen. Ingrid erbjuder poliserna att åka med henne hem för att hämta körkortet. Till hennes stora förvåning hoppar de in i bilen. Väl hemma blir hennes besökande vänner Einar Nerman (konstnären som gjorde omslaget till Solstickan) och Hans Ostelius (författare och enligt Holmqvist”världens flitigaste globetrotter”) förvånade att se lagens män kliva över tröskeln. Båda sträcker genast upp händerna och säger ”Vi är oskyldiga!”.

lordagstraffem_ingrid_bergman2
Tre goda vänner: Einar Nerman, Ingrid Bergman och Hans Ostelius på besök hos Lasse Holmqvist i Lördagsnöjet 1972. (Klicka på bilden för att komma till programmet.) Foto:SVT

 

Ingrid Bergman föddes i Stockholm 29 augusti 1915 och gick bort i London den 29 augusti 1982.

Glittrande glada Sickan 100 år

Orig. bildtext... SICKAN CARLSSON -75  Anm. Leende  Publ i RiR 38/75 keywords:GLÄDJE KVINNOR SKÅDESPELARE
En glittrande glad Sickan Carlsson 1975. Foto: SVT

Idag skulle den mycket folkkära filmstjärnan och sångerskan Sickan Carlsson ha fyllt 100 år. Med glimten i ögat charmade hon  gammal som ung i lustspel och komedier, och inte minst melodier. Hon sjöng ofta in ledmotivet till sina filmer. 

Hos oss i Öppet arkiv kan du se Sickan Carlssons sista långfilm Charlotte Löwensköld. Filmen gick på bio 1979 men gjordes sedan om till en serie i fem delar 1981 och bytte då namn till Charlotte Löwensköld och Anna Svärd.

charlotte_lowenskold_sickan_carlsson
Sickan Carlsson som prostinnan Forsius i Charlotte Löwensköld och Anna Svärd, filmen gick på bio 1979 men sändes i serieform 1981. Foto: SVT

I Öppet arkiv finner du även Sickan Carlsson i Öbergs på Lillöga (1983), Kusiner i Kubik (1992), Två flickor och en cirkus (1975), Önskeprogrammet 90 1950 (1967) och Allsång på Skansen (1991).

kusiner_i_kubik1
I kusiner i kubik spelar Sickan Carlsson den handlingskraftiga mamman Margot som har lösningen på sonen Bengt Bryléns (Ulf Larsson) problem när han blivit lämnad av sin flickvän. Foto: Björn Edergren (SVT)

 

sickan_carlsson_kyss_allsang
I Allsång på Skansen 1991 gör Sickan Carlsson succé när hon sjunger och kysser denna man. Är det någon som kan gissa vem det är? Foto: SVT

I SVT Play kan du se två charmiga filmer med Sickan: Gröna hissen (1944) och Sjunde himlen (1956).

gronahissen_sjundehimlen
Sickan Carlsson i Gröna hissen (tv) och Sjunde himlen (th) som du kan se i SVT Play till och med 9 respektive 10 september 2015!

 

Sickan Carlsson gick bort den 2 november 2011, 96 år gammal.

 

Vi minns Robert Broberg

Robert Broberg 1984    Foto: Bertil Svensson Åberg
Robert Broberg 1984 Foto: Bertil Svensson Åberg (SVT)

Idag gick tyvärr den folkkära artisten, komikern och konstnären Robert ”Robban” Broberg bort.

Här kan ni följa hans karriär i Öppet arkiv:

1963 – Gitarren: Robert Broberg framför låten ”Saxen”

1967 – Önskeprogrammet 90 1950: Broberg framför bl.a. låten ”Maria Therese”

1968 – Önskeprogrammet 90 1950: Broberg framför bl.a. låten ”Det som göms i snö (Fling-fling)”

1968 – Soffan: Broberg dunderhåller tillsammans med Julia Caesar

1970 – The Robert Karl Oskar Broberg show: Ett knippe låtar av och med Robert, uppblandat med sketcher om en ung mans försök att få kontakt med tjejer

1970 – The Pling & Plong show: Mysik & Hållisång från Lattjo Bolaget Pling & Plong med Robert Broberg

1972 – Opopoppa – Broberg framför på Sollidenscenen bl.a. ”Att ha det taskigt med sig själv i Paris”

1974 – Robert Karl Oskar Broberg – En inspelning från Örebro konserthus under vårturnén 1974 tillsammans med Hoola Bandoola Band

1980 – Cirkus Zero: Musikteater från Cirkus i Stockholm där Broberg visar livet som en cirkus där vi alla spelar med

1980 – Kom igen nu rå – Film av Lasse Hallström där Robert Broberg spelar en 35-årig fotbollsspelare som tänker tillbaka på sitt liv

1983 – Måndagsbörsen – Broberg framför bl.a. ”Här i min skrivmaskin”, ”Likbil” och ”Barhopping (tårar på min kudde)”

1984 – Robert Broberg – En enmansshow med Robert Broberg och en bandspelare

1985 – Raketshow – Scenshow med Broberg från Komediteatern på Gröna Lund

1996 – Samtiden: Robert Broberg deltar i en panel som diskuterar temat: God och dålig smak i musiken

1999 – Allsång på Skansen – Broberg framför bl.a. ”Båtlåt”

2001 – Allsång på Skansen – Broberg framför bl.a. ”Tuut-tut! Tuut-tut! Ropa på polis!” och ”Já ente dö än – dé bá luktá så”

robert_broberg_tva_i_rad
Robert Broberg i The Pling & Plong show från 1970 och Robban i röd skjorta i brevregn. Foto vänster: SVT, höger: Carl-Johan Söder (SVT).

Så här minns några av våra tittare honom:

”Det syns inte att man gråter när det regnar” #robertbroberg #rip – @SirKarring på Twitter.

”Robban, en härligt udda person, är död…så sorgligt. Tack för alla glada minnen. Vila i frid. #robertbroberg #robban” – @g_kalzon på Twitter.

”Tack för allt Robert Broberg. Ett sant geni har gått vidare #robertbroberg #robbanbroberginstagram.com/p/5ZVYCxEPVK/ @ K_Martindahl på Instagram

 ”Vår barndoms hjältar bara försvinner från oss…. … å himlen blir roligare…. #magnusobrasse #robertbroberg” – @47Tompa på Twitter.

 ”En underbar artist har alltid älskat hans låtar Vår yngsta dotter är döpt efter hans låt Maria Therese och är den bästa han gjort. Den är så vacker. Alla hans låtar är underbara” – Yvonne på Facebook.

”Ja alla skall vi den vägen vandra. Men livet tar inte slut för det. Han kan fortfarande vara Artist och komiker och roa de andra på Andra Sidan. För de som tror……..” – skriver Annelie på Facebook.

Vilket är ditt starkaste minne av Robert Broberg?