Final i Melodifestivalen 2015 – nu är Måns Zelmerlöw popartist igen

Foto: TT

Måns Zelmerlöw var den största förhandsfavorit vi sett i en deltävling under Melodifestivalen 2015. Och han infriade förväntningarna.

Han har gjort en lång resa sedan genombrottet med ”Cara Mia” 2007. Vi har fått se Måns Zelmerlöw som programledare och musikalartist. Men sällan popartist.

När Måns Zelmerlöw presenterades som programledare för Allsång på Skansen jublade många. Jag var den enda som var besviken.

Jag var övertygad om att det skulle bli bra för allsången. Men jag kände att Måns tog död på sig själv som popartist. Programledare för Allsång på Skansen kan man bli senare i karriären.

Och det har mycket riktigt inte gått att få riktig fart på popkarriären för honom efter avslutat allsångsjobb. Till slut kom han äntligen ”hem” till Melodifestivalen igen. Inte en dag för tidigt.

Och det är ju så här Måns Zelmerlöw ska vara. Han är en av Sveriges största talanger när det gäller att leverera utstrålning och häftiga scenshower.

I stället för att bli Sveriges Michael Jackson har han varit Sveriges … Björn Skifs.

Men i Melodifestivalen 2015 har han hittat tillbaka. Han har tagit hjälp av en av Sveriges främsta inom att skapa scenshower – Benke Rydman – och tagit fram ett nummer som vi aldrig har sett i tävlingen förut. Om han skulle gå till Eurovision kommer alla som tittar att minnas bidraget med streckgubben när det är dags att rösta.

I direktsändningen fick Måns sitta kvar vid greenroom och plågas, länge länge. Jag höll på att ramla av stolen där jag satt och chattade med tittarna när Christer Björkman valde att låta JTR bli den första finalist att ropas upp.

– Jag har byggt för det här genom att låta den väntade storstjärnan gå först tidigare veckor. Därför kunde jag göra tvärt om. Och jag vet att Måns levererar så bra bilder när han är under stress, skrattade Christer Björkman till mig backstage efteråt.

Caroline Wennergren skrällde sig till final för tio år sedan och var den som Måns matchades mot i slutbilden. Men hon slutade femma den här gången.

– Den som kan sin Mellohistoria vet att Caroline Wennergren har suttit där och slagit ut en storstjärna en gång tidigare. Jag har redan träffat flera som sagt att de trodde ”shit, hon gör det igen”, menade Christer.

Men i kväll fick Måns Zelmerlöw kvittot på att han är en popartist igen. Sverige har längtat.

Sista ordet inför Melodifestivalen 2015 i Örebro

Foto: Stina Stjernkvist/SVT

Allt hinner man inte med under en fullspäckad vecka med Melodifestivalen. Här är några avslutande tankar inför kvällen i Conventum Arena …

Caroline Wennergren kan skrälla i kväll. Hon berättade för mig om innebörden av texten till ”Black Swan” tidigare i veckan. Det är inte en nonsensartad kärlekstext utan handlar om att man ska vara sig själv och inte undertrycka saker, för om man gör det växer de inom en och blir till en ”svart svan” inom en. Man ska acceptera hur man är i stället. Acceptans är ett viktigt begrepp inom psykologin, reflekterar jag – genom att kämpa emot sin inre smärta förstärker man den. Om man accepterar den minskar den. Det är kontraintuitivt men anses numer vara ett psykologiskt faktum, som Caroline Wennergren alltså lyckats få med i sitt bidrag.

Måns Zelmerlöw har ett häftigt bidrag som jag skrivit en Zuperguide till i dag. Men något jag inte fick med är detaljen där Måns under ett ögonblick håller i en lampa. Han har med den i fickan och tränade på det på repet redan i onsdags. Men det han håller i är ett vanligt cykellyse! ”Det är värsta hemsnickeriet. Folk snackar om miljonnumret, men det handlar om att vara finurlig och hitta kul lösningar, inte betala en massa pengar”, sade bidragsregissören Benke Rydman när jag satte mig och pratade med honom i går.

Hasse Andersson har hotats av diskning, enligt flera tidningar. Skälet är att det finns en låt utgiven i Japan som är snarlik hans bidrag. Lyssnar man på de första cirka två sekunderna av refrängen är melodin typ identisk, och det finns flera andra bitar där låtarna är väldigt lika. Men vad många har missat är att det är helt ointressant om ”Guld och gröna skogar” är ett plagiat eller inte – och anledningen till det är att den japanska låten är skriven av samma låtskrivare. Ska de stämma sig själva, liksom? Det som är intressant för om låten ska diskas eller inte är om den redan är utgiven, vilket vore emot reglerna. Frågan är alltså inte om det finns likheter utan om den japanska låten är identisk med – samma låt som – bidraget som ni kan lyssna på på vår sajt. Och den som lyssnar på melodin märker förstås att så inte är fallet. Jag förstår att Hasse Andersson rasat över skriverierna men hoppas att han släppt det där nu.

Dinah Nahs sociala medier-skräll – men Annika Herlitz kan gynnas av trenden

Det kändes öppet och spännande sedan tidigare inför deltävlingen i Örebro. Och det har inte blivit mindre tätt nu.

Från Melodikollen.se kom i dag ett pressmeddelande. Sajten har mätt upp att Dinah Nah är den artist från Melodifestivalen som just nu fått flest personer att dela, lajka och retweeta på sociala medier. Efter Måns är hon dessutom den mest omtalade artisten på sociala medier.

Annars har det varit mycket snack här om att Hasse Andersson skulle ta den finalbiljett som inte tillfaller Måns (som mer eller mindre alla ser som självklar). Caroline Wennergren ligger samtidigt sedan länge tvåa i omröstningen på vår förstasida. Men alla bidrag ligger i skrivande stund med mellan 7 och 10 procent. Utom Måns, som har – 53 procent. Och förhandstippade JTR, som sladdar på 5 procent.

Hittills har Jessica Andersson, Magnus Carlsson och Jon Henrik Fjällgren (med den klassiska genren etno) gått till final. Det finns en trend att rösta traditionellt i år.

Mest traditionell i sammanhanget den här veckan är Annika Herlitz. Hennes ”Ett andetag” beskriver hon som ”schlager all the way”. Men egentligen är skälet till att många upplever bidraget som schlager rimligen att det har svensk text och framförs i Melodifestivalen. Annars är det en Disneyballad.

Hasse Andersson och hans ”Guld och gröna skogar” har hamnat i blickfånget i dag sedan Expressen tyckt att den liknar en japansk hit som är skriven av samma kompositörer. Men jag tror att han pallar trycket, han verkar inte vara den som hetsar upp sig över tidningsskriverier.

I går morse satt jag och läste lokaltidningen, som låtit tre entusiastiska läsare vara med och lyssna på låtarna. Men läsarna var eniga om en sak – de toksågade Hasses låt. Sedan gick jag och tog mer mat, och när tidningen låg kvar var Hasse nyfiket framme och norpade åt sig den. Jag varnade honom, men han fortsatte oförtrutet läsa.

Jag tyckte att det var rätt tyst från hans plats resten av frukosten.

Men när jag pratade med honom senare tog han det med ro.

– Man kan ju inte räkna med annat från så unga lyssnare, skrattade han.

Nya favoriter på Melodifestivalens välkomstfest i Örebro

Foto: Gustav Dahlander/SVT
Foto: Gustav Dahlander/SVT

I kväll var det uppskattad välkomstfest på Örebro slott. En av alla trevliga möten var Gil Laufer, som befinner sig i Örebro som reporter för esctoday.com.

Jag hajade till över tatueringen – den är äkta och syftar just på Sanna Nielsens Eurovision-trea från 2014. Genom texten ”Undo” går en kärlekspil.

– Eurovision har betytt så mycket i mitt liv, men jag ville ha något mer personligt än bara loggan, berättade han.

Det fick bli en låt från Eurovision som betytt mycket för honom.

I övrigt blev jag milt uttryckt imponerad över att han pratar svenska relativt obehindrat. Han är israel, och det här är tredje gången som han är i Sverige. Utan att vi inser det finns det många Sverigeälskare runt om i Europa.

På festen återknöt jag också bekantskapen med Monica Forsberg och fick veta att hon faktiskt dubbade Knattarna i Disneys Duck Tales … alla tre.

– Jag fick alltid göra tre tagningar, berättade hon.

Samtalsämnet på festen kretsade ofta kring hur veckans svårtippade deltävling ska sluta. Allt fler nämner Caroline Wennergren som den mest sannolika tvåan, och Caroline är också tvåa i vår omröstning på förstasidan i skrivande stund (Måns leder med över 50 procent av rösterna).

Många av journalisterna gillar Carolines låt skarpt. Och att hon har vad som krävs för att skrälla sig till final visade hon redan i Melodifestivalen 2005.

Bland de sista artisterna att lämna festen var JTR. De är väldigt öppna och tittade glatt på mig varje gång de gick förbi på vägen mellan pucken och scenen under dagens repetitioner.

I receptionen i morse stötte jag ihop med dem också, för det visade sig att en av killarna behövde byta rum. Anledningen är att det lät för mycket från luftkonditioneringen. Man måste ju kunna sova om man ska vara med i Melodifestivalen, och artister är ju ofta audiella (ljudmänniskor) och särskilt mottagliga för ljud.

Själv är jag bara allmänt känslig, särskilt efter att nyligen ha varit utbränd, så jag behövde också byta rum. Det visade sig att jag först fått rummet intill ventilationstrumman från tvättstugan, så det hade börjat låta som typ om det gick typ tre dammsugare i ett angränsande rum i morse.

Kanske hade JTR (tror det var Robin) något liknande rum, typ det på andra sidan ventilationstrumman.

Måns Zelmerlöw i Melodifestivalen 2015 – vilken liveupplevelse

På eftermiddagen i dag repeterade Måns Zelmerlöw ”Heroes” för första gången på scen i Örebro. Jag har åkt runt på Melodifestivalen sedan 2007, men det här var en av de häftigaste upplevelserna live som jag haft under den tiden.

Tekniken går framåt, och att sitta i arenan och uppleva det här var häftigt. Men jag tittar alltid så mycket jag kan på skärmarna, och grejen är att numret ser ut att kunna bli minst lika häftigt i tv.

Här kan man snacka om att använda tekniken på ett sätt som får effekt. Måns har en skärm bakom sig under stora delar av framträdandet på samma sätt som Charlotte Perrelli 2012 och Ulrik Munther 2013, men han använder den på ett helt annat sätt. Här ser det ut som att han stundtals befinner sig mitt inne i en animerad musikvideo med marscherande streckgubbar.

Foto: TT

Måns gör rörelser som förstärks av ljusblixtar från skärmen. Sedan fortplantas ljuseffekterna från skärmen och rullar vidare ut över hela scenområdet. Det är svartvitt, ganska konstnärligt. Måns tar inte ett danssteg under hela numret, men det här kommer ändå att få alla tittare att haja till. Det sista bidraget i hela festivalen har en scenshow som var värd att vänta på.

– Vi jobbar med en teknik som heter ”projection mapping”, en 3D-projektion. Det är en liten cool streckgubbe som jag spelar mot, och så blir det pyro också, sade Måns när jag pratade med honom i går.

Foto: TT

Måns spelar väldigt mycket mot skärmen under den första delen av numret. Han befinner sig bildmässigt ofta helt inne i den världen, så att det ser ut som om han är i en musikvideo. Men jag tror ändå att det kommer att kännas att det är live hela tiden i tv.

Sedan lösgör han sig helt och står mest och diggar och sjunger i framkant på scen under den senare delen av låten. Det är här pyrot kompletterar: åtta bengaliska eldar går igång på en ljusrigg bakom Måns som sakta höjer sig. Varning om du är på plats, de lyser så starkt att det inte kan vara bra att titta direkt på dem. Ljuset matchar en effekt på skärmen som visas innan, som symboliserar en inre glöd.

Foto: Gustav Dahlander/SVT

Sedan avslutas det med att återknyta med en streckgubbe på skärmen som gör samma rörelse (näven i luften) som Måns.

Måns har menat att den största utmaningen är att få projektionen att funka. Han har ju inte mycket dans, utan det handlar mest om tajming, utstrålning och sång för hans del. I och med att numret är så tekniskt förstår jag vad han menade. Han har bara att göra en jämförelsevis enkel prestation, sedan är han utlämnad åt tekniken. Men den verkar funka okej redan nu!

Måns har tagit fram numret tillsammans med den välkände dansaren och koreografen Fredrik ”Benke” Rydman.

– Benke är en av Sveriges absolut bästa visionärer och koreografer. När jag frågade honom om han hade någon idé kom han med förslaget om projektionen. Det lät självklart att det var vad vi skulle göra, berättade Måns i går.

Fredrik ”Benke” Rydman på torrepet i går. Foto: Gustav Dahlander/SVT
Fredrik ”Benke” Rydman på torrepet i går. Foto: Gustav Dahlander/SVT

Texten till ”Heroes” var avstampet för hur de utformade det visuella.

– Den handlar om att vi alla kan vara hjältar och att vi inte ska lyssna på nejsägarna runt omkring oss. Numret handlar också om det, men vi har valt att tolka det som att vi ska vara förebilder för våra barn som ser upp till oss, och att alla kan bidra, sade till mig Måns i går.

Där har vi alltså tolkningen av vad streckgubbarna ska stå för! Det här är jag sugen på att följa upp mer.

Men nu kommer många som är låtpräktiga, som Mathias Holmgren fyndigt kallat det, att anmärka på en sak. Jag har bara skrivit om det som händer på scen. Det är ju musiken som tävlar!

Nej, faktum är att det inte är det. Inte bara. I Melodifestivalens projekt finns det definierat att det här är en tävling i musikunderhållning. Både artisterna och låtskrivarna vinner en sångfågelstatyett.

Det visuella räknas.

I dag blev Christer Björkman starstruck – av Hasse Anderssons fru

Monica och Christer. Foto: Gustav Dahlander/SVT
Monica och Christer. Foto: Gustav Dahlander/SVT

Hasse Andersson är ju en av de tävlande i Örebro den här veckan. Men när jag satt på torrepet i dag var det hans manager som fick Christer Björkman uppspelt.

Monica Forsberg, som också är Hasses fru, är nämligen textförfattaren till Carolas ”Främling” och en rad andra Melodifestivallåtar.

Dessutom har hon dubbat Disney i 25 år. Det var Monica som gjorde rösten till Knattarna i Duck Tales på 90-talet. Det var på den tiden då Alice Bah Kuhnke var en av programledarna för Disneydags. Jag minns att jag blev halvt chockad som barn när Monica var med i typ Det kommer mera och gjorde Knatterösten.

Monica Forsberg är således min idol av två av varandra oberoende skäl.

Monica och jag. Foto: Christer Björkman/SVT
Monica och jag. Foto: Christer Björkman/SVT

Den som tänker sig att Hasse Andersson kommer att bjuda på ett sömnigt framträdande för seniorer kommer förresten bli överraskad. Det är full fart, massor av folk på scenen, folktoner och en refräng som sitter som ett ”Möt mig i Gamla stan”-klistermärke.

Med sig på scen har Hasse Andersson sin patenterade gitarr med en änglahund på.

Hasse Andersson med gitarr. Foto: Gustav Dahlander/SVT

Hasse är inte ensam om att ha med hundar att göra. Den exempellöst favorittippade Måns Zelmerlöw har rent av tagit med sin hund livs levande. Hunden heter Messi och har till och med fått en egen ackreditering med titeln ”Schlagerhund”.

Hundallergiker som jag är kliar det fortfarande i näsan på mig. Jag satt med Messi bredvid under hela Måns repetition i dag.

Messi. Foto: Gustav Dahlander/SVT

Veckans avslöjande: Hasse Andersson i Melodifestivalen 2015

Foto: Janne Danielsson/SVT. Grafik: SVT.
Foto: Janne Danielsson/SVT. Grafik: SVT.

I Veckans avslöjande här i bloggen vill jag ge er något nytt från Melodifestivalens historia.

Efter äldre tillbakablickar under två veckor riktas förstoringsglaset den här gången till nutid. Närmare bestämt den kommande deltävlingen, där Hasse Andersson sjunger ”Guld och gröna skogar”.

Det finns låtar som varit med i urvalet år efter år och alltid fallit på målsnöret. Många av dem har till sist lyckats komma med i Melodifestivalen.

Och Hasse Anderssons kommande bidrag är ett av de mest extrema fallen på en låt som varit med och utmanat in i det sista gång på gång.

– Den har verkligen varit juryfavorit länge, berättar Christer Björkman.

Kalle Moraeus var mellanakt i deltävlingen i Östersund. Programledaren för Så ska det låta fick en stor tändning i karriären efter att ha tävlat i Melodifestivalen 2010 med ”Underbart”.

På hösten varje år samlas ju en urvalsjury och röstar fram bidrag till Melodifestivalen. Vad ingen på utsidan visste år 2010 var att kampen i juryrummet hade varit stenhård.

– Inför Melodifestivalen 2010 stod en av platserna mellan Kalle och Hasse. Det var en jättehet diskussion om vem som var störst, viktigaste, folkligast och härligast, säger Christer Björkman.

Sedan dess har Hasse Andersson diskuterats i juryrummet varje år. Det som stoppat ”Kvinnaböske” gång på gång har varit en ovanlig situation.

– Problemet har varit att han har haft två väldigt bra låtar i inskicket under ett antal år, och de har alltid i slutändan tagit ut varandra. Juryn har inte kunnat enas om vilken det ska vara, berättar Christer.

Ett skäl till oenigheten har varit att de båda låtarna skiljer sig åt på ett speciellt sätt.

– Låtarna har väldigt olika karaktär. Den andra är lite mer Bröderna Olsen-fin medan den här är den gladare låten.

Men inför Melodifestivalen 2015 var det inget snack. Christer Björkman tror att veteranerna i juryn, som sett situationen år efter år, spelade en viktig roll.

– Inför i år tog juryn ett väldigt tidigt beslut. De var väldigt snabba, och jag tror att alla var trötta på att han inte kommit med tidigare.

Att en artist sjunger på en låt som låtskrivare eller förlag skickat in till Melodifestivalen är en sak. Urvalsjuryn väljer låtar. Sedan startar ett arbete för Christer Björkman där han diskuterar med artisten att delta.

– I nästa steg tar artisten ställning. Hasse Andersson har tackat nej direkt till mig vid minst ett tillfälle under mina år, och han är ju en etablerad artist sedan 40 år, så innan min tid kan han ha tackat nej många gånger.

Men inför Melodifestivalen 2015 föll alla bitar på plats. Hasse Andersson och ”Guld och gröna skogar” tävlar med startnummer fyra i Örebro på lördag.

Inlägget är uppdaterat med mer om hur urvalsprocessen fungerar.

Tidigare delar i Veckans avslöjande:

  1. The Elephantz
  2. Samba Sambero

Efterfest och eftersnack från Melodifestivalen i Östersund

Sissela Benn och Kristin Amparo på efterfesten. Foto: Gustav Dahlander/SVT
Sissela Benn och Kristin Amparo på efterfesten. Foto: Gustav Dahlander/SVT

Melodifestivalen 2015 drar vidare från Östersund …

• Efterfesten hölls i en gammal teater och blev uppskattad. En höjdpunkt var när gästen David Lindgren hamnade i ett dansbattle med Andreas Weise och Isa. Isa, som är prisbelönt dansare, anses ha avgått med segern.

• Kristin Amparo hängde med Sissela Benn (Filippa Bark), som var imponerad av sånginsatsen. Sett till förhandssnacket var det en stor skräll att Kristin inte gick till final utan fick nöja sig med Andra chansen. Vissa trodde att det berodde på att direktsändningsnerverna sken igenom i rösten i början av låten. I så fall är det för väl att det finns ett program där artisterna får en chans till.

• Etno tävlade etno i Melodifestivalen för första gången sedan 2010 i och med Jon Henrik Fjällgren. Att den klassiska genren knep en finalplats kan vara en del i en trend där tittarna röstar traditionellt. Jessica Andersson och Magnus Carlsson har ju vunnit tidigare veckor. Kanske slår pendeln tillbaka nu sedan breddningen av Melodifestivalen sjunkit in. Nu röstar fler på vad man verkligen rycks med av i stället för vad som känns nytt. Eller också har schlager, etno och Melodifestivalveteraner helt enkelt blivit så sällsynt, åtminstone högre upp i resultatlistorna, att det nu tas emot varmare när det kommer.

• Jon Henrik Fjällgren delade åsikterna i förhandssnacket. Det var inte få som skrattade eller fnös åt numret. Stora känslor måste kanske framföras i en konventionell form, som en traditionell ballad, för att alla ska kunna acceptera dem. Kanske handlar det om samma skillnad som mellan fantasylitteratur och diskbänksrealism. Jon Henrik Fjällgren har ett i vid bemärkelse romantiskt bidrag som är helt oironiskt. I en tid präglad av ironi och distansering kommer ett romantiskt nummer framfört i en okonventionell form ofrånkomligen att bli en vattendelare.

• Isa Tengblad är namnet på den stora skrällen i Östersund. 16-åringen sade i onsdags till mig att hon dragit ner på dansen för att satsa mer på sången och att ”äta kamerorna”. Det blev en vinnande taktik. Utstrålningen och energin tog henne till final, och nog såg vi början på en mycket intressant popkarriär här.

• Startordningen kunde ha debatterats i dag om det blivit som nästan alla förhandstippat, och Kristin Amparo hade gjort Jon Henrik Fjällgren sällskap till finalen. Då hade startnummer 6 och 7 gått till final för tredje veckan i rad, och appen hade hamnat i fokus.

• Förkylningarna har stått som spön i backen den här veckan. Jag kan inte minnas att det varit så här omfattande i gänget som åker runt. Själv åkte jag dit i fredags, men efter en dryg dag var jag redan klart på bättringsvägen.

• Östersund gjorde braksuccé som arrangörsstad av Melodifestivalen. I den vackra miljön togs alla emot med öppna armar. Till och med pressen fick en egen buss ut till den nya, fina arenan. Och livepubliken var minst sagt entusiastisk – det är något som spelar roll för val av orter. Även om mindre än 3 000 personer går in i Östersund Arena kan jag tänka mig att Melodifestivalen kommer tillbaka om ett par år. Aldrig har jag på samma sätt när jag kommit till en ny stad känt att jag skulle kunna bo där.

På väg ur Östersund i morse. Foto: Gustav Dahlander/SVT
På väg ur Östersund i morse. Foto: Gustav Dahlander/SVT

Äntligen etno – Jon Henrik Fjällgren öppnar dörren i Melodifestivalen 2015

Foto: Stina Stjernkvist/SVT

Från utdöd genre till succé. Jon Henrik Fjällgren har slagit upp en låst dörr. Jag tror att det var ett monumentalt missförstånd som tog död på etnon – i ett halv decennium.

Äntligen etno! Det verkar svenska folket ha ställt sig upp och utropat i kväll. Jon Henrik Fjällgren är i final.

Det har gått fem år sedan något som ens kommer i närheten av etnisk populärmusik hörts i Melodifestivalen. Omkring 160 låtar har tävlat. Och inte en enda av dem har kunnat inordnas i den en gång så framgångsrika genren etno.

Senast något som liknade etno tävlade i Melodifestivalen var när Kalle Moraeus & Orsa Spelmän framförde ”Underbart” 2010. Jepp, det är etniskt även om det handlar om svensk folkmusik.

Och det är faktiskt nordiska etniska uttryck som varit segerreceptet för etnogenren i Melodifestivalen. Under 00-talet tävlade en lång rad bidrag med koppling till genren. Nordisk etno gick alltid vidare.

I övrigt blev resultaten högst blandade. Och kanske är det som följd av det som genren har varit utdöd i sammanhanget i ett halvt decennium. Snacka om monumentalt missförstånd, i så fall.

Kolla bara på det här urvalet …

Nordisk etno:

  • Roger Pontare – ”När vindarna viskar mitt namn” (vinnare)
  • Sarek – ”Genom eld och vatten” (final)
  • Nordman – ”I lågornas sken” (final)
  • Sandra Dahlberg – ”Här stannar jag kvar” (final)
  • Roger Pontare – ”Silverland” (Andra chansen)
  • Sarek – ”Älvorna” (Andra chansen)
  • Kalle Moraeus & Orsa Spelmän – ”Underbart” (Andra chansen)

Övrig etno:

  • Javiera – ”No Hay Nada Más” (final)
  • Cameron Cartio – ”Roma” (Andra chansen)
  • Sofia – ”Alla” (ut i deltävlingen, men till final tack vare internationella juryn)
  • Andra generationen – ”Kebabpizza Slivovitza” (ut i deltävlingen)
  • Getty Domein – ”Yeba” (ut i deltävlingen)
  • The Nicole – ”Razborka” (ut i deltävlingen)
  • Andra generationen – ”Hippare Hoppare” (ut i deltävlingen)
  • Sheida – ”I mina drömmar (Mani Armani Taha)” (blandning av svensk och orientalisk folkmusik; ut i deltävlingen)
  • Simone Moreno – ”Aiayeh (The Music of the Samba)” (ut i deltävlingen)

För mig är det obegripligt att vi inte fått se mer nordisk etno i Melodifestivalen. Självklart ska det finnas etniska uttryck från många olika kulturer i festivalen, precis som i Sverige i stort. Det är bristen på nordisk etno som förvånar mig. Kanske har man helt enkelt inte insett den ovanstående resultatfördelningen tidigare.

I musikbranschen finns gott om folk som gillar pop och är intresserade av nya, coola populärkulturella uttryck. Det senaste från USA är intressantare än uttryck som är rotade i folksjälen. Skillnaden mellan den smakinriktningen och folkets kan vara ganska stor.

Nu kan Jon Henrik Fjällgren ha slagit upp dörren för etnomusiken igen. Den nordiska etnon är inte en utdöd genre. Tvärt om – den är en av Melodifestivalens mest populära.

Jon Henrik Fjällgren har showen som delar Sverige

Foto: Janne Danielsson/SVT

I kväll kommer ni att öppna era hjärtan för Jon Henrik Fjällgren. Eller skratta.

Det är åtminstone intrycket som jag får efter att ha pratat med folk här i Östersund under veckan.

Men se upp så att stämningen förblir god i tv-soffan. Särskilt ni som skrattar, så att ni inte förstör upplevelsen för alla som blir berörda.

För det är uppenbart att Jon Henrik Fjällgrens ”Jag är fri (Manne Leam Frijje)” är en vattendelare.

Det kan inte göras tydligare än med citat från två av mina bloggkolleger från Melodiestivalsfären.

Den alltid mest omfattande och intensivt uppdaterande bloggaren, Tobbe Ek på Aftonbladet, är inte imponerad:

”Vilket fullkomligt etnofjäsk och publikfrieri. Det är som en hel mellanakt i sig själv. Herregud.” ”Alltså sånt här får mig att skratta. Så givet. Så billigt. Så roligt. Och så konstigt. På samma gång.”

QX:s Ronny Larsson från fanfavoriten Schlagerprofilerna tycker i stället så här:

”Och där kom den. Låten som ger mig de där rysningarna som jag får vartannat år i Melodifestivalen. Jag är så fruktansvärt kär i dom här tre minuterna och Jon Henriks vemodiga jojk rör mig till tårar. Numret är superfint och även om det händer mycket (flygande änglakör, trumslagarkille och dansande samepar), så blir det aldrig rörigt. Jag önskar så att Sverige öppnar sina hjärtan och hjärtröstar det här rakt in i final. Och jag skulle så gärna se detta i Wien.”

Jag utgår ifrån att en del skrattar eftersom scenshowen innehåller så många element. Det är verkligen stor skillnad på smakgräns för vad som är ”för mycket”.

I det här fallet har Jon Henrik Fjällgren, som inte har någon större erfarenhet av scenshower, själv utformat vad han vill ha. Han går in i det hela med fullständig äkthet och en vilja att visa upp samisk kultur.

I kväll får vi se om folket uppskattar en folkligt regisserad scenshow.