Eurovision 2016 kan ge oss mer än någonsin

Barack Obama vill se ett starkt Europa. Foto: TT

När Barack Obama berömde Europa här om dagen nämnde han Eurovision Song Contest. Undertexten var att Europa är fantastiskt som byggt en så utvecklad samvaro.

När EU expanderade gick Eurovision Song Contest före och tog in ännu fler länder. Det har inte varit oproblematiskt.

Men i slutändan är det här ett underhållningsprogram i tv som 42 länder i och runt Europa organiserar tillsammans. Bara det är stort.

Dessutom visar alla 42 länder upp en bit av sin kultur i programmet i form av en populärmusikalisk komposition.

Det finns få tillfällen i historien då världen har varit mer säker och fredlig än den är just nu. Men under något år har det kollektiva stämningsläget inte pekat uppåt i världen, och det har synts i form av oroligheter.

Sådant påminner oss om att det inte är en självklarhet att 42 olika länder gör ett underhållningsprogram tillsammans.

Samarbetet bakom Eurovision Song Contest är värdefullt.

Men vad ger kulturutbytet?

Bild på Helena Paparizou, en av deltagarna i årets Inför Eurovision Song Contest.
Helena Paparizou är en av deltagarna i årets Inför Eurovision Song Contest. Foto: Janne Danielsson/SVT

Under lång tid har tittarna både i Sverige och på många andra håll till stor del ägnat sig åt att uttrycka sig nedlåtande om de andra ländernas bidrag. Till viss del har de haft rätt – bidragen har inte alltid präglats av hög kompetens. Men ofta har det handlat om att man förlöjligar kulturella uttryck som man inte förstår.

Där tycker jag att Helena Paparizou har en bra funktion i årets Inför Eurovision Song Contest. I det första avsnittet klev hon vid flera tillfällen in och försökte förklara kulturskillnader mellan öst och väst. En sådan deltagare borde finnas i panelen varje år.

Det är ingen tvekan om att kulturutbytet i Eurovision Song Contest har gett oss något. Vi i Sverige skulle till exempel knappast haft någon aning om balkanballader utan den här tävlingen. Nu klappar många hjärtan i folkhemmet lite extra för den genren.

Och jag tror att något är på väg att förändras i Eurovision. De senaste åren har bidragen börjat byta skepnad. De överdrivna skämtbidragen försvann till stor del redan efter 2008. Nästa steg har varit att höja kompetensen.

Och just kompetent är kanske det ord som jag först kommer att tänka på för bidragen i Eurovision Song Contest 2016. Där finns väldigt många seriösa, moderna låtar, ofta i midtempo.

Känslan när jag lyssnar igenom startfältet är radioskval snarare än lördagsunderhållning. Det är inte enbart positivt.

Men det är fantastiskt om vi som tittare blir berörda av musiken och öppnar oss för de utländska tongångarna, trots att det inte handlar om en nordamerikansk artist. I år kan vi göra det mer än på länge.

Norge sticker ut i ny mätning inför Eurovision 2016

Hur viktigt är tempot i musiken? Kanske viktigare än man tror. De senaste tre åren har merparten av låtarna i toppstriden av Eurovision Song Contest rört sig i ballad-landet.

Nu har vi fått hjälpen som behövs för att kunna spekulera kring det här inför Eurovision 2016. Här kommer nämligen en exklusiv lista på hur många BPM (beats per minute) som årets låtar har!

statistik_bpm_eurovision_2016

Om vi ska gå efter historiken från de senaste åren är det alltså i den nedre delen av bilden som vi hittar de flesta medaljbidragen. Hela 89 procent av låtarna som slutat i topp tre de tre senaste åren drar åt balladhållet. ”Heroes” är enda undantaget.

Den som verkligen sticker ut här är Norges låt ”Icebreaker”. Den har något så ovanligt som två olika tempon i en och samma komposition.

– Övergången mellan vers och refräng i min låt har en tempoförändring som många reagerar på. Antingen älskar man det eller så ogillar man det starkt, har artisten Agnete berättat för Eurovision.tv.

Låten är skriven av bland andra svenske Gabriel Alares, som berättat för mig att den plötsliga övergången var något han tog initiativ till och verkligen ville göra. Han gillar att det skapar åsikter.

Samtidigt ser vi i grafiken att Sverige har en nisch som vi är ganska ensamma om. Frans har sagts sticka ut i det här startfältet, och det gäller även mätt med BPM. Med sina 106 BPM lägger sig Frans i intervallet 99–109 BPM, som han har helt för sig själv.

Den här undersökningen har jag två av mina vänner i Melodifestivalklubben att tacka för. Statistiken har jag fått av Zara Zeidlitz och grafiken är framtagen av Marcus Björkander.

En historisk diskning – Rumänien borta från Eurovision 2016

I dag blev det fart på allvar i Eurovisionbubblan. Rumäniens bidrag diskvalificeras – bara två veckor innan artisten Ovidiu Anton skulle ha gjort sin första scenrepetition i Globen.

Skälet är att det nationella public service-bolaget TVR inte har kunnat betala mångåriga skulder till EBU. Därför utesluts bolaget efter många varningar från alla EBU-sammanhang, inklusive rätten att sända och medverka i Eurovision Song Contest.

Frågan är alltså mycket större än den här musiktävlingen, men den som verkligen kommer i kläm är Ovidiu Anton. Det är lätt att förstå frustrationen som artisten uttrycket i ett meddelande på Facebook i dag. Det blir inte bättre av att han så sent som tidigare i veckan inte hade fått någon information om utvecklingen över huvud taget, enligt egen utsago.

SVT:s produktion har förberett det rumänska bidraget som alla andra och hade en scenshow mer eller mindre klar. Men samtidigt var man välunderrättade om att en diskning skulle kunna komma och kan kasta om i schemat utan större svårighet.

Förra året handlade det rumänska bidraget om de barn som blir kvar i hemlandet när föräldrarna arbetar utomlands. Jag träffade gruppens sångare på plats i Wien och blev imponerad över kampanjen. Att ett land öppet medger sina problem i stället för att skicka ut perfekt pr är i allmänhet ett tecken på mognad.

Men tyvärr har Rumänien ännu stora problem att ta tag i. Att public service-bolaget står vid randen till konkurs utan att regeringen gör något är inte ett gott tecken.

Eurovision Song Contest har fått sitt eget Anna Book-fall 2016.

Det här är en tävling med en lång historia, och det har förstås förekommit många spektakulära diskningar och kontroverser genom åren. Men att ett bidrag blir diskat så sent som tre veckor innan det ska tävla hör verkligen inte till vanligheterna.

Cyperns bidrag i Eurovision Song Contest 1988 hade precis som i det här fallet redan fått ett startnummer och tryckts på samlingsalbumet när det fick lämna tävlingen. Bidraget hade fått det traditionellt missgynsamma startnummer 2 när låtskrivarna erinrade sig att låten redan tävlat i den cypriotiska melodifestivalen 1984 och kommit trea. Diskningen lär ha kommit en dryg månad innan tävlingen.

En annan sen diskning inträffade 1999, när Bosnien och Hercegovina skulle ha representerats av artisten Hari Mata Hari. Han vann den nationella finalen den 6 mars, men den 16 april blev hans bidrag diskat sedan det framkommit att han låtit en finsk artist spela in låten på finska redan 1997. Men det året hölls Eurovision inte förrän den 29 maj.

I stället för Hari Mata Hari tävlade Dino Merlin och kom sjua. Hari Mata Hari fick sin revansch i Eurovision 2006 när han tävlade och kom trea. Dino Merlin återkom i sin tur i Eurovision 2011 och slutade på sjätte plats.

Kanske kan Ovidiu Anton också göra en storstilad återkomst någon gång i framtiden. I år tävlade han i den rumänska festivalen för femte gången och lyckades till sist vinna.

Och kanske är det här alltså den mest senkomna diskningen i tävlingens historia.

Den rumänska låten var en av mina personliga favoriter i årets startfält. Nu får vi klara oss helt utan låtar inspirerade av metal-genren.

Dessutom leder det här till att vi förargligt nog inte längre har ett tangerat deltagarrekord i Eurovision Song Contest. Så här såg statistiken ut innan beskedet om Rumänien kom …

Nu är de bara 42 kvar.

Skarpt läge inför Eurovision i Stockholm

Foto: Janne Danielsson/SVT

Det närmar sig i Stockholm. När jag skriver det här är det 25 dagar kvar till finalen av Eurovision Song Contest 2016 i Globen.

Jag har precis gått upp på heltid. Men många andra har jobbat länge. De första började redan i somras, och sedan tidigt i april finns det SVT-personal i Globen. På lördag är det fullt team på plats.

Då börjar bidragens repetitioner på scen. Inte med de riktiga artisterna, de kommer inte till Stockholm förrän i början av maj. Det här är skolelever från Stockholm som har övat in bidragen för att produktionen ska få träna på plats i arenan.

Det kan behövas. Årets bidrag kommer att ha många komplicerade inslag och mycket teknik. Trenden med mycket show från Melodifestivalen verkar också finnas ute i Europa.

Från staden Stockholm satsar man samtidigt stort. Det utlovas mycket fler evenemang på stan än till exempel vid ett hockey-VM.

Själv sitter jag på mitt kontor inne i Globen och planerar innehåll till svt.se/eurovision lite till. Sedan är det skarpt läge.