Vecka 17 2016

Lasse Flinckman i Mina damer och herrar Foto: SVT
Lasse Flinckman i Mina damer och herrar Foto: SVT

Mina damer och herrar
Följ med till en dragshow på Cabaret After Dark i Stockholm. Vi möter the Supremes, Shirley MacLaine, Bette Midler, Zarah Leander, Olivia Newton-John, Shirley Bassey m fl, gestaltade av dragshowstjärnorna Christer Lindarw, Lasse Flinckman och Roger Jönsson. Kan ses i Öppet arkiv tills 26 maj
18 karat
Harald Treutiger bjuder in till lekar och upptåg, gåtor och Dolda Kameran-favoriter i repris. Vilket av barnlagen får chansen att vinna 18 karats guld? Kan ses i Öppet arkiv tills 27 juli
Rymmare
Familjefilm efter en berättelse av Rolf Knutsson och Halvor Roll. Två interner rymmer en tidig morgon från fängelset. Filmen berättar om hur rymningen inte bara får konsekvenser för de båda rymmarna utan också för Martin, 14 år, och hans mamma. I rollerna: Torkel Knutsson, Chatarina Larsson, Sven Wollter, Sten Ljunggren m.fl. Kan ses i Öppet arkiv tills 28 maj
Dans – en lek med allvar
Reportage om ungdomar som tränar dans på Balettakademien, från 1963. Kan ses i Öppet arkiv tills 25 maj
Upp till bevis – säsong 5
Lekprogrammet där två tävlande lag ska para ihop sex personer med sex yrken. Programledare är Sven Melander. Kan ses i Öppet arkiv tills 27 september
Alfhild och Ortrud
Alfhild och Ortrud, kända från Kurt Olssons kabaretprogram, i en egen underhållningsserie med handling, röd tråd och med rätt att både näpsa och säga ifrån. Kan ses i Öppet arkiv tills 28 juli
På farfars tid
Varietéunderhållning på Berns salonger. Medverkande Lasse Flinckman, Bert-Åke Varg, Anna Sundqvist, Tor Isedal m.fl. Kan ses i Öppet arkiv tills 26 majAmigo
Ett roligt, och ganska ofta småknäppt, tävlingsprogram för hela familjen. Kan ses i Öppet arkiv tills 28 juli
Campsånger?
Ett hopkok på Joe Hill-sånger framförda av Finn Zetterholm. Kan ses i Öppet arkiv tills 28 maj
Sändh bart
En ”TV-shååw” med Bengt Sändh från 1980. Dessutom medverkar Agneta Lindén och musikerna Claes Crona (piano) och Sture Nordin (bas). Kan ses i Öppet arkiv tills 28 maj
Studio S: Kungen och vi
Dokumentär om Kung Carl XVI Gustaf, från 1978. Kan ses i Öppet arkiv tills 26 juli
Lena Cronqvist – målarinna
Dokumentär om Lena Cronqvist en av Sveriges största samtida målare, vars bilder väckt stort engagemang och intresse hos publiken. Kan ses i Öppet arkiv tills 27 maj
Kungen och Silvia fiska i Mörrumsån
Kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia fiskar i Mörrumsån tillsammans med Finlands president Urho Kekkonen. Kan ses i Öppet arkiv tills 26 juli
Carl Gustafs studentlya
Kronprins Carl Gustaf visar sin studentlya på Luthagsesplanaden i Uppsala, från 1968. Kan ses i Öppet arkiv tills vidare
Första maj på 2000-talet
Kan ses i Öppet arkiv tills 29 maj
Mösspåtagning i Uppsala
Gösta Knutsson berättar för Olle Björklund hur studenternas mösspåtagning på Valborgsmässoafton går till, från 1961. Kan ses i Öppet arkiv tills 6 maj
Valborg
Flertalet program om valborg
Första maj
Flertalet program om första maj

 

Nästa vecka kommer vi bl.a. publicera Povel Ramels Semlons gröna dalar, dramat Rullgardinen och Mannen bakom Idaflickorna.

Elfsberg: ”Det är faktiskt ett jävla bra jobb”

kottisblogg
TV: Claes Elsberg inför ”Köttberget checkar ut”2015. Foto: Janne Danielsson (SVT). TH: Kollage av några av Elfsbergs många uppdrag. Foto: SVT

Den 21 december 1970 klev Claes Elfsberg, som en oerfaren journalistpraktikant, för första gången in genom SVT:s svängdörrar. 45 år senare sitter han mitt emot mig för att summera sin långa karriär. Hans kollegor har räknat ut att han är den person i världen som spenderat längst tid som tv-ankare. (Denna text publicerades första gången 30 november 2015)

Hur känner du inför det rekordet?

Jag har inte kontrollräknat om rekordet stämmer. Det inget märkvärdigt, men lite skojigt är det ju. Samtidigt kan det kännas lite andefattigt. Det var ofta så förr i tiden, man började på bruket och arbetade hela livet där. För mig blev tv-bruket. Men det är faktiskt ett jävla bra jobb.

elfsberg_jamfopriset1973
En tidig Elfsbergsrapport från 1973 – här om jämförelsepriser. Foto: SVT

Har du fått några andra jobberbjudanden genom åren som du i efterhand ångrar att du inte prövade på?

Nej det har inte funnits några konkreta jobberbjudanden som jag ångrar att jag inte tog. En gång i tiden var jag biträdande chef på SVT och hamnade i valet mellan att satsa på chefsjobb eller programledare. Jag valde att vara programledare, och det har jag inte ångrat.

När fick du första gången chansen att bli nyhetsuppläsare i Rapport?

Det var fem år efter att jag började som praktikant. En kollega blev plötsligt magsjuk en kvart före sändning. Jag hade arbetat som reporter och hade turen att vara på plats. Dessutom hade jag slips på mig. Så av en slump fick jag chansen tidigare än jag väntat mig, det var en dröm som gick i uppfyllelse. Trots att jag inte hann förbereda mig, eller kanske tack vare det, gick sändningen bra.

Vilka har varit höjdpunkterna i  din karriär?

Höjdpunkterna har varit nyheterna som jag tyckt varit viktiga där och då. De båda morden på Olof Palme och Anna Lindh var två dramatiska historier. Men de händelser som berört mig mest känslomässigt är Tsunamin i Thailand och Estoniakatastrofen.

elfsberg_tsunami
Elfsberg rapporterar om Tsunamikatastrofen i Rapport 27 december 2004. Foto: SVT

Upplever du några begränsningar privat av att vara Claes Elfsberg?

Jodå det finns naturligtvis begränsningar, som en uppförandekod från SVT:s håll. Men det är inte så att jag har en inre längtan efter att supa mig dräggfull på allmän plats.

Att bli igenkänd har sina fördelar, jag blir oftast väl behandlad och har inga problem att få bord på restauranger. Men det leder också till oönskad uppvaktning. Går jag affären tittar folk ner i min korg och kanske tänker: ”Jaha Claes blir det blodpudding idag igen”. Som offentlig person blir man ofta iakttagen vilket inte är roligt varje dag. Samtidigt har jag en sträng framtoning så ingen kommer fram och ber mig säga något lustigt. Det hade varit skillnad om jag arbetade med underhållning – jag är medveten om att jag framstår som en butter typ. Mina kvinnliga kollegor har det betydligt mer besvär med kändisskapet än vad jag har.

Har du haft några favoritintervjuobjekt genom åren?

Oj det har varit väldigt många! De tolv personer jag intervjuar i Köttberget (Elfsbergs nya tv-program som har premiär 15 november i SVT) är alla personliga favoriter. Det har alltid varit spännande att intervjua folk som har makt och inflytande över människor. Jag minns Olof Palme och Göran Persson som speciellt svåra att intervjua. De hade alltid en egen agenda, men det blev alltid intressanta möten.

ELFSBERG-OCH-PALME
Rapports reporter Claes Elfsberg tillsammans med statsminister Olof Palme. Foto: SVT

Vi har inte hittat några bloopers med dig i SVT:s arkiv. Har du inte gjort några misstag?

Jadå det har jag, men jag har vart rätt duktigt på att dölja dem. Varje sändning gör jag ett flertal fel. Men det är bra att göra lite fel ibland som att komma av sig eller säga fel, det ökar trovärdigheten om de sedan rättas till. En engelsk tänkare sa ”quality is a small degree of imperfection”, det får inte vara för perfekt, ett misstag visar att det är en produkt utförd av människor.

Finns det några klipp från vårt arkiv som du skulle vilja återse från din karriär?

Det är alltid värt att titta på Berlinmurens fall. Jag var inte i Berlin, då jag var hemma med barnen, men det är en symbolbild för vad som är viktigt. Jag är underordnad nyheterna, det är inte viktigt att jag står i centrum.

Men i den här intervjun är det du som står i centrum, inte nyheterna.

Jo det har du rätt i. Då väljer jag den första intervjun med Kungen och Silvia efter deras förlovning som jag gjorde, den tycker jag är lite gullig.

Vad minns du från det mötet?

Jag minns att Silvia var blyg och nervös för att prata svenska, men hon klarade av det. De var nykära så intervjun blev känslomässig. Sen var det kul att kungen sa det klassiska citatet som blivit flitigt citerat sedan dess ”Det sa bara klick”.

elfsberg_kungaparet1974_2
Första intervjun med kungaparet strax efter att de förlovat sig. Elfsberg frågar Silvia om hon kan tänka sig att svara på svenska. Se den oredigerade intervjun med försnacket i Öppet arkiv. Foto: SVT

 

CLAESELFSBERGTRANAR
Här kan du se Claes Elfsberg testa en muskelbyggarmojäng i SVT:s gym 1974. Foto: SVT

SVT Nyheter: Elfsbergs hälsning till publiken i sin sista Aktuellt-sändning

SVT Nyheter: 45 år som Mr. Rapport

Claes Elfsbergs intervju med Kung Carl XVI Gustaf Kungen 70 år: Ensamt majestät sänds torsdag 28 april 20.00 i SVT1. 

Vecka 16 2016

Birgitta Andersson i "Den beslöjade damen" Foto: SVT
Birgitta Andersson i ”Den beslöjade damen” Foto: SVT

Den beslöjade damen
Komedi av Bertil Schütt. Fredrik är en passionerad kämpe för kvinnans frigörelse, men han förföljs av en kvinnoliga, som han inte blir kvitt. I rollerna: Ernst-Hugo Järegård, Birgitta Andersson, Margaretha Krook m.fl. Kan ses i Öppet arkiv tills 20 maj
Upp till bevis – säsong 4
Lekprogrammet där två tävlande lag ska para ihop sex personer med sex yrken. Programledare är Sven Melander. Kan ses i Öppet arkiv tills 27 september
Kung Lear
Drama av William Shakespeare om Kung Lear som har för avsikt att abdikera och som därför vill dela upp riket mellan sina tre döttrar. Inspelat på Orionteatern i Stockholm. Kan ses i Öppet arkiv tills 21 juli
Trettondagsafton
Trettondagsafton en lyrisk komedi av William Shakespeare. En förfinad kärleksuppfattning som kan vara både bitterljuv och avvisande, och som svärmiskt kontrasterar mot den inbilske Malvolios klumpiga uppvaktningar och de bägge kumpanerna Tobias Raaps och Andreas Blek af Nosens burleskerier. I rollerna: Bibi Andersson, Ove Tjernberg, Gösta Ekman, Carl-Gustaf Lindstedt, Per Oscarsson m.fl. Kan ses i Öppet arkiv tills 20 juli
På teatern
Sofies farmor är skådespelerska och spelar drottning Gertrud i Hamlet av Shakespeare. Efter föreställningen har hon lovat att berätta vad pjäsen handlar om. Kan ses i Öppet arkiv tills 20 juli
En midsommarnattsdröm
Med en annorlunda version av ”En midsommarnattsdröm” invigde Backa Teater i Göteborg hösten 1989 sin nya scen ”Bulten” i en nedlagd fabrik på Hisingen. Uppsättningen blev en stor succé, och nu får också TV-publiken möta en Shakespeare för vår tid i en rolig, romantisk och musikalisk föreställning. Från 1990. Kan ses i Öppet arkiv tills 22 maj
Den tragiska historien om Hamlet prins av Danmark
William Shakespeares klassiska drama från omkring 1600 berättas här som film inspelad i Stockholmstrakten år 1984. I rollerna: Stellan Skarsgård, Pernilla August, Mona Malm, Dan Ekborg, Tomas Bolme, Johannes Brost, Kim Anderzon m.fl. Kan ses i Öppet arkiv tills 20 juli
Jordrike
En film av Curt Strömblad och Peter Sylwan om jorden och människorna när Sverige förvandlades till industrination. Kan ses i Öppet arkiv tills 20 maj
Skytte
Göran Skytte samtalar med Anna-Greta Leijon, Bengt Westerberg och Göran Rosenbergom bl a intolerans, godhet, ondska och moral. Kan ses i Öppet arkiv tills 19 juli
Gröna rum
Trädgårdsprogram från 1999. Programledare är Gunnel Carlson. Kan ses i Öppet arkiv tills 18 juli
Fönstret
Komisk skräckvision om ett medelålders par som isolerats i sin hemstad efter att världen har gått under. I rollerna Sonya Hedenbratt och Håkan Serner. Kan ses i Öppet arkiv tills 18 juli
K-märkt: Bensinstationer
K-spanarna Staffan Bengtsson och Göran Willis rapporterar från några av barndomens bensinstationer. Kan ses i Öppet arkiv tills 18 maj
Thorbjörn Fälldin 1963
Thorbjörn Fälldin i remissdebatt 1963. Kan ses i Öppet arkiv tills 22 maj
Fotbollsmatch regeringen – oppositionen
Fotbollsmatch mellan regeringen – oppositionen 1971. Reporter är Putte Kock. Kan ses i Öppet arkiv tills 22 maj
Nye centerledare
Christina Jutterström, Gunnar Palin, Björn Elmbrant och Claes Bergman frågar ut den nyvalde centerledaren Thorbjörn Fälldin vid Centerpartiets riksstämma i Halmstad. Från 1971. Kan ses i Öppet arkiv tills 22 maj
Picko Troberg
Sigward Andersson presenterar racerföraren Picko Troberg. Kan ses i Öppet arkiv tills 18 maj

Nästa vecka kommer vi bl.a. publicera barnserien 18 karat, humorserien Alfhild och Ortrud och dokumentären Lena Cronqvist – målarinna

Och vinnarna är…

OA3_vinn

Gjorde du också Öppet arkiv nostalgiteve-quiz? Nu har vi utsett de vinnande bidragen!

Tack till alla er som gjorde quizet och skrev en motivering vad ni tycker är allra bäst med Öppet arkiv. Det var en glädje att läsa! Nu har Öppet arkiv-redaktionen utsett de fem vinnande bidragen bland de som hade alla rätt på quizet och som lämnade en motivering.

Vi säger stort grattis till Jan i Tranås som vann två biljetter till sommarens Allsång på Skansen och till Cecilia, Lena och Ida – alla tre från Halmstad och Alva från Solna som har vunnit varsin tygväska med Öppet arkiv-tryck.

vinnare_motivering_quiz
Vinnaren Jans motivering till vad han tycker är allra bäst med Öppet arkiv. Grattis till vinsten av två biljetter till Allsång på Skansen i sommar. Och stort tack till alla er som också gjorde quizet och skickade in era motiveringar!

Här kan du se quizet igen – nu med de rätta svaren!

Fråga 1: Josephine Bornebusch första ”riktiga” skådespelarroll var i Rederiet.

Fråga 2: I provfilmningen till Tjorven fick Maria Johansson vifta på öronen (här kan du se provfilmningen), en scen som sedan blev skarp i Vi på Saltkråkan i detta avsnitt ca 11 minuter in.

Fråga 3: Allan Edwall har rollen som Carlsson i filmatiseringen av Strindbergs Hemsöborna.

Fråga 4: Bachs Air var intromusiken till Beppes Godnattstund.

Fråga 5: Sportkommentatorn i Nilecity 105,6 heter Sudden.

Fråga 6: Birgitta Andersson snöt sig i en amerikansk flagga i Hasse och Tages Spader, Madame!

Fråga 7: I Från A till Ö pratade Hedvig i en bildtelefon med sin syster som spelades av Inga Gill

Fråga 8: Leif GW var skådespelare i Dubbelsvindlarna.

Fråga 9: Gry Forssell serverade raggarballar till Ronny och Ragge i Byhåla.

Fråga 10: Ellen tröttnade på bageriet och gav bort det till bröderna Janos, Hilding och Frasse i Tårtan.

Fråga 11. Sanna Nielsen uppträdde för första gången i Allsång på Skansen när hon var 11 år. Här kan du se när hon sjunger sången Maria, Maria 09:53 minuter in i programmet.

ratt_svar_quiz_stor

 

Hanna Stjärne: Öppet arkiv är en skattkista

blogg_hanna_stjarne
Vi har träffat Hanna Stjärne, VD på SVT, för att prata om Öppet arkiv och  nostalgi-tv.

”Öppet arkiv är inte bara vår gemensamma historia. Det är också min historia.”

I år fyller SVT 60 år. Och i veckan var det tre år sedan Öppet arkiv lanserades. Därför träffar vi SVT:s VD Hanna Stjärne för att får veta mer om hennes relation till tv i allmänhet. Och hennes tankar kring nostalgi och Öppet arkiv i synnerhet.

Vad har tv betytt för dig genom åren?

Tv är någonting som samlar oss i samhället. Vi kan skratta och beröras tillsammans. Tv kan också formulera vad Sverige är i grunden. Jag tycker att man märker det när man går tillbaka till program som sänts tidigare och tänker: ja men just det, det var såhär Sverige var då. Väldigt mycket står sig och en del blir tydliga tidsdokument.

Tv är också någonting som samlar min familj och mina vänner. Jag kan skratta och ibland även fälla en tår. Och det är på tv jag på riktigt får veta hur världen ser ut. Vid stora nyhetshändelser blir det tydligt vilken genomslagskraft den rörliga bilden har. Jag kan först höra om nyheten, men det är på något sätt först när jag faktiskt kan se vad som har hänt som det sjunker in.

Hur tittar du på tv?

Jag tittar mycket via SVT Play, Öppet arkiv och SVT:s andra webbplattformar. Hur jag tittar varierar och det handlar mycket om det liv jag lever och var jag befinner mig just där och då. Antingen är det i vardagsrummet där vi har en stor skärm. Men jag tittar också allt mer på mobilen. Mycket på grund av att jag vill se vad som händer precis när det händer. Om vi till exempel har en jätteintressant partiledardebatt så är det okej att bilden är liten. Jag vill vara med när Anna Kinberg Batra och Stefan Löfven står och argumenterar med varandra i direktsändning. Så jag tittar både på väldigt stora skärmar. Och väldigt små.

Är du en nostalgisk person?

Ja det är jag. Jag kan bli väldigt berörd av minnen förknippade med olika saker och det har ju också att göra med tv:s styrka som medium. Mycket kommer upp när man ser saker. Man minns hur det var när man var fem år. Man kommer ihåg när en nyhetshändelse inträffade, var man var i livet och vad som hände runtomkring då.

Är det något program i Öppet arkiv som gör dig extra nostalgisk?

Jag blev väldigt nostalgisk när jag häromdagen satt med min tioåriga dotter och tittade på Den vita stenen. Någonstans kommer jag ju ihåg hur det var att vara tio år och titta på Fideli och Farornas konung. Och genom att titta på den med min dotter blir det en slags dubbel upplevelse. Och så har vi tittat på Grynet också. ”Ta ingen skit!”

DEN-VITA-STENEN
Den vita stenen – Farornas konung och Fideli på en sommaräng. Foto: Bertil S:son Åberg (SVT)

Har du några speciella tv-minnen som har gjort extra stort intryck på dig?

Ett starkt minne är när jag var tonåring. Jag hade varit i fjällen med familjen på sportlovet och var på väg hem med bilen. Vi åkte på natten så jag satt i framsätet och sov medan min pappa körde. Men mitt i natten väcker pappa mig och säger att jag måste lyssna på ett nyhetsinslag på radion. Sveriges statsminister Olof Palme har blivit skjuten. Det var så oerhört svårt att ta in. Men när vi kom hem tidigt på morgonen och slog vi på tv:n var det någonstans först då, när jag såg Ewonne Winblad berätta och vi fick se bilder från händelsen, som det började sjunka in. Och jag tänker att tv faktiskt fungerar så. Vid den här typen av stora omskakande händelser som på olika sätt är med och förändrar världen måste vi se för att förstå. Och se det om och om igen.

Sen har jag förstås många minnen som är rent nostalgiska. Till exempel när jag hör signaturmelodin till Albert och Herbert. Eller vinjetten till Tekniskt magasin med kugghjulen som går in i varandra. Gäster med gester är också en sådan serie. Jeja Sundström som visar exempel på sin otroliga akrobatik eller Jarl Borssén, där det räcker med att han höjer ett ögonbryn så blir det fanatiskt roligt.

Öppet arkiv fyller tre år den 16 april. Det firar vi med att publicera Tårtan, Kurt Olssons television, Loranga, Masarin och Dartanjang och dokumentärer av Tom Alandh. Är det något av dessa som du tycker ska blir extra kul att återse?

Det ska blir roligt att se Tårtan igen, för att se om jag skrattar lika mycket som jag gjorde då. Och sen ska det bli spännande att följa Tom Alandhs gärning och få en chans att nörda ner sig i den. Det ska bli intressant att se hur han har skildrat Sverige och också se hur landet har förändrats över tid. När jag gick på Journalisthögskolan hade Tom Alandh en av våra mest uppskattade föreläsningar där. Efter det ville alla blir dokumentärfilmare.

OA3_publiceringar
För att fira Öppet arkiv 3-årsdag publicerar vi några önskade och älskade titlar. Foto: Loranga Masarin och Dartanjang – Björn Edergren, Tom Alandh – Carl-Johan Söder. Övriga SVT.

Finns det program i Öppet arkiv som du tycker är viktiga att de finns där, men som du själv inte brukar titta på?

Öppet arkiv är vår gemensamma historia och jag tycker att det är fantastiskt att det finns en möjlighet att gå in och titta på historiska händelser eller få en bild av hur diskussionerna har gått genom åren. Så på det sättet är det en del av Sveriges kollektiva minne som finns i Öppet arkiv.

Hur tycker du att tv har förändrats och utvecklats genom åren?

Nyligen tittade jag på några av de äldre avsnitten av Fråga Lund. Och där kan man verkligen se hur mediet har förändrats. Och kanske inte minst synen på kunskap. Nu ska ju SVT göra en ny omgång av Fråga Lund och det kommer att bli väldigt annorlunda jämför med hur det var tidigare.  Jag tror att vi numer är mer lekfulla kring en del allvarliga ämnen som gör att många får en möjlighet att komma in i det. Sen slås man av att tempo är högre nu. Och inte minst hur bildproduktionen har förändrats och hur bildkvalitén förbättrats.

Om vi tittar på Melodifestivalen är det härligt att gå in och titta på äldre sändningar. Att återse när Lill Lindfors tappar kjolen och tar Sverige och världen med storm är oslagbart. Men där kan vi också se att Eurovision är en helt annan produktion idag. Det har hänt otroligt mycket! Om vi hade vetat då hur Eurovision kommer att se ut i maj så hade vi nog varit otroligt häpna över vilken typ av tv-produktioner som är möjliga att göra idag, med alla element inräknade. Jag tänker exempelvis på Oscar Zia-numret i årets Melodifestival som hade 209 klipp på 3 minuter. Det är fantastiskt bildproducerat på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Men då är det verkligen spjutspets-tv också!

fragalund1962
Fråga Lund från 1962 där vi bland annat får lära oss den ädla konsten att dividera med romerska siffror. Foto: SVT

 

Vilket är ditt första tv-minne?

Mitt allra första tv-minne är att jag står i ena änden av vårt hus och hör starten på signaturmelodin till mitt favoritprogram ”Sesame street”. Så jag springer till andra änden av huset där tv:n står och hinner precis fram innan signaturen är klar. Då var jag ungefär tre år. Sen har jag ju starka minnen förknippade till Fem myror och fyra elefanter. Därför var det extra speciellt när jag förra året fick möjlighet återse Brasses hylla och djuren igen tillsammans med Öppet arkiv.

fem_myror
Ett av Hanna Stjärnes tidigaste tv-minnen. Fem myror är fler än fyra elefanter. Foto: Lars Wiklund (SVT)

Öppet arkiv har fått in tusentals tittarönskemål. Vad tror du det är som gör att äldre tv-program berör så?

Det är så många minnen som är förknippade med tv-program. Tv har en enande kraft, vi tittar tillsammans. Trots att vi kanske inte sitter i samma soffa har vi ändå kontakt med andra på ett eller annat sätt ändå. Så tv skapar gemensamma upplevelser och gemensamma minnen. Och där fyller Öppet arkiv en jätteviktig funktion!

Vad tänker du att Öppet arkiv har för roll på SVT?

Öppet arkiv är vår gemensamma skattkista. Där ligger många av våra gemensamma minnen samlade. Man kan glänta på locket och plocka upp något.

Har du testat Öppet arkivs Nostalgitrippen?

Ja! Det var väldigt roligt när SVTi tog fram Nostalgitrippen som en del av Öppet arkiv.  Jag är född 1969 och när jag går in i Nostalgitrippen blir det ju tydligt att Öppet arkiv inte bara är vår gemensamma historia. Det är också min historia. Här finns många delar av mitt liv: Den vita stenen, Beppes godnattstund, Ville, Valle och Viktor och Tjejerna gör uppror. Och även nyhetshändelser som Berlinmurens fall dyker upp när jag söker på mitt årtal. Här kan vi verkligen se vad som har hänt i Sverige och hur SVT har varit med och skildrat det.

Om du skulle tipsa om ett program i Öppet arkiv – vilket skulle du välja?

Den vita stenen. Jag har så starka barndomsminnen förknippade med serien. Och även skapat nya när jag har sett den med mitt barn.

 

NOSTALGITRIPPEN_BLOGG_201604014
Vill du också ha en Nostalgitripp? Klicka på bilden och följ instruktionerna.

 

Öppet arkiv 3 år

gizmo_header_3AR_quiz_tickets_SVT

 

Det har gått tre år sedan Öppet arkiv startade upp med buller och bång på www.oppetarkiv.se. Det firar vi med en tävling och några nya härliga program som slår an de nostalgiska strängarna!

Nya publiceringar i Öppet arkiv i samband med treårsdagen: Loranga, Masarin och Dartanjang, Kurt Olssons television, Tårtan och några av Tom Alandhs favoriter bland hans egna dokumentärfilmer.

Nu är quizet stängt! På fredag den 22 april utannonseras vinnaren till två biljetter till sommarens Allsång på Skansen.

OA3_publiceringar
Vi firar treårsdagen med Loranga, Masarin och Dartanjang, Kurt Olssons television, Tårtan och några av Tom Alandhs egna dokumentärfavoriter. Foto: SVT

 

Vecka 15 2016

Humorklassikern Tårtan Foto: SVT
Humorklassikern Tårtan Foto: SVT

Tårtan
Humorserie av Håkan Alexandersson och Carl Johan de Geer om de tre sjömännen Janos, Hilding och Frasse som tröttnar på sjön och går iland. När de ska köpa bullar får de ett helt bageri. Kan ses i Öppet arkiv tills 12 oktober
Kurt Olssons television
I sitt egenhändigt gjorda TV-program bjuder Kurt Olsson (Lasse Brandeby) på tips, tävlingar, reportage och en livs levande damorkester. Tillsammans med sin fotograf Arne sänder han från sin svägerskas kolonistuga. Kan ses i Öppet arkiv tills 13 juli
Loranga, Masarin och Dartanjang
Barnprogram av Barbro Lindgren om Loranga, Masarin och Dartanjang som bor på en gård i Uppland, om deras äventyr och underfundigheter. Kan ses i Öppet arkiv tills 14 juli
Nacka – myten och människan
Lennart ”Nacka” Skoglund var en av Sveriges genom tiderna mest framgångsrika och populära fotbollspelare. Tom Alandhs porträtt handlar om idolskap och exploatering, om artisteri och undergång. Kan ses i Öppet arkiv tills vidare
Gustaf och Maria – en kärlekshistoria
En dokumentärfilm av Tom Alandh. ”Att döda en människa, särskilt den man älskar, är mycket svårt…” – så stod det i det avskedsbrev som polisen hittade i Gustafs och Marias lägenhet i mars 1997. I hennes säng fann man också Maria död av läkemedel och kvävning. Dagen därpå stiger Gustaf ombord på en Finlandsbåt. På öppet vatten sänker han sin kropp i havet med en kätting lindad kring kroppen, ”så att liket inte flyter upp”. Så dog Gustaf och Maria – efter ett helt liv tillsammans. Kan ses i Öppet arkiv tills 12 juli
Det goda livet
En dokumentärfilm av Tom Alandh. I denna film om något av det mest fundamentala i våra liv – vårt boende – får tittarna en unik chans att komma nära Alf Midby, både som yrkesmänniska och privatperson. Kan ses i Öppet arkiv tills 12 juli
Två bröder – två världar
En dokumentär av Tom Alandh. Christer och Bertram Schmiterlöw var båda konstnärer. Men Christer kunde aldrig leva på sin konst utan bara måla tidiga morgnar innan han gick till sitt arbete som vaktmästare på SVT. Kan ses i Öppet arkiv tills 12 juli
Farmor och vår herre
Dramaserie efter en roman av Hjalmar Bergman om Farmor, Agnes Borck, som blickar tillbaka på sitt 78-åriga liv och resonerar med Vår Herre. När allt ska summeras visar det sig att det är Vår Herre, och inte Farmor, som styr. Kan ses i Öppet arkiv tills 13 juli
Upp till bevis – säsong 3
Underhållningsprogram med Ellinor Persson och Pontus Ströbaek som programledare. Kan du se på en person vad han eller hon sysslar med? Kan ses i Öppet arkiv tills 27 september
Jihde om Jihde
Sketch där innebandyspelaren Niklas Jihde arresteras av polisen och korsförhörs av sin bror Peter Jihde. Kan ses i Öppet arkiv tills 14 juli
Knäckebröd och hovmästarsås
En förskräcklig komedi av Magnus Nilsson, som bygger på en föreställning av Folkteatern i Göteborg 1989. Kan ses i Öppet arkiv tills 14 juli
Tonkällan
Rockvindar, med sångaren Thorsten Flinck, framför ”Ann-Louise”, ”Lys upp mitt mörker” och ”Nu vet du för mycket”. Kan ses i Öppet arkiv tills 14 juli
Rallycross 1972
Jan Svanlund presenterar en ny bilsport: Rallycross. Kan ses i Öppet arkiv tills 11 maj
EM i rallycross 1993
EM i rallycross 1993 i Höljes där  Kenneth Hansen knep förstaplatsen. Kan ses i Öppet arkiv till och med den 15 maj.
Ett hjärta av guld
En film som bygger på boken ”Tullesommar” av Rose Lagercrantz och handlar om sommaren då Tulle kanske skulle bli skilsmässobarn. Kan ses i Öppet arkiv tills 11 maj
Berättelser ur bakfickan – Göran Palm
Publiceras som hyllning till den nyligen bortgångne författaren Göran Palm. Programmet var en direktsändning där kulturpersonligheter delade med sig av anekdoter ur sitt liv, berättade sanna och osanna historier och fabulerade tillsammans.   Kan ses i Öppet arkiv tills 12 maj

 

Nästa vecka kommer vi bl.a. publicera dramerna Kung Lear och Trettondagsafton.

 

Tom Alandh – Sveriges meste dokumentärfilmare

Tom Alandh Foto: Marika Arsenius / SVT
Tom Alandh Foto: Marika Arsenius / SVT

Tom Alandhs arbetsrum gör ingenting för att dölja att vi befinner oss hos Sveriges meste dokumentärfilmare. Väggarna i det lilla rummet är fyllda med pärmar, VHS-kasetter, DVD-filmer och bilder som vittnar om alla hans verk.

Du har under 25 år producerat dokumentärfilmer för SVT, upplever du att arbetsklimatet för dokumentärfilmare förändrats under den perioden?

– Det var ett annat samhällsklimat i Sverige på 70- och 80-talet när jag startade min journalistkarriär. Nu är alla medietränade och dörrarna står inte lika öppna längre. På 70-talet kunde jag bara gå in till Olof Palme och säga ”hej, hej”. I dag är folk är mycket mer medvetna om kameran på ett annat sätt. Samtidigt får jag fortfarande tillgång till både människor och platser, eftersom de vet vem jag är till namnet.

Det är inte bara samhället som förändrats under de åren, utan även Tom Alandhs syn på sig själv som dokumentärfilmare.

– Det borde vara så att man blir mer kaxig med åren när man får mer erfarenhet, men jag tycker det är tvärtom. Jag känner mig mer ödmjuk nu än när jag började. Förr tyckte jag att jag behärskade allt och tänkte ”fy fan det här går bra”. Men man lär sig hela tiden av de människor man porträtterar. Du börjar inse din egen begränsning som dokumentärfilmare i förhållande till hur världen ser ut.

Hur menar du att du känner av din egen begränsning?

– Att göra ett tv-program är ofta att skumma på ytan. På ett vis är tv ett ytligt medium, skriver du en bok om ett ämne blir det en helt annan kunskapsbank i det hela. Hur ofta når man i en dokumentär längst ner i sedimentet i bottenskiktet?

Du arbetar bredvid din tv-karriär även som skrivande journalist. Hur skiljer sig arbetet mellan dessa två olika medier?

– När du skriver kan du vara fräckare, hårdare och slå mycket tuffare. Det finns de som säger ”åh du som är så trevlig hur kan du skriva så elakt?”. Tv kräver mer fingertoppskänsla, att man nyanserar bilden mycket mer. Eftersom våra filmer ofta har en halv miljon tittare måste du vara medveten om att du kan skada människor. Jag tror jag är ödmjuk inför den slagkraft tv har och den maktposition som jag befinner mig i. Som dokumentärfilmare kan jag ju faktiskt göra precis det jag vill med mina berättelser. Du kan göra busen till ängeln och ängeln kan få väldigt svarta vingar. Dokumentärerna om Rufflaren är ett sådant exempel. Du skulle kunna krossa honom, eller lyfta upp honom. Jag försöker hålla mig någonstans mitt emellan. Det är kanske ofta där som sanningen ligger.

Av alla dokumentärer du gjort är det någon som ligger dig extra varmt om hjärtat?

– Ja det är Martina-filmerna. Jag har gjort 6 dokumentärer med henne och vi pratades vid senast igår på telefon. Filmerna om henne är väldigt enkla men har ändå fått internationella priser. Det är något med hjärtat i dom filmerna som är speciellt. En annan favorit är Cornelis som jag såg om för ett tag sen, och då tänkte jag att hade jag inte gjort den här själv hade jag ringt vederbörande direkt och sagt att det var en bra film. Nu låter jag kaxig, men du frågar ju. Jag tycker exempelvis inte alls att dokumentären om Monica Zetterlund blev lika bra.

Har du någon drömdokumentär som aldrig blivit av?

– Ja den om Ingmar Bergman. Jag var oerhört fascinerad av Bergmans filmer och tror att min dokumentär om honom hade kunnat bli hur bra som helst. Men han ville inte ha mig helt enkelt. Det är likadant med Drottning Silvia, Björn Borg och Leif GW Persson, de stora personligheterna väljer ju sina hävdatecknare. De vet att jag vill berätta historier på mitt sätt, jag ackorderar inte.

Tom Alandh tillsammans med sin klippare Heleen Rebel, skrivmaskinen där Alandh skriver sina speakertexter Foto: Marika Arsenius Cornelis Vreeswijk Foto: Ulf Stråhle
Tom Alandh och Heleen Rebel, skrivmaskinen där Alandh skriver sina speakertexter, Cornelis Vreeswijk Foto: Marika Arsenius / Ulf Stråhle

Heleen Rebel har under de senaste tio åren arbetat som Tom Alandhs klippare. Hon lyfter fram hans förmåga att lyssna som hans främsta egenskap som dokumentärfilmare.

– Han kan sätta sig med vem som helst och få dem att prata enbart genom att lyssna. Ofta säger Tom bara några ord när han startar intervjun som ”Kan du inte berätta?”. Sen väntar han. Då känner intervjupersonen att han verkligen är intresserad, vilket får dem att öppna upp sig. Jag har sett råmaterialet på alla intervjuer han gjort under mina år och jag har aldrig stött på någon människa som Tom inte har nått fram till.

– Det var vackert sagt, säger en märkbart rörd Tom Alandh.

– Tack, men det är sant, svarar Heleen Rebel. Du är också alltid varsam med de du porträtterar. Det tycker jag är väldigt viktigt. Att vi aldrig gör någon illa. Alla medverkande måste kunna se den film vi gjort och känna igen sig själva i den.

”Det Zlatan kan göra med en fotboll kunde Nacka göra med en apelsin”

Nacka Skoglund under Fotbolls-VM 1958. Foto. SVT
Nacka Skoglund under Fotbolls-VM 1958. Foto. SVT

Du har gjort den hyllade dokumentären ”Nacka – myten och människan” om fotbollsspelaren Nacka Skoglund. Varför ville du göra en dokumentär om honom?

– Därför att ingen hade gjort det är väl det bästa svaret. Han dog 1975 och tolv år senare, insåg jag att ingen hade gjort en film om den mest karismatiska svenska fotbollsspelaren någonsin. Nu pratar alla om Zlatan, men jag brukar säga att när man ser de gamla Nacka Skoglund-rullarna inser man att Zlatan inte var först. Min vän Uffe Larsson, som tyvärr är död nu, brukade säga på skoj att ”Det Zlatan kan göra med en fotboll kunde Nacka göra med en apelsin”.

– När jag gör de här typerna av kända porträtt vill jag inte att det enbart ska ha varit lycka och glädje i vederbörandes liv. Då blev det självklart att jag skulle göra en film om Nacka, den kantstötta killen som kört i diket under sin levnadsbana. Istället för att göra en film om Gunnar Nordahl som jag egentligen betraktar som en mycket större fotbollsspelare. Han var för blank och för polerad. Det är därför det är hopplöst att göra en dokumentär om Tage Danielsson, eftersom han är så otroligt bra. Det finns liksom ingenting i den där fasaden. Det är också anledningen till att jag gjort en film om Monica Zetterlund och inte Lill-Babs exempelvis, eller en film om Cornelis och inte Olle Adolphson. Jag vill att det ska vara ett spännande liv och ett spännande liv består både av sorg, elände och glädje, samt framgångar naturligtvis.

Hur skiljer sig arbetsprocessen mellan att göra en dokumentär om en död person mot att göra en om någon som lever?

– Är personen död har man ju facit. Jag brukar säga att de filmerna är bra mycket lättare att göra för då kan inte hon eller han försvara sig. Du får fria händer, men med respekt naturligtvis för den människa du berättar om. Om jag gör en dokumentär om någon som lever måste jag vara mer varsam med allt från klippval, speakertext till musiken. Gör jag en film om Pia Sjögren, knarkaren med hemlösheten i bakfickan, finns egentligen inget manus att skriva. Då får vi göra som vi brukar, hänga på bara. Historien utvecklas hela tiden när människan är vid liv, men är väldigt fast i det döda perspektivet.

”Livet, kärleken, skapandet, konsten och döden på 57 minuter”

Två bröder - två världar Foto: SVT
Två bröder – två världar Foto: SVT

Öppet arkiv har publicerat din dokumentär Två bröder – två världar, vad är dina tankar om den?

Åh vad glad jag blir, jag är jätteförtjust i den filmen. Den handlar om livet, kärleken, skapandet, konsten och döden på 57 minuter. Man kan säga att den handlar om precis allting det som utmärker en människa. Dessutom har nästan ingen sett ”Två bröder – två världar” eftersom TV4 satte tittarrekord med ett program om världens fetaste människor samtidigt som dokumentären sändes i tv. Våra konkurrenter hade 2 miljoner som tittade på deras fetfilm, jag tror att vi inte hade mer än 180 000 som såg på vår film om bröderna.

Vad är bakgrunden till att du ville göra en film om bröderna Schmiterlöw?

– Vi hade en vaktmästare på SVT som alltid klädde sig som en konstnär. Han hade alla attribut som stråhatt och ibland till och med en gitarr på sin postvagn. En dag frågade han mig om jag inte ville köpa någon av hans tavlor? Jaha kanske det, sa jag och åkte och besökte honom i hans lägenhet. När jag kom dit var varenda centimeter av hans tvårummare täckt av tavlor, till och med badrummet. Det visade sig att ingen hade köpt hans tavlor. Jag var inte förtjust i något av hans konstverk, men till slut fastnade jag för en tavla som såg ut lite som att van Gogh målat den. Så jag köpte den för 2000 spänn.

– Åren gick och jag visste att mannen hette Schmiterlöw i efternamn. En dag såg jag att just Schmiterlöw hade stor utställning på Waldemarsudde, så jag åkte dit. Väl där såg jag världens konst, men den påminde inte alls om det jag sett hemma hos vaktmästaren. Jag blev alldeles tagen, har min vaktis börjat måla på det här viset. I receptionen fick jag reda på att det fanns två konstnärer som heter Schmiterlöw och att de var bröder. Den brodern jag hade köpt av var målarkludden, den andra broderns tavlor betingade priser på 100 000. När jag åkte hem därifrån tänkte jag vilken historia, de är bröder men målar så olika. En kan knappt sälja en tavla för 2000 kronor, den andra får 100 000 för sina porträtt.

– Jag hörde en rolig historia om ”Två bröder – två världar” av en ung man i Göteborg som var väldigt förtjust i just den filmen. När han visade dokumentären för kvinnan han var förlovad med var hennes reaktion ”Vad var det för bra med här filmen?”. Han insåg då att han inte kunde gifta sig med någon som inte förstår storheten i denna dokumentär och bröt förlovningen en kort tid därefter. Några månader senare träffade han en ny tjej. Det första han gjorde var att visa henne filmen om de två bröderna. Hon tyckte att den var fantastisk. Nu är de gifta och har tre barn. Jag tycker att den historien är så vansinnigt söt, hur man testar kärleken.

 

Hitta alla Öppet arkivs dokumentärer av Tom Alandh här.

Vecka 14 2016

Lina (Chelsie Dickson), Gustav (Allan Svensson), Lena (Suzanne Reuter), Max (Gabriel Odenhammar) i Svensson Svensson. Foto: SVT
Lina (Chelsie Dickson), Gustav (Allan Svensson), Lena (Suzanne Reuter), Max (Gabriel Odenhammar) i Svensson Svensson. Foto: SVT

Svensson, Svensson – säsong 2
Familjen är intakt: mamma Lena – självklar bankchef, pappa Gustav – passionerad brevbärare, tonåriga Lina – full av självförtroende och lillebror Max – full av livsvisdom. Men familjen Svensson drabbas av nya grannar. Kan ses i Öppet arkiv tills vidare
Upp till bevis – säsong 2
Underhållningsprogram med Sven Melander som programledare. Kan du se på en person vad han eller hon sysslar med? Kan ses i Öppet arkiv tills 27 september
Kidnappad
Drama om en svensk, som är chef för Etiopiens säkerhetspolis, besöker Sverige, och kidnappas då av Eritreas befrielsefront. Befrielsefronten kräver att 20 fångar, som sitter fängslade i Etiopien för sprängning av ett etiopiskt flygplan, ska friges i utbyte mot säkerhetschefen. Kan ses i Öppet arkiv tills 7 maj
Kära farmor
Teaterserie i sex delar efter Sven Delblancs roman. Farmor är död och sonsonen Erik Feldmann försöker i efterhand komma henne inpå livet. Vem var hon egentligen, den unga slaktardottern Dagmar Madsen från Danmark som förvandlades till släktens fruktade och kära farmor? Kan ses i Öppet arkiv tills 4 juli
Liten är fin
Tecknad saga om draken som inte kunde sluta växa. Serien vill förklara för barn vad ekologi är. Från 1978. Kan ses i Öppet arkiv tills 3 juli
Sista båten till Jurkalne
Under andra världskrigets sista två år kom en ström av flyktingar från Baltikum till Sverige. I denna delvis dramatiserade dokumentär berättar Olle Häger och Hans Villius om flykten från Lettland och om hur den svenska underrättelsetjänsten organiserade båttrafiken för att placera ut spioner i Lettland. Kan ses i Öppet arkiv tills 5 juli
Flickorna som jojkar
Möte med tonårstjejerna Anna Kärrstedt och Sofia Jannok som har jojkat sedan barnsben och de senaste åren fått allt större framgångar. Kan ses i Öppet arkiv tills vidare
TV! Nedslag i Sveriges Televisions historia
Programledarna Cissi Elwin och Arne Weise samtalar med Erik Bergsten och Sam Nilssonom TV:s framtid. Kan ses i Öppet arkiv tills 7 maj
24 rum och kök
Jan Boris-Möller och Johan Nordén besöker Tistad slott i Sörmland. Kan ses i Öppet arkiv tills 6 juli
Karamazov vid Kalixälven
Författaren, dramatikern och visionären Bengt Pohjanen i Överkalix låter oss gå vilse i Dostojevskijs värld. Tillsammans med amatörskådespelare dramatiserar han den ryska romanen ”Bröderna Karamazov”. Kan ses i Öppet arkiv tills 7 juli
Mikael Wiehe
Flera program om och med artisten Mikael Wiehe som fyller 70 år söndagen den 10 april.
Sju pojkar: Lars Gustafsson
Filosof, författare, poet och flitig bloggare – ikväll berättar Lars Gustafsson hur barndomen präglat honom. Sju pojkar, som numera hunnit bli vuxna män och författare, om pojkårens upplevelser och minnen, hemligheter, skräck och lycka. Kan ses i Öppet arkiv tills 3 juli
Tennisspelarna
Författaren Lars Gustafsson läser ur sin egen roman ”Tennisspelarna”. Handlingen utspelar sig i Texas, USA. Från 1976. Kan ses i Öppet arkiv tills 3 juli
Hissen som gick ner i helvete
Pär Lagerkvists pjäs låter oss följa ett älskande par på en eskapad, som slutar på ett hotellrum i underjorden. När våningskyparen dyker upp tycker sig kvinnan ha sett honom förut. Och plötsligt upptäcker hon vem han är. I rollerna bl.a. Ernst-Hugo Järegård och Harriet Andersson. Från 1969. Kan ses i Öppet arkiv tills 4 maj

 

Nästa vecka firar Öppet arkiv 3 år! Detta firar vi med att bl.a. publicera Tårtan, Kurt Olssons television, Loranga, Masarin och Dartanjang samt en stor Tom Alandh-special.

Så nära får bara Per och Mathias gå

Kent tillsammans med programmakarna Mathias Engstrand och Per Sinding-Larsen. Foto: Carl-Johan Söšder/SVT
Kent tillsammans med programmakarna Mathias Engstrand och Per Sinding-Larsen. Foto: Carl-Johan Söšder/SVT

Kent har länge ansetts vara ett av Sveriges mest medieskygga band. Trots det fick Per Sinding-Larsen och Mathias Engstrand under ett helt år tillgång till gruppen. Hur kom det sig? Det visade sig att Alice Bah Kuhnke spelade en avgörande roll i tillkomsten av dokumentären Så nära får ingen gå – ett år med Kent.

Per Sinding-Larsen: Jag träffade Mathias första gången på Alice Bahs bröllop. Han visste att jag gjort flera intervjuer med Kent och kom fram till mig och sa att han gillade bandet väldigt mycket.

Mathias Engstrand: Det var sent på natten och jag ställde frågan om vi inte ska göra en film om Kent tillsammans. Per svarade att jo det vore väl kul, men hur kommer vi åt dem?

De är ju ett medieskyggt band hur fick ni dem att ställa upp på dokumentären?

Per: När vi började arbetet med filmen fanns ingen tydlig idé om vad vi skulle göra utan jag frågade bandet om vi fick göra ett reportage om deras nya turné. I fallet Kent har jag varit med från början av deras karriär. Jag lyssnade på dem, gillade dem och hade träffat dem tidigare, så de kände mig och visste vem de släppte ombord på båten. Kent är en ganska speciell familj. Det är väldigt många av personerna som de omgett sig med under de tidiga åren som fortfarande är kvar. Man gillar att jobba med dem.

Mathias: Jag minns de första scenerna vi gjorde, bandet var på väg ner till Göteborg för en spelning. Då jobbade jag på SVT Sport och hade aldrig träffat dem tidigare. Jag klev bara på deras turnébuss med kameran och sa ”hej, hej”. De undrade ”vad är de här för snubbe?”, någon i bandet kände igen mig från Lilla sportspegeln. Men eftersom vi jobbade mycket och länge med dem blev jag och Per till slut en naturlig del av bihanget.

Glömde de bort kameran efter ett tag?

Mathias: Jag upplevde det så i alla fall. Vi filmade hela dokumentären med en liten DV-kamera, som då var ny teknik, att kameran inte var så stor tror jag påverkade att vi kunde komma bandet så nära. Dock fick kameran sina smällar under inspelningen, som när de sprutade ned kameran med champagne.

Det känns som bandet släpper ner garden en del för er?

Per: En nyckel var ju att vi inte gjorde mycket väsen av oss, tack vare den lilla DV-kameran. Sen hade inte Kent samma inställning till media då som de har idag. Nu är de äldre och har en annan integritet än vad de hade på den tiden. När vi gjorde filmen fanns inte Instagram eller Facebook, så fansen visste inte så mycket om vilka medlemmarna i Kent var. Nu för tiden kräver fans nästan att man är på artisters förlossningar och när de tar bort tumörer. Allt ska vara synligt.

Den samlade produktionsutrustningen för dokumentären. Foto: Mathias Engstrand
Den samlade produktionsutrustningen för dokumentären. Foto: Mathias Engstrand

 

Hur utvecklades erat reportage till en dokumentär?

Per: Efter att vi filmat bandet i ett halvår stod vi en dag på en parkeringsplats i München, då frågade jag Jocke Berg: ”hur långt går ni?”. För det fanns aldrig ett avtal med bandet. Men vi kände ganska snart att det var en fin historia som vi höll på med. På den tiden gjorde Kent en del intervjuer, men de hade aldrig låtit journalister komma särskilt nära.

”Det blev ett Tintin-slagsmål”

 

Var det mycket festande på den tiden?

Per: Ja det var mycket party, som vi själva deltog en hel del i. Jag kommer ihåg några riktigt röjiga fester under Kalas-turnén. När vi kom till Varberg utbröt det ett regelrätt slagsmål som vi filmade men valde att inte ta med av etiska skäl. Det blev ett Tintin-slagsmål, där Kent drog sig undan, mellan den lokala arrangören och en rad kända Stockholmsmusiker. Folk kom därifrån med sönderrivna skjortor och sådana grejer.

Mathias: Dock kompromissade aldrig bandet med det de skulle göra. Ja de var ute och det var party och tjo faderittan. Men bandet var alltid jävligt på när de gick på scen. För där upplevde jag det som att de och fansen hade en överenskommelse. Det var en svetsad kärlek som gjorde att de verkligen ville leverera. Jag minns när de spelade på orangea scenen på Roskildefestivalen. Då gick jag ut på scenen för att filma och även om jag inte har något med deras utförande att göra fick man ändå känna trycket från publiken, det var mäktigt.

Per: Ja oavsett hur mycket kalas det blev på Kalasturnén var det en självklarhet att du ska stå på scenen efteråt. Då får du spy i en hink när du spelar bas samtidigt. Du ställer inte in en spelning på grund av det. Jag tycker överlag att filmen blev bra på så sätt att vi inte låg och sov, vi var med bandet hela tiden.

Någon som däremot sov var trummisen Markus Mustonen som ni väckte tjugo i tre på eftermiddagen.

Mathias: Ja, Markus uppvaknande är min favoritscen i dokumentären, det är faktiskt helt adekvat att det var så, jag kom ihåg att jag kontrollerade tiden efteråt. Vad var klockan här? Den är fantastisk den scenen.

Per: Ja hehe, ingen rast ingen ro. Det är nog scenen i filmen.

Hur mycket material filmade ni?

Mathias: Oj herregud alltså, det var mycket. Jag kommer ihåg att det var 101 timmar film som skulle bli 1. Vi var rätt orutinerade inom den dokumentära genren vilket resulterade i att vi glömde att logga filmen ordentligt, vi hade spelat in en massa film som bara låg i en trave. Så vi satt med ett väldigt stort material och ska man välja 1 timma av 101 blir ”kill you darlings” en väldigt viktig skill.

Det låter som det finns bra extramaterial som aldrig visats.

Per: Mm, jag ska faktiskt gå igenom det materialet nu. Vi får se om vi får någon användning av det, med tanke på allt som händer med bandet i år.

Bandet fick inte ha åsikter kring klippningen?

Mathias: Nej vi hade den överenskommelsen från början att nu gör jag och Per det här på vårat sätt och hänger på er. De köpte att det var vi som beskrev skeendet.

Per: Men första gången vi visade dokumentären för bandet var vi väldigt nervösa och de hade någon enstaka synpunkt. Men det var ingenting vi ändrade i det hela. Den film som ni ser idag var den som vi ville göra då.

”Otroligt roligt, en glittrig tid och fattig”

 

Hur minns ni året med Kent?`

Mathias: Jag minns det som fantastisk roligt, det var en förmån att få följa människor på så nära håll. Inte bara för att det var dom utan att få på nära håll ta del av förhoppningar, besvikelser och glädje.
Sen minns jag också att det var en sjukt lågbudgetfilm, jag var frilans då och gick säkert back på att göra den, men det var det värt. Vi hade inte alltid riktiga hotellrum, en gång fick jag knacka på en av bandmedlemmarnas hotellrum och berätta att jag inte hade haft råd att boka något åt mig själv. Då fick jag sova där inne med en hotellgardin som täcke. Sammanfattningsvis var det otroligt roligt, en glittrig tid och fattig, haha.

Per: Det var ett händelserikt och för Kent på sätt och vis avgörande år. Det fanns mycket insats i att bli ett internationellt band. Men det gick ju inte, det fanns en story där och i flera andra händelser.
Jag är inte förvånad att de lyckats hålla på i 26 år efter att ha sett hur de fungerar ihop och vilka de är tillsammans. Det är ett band som har väldigt starka principer och väldigt starkt mål. De bestämde sig väldigt tidigt att de ville bli stjärnor, att de skulle bli pappdockor i skivaffärer och sälja mycket skivor.

Ger filmen gav en rättvis bild av bandet?

Per: Jag tror i alla fall att man får en bild av vilka de var då. När vi gjorde den här filmen var de på väg. De hade lämnat de första trevande stegen och börjat skriva den stora berättande rockmusiken. Bandet har gjort en lång resa under åren som många kan känna igen sig. Kents väg fram genom livet präglar många av dem som har lyssnat på dem.

Vad fick ni för respons när dokumentären sändes?

Per: Bra vill jag minnas. När jag träffar Kent-fans är det väldigt många som verkar ha sett den många gånger. Vissa till och med 20-30 gånger. Den enda film jag sett så många gånger är ”Det våras för sheriffen”.

Mathias: Jag har för mig att folk som inte var Kent fans tyckte att vi hade valt ett spännande sätt att berätta vår historia. Att den var gjord på ett annorlunda sätt.

Per Sinding Larsen och Mathias Engstrand 2001. Foto: Carl-Johan Söder / SVT
Per Sinding-Larsen och Mathias Engstrand 2001. Foto: Carl-Johan Söder / SVT

 

Det är nu 15 år sedan ni gjorde dokumentären. Hur har Kent utvecklats sedan dess?

Per: Kent är ett speciellt band, de har en särställning inom svensk musik. Dom har gått från sångerna om blåjeans och kärleksbesvär i tredjehandsettan fram till att göra de här stora sångerna som berättar om vår tid och som spelas på bröllop, begravningar och dop. De har också ett, vilket är oerhört sällsynt inom svensk musik, sorts perspektiv där de inte sparkar uppåt. När man är som Kent skulle det bli ganska konstigt, eftersom de själva är makten. De har istället vänt det där på ett väldigt intressant vis och lagt ansvaret på sig själva och hos dig och mig.  Vilket man kan höra i deras senaste singel ”Egoist” och föregångaren ”La Belle Epoque”. Väldigt många stora artister har inte någon trovärdighet i det här, det låtsas att de ligger under och försöker romantisera något.

Nu när bandet ska lägga av, hur kommer de bli ihågkomna?

Mathias: Jag tror de för alltid skrivit in sig i den svenska musikhistorien. Oavsett om man tycker om dem eller inte, har de gjort låtar som funnit en plats in i folks vardagliga liv. Just därför tror jag att de letat sig in i folksjälen hos väldigt många personer.

Vilket är ert favoritalbum med bandet?

Per: Det nya albumet ”Då som nu för alltid” som kommer nu (släpps i maj), allt jag hört låter väldigt bra. Förutom den är det ”Tigerdrottningen”. Det är ganska sen Kent som jag gillar bäst.

Mathias: Jag tycker det senaste, ”Tigerdrottningen” är briljant. ”Isola” har sina underbara vibbar. ”Tillbaka till samtiden” och ”Röd” kom med ett nytt sound. Jag tycker deras album har oerhört starka personligheter och att det är svårt att jämföra dem. Därför får jag ge ett tråkigt vuxet svar att jag inte kan välja ut en favorit.

Har ni några favoritlåtar?

Mathias: ”Palace & Main”, ”Klåparen”, ”Vy från ett luftslott”, ”Var är vi nu?”, ”Vals för Satan”, ”Berg & Dalvana”, ”Vinternoll2”, ”Ismael”, ”Socker”, ”FF”, ”Låt dom komma”. De har så hög lägstanivå på grejerna att det är svårt att bara nämna några, jag kan rabbla tio stycken till.

Per: Om jag bara får välja en låt får det bli ”Mannen i den vita hatten (16 år senare)”. Jag pratade med Jocke Berg, i Studio Pop 2005, om att den borde bli den nya givna avslutningslåten. Han var tveksam till det eftersom han kände det kunde bli obehagligt att avsluta konserterna med att publiken sjunger allsången ”Vi ska alla en gång dö” i låtens slut. Men så blev det ändå, nu spelar de den alltid som sista låt.
(Se hela intervjun med Jocke Berg i Studio Pop här)

 

Se dokumentären Så nära får ingen gå – ett år med Kent

Mathias Engstrand arbetar idag som programbeställare för underhållning och sport på SVT

Per Sinding-Larsen arbetar idag som musikjournalist och projektledare på SVT