Ryktesspridningen om Nano inför Melodifestivalen 2017 kan vara unik

Smygtitten från Nanos första scenrepetition på torsdagen. Du kan också lyssna på en minut av låtarna redan nu.

Proffstyckarna har lyft fram deltävlingen i Göteborg som stark, och med ovanligt uppdaterad musik. Kanske hörs det att Christer Björkman haft med sig Karin Gunnarsson i arbetet med låtarna. Karin, som annars jobbar på P3.

Ett bidrag som har gjort en mycket ovanlig resa så här långt är nummer sju. Nano med ”Hold On” lyftes fram som en av favoriterna i deltävlingen – redan innan utomstående hört låtarna.

Hur kan det gå till? undrar vän av ordning. Nano Omar är en relativt okänd artist som nyligen börjat släppa musik. Svaret är så klart det avslutande startnumret, och att rykten alltid går om låtarna och når uppmärksamma journalister och oddssättare.

Janet Leon hade en liknande utveckling för några år sedan, men ryktena infriades inte av resultaten den gången.

I Nanos fall har betygen blivit höga när klipp från låtarna nu finns ute. Jag har sett flera som redan så här tidigt spår att han kommer att vara en kandidat om segern – i finalen.

Jag kan inte minnas om det någon gång hänt att ett bidrag har varit så här uppsnackat redan på förhand enbart i kraft av låtens rykte. Bara en sådan sak sätter rejäl krydda inför lördagen – kommer folket hålla med de av proffstyckarna som hissat bidraget när det verkligen gäller?

Kristin Amparo var också hyllad av många proffstyckare inför Melodifestivalen 2015. Det räckte till Andra chansen (där Hasse Andersson blev för tuff).

Att döma av Webbfavoriten är Nanos öde inte självklart. ”Webbfavoriten” är vår nya omröstning som vi kör direkt när smyglyssningarna publiceras på sajten på torsdagen, som en första publikundersökning.

I den omröstningen är det i skrivande stund helt jämnt mellan Ace Wilder och Nano. Ace tog direkt en rejäl ledning, med Nano som god tvåa. Sedan har festivaldebutanten knappat in hela torsdagen.

Men om en omröstning på svt.se/melodifestivalen en torsdag förutsäger slutresultatet bra – det har vi förstås ingen aning om. Det här är ju första gången vi testar.

En annan premiär den här veckan som jag varmt förordar är Morgonsvepet. Förra året skrev jag svepet här i bloggen. Nu får ni det i en mer kompakt form direkt på förstasidan. Och det kompletteras av en rörlig version! Det ska vara lätt att hänga med Melodifestivalen 2017. Dessutom kör vi ett svep på engelska, eftersom ”Melfest” har så många utländska fans.

Efter mycket och intensivt jobb i kulisserna är vi igång. Välkommen till Melodifestivalen 2017 online!

Vårt första trevande test (inför torsdagen) med det rörliga Morgonsvepet. I bild jag och webbens stjärnreporter Anton Lindqvist, som äntligen är tillbaka i redaktionen efter två långa år.

Christers hemliga färgkod ger nya ledtrådar inför Melodifestivalen 2017

I dag fick vi se startordningen i Melodifestivalen 2017 i webbsändning på Facebook med Clara Henry och Christer Björkman.

Och i sändningen fick vi äntligen se Christers tavla, som han har jobbat med hela hösten. En samling post-it-lappar med olika färger och markeringar säger mer än man tror om hur den kommande Melodifestivalen blir.

Jag tog en egen bild på tavlan och sammanställde koden. Färgen på lapparna står för låtens energi, och tillsammans visar de för ett tränat öga hur deltävlingarnas temperatur kommer att utveckla sig.

20170109_143317
  • Stark rosa: Upptempo tjej.
  • Ljusrosa: Mid-tempo till ballad tjej.
  • Grönt: Upptempo kille.
  • Gult: Mid-tempo till ballad kille.
  • Brandgult: Tradition (lappen med Jon Henrik Fjällgren feat. Aninia har en avvikande orange färgton, men det är en tillfällighet).

I sändningen berättade Christer också vad de inritade stjärnorna på lapparna står för …

• Blå stjärna: Kvinnlig låtskrivare.
– Den betyder att det finns en kvinna med som låtskrivare. Vi har en regel som säger att hälften av bidragen måste ha det. Av någon märklig anledning jobbar männen ofta i stora grupper, och vi jobbar på att få in kvinnorna där.

• Röd stjärna: Svensk text.
– Den betyder att det är svensk text. Vi värnar om det svenska språket och vill skydda det. Vår grundregel är att det ska vara minst två svenskspråkiga bidrag per deltävling och gärna fler. I år har vi sammanlagt tio bidrag på svenska.

Boris startar och Lorpan avslutar. Foto: Janne Danielsson/SVT

Christer Björkman berättade också själv en del om hur det kommer att låta i Melodifestivalen 2017. Här är bidragen som fick en närmare beskrivning i sändningen:

  • Boris René: – Det är en högenergisk, dansant och medryckande låt som är en bra kickoff på festen.
  • Adrijana: – En ung skitbegåvad hiphoptjej från Växjö. Skitbra pop på svenska som är väldigt up to date.
  • Dinah Nah: – Hon är i samma land som när hon var med förra gången.
  • De Vet Du: – En låt helt i deras anda. De som gillar dem kommer att känna igen sig.
  • Charlotte Perrelli: – Det här är något helt annat än de tidigare bidragen hon har haft: det är nästa steg i hennes musikaliska liv.
  • Nano: – Han är hiphop men också mellan soul och r’n’b.
  • Etzia: – Hennes stil är något slags dancehall-reggae.
  • Allyawan: – Vi är otroligt glada att han och Adrijana är med och banar väg för en genre som varit nästan helt frånvarande i den här tävlingen.
  • Dismissed: – Vi fick dem presenterade för oss via ett bolag och föll inte för låten, men så hade vi den här låten som vi fick från Ola Salo där han undrade om vi kunde hitta någon som passade. Vi lyckades få ihop dem, och det ska bli hemskt spännande att se hur det går.
  • Robin Bengtsson: – Ett riktigt energipiller, en popdänga, rakt av.
  • Krista Siegfrids: – Modern schlagerpop, skulle jag säga.
  • Anton Hagman: – Midtempo, härlig pop i tidig George Michael-anda.
  • Bella & Filippa: – Lite i First Aid Kit-land. Modern ung countrypop.
  • The Fooo Conspiracy: – En blandning mellan One Direction och Def Leppard.
  • Axel Schylström: – Han sjunger fantastiskt bra och det är en bra låt.
  • Sara Varga och Juha Mulari: – Låten andas samma tema som ”Spring för livet” 2011, fast på ett positivare sätt. Den handlar om ett par som resonerar om att ”du inte får ändra på mig utan får ta mig som jag är”.
  • Loreen: – Det är självklart att det finns en enorm förväntan på det här bidraget. Vad kommer hon med? Vad får henne att vara med igen? Så det är rätt givet att hålla den överraskningen till sist.
De Vet Du har en låt helt i gruppens anda, enligt Christer Björkman. Foto: Janne Danielsson/SVT

Så här tippar du rätt i Melodifestivalen – med hjälp av startnumret

Molly Sandén var sist ut i Melodifestivalen 2016 – startnummer sju i deltävling fyra. Precis som alla med startnummer sju de två senaste åren gick hon till final. Foto: Stina Stjernkvist/SVT

Tänkte du tippa i Melodifestivalens app i vinter? Då ska jag ge dig en ledtråd som ger ett rejält försprång.

Tippa på att bidraget med startnummer sju går till final. Det har nämligen stämt alla deltävlingar sedan systemet med sju bidrag per deltävling infördes 2015.

Fem gånger har startnummer sju vunnit sin deltävling. De andra tre gångerna har det blivit en andraplats – som ju också betyder raka spåret till final.

Men helt säkra ska vi kanske inte vara, för trenden är vikande. Säsongen 2015 vann startnummer sju alla fyra deltävlingar (Eric Saade, Mariette, Jon Henrik Fjällgren och Måns Zelmerlöw).

I Melodifestivalen 2016 såg det lite annorlunda ut. Där slutade sjuorna tvåa i sin deltävling alla veckor utom den andra, då Wiktoria vann. Ace Wilder, Oscar Zia och Molly Sandén fick spela andrafiolen.

Så hur kommer det sig att startnummer sju har gått så bra? Christer Björkman är ju den som lägger startordningen, så jag frågade honom.

– Det är ganska givet, menar han.

– De har en hög förväntan på sig. Den som kliver in med hög förväntan är inte med om den inte har tillräckligt bra material. Förväntan och kvalitet går ofta hand i hand.

Statistiken från finalen, där startnumret förändrats, ger tävlingsproducenten stöd. I Melodifestivalen 2015 slutade alla deltävlingsjuorna på topp fem i finalen. År 2016 var det lite svårare, men bidragen hamnade ändå på plats två, tre, sex och sju. Det framstår som normalt för en samling topp två-bidrag från deltävlingarna.

På måndagen den 9 januari klockan 13.00 presenteras startordningen i Melodifestivalen 2017. Du kan se det live på Melodifestivalens Facebook-konto. Programledaren Clara Henry leder sändningen, där Christer Björkman berättar om hur bidragen startar och hur han har tänkt den här gången.

Den hemliga cykeln – därför vinner en etablerad artist Melodifestivalen 2017

Frans. Foto: Stina Stjernkvist/SVT

Frans överraskade många när han ställde sig på en scen för första gången på tio år – och direkt vann hela Melodifestivalen.

Men borde vi vara överraskade? Och vad säger hans seger om framtiden?

Med siffror kan man bevisa mycket. Vrider vi till vinnarstatistiken i Melodifestivalen lite får vi ett spännande mönster. En hemlig cykel.

Vinnaren i Melodifestivalen är antingen en etablerad artist eller ett rätt okänt namn. Och räknar vi raden av segrare de senaste 25 åren får vi fram en intressant puls.

Närmare bestämt får vi ett indikativt förhållande där en svit av etablera vinnare kan multipliceras med 0,6 för att få fram den efterföljande raden av nya artister som segrare. Och segersviten för de nyetablerade artisterna kan multipliceras med 1,67 för att få fram den efterföljande sviten för etablerade artister.

Graf: Etablerad vinnare = högt värde; oetablerad vinnare = lågt värde.
Graf: Etablerad vinnare = högt värde; oetablerad vinnare = lågt värde.

Efter Christer Björkmans seger 1992 följde två relativt etablerade segrare. Sedan vacklade trenden med One More Times seger 1996. De följdes av inte mindre än tre oetablerade segrare.

Med en så lång trend av oetablerade segrare ”vet” vi att pendeln kommer att slå tillbaka rejält när den väl kommer. Vilken den gjorde med Roger Pontares seger 2000. Vi multiplicerar alltså raden av oetablerade segrare – närmare bestämt 3 – med 1,67, och får 5 etablerade segrare i rad.

Sedan fick vi en räcka av 3 etablerade segrare efter den enstaka oetablerade. En för mycket – när vi multiplicerar 1 med 1,67 får vi ju indikationen att det bara ska vara 2 stycken!

Alltså får vi en pendel som slår tillbaka hårdare och ger oss 2 raka oetablerade segrare i Malena Ernman och Anna Bergendahl (med oetablerade här får man tänka sig att namnen inte är särskilt bekanta i sammanhanget för den breda publiken).

När den sträckan är avverkad är trenden i harmoni igen och vi får den normala pendlingen igen. 2 etablerade segrare följs av 1 ny (Robin Stjernberg), som på nytt följs av 2 etablerade segrare (Sanna Nielsen och Måns Zelmerlöw) och 1 ny.

Jon Henrik Fjällgren helgarderar och tar med sig en i sammanhanget oetablerad artist: Aninia. Foto: Jessica Gow/TT

Vad säger detta oss inför Melodifestivalen 2017? Eventuellt ingenting över huvud taget. Statistik kan villa bort lika ofta som den förklarar. Men det här är så roligt, så jag fortsätter.

Vi har slagit fast att det är betydligt vanligare med en etablerad artist som segrare av Melodifestivalen. Det i sig ökar sannolikheten för att vi får en etablerad artist som vinnare 2017. I den undersökta perioden utgör de etablerade artisterna 61,5 % av segrarna. Vilket är nästan exakt gyllene snittet – fibonaccinivån 61,8 %.

Vi har också slagit fast att det eventuellt finns en cykel, som nu är i någorlunda harmoni. Faktiskt börjar den närma sig en nivå där vi snart bör få två oetablerade segrare i rad, men sannolikheterna överväger fortfarande för en etablerad artist som vinnare kommande säsong.

Trender, cykler och kretslopp finns inom många områden, inte minst mode. Så grattis, Loreen, The Fooo Conspiracy, Jon Henrik Fjällgren med flera, ni har ett försprång i det kollektiva medvetandet! Kanske.

Jon Henrik Fjällgren kan slå rekord i Melodifestivalen 2017!

Klipp: Melodifestivalens Fredrik Ekelund intervjuar. Min reflektion: Kul att se Jon Henrik så mycket mer avslappnad i situationen den här gången!

Stoppa pressarna! Det här är stort.

Jag sitter på Melodifestivalens redaktion på SVT, och nyheten har precis nått mig att Jon Henrik Fjällgren och Aninia har ändrat sin låttitel.

Nu ingår också en samisk version av titeln.

Tidigare: ”En värld full av strider”.

Nu: ”En värld full av strider (Vearelde gusnie jeenh vigkieh)”!

Stort?

Ja, det här kan nämligen vara Melodifestivalens längsta låttitel genom alla tider. Rekord!

Åtminstone kan inte jag dra mig till minnes att någon längre låttitel tävlat. Ni kunniga läsare av bloggen får gärna komplettera, för jag tror inte att någon verkligen har radat upp alla låttitlar genom tiderna och försökt bevisa saken.

Det tidigare rekordet har antagits vara The Monikers bidrag i Melodifestivalen 2012: ”I Want To Be Chris Isaak (This Is Just the Beginning)”. 53 tecken, inklusive mellanslag.

Jon Henrik Fjällgren och Aninia drämmer till med 56 tecken. Stort!

Det är jultradition att det droppar in ett par ändrade titlar på tävlingsbidragen vid den här årstiden. I övrigt noterar vi således att The Fooo Conspiracy byter låttitel från ”Gotta Thing” till ”Gotta Thing About You”.

Uppdatering: Peter Boström har nu upplyst mig om att Chris Isaak ju faktiskt stavas med två a – jag var ett tecken för snål mot The Moniker i den första versionen av det här blogginlägget. Jenny Stengård noterar att The Monikers låttitel kan ha rekordet i antal ord med 11 stycken, och det kvarstår ju i så fall eftersom den aktuella låttiteln bara mäktar med 9 ord. Henrik Brodin har påtalat att ”Ska vi plocka körsbär i min trädgård?” torde vara en tidig längdrekordinnehavare i Melodifestivalen men att Jon Henrik Fjällgren och Aninia nu mycket riktigt ser ut att ta priset.

Ny uppdatering: Den 9 januari blev det klart att bidraget byter titel igen! Den nya låttiteln lyder ”En värld full av strider (Eatneme gusnie jeenh dåaroeh)”. Det är ett tecken mindre men klockar in på 55, vilket betyder att Jon Henrik Fjällgren och Aninia håller rekordet.

Ett startfält som väcker förväntningar – så blir Melodifestivalen 2017

För första och enda gången på samma bild: alla artister i Melodifestivalen 2017. Foto: Jessica Gow/TT

Artisterna är presenterade. Melodifestivalen närmar sig på allvar. Förhandstipsen kan starta.

I dag har vi på SVT jobbat med 2017 års artister hela dagen, och jag kan inte låta bli att lite försiktigt väcka bloggen inför det nya året.

För det pirrar extra när jag ser startfältet.

Tre Melodifestivalvinnare och två Eurovisionvinnare ska vara med och göra upp om titeln 2017.

Tävlingsproducenten Christer Björkman talar om den starkaste årgången någonsin.

Skälet kan vara – Melodifestivalen 2016.

Trenden i den senaste festivalen var ung musik som fick framgångar kommersiellt. Aldrig tidigare har väl festivalens låtar i allmänhet blivit så stora hits, och vinnaren Frans fick en enorm internationell framgång – större än något annat lands bidrag i Eurovision 2016.

Kanske kan också själva Eurovision Song Contest i Globen vara ett skäl. Den svenska produktionen hyllades så enormt att svallvågorna kan ha nått långt ut i Musiksverige. Också det kan göra att fler kan tänka sig att förknippas med sammanhanget.

De kommersiella framgångarna för låtarna från Melodifestivalen 2016 har enligt Christer Björkman lett till att ännu fler skivbolag har blivit intresserade av att få med sina artister i tävlingen.

Allyawan vill vara banbrytande i Melodifestivalen med hiphop. Foto: TT

Ett exempel på det är hiphopen, en genre som är representerad med tre riktiga bidrag 2017. Bland annat medverkar Allyawan med en låt av Masse Salazar, som ses som ett av de tyngsta namnen inom svensk hiphop någonsin.

Ett annat spår i Melodifestivalen 2017 blir de unga stjärnorna med framgångar på Youtube och i andra nya medier. The Foo Conspiracy och De Vet Du är två av akterna som lär dra till sig uppmärksamhet och förhandstips.

Loreen i den sista deltävlingen blir en självklar krydda som kommer att hålla förväntningarna vid liv de första fyra veckorna. Att hon dök upp på artistpresentationen var en ren glädjechock för många. Sedan känns det redan nu som att finalen kan bli något alldeles extra.

Andra namn som drar till sig blickar på förhand är artisterna som har knipit topplaceringar i Melodifestivalen de senaste åren. Där finns inte minst Ace Wilder, Mariette, Wiktoria och Jon Henrik Fjällgren.

Roger Pontare anno 2016. Foto: TT

Och för egen del tycker jag att det är kul att det finns plats för både Jon Henrik Fjällgren och Roger Pontare i samma melodifestival. Tidigare resultat talar sitt tydliga språk: etno-genren förtjänar det.

Just Roger Pontare är en festivalidol för mig som jag aldrig fått tillfälle att träffa förrän i dag, trots att jag jobbat med det här i tio år. Och han har gjort avtryck på många. När jag frågade de andra artisterna om förebilder var just Rogers namn det som nämndes överlägset mest. Hans seger år 2000 är ett stort barndomsminne för den generation som nu ska sätta tänderna i Melodifestivalen.

Kalenderbitaren i mig gläds också åt att vi får se den äldsta artisten i festivalen någonsin i den snart 88 år gamle Owe Thörnqvist. Och den första artisten född på 00-talet i Isabella Snihs (Bella & Filippa).

Om något saknas i uppställningen 2017 är det kanske metal. Det är en enorm genre där aktörerna fortfarande kanske inte riktigt har hittat till Melodifestivalen. Det är också en genre i förvandling som letar efter nya identiteter, och visst finns det rock-inspirerade bidrag även i år.

Traditionalister kommer att undra var de klassiska schlagerlåtarna döljer sig i det här startfältet. Dessvärre tror jag inte att de kommer att hitta så mycket av den varan i Melodifestivalen 2017.

Genren har länge levt på konstgjord andning – det har helt enkelt inte skickats in särskilt många schlagrar. I stället har festivalledningen fått bjuda in kompositörer att skriva sådana bidrag, eftersom man trott att publiken vill ha dem.

Men 2016 verkade det som att publiken inte heller ville ha genren längre. Schlagerbidragen fick svaga resultat, och vem vill då göra schlager? Den vilda diskussion om genrens död som bröt ut tycks ha haft fog.

Samtidigt kommer det fler melodifestivaler. Analyserna av den här tävlingen har en tendens att vara för kortsiktiga. Trender går ofta i cykler, och i en eller annan form kommer säkert schlagern att finnas med också i framtiden.

Loreen – i självklart fokus när artisterna presenterades. Foto: TT

De flesta verkar vara överens om att startfältet i Melodifestivalen 2017 ser starkt ut. Men själva låtarna då? Ingen fara, enligt Christer Björkman. Enligt tävlingsproducenten ska de ha en lägstanivå som är högre än någonsin. För första gången är han övertygad om att låtar som ledningen tvingats välja bort kommer att bli stora hits utanför tävlingen. Så hård var konkurrensen.

På våra artistsidor har gjort allt för att ge dig så mycket information om alla artister som möjligt redan nu. Du som vill veta allt inför tävlingen 2017 ska hitta det här på webbplatsen. Efter artistdagarna har vi mer än 60 färska artiklar. Vi ses i flödet!

Läs mer:

Tittarsiffran för Eurovision har fördubblats – här är förklaringen

image002

I dag kom den kanske sista större nyheten på Melodifestivalen- och Eurovisionsäsongen. Det handlar om den globala tittarsiffran för Eurovision Song Contest 2016.

Och det blev ett nytt rekord i modern tid. För första gången i mannaminne övergår tävlingen 200 miljoner tittare. 204 miljoner människor beräknas ha sett sändningarna från Globen.

Men det finns ett par men. För det här är inte en tittarsiffra som är jämförbar med de 3,67 miljoner som såg sändningen av Eurovisionfinalen i SVT1.

I Sverige är det inget knussel. Tittarsiffrorna mäts av externa MMS och avser ett genomsnittligt värde för hur många som såg en sändning, precis som andra svenska tittarsiffror. Vid något tillfälle kanske till exempel 4 miljoner såg finalen i SVT, men den officiella tittarsiffran är ett genomsnitt för den över tre timmar långa sändningen i sin helhet.

Tittarsiffran som EBU släpper för Eurovision globalt är en helt annan sak. Här handlar det om tittarsiffrorna för semifinal 1, semifinal 2 och finalen tillsammans. Såg du alla tre sändningar har du alltså räknats tre gånger.

Men det finns fler skillnader. Den uppmärksamma har kanske sett att tittarsiffran för Eurovision Song Contest fördubblats sedan 2012. Du ser det i mitt diagram ovan. Så här har tittarsiffrona rapporterats år för år:

  • 2016: 204 miljoner
  • 2015: 197
  • 2014: 195
  • 2013: 170
  • 2012: 103
  • 2011: 115
  • 2010: 108
  • 2009: 124
  • 2008: 105
  • 2007 (bara en semifinal): 106
Eurovisionchefen Jon Ola Sand grattade Loreen till vinsten 2012 – sedan fördubblades intresset. Eller? Foto: Elke Roels/EBU

Så hur kan intresset för Eurovision ha fördubblats på bara ett par år? Nej, faktum är att det inte har det. EBU har bara bytt sätt att mäta.

Jag bad EBU:s Eurovisionchef Jon Ola Sand förklara när jag fick syn på honom tidigare i år:

– Det som ligger bakom siffran på tvåhundra miljoner är en så kallad reach figure, berättade han.

– Det används mycket i samband med sport och andra sändningar som går över längre tid. Den ska visa hur många som är i kontakt med våra sändningar i loppet av de tre sändningarna och inte hur många som sitter och tittar på hela sändningen.

– Många av våra medlemmar använder reach figure. Jämfört med halvtimmesprogram måste man se Eurovision på ett annat sätt. Så det är en kommunikationsfråga som är beslutad av vår kommunikationsavdelning.

– Vi får tittarsiffror från alla länder numer eftersom vi använder en extern byrå som har kontakt med alla tv-bolag. Vi har ingen kontroll på hur de mäter sina tittarsiffror, men det är kvalitetskontrollerat av byrån.

Där har vi alltså förklaringen till den stora ökningen. Eurovision Song Contest ökar i intresse, men inte så lavinartat som diagrammet ger sken av.

Mer exakt mäter reach figure hur många som har varit inne och sett på minst en sammanhållen minut, för då anses man ha varit i kontakt med varumärket.

Tittare av programmets webbsändningar är inte inräknade och inte heller tittare av webbsändningar från deltagande tv-bolag, till exempel den som vi hade på svt.se/eurovision. EBU:s webbsändning på Eurovision.tv och Youtube streamades av 2,6 miljoner människor.

Med den härliga statistikgenomgången avrundar jag bloggen för säsongen. Tack för att du har varit med på den här resan, vi ses säkert i höst!

Läs mer:

Standarden i Eurovision Song Contest högre än i Melodifestivalen – här är beviset

Foto: Janne Danielsson/SVT

Jag brukar säga att de internationella jurygrupperna i Melodifestivalen är så bra att det nästan är fusk. Tack vare den satsningen säkrar vi nästan upp oss fullständigt mot europeiska fiaskon.

Men nu har jag gjort en granskning av hur ländernas jurygrupperna röstade i Melodifestivalen 2016 och hur samma länder sedan juryröstade i Eurovision Song Contest. Det behöver inte ha varit samma personer i respektive jurygrupp vid de två tillfällena.

Resultat är vid ett första ögonkast slående. Skillnaden i poängsättningen är enorm. Är de internationella jurygrupperna missvisande i Melodifestivalen?

Nja, tittar vi närmare framträder ett mönster.

Men först kalla fakta. Så här bedömdes Frans av ländernas jurygrupper, sorterat efter poängen som han fick i Eurovision men med poängen i Melodifestivalen först:

  • Estland 12 i MF – 12 i ESC
  • Nederländerna 10 – 10
  • Vitryssland 0 – 8
  • Frankrike 12 – 5
  • Italien 10 – 2
  • Bosnien och Hercegovina 12 – 0
  • Cypern 12 – 0
  • Israel 8 – 0
  • Norge 6 – 0
  • Slovenien 6 – 0
  • Australien 0 – 0
Så här röstade de internationella jurygrupperna i Melodifestivalen. Foto: SVT

Konkurrensen som Frans hade i Melodifestivalen och den han hade Eurovision Song Contest skiljer sig ju åt helt. Frans tävlade mot utländska låtar i Eurovision. Konkurrensen som han hade i Melodifestivalfinalen hade däremot röstats dit av svenska folket och representerade till hundra procent inhemsk musiksmak.

Och ni ser kanske mönstret i listan med en gång. Ett enda land, Vitryssland, har höjt betyget för Frans till Eurovision. Estland, Nederländerna och Frans-dissarna i Australien stod fast vid poängsättningen från Melodifestivalen. De sju övriga länderna har sänkt sin rankning av Frans när konkurrensen blivit internationell – drastiskt.

Frans slutade tvåa i den internationella juryomröstningen i Melodifestivalen och nia i motsvarande omröstning i Eurovision.

Skälet kan knappast vara att scenshowen skulle ha förstörts fullständigt till Eurovision. Och Frans hyllades för sin insats på genrepet, där juryn satte sina poäng, så det är inte rimligt att han sjöng bort sig.

I de internationella jurygrupperna sitter personer som är professionella inom musik. Bland annat musikrecensenter.

Vissa har påstått att det är svårare att vinna Melodifestivalen än Eurovision. Att vi har hårdare konkurrens i den svenska tävlingen än i den europeiska. Kända krönikörer som framställs som musikexperter har gått fram med tesen hårt, samma krönikörer som brukar förlöjliga musiken i Eurovision Song Contest.

De verkar vara fast i ett snävt svenskt kulturperspektiv.

För slutsatsen av statistiken förefaller tydlig. I en genomsnittlig europeisk musikkännares musiksmak är standarden i Melodifestivalfinalen avsevärt lägre än den i Eurovisionfinalen. När de konkurrerande bidragen blev bättre blev Frans placering sämre.

Resultatet i jurygruppernas omröstning tror jag inte talar mot den internationella juryns relevans i Melodifestivalen. Tvärt om. Konsekvensen i hur Frans nedgraderades uppfattar jag snarare som ett tecken på att grupperna är representativa för hur juryröstningen kommer att bli i Eurovision.

Inse fakta, Frans! Foto: TT

Men musikalisk kvalitet är till hundra procent en subjektiv fråga, även om vissa recensenter vill få oss att tro annat.

Det är varken musikexperterna i Sverige eller internationellt som har objektivt rätt. De har bara sin egen smak.

Kontrasten mellan juryresultatet och de svenska musikrecensenterna är bara ännu en påminnelse om att vara ödmjuk i sina åsikter om hur musik ska låta.

Det kan vi lära oss av Frans framgång i Eurovision 2016

Frans får en av sina tolvpoängare i finalen. Foto: Thomas Hanses/EBU

Frans Jeppsson Wall slutade alltså femma i Eurovision Song Contest 2016. Trots att han inte hade draghjälp av att ha synts i semifinal. Och trots att han hade ett ofördelaktigt tidigt startnummer.

Det imponerar.

Och visar inte minst att den internationella juryn i Melodifestivalen lyckades peka ut en bra kandidat igen. Frans kom ju tvåa i deras omröstning, bara en poäng bakom Oscar Zia.

Och framför allt var svenska folket rätt ute igen. Sedan attityden att Melodifestivalen är en schlagertävling försvann och man i stället började rösta på modern popmusik har svenskarna varit rätt ute gång på gång. Tack vare det har Sverige nu en ledande musikalisk ställning inte bara i Europa utan också i Europas största musiktävling.

Standarden uppfattades allmänt som ovanligt hög i år i både Melodifestivalen och Eurovision Song Contest. Rekordmånga Melodifestivallåtar blev hittar efteråt.

I Eurovision var trenden på samma sätt radiomusik snarare än lördagsunderhållning, och även här uppfattades standarden som ovanligt hög. Jag såg till och med en twittrare som klagade på att det fanns för lite skräp att förlöjliga.

Och det moderna belönades. Minst fem av låtarna på topp sju i Eurovisionfinalen är aktuell musik som absolut skulle kunna spelas på radio. Låtarna av äldre märke hamnade ofta långt ner i listan.

Då räknar jag inte vinnarlåten som modern. Den är snarare något eget och konstnärligt som inte har som ambition att tätt ansluta sig till just nu aktuell popmusik. Men jag tvivlar på att den blir stilbildande. ”Euphoria” var också originell, men hittills har ingen lyckats bli särskilt framgångsrik genom att bygga vidare på den estetiken. Snarare kritiserar man bidrag som gör ett försök.

Justin Timberlake tog Frans parti. Foto: Tove Blum och SVT

Sveriges Frans var desto mer modern. ”If I Were Sorry” är låten som spelades mest ute i världen både inför och efter tävlingen. Också Justin Timberlake hyllade låten och bondade med Frans, även om jag gissar att han också hade retoriska skäl.

Men både svenska folket och Melodifestivalens internationella jurygrupper får en fjäder i hatten efter lördagens resultat. Folket gav ju Frans en jordskredsseger. Jurygrupperna jämställde honom med den övriga konkurrensen i toppen. Frans var en folklig vinnare.

Och mycket riktigt var han en folklig favorit också i Eurovision. Jurygrupperna hade honom till sist bara som nia i en tät omröstning. Folket hade honom som sexa. Resultatet sammanlagt: Han blev femma. För det kan vi tacka att fyra av bidragen som juryn satte före Sverige – Frankrike, Malta, Belgien och Israel – ratades eller var mindre populära hos folket.

Att komma femma i Eurovision är en fantastisk bedrift, och vi har inte anledning att tro att någon annan i Melodifestivalen 2016 hade gjort det bättre.

I sammanhanget kan det vara värt att minnas kritiken som sköljde över Frans på nätet efter segern i Friends Arena. Många gånger var kommentarerna rent hatiska.

Jag vet inte när det blev okej att uttrycka sig så i det offentliga rummet. Om det var något som kom i samband med modern tv, Idoljuryn, tuffare tidningskrönikörer eller Internet.

Och jag vet inte varför just Frans fick så mycket kritik. Om det är för att han är ung och unga nättyckare tyckte att det var mer okej att gå hårt fram mot någon i sin egen ålder. Eller om han bröt mot en norm om att en vinnare i Melodifestivalen måste låta på ett visst sätt och ha kvar något av den gamla schlagertraditionen i sig.

Frans efter segern i Melodifestivalen 2016. Foto: Stina Stjernkvist/SVT

Den vanligaste kommentaren från Frans aggressiva nätkritiker var att han inte skulle ha någon chans i Europa. Samtidigt kunde vi andra se på de utländska topplistorna att låten redan hade blivit en internationell hit.

Nu kan nu vi säga en sak om de kritikerna. De hade fel.

Lärdomen blir att inte löpa amok bara för att den personliga smaken inte vann i en musiktävling.

De borde de som kritiserar Jamala ukrainska vinnarlåt tänka på i dag.

För övrigt:

• Jag spekulerade på förhand i att den språkliga pendeln snart kommer att börja slå tillbaka. När nästan inga bidrag framförs på det egna språket i Eurovision Song Contest blir de få kvarvarande mer omtyckta och gynnade. Nu fick vi åtminstone för första gången sedan 2007 en vinnare där inte hela texten är på engelska. I finalen placerade sig de låtar med text eller inslag av text på annat än engelska på platserna 1 (Ukraina), 4 (Bulgarien), 6 (Frankrike), 13 (Österrike) och 16 (Italien) av de 26 bidragen.

• Bidragen med svensk inblandning gjorde sammantaget ett urstarkt Eurovision. Genomsnittligt hamnade de långt över mittpunkten i resultatlistan. Bland annat intog de platserna 2 till 7 i finalen. Man förstår att folk vill jobba med svenskar.

Läs mer:

Sveriges Eurovision-succé 2016 fick hjälp på traven – av empati och innehåll

Sverige gjorde dundersuccé som arrangörsland av Eurovision Song Contest 2016. Det verkar alla vara överens om.

Men det finns saker som man inte kan påverka som värdland i sammanhanget. Och det är hur bra bidragen som tävlar är.

Där hade vi svenskar inte tur i Malmö 2013. Men i år fick vi en tävling på en helt annan nivå. En rad av låtarna från Globen har potential att bli hits.

Foto: SVT

En annan sak man inte kan påverka är vinnaren. Många på plats var oroliga för ett Eurovision i Ryssland. Nu blir det Ukraina i stället – med ett minst lika ovisst säkerhetsläge.

Men det som premierades i tävlingen var något annat än om Ryssland hade vunnit. Ukraina stod för ett bidrag med innehåll.

Jamala hade tävlingens allvarligaste låt, fyllt av uppriktighet. Det ryska bidraget var i stället fyllt av effektsökeri och yta, där det visuella hade ett oklart förhållande till berättandet i låten.

Att Sergej Lazarovs låt sedan är något som jag personligen hellre lyssnar på tio gånger av tio än den ukrainska är en annan sak. Liksom att jag hellre tittar på scenshowen till det ryska bidraget än den till det ukrainska.

Ett annat positivt eftermäle till finalen är i mina ögon att empatin vann över pr-numret. Ryssland storsatsade för att vinna med extra allt. I stället empatiserade de röstande med Ukraina och lyfte fram Jamala till segern.

Den typen av känslor gav en bra eftersmak hos många som såg tillbaka på resultatet i Stockholmsnatten efter finalen.

Foto: SVT

Men Ukraina vann varken folkets eller juryns omröstning. Finalen fick en extremt tät uppgörelse mellan tre bidrag, där Australien länge såg ut att vinna.

Ukrainas ”1944” lär inte bli en hit och spelas på radio. Det här är snarare en vinnare i Conchita Wurst-kategorin.

Ryssland föll samtidigt på målsnöret ännu en gång. Landet har en nästan lika stark resultatrad som Sverige de senaste åren. Sedan 2012 har landets bidrag slutat på plats 2, 5, 7, 2 och 3. Vi svenskar har samtidigt tagit platserna 1, 14, 3, 1 och 5.

Att det till skillnad från för Sverige inte blivit någon vinst för Ryssland måste vara kännbart. Ett ESC-guld är en pr-vinst för ett land. Man visar att man är bra på något. För att inte tala om värdet av att arrangera tävlingen året därpå.

Pr-värdet av att arrangera har beräknats till flera hundra miljoner. Många gånger mer än vad Sverige spenderat på värdskapet i år.

Ryssland har resurserna som krävs för att skapa ett stort Eurovision. Ukrainsk tv har en helt annan belägenhet.

För första gången på länge får ett land utan stora resurser får ta hand om Eurovision.

En bekant på efterfesten i natt påpekade att SVT har gjort ett väldigt amerikanskt Eurovision. Efter Malmö 2013 kunde man kosta på sig att skruva det ett varv extra och ta det hela längre. Det amerikanska handlar inte bara om Justin Timberlake utan om intensitet i shownummer, inspirationer från Oscarsgalans shower och berättandet i manus.

Ukraina blir något annat. De får ta sig an utmaningen med själ och hjärta och göra något som bygger på autenticitet.

Precis som Jamala gjorde i går.

Foto: AP

För övrigt:

Höjdpunkterna i finalprogrammet för mig var öppningsnumret (showstarter!) och upplösningen när poängen presenterades på det nya sättet. Även om det inte hade varit så jämnt som det blev hade det varit fantastisk tv.

Polens resa under omröstningen var galen. Efter att ha legat näst sist när jurygrupperna röstat lyfte sig bidraget helt oväntat och kom trea i folkets omröstning. En del av förklaringen kan finnas i en mycket falsk slutton när jurygrupperna röstade på genrepet.

Bulgarien gjorde succé lite i skymundan med sin fjärdeplats. Landets bästa placerings någonsin. Grattis till revanschen, Poli Genova!

Frankrike stod också för någon form av succé med Amirs sjätteplats. Det är landets bästa placering sedan 2002.

Litauens Donny Montell knep niondeplatsen. Landets bästa placering sedan 2006 och näst bästa placering någonsin.

Azerbajdzjan gick åt motsatt håll med sin sjuttondeplats. Efter att ha varit Eurovisions starkaste land 2008–2013 har man nu missat topp tio tre år i rad.

Big 5 och värdlandet presenterades på ett nytt sätt i semifinalerna. Hjälpte det? Tja, åtminstone gick Sverige och Frankrike bra. Italien lyckades inte riktigt uppfylla förväntningarna, men så hade man också ett tidigt startnummer. De tre andra, Spanien, Storbritannien och Tyskland, hamnade i den absoluta botten. Som det brukar se ut i finalen för de direktkvalificerade länderna.