Du kan vinna Melodifestivalen med konstnärlighet 2017 – men Loreen hade behövt lägga till det här

Loreen med ”Statements”. Foto: Pontus Lundahl/TT

Det går att vara konstnärlig och rikt sammansatt i Melodifestivalen – och vinna. Men Loreen visade att det fortfarande finns en gräns.

Resultatet i Andra chansen är bland det mest intressanta någonsin och värt sin uppmärksamhet. För indikationerna på förhand var att Loreen och ”Statements” var etta i hela Melodifestivalen 2017 bland den intresserade publiken.

Men den publiken ägnar mycket mer tid åt de olika bidragen. Då uppskattar man komplexitet lättare än under tre minuter en lördagskväll.

Den intresserade publiken har många representanter på plats på Melodifestivalen. De hoppades på Loreen och misströstade om programmet i natt.

”[N]är Loreen åkte var det en spik i kistan för konstnärlig verkshöjd i #melfest”, skriver den tidigare deltagaren Rickard Söderberg på Twitter efter programmet, och ger en röst åt vad flera tyckte.

Måns Zelmerlöw med ”Heroes” 2015 och Loreen med ”Euphoria” 2012. Foto: Stina Stjernkvist/SVT & Jessica Gow/Scanpix (montage)

Men jag tror att de delvis misströstar i onödan. Jag tror att ett bidrag kan vara precis så konstnärligt och komplext som ”Statements” och ändå vinna hela Melodifestivalen.

Det handlar i stället om en annan sak: paketering. Jag har tidigare varit inne på att värme är en stor fördel. Men framför allt behöver ett bidrag ha en yta som är lätt uppfatta.

”Statements” testade gränserna för det här och lärde oss mer om var dessa går i dagsläget. Och det är någonstans mellan Måns Zelmerlöws ”Heroes” och det som Loreen gjorde i Melodifestivalen 2017.

Loreen repeterar ”Euphoria” i Baku inför Eurovision Song Contest 2012. Foto: Andres Putting/EBU

Konstnärlighet är inte ett hinder i de här sammanhanget – tvärtom är det en nyckel för att vinna hela Eurovision Song Contest. Jag har varit inne på det tidigare.

Den gyllene formeln där tycks närmare bestämt vara konstnärlighet och en effektiv hitlåt. ”Statements” fyllde bara det första av de två kriterierna.

Slående nog vann Sverige Eurovision både 2012 och 2015 med samma grepp. Loreen tog en stark pophit i ”Euphoria” och producerade om den till något konstnärligt och unikt. Sedan tog hon hjälp av koreografen Ambra Succi och utvecklade en scenshow med samma starka konstnärsskap.

I Eurovision Song Contest 2015 vann Sverige i stället med en pophit där konstnärligheten centrerats i det visuella.

Numret med ”Heroes”, som Benke Rydman och David Nordström tog fram åt Måns Zelmerlöw, är minst lika mycket av ett konstverk som ”Euphoria”. Det är uppenbart för betraktaren att spelet mot streckgubben på skärmen har en djupare innebörd. Samtidigt är det upp till betraktarens öga att tolka vad den innebörden är.

Måns sitter ensam i mörker och kontemplerar dystert. Streckgubben dyker upp från hans hand. Måns bereder vänligt plats på bänken. Musiken stegras och tar en ljusare vändning, och figuren lyfter till väders. Sedan börjar det regna, och figuren regnar bort – för att senare komma tillbaka i sällskap med många andra och avsluta numret i triumf tillsammans med Måns.

Måns Zelmerlöw i Eurovision 2015. Foto: Elena Volotova/EBU

För mig står Benke Rydmans konstnärlighet i blixtbelysning när Måns Zelmerlöw får det röda ljuset projicerat på tröjan. Just här är svärtan och de dubbla bottnarna i uttrycket så tydligt.

För det röda ljus som tar en så positiv vändning börjar på ett oroväckande och rent av skrämmande sätt, där en ensam ljuspunkt projiceras på Måns bröst. Den som aldrig har sett numret tidigare kan tro att någon i publiken pekar på artisten med ett lasersikte. Men tanken hinner aldrig slå rot eftersom det så snabbt övergår i något annat. I stället får betraktaren med sig en känslomässig bergochdalbana. Genialiskt.

Om ”Heroes” rent musikaliskt är rak modern pop på ett annat sätt än ”Euphoria” så tar låten igen det i texten. Där ”Euphoria” hade en ganska banal kärlekstext har ”Heroes” en episk och mångbottnad text med helt andra anspråk. Precis som ”Statements”.

Belgien, Lettland och Norge i Eurovision 2015 var alla exempel på framgångsrika bidrag som nosade på den gyllene formeln. Men de saknade en sak – att kombinera konstnärligheten med en effektiv pophit som slår brett och gör att man, utan att tappa konstnärsskapet, når hela vägen fram.

Konstnärligheten och komplexiteten får inte bara plats i Melodifestivalen – den är en nyckel till att vinna. Men kanske har ”Statements” lärt oss var gränsen går. De måste fortfarande paketeras efter sammanhanget. Låten måste vara en stark hit. Och det skadar inte om den konstnärliga scenshowen utgår från något som är omedelbart tillgängligt. Som en söt streckgubbe.

Eller kanske en dansande gorilla.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

  • P

    Exakt, hon tog en svår låt och gjodre det ännu ”värre” med numret, så totalfel! Hon ville för mycket helt enkelt, vilket blev en salig röra tyvärr, hon förtjänar en plats i finalen.

    • P

      ”men hon förtjänade ändå en plats i finalen” skulle det stå.

  • Nisse i Hökarängen

    Det verkar som att Mellopubliken har övertagits av samma publik som brukar följa Idol och som knappast representerar det svenska folkets musiksmak.

    • Gustav Dahlander

      Idol har dock max ca 1 miljon tittare och Melodifestivalen alltid drygt 3 miljoner.

      • Nisse i Hökarängen

        Synd bara att det är dom som sätter ribban om te x vilka låtar som ska gå till final. I övrigt tror jag nog att Wiktoria tar hem finalen.

  • Bengt

    Vad tusan handlar Statements om? Vad sjunger Loreen? Jag var tvungen att kolla på en lyrics version för att ens höra orden statement. Sen läsa på alla sidor om denna låt, starkt budskap vadå starkt. En låt som bara gör en förvirrad. Tar man minnesvärda Finska Lordi tex så var det coolt, hårdrock, en häftig scenshow och något nytt. Loreen kändes som en politisk Sia med tjejen från the Ring ”Samara Morgan”, och hade det bara varit en vettigare och tydligare låttext så hade jag kanske gillat den för visuellt var det ett konstverk… Men låten berättar inget för mig mer än irritation.
    Man kan ju fråga sig hur musikaliskt kontroversiella Herreys är eller Anna Book var, vad tusan har Idol med detta att göra?
    Jag kommer ändå rösta på Ace Wilder i slutändan.

    • Gustav Dahlander

      Tack för dina intryck! Det är intressant att få veta hur bidrag kan uppfattas hemma i soffan för oss som är fast i bubblan.

    • MTBXS

      Ja, det skulle vara ett tydligt budskap med låten… Men då borde nog Loreen ha sjungit tydligare så att man uppfattat texten. Sedan är ju hela upplägget, låten, artisten och typ av budskap alldeles för likt förra årets Eurovisionvinnare. Vem vill ha samma grej en gång till? Det har helt förbisetts av alla proffstyckare och kvällstidningsjournalister som ohämmat hyllat Loreen. Och faktiskt, dissat och hånat alla andra deltagare och deras bidrag på ett sätt som gjorde mig riktigt förbannad. Därför hade jag inga som helst problem med att se Loreen försvinna och rösta på Anton istället, som har en fin låt och gjorde riktigt bra ifrån sig.

  • Stefan Frylebäck

    Jag tror att Loreen förlorade på hjärtröstningens upplägg.
    Jag var kritisk till hjärtröstningsupplägget redan när det infördes. Visst kan man tekniskt sett rösta fler gånger med SMS, men hur många röstar 20 gånger med SMS? Eller ens fem SMS? Det är mycket enklare att hjärtrösta och det är dessutom gratis.

    Jag är ruskigt nyfiken på fördelning i röster mellan SMS/hjärtröster och SVT har säkert statistik på åldersfördelning på hjärtrösterna. Ålder efterfrågas ju i appen. Utan att veta något tror jag att det är åldersgruppen 7-17 som starkt dominerar hjärtappen och vanligtvis tror jag att man då inte är ‘musikaliskt mogen’ för mer avancerad musik i stil med Loreen, mfl.

    Man bör reducera hjärtrösternas betydelse på något sätt, dividera röstetalet t.ex med 2 eller 5/3. Alternativt minska t.ex till max tre hjärtröster.
    Jag tyckte egentligen för egen del att Loreens nummer var alldeles för tungt för den här scenen och blev inte överraskad av resultatet. Jag blev inte direkt upplyft av att se det numret. Men det berörde och hade naturligtvis ett oerhört högt konstnärligt värde.

    Det tråkigaste är att de som anklagar/kritiserar/hånar Melodifestivalen för att vara ytlig får nu vatten på sin kvarn.

    Jag upplever att alla 32 ursprungsbidrag har väldigt stor bredd, men till finalen har den bredden silats ner till mestadels radiohits och barnpop. Det var tydligt i finalen 2015, med undantag av Jessica Andersson. Det var det året som hjärtröstningen infördes. Ensidigheten blev särskilt tydligt 2016. Detsamma i år, undantagen är Jon Henrik och möjligen Mariette.

    Före hjärtröstningen kunde bidrag som exempelvis Louise Hoffsten, Ravaillacz och Torsten Flink komma till final. Nu ser jag det som i princip omöjligt. Jag vill gärna att även finalen har samma bredd som det totala startfältet, då blir finalen bättre och bredare TV. Skicka gärna vidare synpunkterna till den/de inom SVT som har möjlighet att påverka upplägget!