Tittarsiffran för Eurovision har fördubblats – här är förklaringen

image002

I dag kom den kanske sista större nyheten på Melodifestivalen- och Eurovisionsäsongen. Det handlar om den globala tittarsiffran för Eurovision Song Contest 2016.

Och det blev ett nytt rekord i modern tid. För första gången i mannaminne övergår tävlingen 200 miljoner tittare. 204 miljoner människor beräknas ha sett sändningarna från Globen.

Men det finns ett par men. För det här är inte en tittarsiffra som är jämförbar med de 3,67 miljoner som såg sändningen av Eurovisionfinalen i SVT1.

I Sverige är det inget knussel. Tittarsiffrorna mäts av externa MMS och avser ett genomsnittligt värde för hur många som såg en sändning, precis som andra svenska tittarsiffror. Vid något tillfälle kanske till exempel 4 miljoner såg finalen i SVT, men den officiella tittarsiffran är ett genomsnitt för den över tre timmar långa sändningen i sin helhet.

Tittarsiffran som EBU släpper för Eurovision globalt är en helt annan sak. Här handlar det om tittarsiffrorna för semifinal 1, semifinal 2 och finalen tillsammans. Såg du alla tre sändningar har du alltså räknats tre gånger.

Men det finns fler skillnader. Den uppmärksamma har kanske sett att tittarsiffran för Eurovision Song Contest fördubblats sedan 2012. Du ser det i mitt diagram ovan. Så här har tittarsiffrona rapporterats år för år:

  • 2016: 204 miljoner
  • 2015: 197
  • 2014: 195
  • 2013: 170
  • 2012: 103
  • 2011: 115
  • 2010: 108
  • 2009: 124
  • 2008: 105
  • 2007 (bara en semifinal): 106
Eurovisionchefen Jon Ola Sand grattade Loreen till vinsten 2012 – sedan fördubblades intresset. Eller? Foto: Elke Roels/EBU

Så hur kan intresset för Eurovision ha fördubblats på bara ett par år? Nej, faktum är att det inte har det. EBU har bara bytt sätt att mäta.

Jag bad EBU:s Eurovisionchef Jon Ola Sand förklara när jag fick syn på honom tidigare i år:

– Det som ligger bakom siffran på tvåhundra miljoner är en så kallad reach figure, berättade han.

– Det används mycket i samband med sport och andra sändningar som går över längre tid. Den ska visa hur många som är i kontakt med våra sändningar i loppet av de tre sändningarna och inte hur många som sitter och tittar på hela sändningen.

– Många av våra medlemmar använder reach figure. Jämfört med halvtimmesprogram måste man se Eurovision på ett annat sätt. Så det är en kommunikationsfråga som är beslutad av vår kommunikationsavdelning.

– Vi får tittarsiffror från alla länder numer eftersom vi använder en extern byrå som har kontakt med alla tv-bolag. Vi har ingen kontroll på hur de mäter sina tittarsiffror, men det är kvalitetskontrollerat av byrån.

Där har vi alltså förklaringen till den stora ökningen. Eurovision Song Contest ökar i intresse, men inte så lavinartat som diagrammet ger sken av.

Mer exakt mäter reach figure hur många som har varit inne och sett på minst en sammanhållen minut, för då anses man ha varit i kontakt med varumärket.

Tittare av programmets webbsändningar är inte inräknade och inte heller tittare av webbsändningar från deltagande tv-bolag, till exempel den som vi hade på svt.se/eurovision. EBU:s webbsändning på Eurovision.tv och Youtube streamades av 2,6 miljoner människor.

Med den härliga statistikgenomgången avrundar jag bloggen för säsongen. Tack för att du har varit med på den här resan, vi ses säkert i höst!

Läs mer:

Standarden i Eurovision Song Contest högre än i Melodifestivalen – här är beviset

Foto: Janne Danielsson/SVT

Jag brukar säga att de internationella jurygrupperna i Melodifestivalen är så bra att det nästan är fusk. Tack vare den satsningen säkrar vi nästan upp oss fullständigt mot europeiska fiaskon.

Men nu har jag gjort en granskning av hur ländernas jurygrupperna röstade i Melodifestivalen 2016 och hur samma länder sedan juryröstade i Eurovision Song Contest. Det behöver inte ha varit samma personer i respektive jurygrupp vid de två tillfällena.

Resultat är vid ett första ögonkast slående. Skillnaden i poängsättningen är enorm. Är de internationella jurygrupperna missvisande i Melodifestivalen?

Nja, tittar vi närmare framträder ett mönster.

Men först kalla fakta. Så här bedömdes Frans av ländernas jurygrupper, sorterat efter poängen som han fick i Eurovision men med poängen i Melodifestivalen först:

  • Estland 12 i MF – 12 i ESC
  • Nederländerna 10 – 10
  • Vitryssland 0 – 8
  • Frankrike 12 – 5
  • Italien 10 – 2
  • Bosnien och Hercegovina 12 – 0
  • Cypern 12 – 0
  • Israel 8 – 0
  • Norge 6 – 0
  • Slovenien 6 – 0
  • Australien 0 – 0
Så här röstade de internationella jurygrupperna i Melodifestivalen. Foto: SVT

Konkurrensen som Frans hade i Melodifestivalen och den han hade Eurovision Song Contest skiljer sig ju åt helt. Frans tävlade mot utländska låtar i Eurovision. Konkurrensen som han hade i Melodifestivalfinalen hade däremot röstats dit av svenska folket och representerade till hundra procent inhemsk musiksmak.

Och ni ser kanske mönstret i listan med en gång. Ett enda land, Vitryssland, har höjt betyget för Frans till Eurovision. Estland, Nederländerna och Frans-dissarna i Australien stod fast vid poängsättningen från Melodifestivalen. De sju övriga länderna har sänkt sin rankning av Frans när konkurrensen blivit internationell – drastiskt.

Frans slutade tvåa i den internationella juryomröstningen i Melodifestivalen och nia i motsvarande omröstning i Eurovision.

Skälet kan knappast vara att scenshowen skulle ha förstörts fullständigt till Eurovision. Och Frans hyllades för sin insats på genrepet, där juryn satte sina poäng, så det är inte rimligt att han sjöng bort sig.

I de internationella jurygrupperna sitter personer som är professionella inom musik. Bland annat musikrecensenter.

Vissa har påstått att det är svårare att vinna Melodifestivalen än Eurovision. Att vi har hårdare konkurrens i den svenska tävlingen än i den europeiska. Kända krönikörer som framställs som musikexperter har gått fram med tesen hårt, samma krönikörer som brukar förlöjliga musiken i Eurovision Song Contest.

De verkar vara fast i ett snävt svenskt kulturperspektiv.

För slutsatsen av statistiken förefaller tydlig. I en genomsnittlig europeisk musikkännares musiksmak är standarden i Melodifestivalfinalen avsevärt lägre än den i Eurovisionfinalen. När de konkurrerande bidragen blev bättre blev Frans placering sämre.

Resultatet i jurygruppernas omröstning tror jag inte talar mot den internationella juryns relevans i Melodifestivalen. Tvärt om. Konsekvensen i hur Frans nedgraderades uppfattar jag snarare som ett tecken på att grupperna är representativa för hur juryröstningen kommer att bli i Eurovision.

Inse fakta, Frans! Foto: TT

Men musikalisk kvalitet är till hundra procent en subjektiv fråga, även om vissa recensenter vill få oss att tro annat.

Det är varken musikexperterna i Sverige eller internationellt som har objektivt rätt. De har bara sin egen smak.

Kontrasten mellan juryresultatet och de svenska musikrecensenterna är bara ännu en påminnelse om att vara ödmjuk i sina åsikter om hur musik ska låta.

Det kan vi lära oss av Frans framgång i Eurovision 2016

Frans får en av sina tolvpoängare i finalen. Foto: Thomas Hanses/EBU

Frans Jeppsson Wall slutade alltså femma i Eurovision Song Contest 2016. Trots att han inte hade draghjälp av att ha synts i semifinal. Och trots att han hade ett ofördelaktigt tidigt startnummer.

Det imponerar.

Och visar inte minst att den internationella juryn i Melodifestivalen lyckades peka ut en bra kandidat igen. Frans kom ju tvåa i deras omröstning, bara en poäng bakom Oscar Zia.

Och framför allt var svenska folket rätt ute igen. Sedan attityden att Melodifestivalen är en schlagertävling försvann och man i stället började rösta på modern popmusik har svenskarna varit rätt ute gång på gång. Tack vare det har Sverige nu en ledande musikalisk ställning inte bara i Europa utan också i Europas största musiktävling.

Standarden uppfattades allmänt som ovanligt hög i år i både Melodifestivalen och Eurovision Song Contest. Rekordmånga Melodifestivallåtar blev hittar efteråt.

I Eurovision var trenden på samma sätt radiomusik snarare än lördagsunderhållning, och även här uppfattades standarden som ovanligt hög. Jag såg till och med en twittrare som klagade på att det fanns för lite skräp att förlöjliga.

Och det moderna belönades. Minst fem av låtarna på topp sju i Eurovisionfinalen är aktuell musik som absolut skulle kunna spelas på radio. Låtarna av äldre märke hamnade ofta långt ner i listan.

Då räknar jag inte vinnarlåten som modern. Den är snarare något eget och konstnärligt som inte har som ambition att tätt ansluta sig till just nu aktuell popmusik. Men jag tvivlar på att den blir stilbildande. ”Euphoria” var också originell, men hittills har ingen lyckats bli särskilt framgångsrik genom att bygga vidare på den estetiken. Snarare kritiserar man bidrag som gör ett försök.

Justin Timberlake tog Frans parti. Foto: Tove Blum och SVT

Sveriges Frans var desto mer modern. ”If I Were Sorry” är låten som spelades mest ute i världen både inför och efter tävlingen. Också Justin Timberlake hyllade låten och bondade med Frans, även om jag gissar att han också hade retoriska skäl.

Men både svenska folket och Melodifestivalens internationella jurygrupper får en fjäder i hatten efter lördagens resultat. Folket gav ju Frans en jordskredsseger. Jurygrupperna jämställde honom med den övriga konkurrensen i toppen. Frans var en folklig vinnare.

Och mycket riktigt var han en folklig favorit också i Eurovision. Jurygrupperna hade honom till sist bara som nia i en tät omröstning. Folket hade honom som sexa. Resultatet sammanlagt: Han blev femma. För det kan vi tacka att fyra av bidragen som juryn satte före Sverige – Frankrike, Malta, Belgien och Israel – ratades eller var mindre populära hos folket.

Att komma femma i Eurovision är en fantastisk bedrift, och vi har inte anledning att tro att någon annan i Melodifestivalen 2016 hade gjort det bättre.

I sammanhanget kan det vara värt att minnas kritiken som sköljde över Frans på nätet efter segern i Friends Arena. Många gånger var kommentarerna rent hatiska.

Jag vet inte när det blev okej att uttrycka sig så i det offentliga rummet. Om det var något som kom i samband med modern tv, Idoljuryn, tuffare tidningskrönikörer eller Internet.

Och jag vet inte varför just Frans fick så mycket kritik. Om det är för att han är ung och unga nättyckare tyckte att det var mer okej att gå hårt fram mot någon i sin egen ålder. Eller om han bröt mot en norm om att en vinnare i Melodifestivalen måste låta på ett visst sätt och ha kvar något av den gamla schlagertraditionen i sig.

Frans efter segern i Melodifestivalen 2016. Foto: Stina Stjernkvist/SVT

Den vanligaste kommentaren från Frans aggressiva nätkritiker var att han inte skulle ha någon chans i Europa. Samtidigt kunde vi andra se på de utländska topplistorna att låten redan hade blivit en internationell hit.

Nu kan nu vi säga en sak om de kritikerna. De hade fel.

Lärdomen blir att inte löpa amok bara för att den personliga smaken inte vann i en musiktävling.

De borde de som kritiserar Jamala ukrainska vinnarlåt tänka på i dag.

För övrigt:

• Jag spekulerade på förhand i att den språkliga pendeln snart kommer att börja slå tillbaka. När nästan inga bidrag framförs på det egna språket i Eurovision Song Contest blir de få kvarvarande mer omtyckta och gynnade. Nu fick vi åtminstone för första gången sedan 2007 en vinnare där inte hela texten är på engelska. I finalen placerade sig de låtar med text eller inslag av text på annat än engelska på platserna 1 (Ukraina), 4 (Bulgarien), 6 (Frankrike), 13 (Österrike) och 16 (Italien) av de 26 bidragen.

• Bidragen med svensk inblandning gjorde sammantaget ett urstarkt Eurovision. Genomsnittligt hamnade de långt över mittpunkten i resultatlistan. Bland annat intog de platserna 2 till 7 i finalen. Man förstår att folk vill jobba med svenskar.

Läs mer:

Sveriges Eurovision-succé 2016 fick hjälp på traven – av empati och innehåll

Sverige gjorde dundersuccé som arrangörsland av Eurovision Song Contest 2016. Det verkar alla vara överens om.

Men det finns saker som man inte kan påverka som värdland i sammanhanget. Och det är hur bra bidragen som tävlar är.

Där hade vi svenskar inte tur i Malmö 2013. Men i år fick vi en tävling på en helt annan nivå. En rad av låtarna från Globen har potential att bli hits.

Foto: SVT

En annan sak man inte kan påverka är vinnaren. Många på plats var oroliga för ett Eurovision i Ryssland. Nu blir det Ukraina i stället – med ett minst lika ovisst säkerhetsläge.

Men det som premierades i tävlingen var något annat än om Ryssland hade vunnit. Ukraina stod för ett bidrag med innehåll.

Jamala hade tävlingens allvarligaste låt, fyllt av uppriktighet. Det ryska bidraget var i stället fyllt av effektsökeri och yta, där det visuella hade ett oklart förhållande till berättandet i låten.

Att Sergej Lazarovs låt sedan är något som jag personligen hellre lyssnar på tio gånger av tio än den ukrainska är en annan sak. Liksom att jag hellre tittar på scenshowen till det ryska bidraget än den till det ukrainska.

Ett annat positivt eftermäle till finalen är i mina ögon att empatin vann över pr-numret. Ryssland storsatsade för att vinna med extra allt. I stället empatiserade de röstande med Ukraina och lyfte fram Jamala till segern.

Den typen av känslor gav en bra eftersmak hos många som såg tillbaka på resultatet i Stockholmsnatten efter finalen.

Foto: SVT

Men Ukraina vann varken folkets eller juryns omröstning. Finalen fick en extremt tät uppgörelse mellan tre bidrag, där Australien länge såg ut att vinna.

Ukrainas ”1944” lär inte bli en hit och spelas på radio. Det här är snarare en vinnare i Conchita Wurst-kategorin.

Ryssland föll samtidigt på målsnöret ännu en gång. Landet har en nästan lika stark resultatrad som Sverige de senaste åren. Sedan 2012 har landets bidrag slutat på plats 2, 5, 7, 2 och 3. Vi svenskar har samtidigt tagit platserna 1, 14, 3, 1 och 5.

Att det till skillnad från för Sverige inte blivit någon vinst för Ryssland måste vara kännbart. Ett ESC-guld är en pr-vinst för ett land. Man visar att man är bra på något. För att inte tala om värdet av att arrangera tävlingen året därpå.

Pr-värdet av att arrangera har beräknats till flera hundra miljoner. Många gånger mer än vad Sverige spenderat på värdskapet i år.

Ryssland har resurserna som krävs för att skapa ett stort Eurovision. Ukrainsk tv har en helt annan belägenhet.

För första gången på länge får ett land utan stora resurser får ta hand om Eurovision.

En bekant på efterfesten i natt påpekade att SVT har gjort ett väldigt amerikanskt Eurovision. Efter Malmö 2013 kunde man kosta på sig att skruva det ett varv extra och ta det hela längre. Det amerikanska handlar inte bara om Justin Timberlake utan om intensitet i shownummer, inspirationer från Oscarsgalans shower och berättandet i manus.

Ukraina blir något annat. De får ta sig an utmaningen med själ och hjärta och göra något som bygger på autenticitet.

Precis som Jamala gjorde i går.

Foto: AP

För övrigt:

Höjdpunkterna i finalprogrammet för mig var öppningsnumret (showstarter!) och upplösningen när poängen presenterades på det nya sättet. Även om det inte hade varit så jämnt som det blev hade det varit fantastisk tv.

Polens resa under omröstningen var galen. Efter att ha legat näst sist när jurygrupperna röstat lyfte sig bidraget helt oväntat och kom trea i folkets omröstning. En del av förklaringen kan finnas i en mycket falsk slutton när jurygrupperna röstade på genrepet.

Bulgarien gjorde succé lite i skymundan med sin fjärdeplats. Landets bästa placerings någonsin. Grattis till revanschen, Poli Genova!

Frankrike stod också för någon form av succé med Amirs sjätteplats. Det är landets bästa placering sedan 2002.

Litauens Donny Montell knep niondeplatsen. Landets bästa placering sedan 2006 och näst bästa placering någonsin.

Azerbajdzjan gick åt motsatt håll med sin sjuttondeplats. Efter att ha varit Eurovisions starkaste land 2008–2013 har man nu missat topp tio tre år i rad.

Big 5 och värdlandet presenterades på ett nytt sätt i semifinalerna. Hjälpte det? Tja, åtminstone gick Sverige och Frankrike bra. Italien lyckades inte riktigt uppfylla förväntningarna, men så hade man också ett tidigt startnummer. De tre andra, Spanien, Storbritannien och Tyskland, hamnade i den absoluta botten. Som det brukar se ut i finalen för de direktkvalificerade länderna.

Därför vann Ukraina Eurovision Song Contest 2016

Vi slår fast det direkt. Att Ukraina vann Eurovision Song Contest 2016 var ingen skräll.

Jag trodde inte att lågmälda och känslosamma ”1944” skulle räcka till seger. Men jag tippade en tredjeplats inför sändningen.

Innan repetitionerna startade i Globen hade få pekat ut Ukraina som en trolig slutsegrare. Men när framträdandet kom på plats på scenen stod det klart att bidraget hade höjt sig flera nivåer visuellt från den ukrainska finalen. Låten lyfte i oddslistor och förhandstips.

Känslorna var starka, artisten kompetent och kompositionen originell. Ukraina kan ha gynnats av ett sent startnummer. Vi fick dessutom en vinnare som bröt av mot de senaste åren, och att det händer är det normala. Och en kvinnlig vinnare – det är också det vanligaste i Eurovision.

Resten av kraften i bidraget kom från samtidsrelevansen.

Den internationella upprördheten över Rysslands HBTQ-lagar och utrikespolitik blossade upp på allvar 2014. Sedan dess har vinnaren i Eurovision två av tre gånger kunnat tolkas som ett ställningstagande.

Conchita Wurst vann 2014 och förkroppsligade HBTQ-rättigheterna. Och nu vinner Jamala från Ukraina. Med en låt som handlar om hur hennes gammelmor deporterades från Krim.

Tittarna röstar på det som de tycker om och sympatiserar med.

Jamala härstammar från krimtatarerna, och låten är alltså inspirerad av Stalins deportering av folket 1944, vilket hon har jämfört med Rysslands annektering av Krim 2014. Hon har senare förnekat att låttexten skulle ha politiskt innehåll, och EBU har efter en granskning godkänt bidraget, trots protester från bland annat vissa ryska politiker.

Hur garanterar man att undvika politiska undertoner i ett sammanhang där länder representeras? Det går förstås inte. Inte i en orolig värld.

I den avgörande sekvensen av finalen fick vi en delad skärmbild mellan Ryssland och Ukraina. Det var de två bidragen som det stod mellan till sist.

Så såg det ut i rutan när hela Eurovision avgjordes. Foto: SVT
Så såg det ut i rutan när hela Eurovision avgjordes. Foto: SVT

Ukraina debuterade i Eurovision 2003. Redan året därpå vann landet med Ruslana och ”Wild Dances”. Och Ukraina har abonnerat på topplaceringar i tävlingen sedan dess och alltid tagit sig till final. I fjol stod landet över på grund av oroligheterna inrikes.

Det här var återkomsten. Grattis, Ukraina!

Och Sverige då? Jodå, trots ett tidigt startnummer och att vi var direktkvalificerade för final blev det en ny stor framgång för det moderna Eurovisions stormakt. Frans Jeppsson Wall slutade femma med ”If I Were Sorry”. Trots att folket hade honom som sexa och juryn som nia.

Framför allt lär Sveriges värdskap av Eurovision Song Contest få välförtjänta hyllningar runt om i världen. Finalprogrammet var sevärt, och avslutningen med det nya sättet att dela ut rösterna var vansinnigt spännande.

Vi fick två veckor med strålande vackert väder i Stockholm. Att det var ren bondtur håller vi tyst om inför våra utländska gäster. Det snöade någon dag innan de första delegationerna anlände.

Vi fick ett Eurovision som bjöd in fansen som aldrig förr. Utan ordningsstörningar. Den stora fest som alla hoppats på.

Pr-värdet som Malmö fick efter arrangemanget 2013 ska enligt utvärderingarna ha överstigit de investerade beloppen många gånger om. Det finns ingen anledning att tro att Stockholm och Sverige inte får samma effekt den här gången.

Nu tar sig EBU an utmaningarna med ett Eurovision i Ukraina. Det ska väl gå att lösa det också.

Vi svenskar kan samtidigt pusta ut efter väl förrättat värv. Och börja ladda för Melodifestivalen 2017.

Läs mer:

Betyg låt för låt: Finalen i Eurovision Song Contest 2016

Det är dags för allt att avgöras. Och här är din guide till kvällens startfält.

Så här blir kvällens bidrag – i tur och ordning. Jag tippar vilka placeringar bidragen kan rikta in sig på och ger mitt personliga betyg.

I musik finns inget rätt och fel, och därför följer jag bara hjärtat när jag sätter betyg. Det här är alltså vad jag tycker – inte vad någon annan borde tycka. Precis som all betygsättning inom musik borde vara.

Här är finalen i Eurovision Song Contest 2016 i Globen!

Foto: SVT

1. Belgien

När Belgien går upp på scen kan vi snacka om att bryta av mot alla tunga, allvarliga bidrag. Laura Tesoro bjuder på en pastellfärgad scenshow med ett underförstått budskap som saknats i hela semifinalens startfält: glädje.

Dessutom får vi en pigg och medryckande dansshow. Artisten själv hänger med i stegen nästan lika mycket som dansarna.

På scen får vi se två lysande podier med två trappsteg, men dessa används inte alls lika mycket som i den belgiska finalen. I stället rör sig Laura och dansarna runt på den stora scenen och utnyttjar ytan, vilket funkar bättre i mina ögon.

Jag ger tummen upp. Låten går knappast till historien, men på plats på Globenscenen har det här lyft flera snäpp.

Finalchans: Topp 15.

Betyg:

4

 

2. Tjeckien

Här tycker jag att scenshowen visar att videon inte gjorde låten rättvisa. I stället för att rulla runt i konstgräs, se salig ut och blåsa bort blommor får Gabriella sätta fokus på röst och låt. Och då blir låten flera snäpp bättre. Visuellt har man använt ett rutnät som förekommer som ett av många inslag i videon – och nöjt sig med det.

Effekten blir att bidraget imponerar mer än i videon. Gabriella sjunger magnifikt men har tävlingens statistiskt svåraste startnummer.

Finalchans: Topp 20.

Betyg:

3

 

3. Nederländerna

Douwe Bob intar scenen tillsammans med en femmannaband. I inledningen av låten ljuder tickandet av en klocka. Vokalt får sångaren hjälp av sin körande pianist, och mitt i låten blir det en konstpaus där artisten förflyttar sig till catwalken för att avsluta där. Vi får ett visuellt tydligt nummer som gör att bidraget kommer att märkas.

Gillar man musik från 60-talet lär man uppskatta det här. Om man som jag aldrig har fallit för den typen av äldre musik blir det bara en välkommen omväxling. Bra text.

Finalchans: Topp 20.

Betyg:

2

 

4. Azerbajdzjan

Azerbajdzjan brukar satsa på dyra scenshower. Mönstren i bakgrunden ger mig bitvis ett lite rörigt intryck, men efter ett tag övergår det pyroteknik som passar och förhöjer musiken. Med sig på scen har Samra ett gäng svenska dansare som bidrar med en kreativ koreografi som (till skillnad från i landets bidrag förra året) passar bra ihop med musiken.

Samras sång har inte varit på topp under repetitionerna, och det här är första gången som hon använder in ear-öronsnäckor. Den svenskskrivna låten är stark och sätter sig, särskilt tillsammans med det snygga numret.

Finalchans: Topp 15.

Betyg:

4

 

5. Ungern

Scengolvet i det ungerska bidraget efterliknar lava och ger en kraftfullt förstärkande effekt. Med sig på scen har Freddie tre körsångare och en trumslagare, på ett liknande sätt som i bilderna från den ungerska festivalen. Ljuset bildar dessutom en dynamisk ridå som ger en ytterligare visuell dimension. Snyggt!

Låten diggar jag i ungefär en minut. Det byggs upp och känns lovande. Men sedan blir den förbrukad för mig och når inte hela vägen, trots en fin text och en sympatisk artist. Live i arenan funkar den nog bättre än i tv.

Finalchans: Topp 20.

Betyg:

3

 

6. Italien

Italien har förberett en naivistisk scenshow till en låt som rakt igenom andas uppriktighet. Francesca Michielin framför låten på en fläck konstgräs med några artificiella gräsruskor som riskerar att föra tankarna till kontorslandskap. Intill står en blomsterkvast, en ballong, en fågel och lite annat fastbundet på var sin pinne.

Gläsplätten får en snygg funktion när hela scengolvet förvandlas till vatten. Ljuspunkter som påminner om thailändska lyktor far fram över ytan, och på väggen bakom sångerskan får vi se ett träd behängt med lyktor.

Ett mycket vackert framträdandet i mina ögon som höjer låten ytterligare. Det gäller bara att Francescas naivistiska rekvisita landar rätt hos tv-publiken och inte blir gjorda till åtlöje. Men jag tror att sångerskans ärliga uppsyn kan minska den risken. Om Italien hade haft ett bättre startnummer tror jag att man hade kunnat blanda sig i segerdiskussionen på allvar.

Finalchans: Topp 10.

Betyg:

4

 

7. Israel

Temat för scenshowen lär inte ha tagit lång tid att räkna ut. Scengolvet visar en stor stjärna formad av många små stjärnor som från en stjärnhimmel, och stjärnor är också vad vi får se i bakgrunden.

Hovi Star håller till i mitten av scenen och har sällskap av två cirkusartister som roterar inuti en ring (en liknande idé som i det slovenska bidraget senare under kvällen).

Jag är normalt svag för ballader, och visst tycker jag att det här är fint, men det griper inte tag i mig. Det har gjorts förut, och Hovi Star övertygar mig inte om att orden kommer från djupet av hans hjärta, vilket verkligen behövs i den här typen av låt. Texten låter för mig som tomma effektsökande fraser staplade på varandra. Samtidigt gillar jag genren och tycker att scenshowen är vacker.

Finalchans: Topp 20.

Betyg:

3

 

8. Bulgarien

Bulgariens Poli Genova bjuder i mina ögon på årets coolaste scenkläder. Här får vi dessutom faktiskt lite dans, och det är nästan de första dansstegen i hela den här semifinalen. I år lyser dansen i allmänhet med sin frånvaro i Eurovision. Trist och märkligt, tycker jag.

Scenbilden präglas av inslag av myrornas krig. Scenkläderna som Poli har börjar lysa i slutet med en snygg tv-effekt, och som avslutning får hon sällskap av sina körsångare på scen, just när man känner att det kan behövas något ytterligare för att hålla energin in i mål.

Det här är en låt som känns uppdaterad och stark, och artisten är stensäker. En klar topp tio-kandidat.

Foto: SVT

Finalchans: Topp 10.

Betyg:

4

 

9. Sverige

Frans Jeppsson Wall sticker verkligen ut i startfältet. ”If I Were Sorry” är samtidigt modern och brett tillgänglig. Autenticiteten är Frans trumfkort, och det kan bära långt i kväll.

Till Eurovision har scenshowen fått några nya element som utnyttjar att scenen är större, men i grunden är det fortfarande enkelt och stilrent. Frans använder catwalken i slutet och får där ännu mer kontakt med publiken. På repetitionerna har han varit säkerheten själv.

Foto: SVT

Finalchans: Topp 5.

Betyg:

4

 

10. Tyskland

Den som har sett förhandsvideon med bilder från den tyska finalen kommer att känna igen sig i Globen. Showen bygger fortfarande på nakna träd med gröna lasrar, men scenen har blivit betydligt mörkare så att scenografin mest skymtar som skuggor. Man har helt enkelt tagit det visuella ett steg längre.

Träden är dessutom förstärkta med hologram. I bakgrunden ramar en måne in scenbilden, och den begåvas efterhand med ögon.

Tyskland bjuder alltså inte på några större överraskningar, och eftersom bidraget hittills inte gjort publiken lyrisk tror jag att vi dessvärre får ställa in oss på en lägre placering. Låten är i mina öron ganska slätsruken. Inte dålig, men helt enkelt bara inte något som får röster.

Finalchans: Bottenskiktet.

Betyg:

3

 

11. Frankrike

Frankrike och Ryssland var de två förhandsfavoriterna innan vi satte igång med repetitionerna i Globen. Men efter Rysslands rikt producerade (eller om man så vill överproducerade) nummer går Frankrike åt motsatt håll. Amir rör sig knappt ur fläcken på sina tre minuter och nöjer sig med att skönt gunga med i låten.

Amir får koppla på stora charmen om han ska lyckas med det här. Tyvärr har hans röstinsats inte varit stabil på repetition, men efter att ha sänkt de högsta tonerna klarade han sig okej inför jurygrupperna.

På scen får vi se en förhållandevis minimalistisk bild som bygger på rymdinspirerade bilder. Både i bakgrunden och scengolvet får vi se en något stiliserad stjärnhimmel. Vi får ett par snygga bilder där Amir ser ut att stå mitt bland stjärnorna. Efter ett tag dyker planeter upp, kompletterade av ett par olika mönster.

Den här typen av scenshow är dussinvara i Eurovision, och samtidigt är det franska bidraget inte tillräckligt minimalistiskt för att sticka ut i den riktningen. Jag har svårt att se att det här ska räcka till seger.

Jag tycker om låten och inser att den är modern, men joddlandet i refrängerna blir snabbt tjatigt i mina öron och hindrar toppbetyg.

Finalchans: Topp 10.

Betyg:

3

 

12. Polen

Precis som i Lettlands bidrag just innan får vi se en hel del djuprött i scenbilden. På scen får Michał sällskap av fem kvinnliga musiker på stråkinstrument och piano. Det visuella bidrar inte till att lyfta låten för mig, och artistens scenspråk känns otydligt. En klassisk ballad för sammanhanget som får svårt att sticka ut.

Finalchans: Undre halvan.

Betyg:

2

 

13. Australien

Dami Im inleder bidraget sittande på ett podium. Scenbilden präglas av pulserande blå mönster som för tankarna till elektricitet. En bit in gör också sångerskan rörelser som är synkroniserade med stiliserade hologram som liknar tomma datorskärmar. Till sist avslutar hon låten stående längre fram på scen, vilket i all sin enkelhet höjer energin ett snäpp. Ett stilfullt nummer med snygga passande effekter.

Dami Im har på de sista repetitionerna satt interaktionen med hologrammen allt bättre, och den måste sitta för att det här ska slå med full kraft. Hon sjunger strålande, och låten är modern och kommer att gå hem. Jurygrupperna lär älska det här, och potentialen finns för att det ska gå hem hos folket också. Jag ser Australien som den främsta utmanaren till Ryssland om slutsegern.

Foto: SVT

Finalchans: Topp 3.

Betyg:

4

 

14. Cypern

Oj, så mycket tuffare bandet och showen är än låten.

Här har man följt vargspåret som musiken pekar ut. Flera av bandmedlemmarna står i burar som känns som lightversioner av Dead by Aprils scenshow från Melodifestivalen 2012. Och man klipper in animerade vargbilder vid åtskilliga tillfällen. Biten där sångaren ylar som en varg är kvar, och jag skruvar lite generat på mig. Om det här kommer passera som coolt eller blir en källa till skratt återstår att se.

Finalchans: Topp 20.

Betyg:

2

 

15. Serbien

I numret framhäver man textens svåra kärlekskänslor. Scenshowen är mörk, och Sanja har sällskap av fyra kvinnliga körsångerskor som agerar moraliskt stöd åt henne på ett sätt som påminner om “Molitva” 2007. Klassisk serbisk körkoreografi. Vi får också se en manlig dansare som Sanja svårmodigt avvisar.

I förhandsvideon hade Sanja ett mycket särartat, nästan spastiskt kroppsspråk. Det har man korrigerat till Eurovision. Nu får i stället låten komma fram, och den tycker jag är stark. Sanja är dessutom hyfsat stabil och har ett kompetent nummer.

Finalchans: Topp 20.

Betyg:

3

 

16. Litauen

Numret är gjort av svenska Sacha Jean-Baptiste. I mina ögon har det varit tunt när artisten inte når hela vägen. Donny Montell har för mig inte alls lyckats bära upp låten och scenbilden på egen hand. Rösten och koreografin har slirat. Han tar en liten revansch med en volt från en mindre trampolin som finns uppställd på scenen. Kul grej, och jag gillar låten.

Men så plötsligt satt allt på plats på fredagens finalgenrep inför jurygrupperna. Donny hade till sist växt in i låten. Han satte det när det som mest gällde. I kväll får vi se hur långt det räcker.

Inför volten får bildproduktionen ett tillfälle att gå loss. En ”fotbollskör” tar vid i musiken, och vi får en riktig arenakänsla med spektakulära kameraglidningar från snart sagt samtliga vidvinkelsalternativ.

Finalchans: Topp 20.

Betyg:

3

 

17. Kroatien

Effekten kommer från sångerskan Nina, som bjuder på årets mest spektakulära scenkläder. I scenbilden händer det i övrigt inte mycket. Produktionen har valt att låta bakgrunden vara ett mörkt svallande hav, och så fortsätter det låten igenom. De ljusa strålkastarna gör sitt bästa för att skapa variation. Ninas sånginsats har inte varit helt självklar på repetitionerna.

Det här sticker ut, och etno-genren gör en för mig välkommen comeback, men jag är inte övertygad av låten.

Foto: SVT

Finalchans: Topp 20.

Betyg:

2

 

18. Ryssland

Här händer det grejer. Och precis som många förmodat blir det ett ”Heroes 2.0”. En skärm som till storlek och form är snarlik den som Måns använde i Wien dominerar numret. De svenska dansarna dyker upp en kort stund och försvinner sedan. Olika projiceringar med varierande grad av koppling till låttexten virvlar över skärmen.

Men den stora effekten som på riktigt imponerar kommer in bit in i bidraget. Då börjar artisten Sergej faktiskt kliva upp i skärmen på dolda trappsteg. Dessutom faller han på liknande sätt som i musikvideon och ser ut att sväva mitt i skärmen medan effekterna får tittaren att känna svindel. Mycket coolt!

Men kan ett nummer som så tydligt hämtat inspirationen från fjolårsvinnaren verkligen ta hem det här? Dessutom får vi knappt några närbilder på artisten efter inledningen, och då blir det svårt att skapa den där personliga kontakten som är så avgörande och som Måns lyckades med i Wien.

Foto: SVT

Finalchans: Topp 3.

Betyg:

4

 

19. Spanien

Spanien bjuder på en trevlig show utan överraskningar. Intensiva körare står stationerade vid stativ medan Barei har en friare roll och bjuder på ett par enklare danssteg. Hon avslutar på catwalken, och självklart får vi ett par härliga vidvinkelbilder till låtens instrumentella delar.

Här saknar jag både mer dans och andra visuella hookar för att man skulle få ut hela låtens potential. Sticker man inte ut mer än så här kan det bli svårt att hävda sig i finalen utan att först ha tävlat i semifinal. Men visst är det härligt att vi får en låt att festa loss till som omväxling.

Barei är för mig inte övertygande i scenspråket. Hon är uppenbarligen ingen dansare och scenshowen är i enklaste laget. Den här topplåten inbjuder verkligen till ett framträdande som får oss att festa loss fullständigt, men jag tycker inte att vi får det. Högt betyg för låten, dock.

Finalchans: Topp 20.

Betyg:

4

 

20. Lettland

Den udda produktionen öppnar för en cool scenshow, och det tycker jag att man har lyckats skapa. Stämningen på scenen bryter av på liknande sätt som när låtskrivaren Aminata själv var artist 2015.

Ljuset skapar tydliga rum i en modern och sevärd scenshow som höjer låten ett snäpp. Det här är inget jag skulle lyssna på annars, men med numret dras jag in i stämningen. Artisten Justs är dessutom skicklig och charmig med ett personligt uttryck. Det finns risk för att han blir övertänd.

Finalchans: Topp 10.

Betyg:

3

 

21. Ukraina

Jamala inleder bidraget med en stilla promenad från scenens förlängda catwalk i bakkant.

Sedan når hon sin position mitt på scengolvet. Ett mönster börjar framträda under henne och växer elegant. Så småningom övergår scenbilden till något som liknar blodröda glasskärvor.

Den koreografiska del där Jamala vaggar ett osynligt barn är kvar men har tonats ner. Bidraget är inspirerat av hennes anmoder, som var krimtatar och blev deporterad av Stalin 1944, varvid ett av barnen i familjen dog, tillsammans med många andra ur folket.

Bidraget får en större tyngd när scenshowen är så mycket snyggare än i den ukrainska finalen. Det är mycket allvar i årets tävling, men det här tar nog priset i den kategorin och sticker ut.

Jag förstår alla som tycker att det här är starkt, men själv går jag inte i gång på melodin och röstklangen. Framför allt får jag nog svårt att ta till mig låt och text på grund av Jamalas engelska accent. Många har tippat låten som en möjlig slutvinnare. Det är ett tips som jag inte tror kommer att besannas, men visst borde Ukraina kunna ta sig långt i finalen.

Finalchans: Topp 5.

Betyg:

3

 

22. Malta

Ira Losco utnyttjar djupet i scenbygget i sin entré, med illusionen av en oändlig catwalk bakom scenen. I framträdandet agerar sångerskan mot en modern manlig dansare. Omkvädet ”Walk on Water” passar man på att utnyttja genom att låta scengolvet efterlikna vatten.

Det blir en fin variation, men kanske är numret något för mörkt för det glada budskapet? Man har valt att göra det snyggt och modernt snarare än glatt. Melodin talar inte till mig, och delar av texten är i klyschigaste laget.

Finalchans: Topp 10.

Betyg:

3

 

23. Georgien

I förhandsvideon var Georgiens bidrag det som jag hade svårast att förstå mig på. Vilka är de? Vad gör de? Vad vill de?

När jag ser scenshowen faller en del pusselbitar på plats. De är psykedeliska! Åtminstone är det spåret som man har valt på scen. Bildproduktionen är späckad av effekter där man ser sångaren dubbelt och andra varianter där man känner sig påverkad av något olämpligt.

Bandmedlemmarna gör sitt till med aviga åtbörder.

Precis som med extremt progressiva ”Three Minutes To Earth” år 2014 väljer Georgien att vara experimentella i sitt Eurovisionbidrag. Modigt, men det stärker knappast chanserna i tävlingen. Det här är finalens stora skrällgäng.

Det här gänget är åtminstone konsekventa i vad de gör, och bakom allt det konstiga hör jag några intressanta inslag i musiken som bidrar till att undvika de absoluta bottenbetygen.

Finalchans: Bottenskiktet.

Betyg:

2

 

24. Österrike

Österrikarna hade en tydlig vision redan i musikvideon, och den har man inte vikt från en tum i scenshowen. ZOË framför låten i en värld av vattenfärg. Konstnärligt och snyggt, i mina ögon.

Bidraget har delat tittarna, men för mig som gammal Eurovisionälskare är melodin perfekt trädd genom kompositionen. Den enda minusfaktorn är att jag lätt lyssnar sönder låten. Jag tycker att det här är underbart, och scenshowen gör mig inte besviken!

Foto: SVT

Finalchans: Topp 15.

Betyg:

5

 

25. Storbritannien

Grejen i Storbritanniens nummer är bilder på fans som visas i bakgrunden. Temat är att vara tillsammans, så vi får se många glada groupies. Joe och Jake går runt lite och viftar glatt mot publiken, och i bakgrunden har de med sig inte mindre än två trumslagare.

I mina ögon är det här ingen kioskvältare, och jag är rädd att landet kan vara på väg mot sin vanliga plats i nedre halvan av finalfältet.

Läs mer: Joe and Jake – ”You’re Not Alone”

Finalchans: Undre halvan.

Betyg:

3

 

26. Armenien

Det här är snyggt rakt igenom. Här blir det snabba klipp i bildproduktionen som bitvis påminner om Oscar Zias nummer i Melodifestivalen 2016 – särskilt i det långa breaket i inledningen. Scenshowen och en stark artistisk insats lyfter definitivt låten ett snäpp, även om jag tycker att Iveta var lite oskärpt på finalgenrepet inför jurygrupperna. Men eftersom jag är låt-präktig och inte faller för melodin kan det inte bli något högre betyg.

Finalchans: Topp 15.

Betyg:

2

Läs mer:

Efter Nordens fiasko – därför kan Australien vinna Eurovision Song Contest 2016

Här är bidraget som kan bli Rysslands stora utmanare på lördag. Australiens Dami Im sjöng de flesta av konkurrenterna av banan i torsdagens semifinal – och älskades av fansen.

Nu har hon fått startnummer 13 i finalen. Ryssland går ut med startnummer 18.

Att ett bidrag som tydligt inspirerats av fjolårsvinnaren tar hem Eurovision är ovanligt. Det talar emot Rysslands favorittippade Sergej Lazarev.

Men å andra sidan, var inte Emmelie de Forest lite influerad av Loreen? Och Alexander Rybak hade ju fiol precis som i Dima Bilans nummer året innan. Och 2002–2005 vann ju kvinnliga solister med dansnummer vartenda år.

Jag ser fortfarande Ryssland som förstahandsfavorit att få lyfta glasmikrofonen i morgon. Även om låten andas klassisk schlager och inte är så uppdaterad som man med fördel ska vara för att vinna.

Men Australien har gått på knock hos den svenska tv-publiken. Direkt när bidraget spelades i Inför Eurovision Song Contest började det synas på topplistorna. Låten är modern och radiovänlig. I våra webbomröstningar för semifinal två på svt.se/eurovision var den en förkrossande favorit.

Nu har vi precis startat en webbomröstning med hela finalens startfält. Australien leder i skrivande stund med 21 procent av rösterna – som alltså fördelats på inte mindre än 26 bidrag. Ryssland ligger delad fyra med 6 procent av rösterna.

Det lär blir Australien som blir Sveriges favorit på lördag.

Och bidraget har efter semifinalen genast klättrat i de sammanvägda oddsen och ligger i skrivande stund på andra plats.

Det är oftast kvinnliga artister som vinner Eurovision Song Contest. Efter två raka manliga segrare (om man räknar den kvinnliga karaktären Conchita Wurst som man) borde pendeln vara redo att slå tillbaka.

Dami Im är också en patenterat stark sångerska. Bra sånginsatser premieras i allmänhet brutalt mycket av jurygrupperna. Minns till exempel att Robin Stjernberg hade hamnat på prispallen 2013 om de fått bestämma.

Dessutom har Australien fått till en stark scenshow med segerambitioner. Och kanske är acceptansen för deras medverkan dessutom större nu hos tv-tittarna, när landet gör sitt andra år i tävlingen.

Det vore en dröm för EBU om Australien tog hem tävlingen. Det australiska tv-bolaget får i så fall vara medarrangör, är det sagt, men tävlingen kommer att gå i något europeiskt land.

EBU skulle alltså slippa problemet med att Eurovision kan hamna i vilket land som helst, oavsett hur lätt det är att genomföra på orten. Bli inte förvånad om Tyskland eller Storbritannien får ta hand om kalaset.

Foto: TT

En annan som förbättrade segerchanserna på torsdagen var Frans Jeppsson Wall. Vårt svenska hopp har alltjämt den största internationella hitlåten på förhand, och nu har alla andra nordiska länder fått lämna tävlingen.

Det är blytungt för våra grannländer. Men som bekant har Eurovisionländerna en ökad tendens att rösta på sina geografiska grannar. Och nu har Norge, Island, Finland och Danmark bara ett nordiskt alternativ i finalen.

Mindre bra för Frans är att han har startnummer 9 i finalen. Tidiga startnummer är en statistisk nackdel. Det är inte konstigt i Eurovision när folket får rösta först efter att alla låtar framförts. I Melodifestivalen får man ju rösta redan från början, och låtarna brukar mycket röster både i samband med att artisterna står på scen och till snabbrepriserna.

Men kanske har startnumrets betydelse minskat sedan jurygrupperna och startordningar som läggs av producenter infördes. Måns Zelmerlöw trotsade all historik när han vann med ett tidigt startnummer i fjol – trots att de två största konkurrenterna Ryssland och Italien gick ut i finalens absoluta slutskede. Och i år har häften av finalisterna från båda semifinalerna kommit från startfältens första halva.

Norges Agnete tillhörde tillsammans med Danmarks Lighthouse X de olyckliga på torsdagen. Foto: Maja Suslin/TT

Nordens resultat i Eurovision Song Contest 2016 är historiskt. Aldrig tidigare sedan semifinalerna infördes 2004 har vi haft en final med bara ett enda nordiskt land.

I Eurovision 2007 och 2015 missade tre nordiska länder final – nu blev det fyra. Och som synes i grafiken nedan har det uppstått en trend. Efter många starka år gick det sämre för Norden redan 2015.

Kanske har vi legat i framkant i utvecklingen ett tag, medan de andra länderna nu börjat komma ikapp. Inför årets tävling har inget av våra nordiska grannländer hissats i förhandssnacket. De flesta trodde nog att ett eller ett par av grannarna skulle halka med till final, men det har inte varit självklart. Därför är resultatet ingen skräll.

Det är bara att vässa formen och komma igen nästa år.

Grafik: Pär Källman/SVT
Grafik: Pär Källman/SVT

Starkast i Norden är Sverige, som bara missat final en gång sedan 2004. Norge har också klarat sig bra och missar nu finalen för blott tredje gången. Danmark missade finalen 2007 men hade sedan klippkort till lördagen fram till 2015. Nu missar man finalen för andra året i rad och har sammanlagt fyra finalmissar. Island skuggar på fem finalmissar. Tuffast är det för Finland, som missat finalen sju gånger.

Men för svenskarna går det fortsatt bra i Eurovision Song Contest 2016. Av torsdagens sex bidrag med svensk inblandning klarade sig fyra vidare. Gladast kunde Thomas G:son vara, som efter en svag Melodifestival nu fått med båda sina Eurovisionbidrag till final.

Han är nämligen med på låten som stod för torsdagens storskräll: Georgiens ”Midnight Gold”. Tydligen såg Europa mer i det här experimentella rockbidraget än jag hade anat. Skönt för SVT, som klantade sig rejält på genrepet när jurygrupperna röstade och inte lyckades få med den spegeleffekt i bilden som man förberett.

Nu laddar vi för final. Och kanske en rysk-australisk uppgörelse med svensk skrällchans.

Läs mer:

Dansande robotar – viktigaste inslaget i Eurovision Song Contest 2016?

Hur ser framtiden för mänskligheten ut? Alltså inte om några år, utan på omkring 25–50 års sikt. Det är en ödesfråga som inte får mycket uppmärksamhet i det offentliga samtalet.

Men nu lyfter Eurovision Song Contest frågan. Stjärnkoreografen och -dansaren Fredrik ”Benke” Rydman har tagit initiativ till en mellanakt i den andra semifinalen med robotar och människor där inspirationen är tankar kring artificiell intelligens.

Alla initiativ för att väcka uppmärksamhet kring den frågan tycker jag är lovvärda. Och nu passar Sverige på att lyfta den i ett av världens största underhållningsprogram.

Men vad är egentligen grejen med artificiell intelligens och allt det här framtidssnacket?

Tim Urban ger ett möjligt svar när han pekar på den accelererande takten i teknikutvecklingen.

Mätt från mänsklighetens uppkomst fram till för 12 000 år sedan hade hisnande utvecklingssprång skett, som språk och eld. Från 12 000 år sedan till 250 år sedan hade framsteg av liknande skala skett igen med städer och vetenskap. Och under de senaste 250 åren har det skett igen. Den ökande takten gör att nästa utvecklingssteg av motsvarande magnitud kan komma inom vår livstid.

Tim Urban har sammanställt den genomsnittliga prognosen inom forskningsfältet. Uppskattningen är att den artificiella intelligensen kommer att vara bättre än den mänskliga på alla plan inom i runda slängar 30 år. Mellan någon dag och ett par årtionden senare beräknar man att denna intelligens kommer att befinna sig så långt bortom mänsklig fattningsförmåga att vår tillvaro har förändrats i grunden.

Att stoppa åldrande, bota sjukdomar och lösa snart sagt alla andra problem som människor har i dag blir i så fall en barnlek.

Och det här är alltså inte något som några enskilda excentriker tror. Det är tvärtom någon som nära nog alla som forskar om frågorna är överens om.

Problemet är bara att hela mänskligheten lätt stryker med om man inte gör allt rätt på vägen. Det omfattar att ta ansvar för hur artificiell intelligens utvecklas i dag.

Tyvärr verkar de här frågorna vara alltför svåra för att de flesta ska orka ta till sig dem.

Foto: SVT

Så vad hjälper dansande robotar i Eurovision Song Contest?

Det gör inga underverk. Men det är tydligt i det här numret att det finns en djupare tanke bakom.

Alla insatser för att smyga in de stora framtidsfrågorna i det offentliga medvetandet tror jag är viktiga.

Läs mer:

Betyg låt för låt: Semifinal 2 i Eurovision Song Contest 2016

Finalfältet ska bli komplett! Det är dags för den andra och sista semifinalen i Eurovision Song Contest 2016 i Globen.

Och här är din guide till låtarna.

Som traditionen bjuder sätter jag också för skojs skull betyg på låtarna. I betygen följer jag hjärtat fullt ut, helt utan baktankar – för det är så det måste vara. Musiksmak är ju något subjektivt, och min smak är inte viktigare än någon annans.

I mina ögon får vi i kväll se en jämnare semifinal med färre toppar och bottnar än i tisdags. Då blir det svårare att tippa, men jag ger ändå min syn på bidragens chans att ta sig vidare till final. Ibland blir den något helt annat än min personliga smak.

I tur och ordning – här är bidragen du ser i semifinal två!

Foto: SVT

Lettland

Den udda produktionen öppnar för en cool scenshow, och det tycker jag att man har lyckats skapa. Stämningen på scenen bryter av på liknande sätt som när låtskrivaren Aminata själv var artist 2015.

Ljuset skapar tydliga rum i en modern och sevärd scenshow som höjer låten ett snäpp. Det här är inget jag skulle lyssna på annars, men med numret dras jag in i stämningen. Artisten Justs är dessutom skicklig och charmig med ett personligt uttryck.

Finalchans: God.

Betyg:

3

 

Polen

Precis som i Lettlands bidrag just innan får vi se en hel del djuprött i scenbilden. På scen får Michał sällskap av fem kvinnliga musiker på stråkinstrument och piano. Det visuella bidrar inte till att lyfta låten för mig, och artistens scenspråk känns otydligt. En klassisk ballad för sammanhanget som får svårt att sticka ut.

Finalchans: Osäker.

Betyg:

2

 

Schweiz

Schweiz har ändrat en hel del i numret från den nationella finalen. Sångerskan Rykka sitter inte längre ner står och stakar som om hon åkte Vasaloppet i en rätt vacker scenbild med olika eleganta färgval och ljussättningar.

Men jag får ändå en känsla av att en hel del fattas för att det här ska ta sig långt i tävlingen. Det är en rätt bra låt, helt enkelt. Trevligt. Men den sticker inte ut och har inte en scenshow som gör den mer minnesvärd än de andra bidragen. I slutet får vi en hel del pyroteknik, men det känns för mig mest malplacerat.

Finalchans: Liten.

Betyg:

3

 

Israel

Temat för scenshowen lär inte ha tagit lång tid att räkna ut. Scengolvet visar en stor stjärna formad av många små stjärnor som från en stjärnhimmel, och stjärnor är också vad vi får se i bakgrunden.

Hovi Star håller till i mitten av scenen och har sällskap av två cirkusartister som roterar inuti en ring (en liknande idé som i det slovenska bidraget senare under kvällen).

Jag är normalt svag för ballader, och visst tycker jag att det här är fint, men det griper inte tag i mig. Det har gjorts förut, och Hovi Star övertygar mig inte om att orden kommer från djupet av hans hjärta, vilket verkligen behövs i den här typen av låt. Texten låter för mig som tomma effektsökande fraser staplade på varandra. Samtidigt gillar jag genren och tycker att scenshowen är vacker.

Finalchans: Osäker.

3

Betyg:

 

Vitryssland

Här händer det grejer! Vitryssland står för tävlingens kanske mest fullmatade scenshow. Men hur delarna hänger ihop tycks ingen här förstå sig på, inte ens vitryssarna själva. I stället får vi väl ta det här som ett showreel på vad scenen i Globen är kapabel till.

I centrum för showen finns en hologramskärm, och den slår an tonen från början. Ivan uppenbarar sig i profil utan en tråd på kroppen tillsammans med en varg. De ylar tillsammans, och det tar kanske ett tag för tittaren att inse att det är en förinspelad upplaga av sångaren.

Sedan dyker den riktiga Ivan upp och får sällskap på skärmen av bland annat sig själv spelandes på diverse instrument. Showen avslutas med ett hologram av en bebis. Själv ser Ivan ut som en Tolkiensk film-alv.

En i mina öron okej låt med en superhäftig scenshow komponerad helt utan känsla för berättande. Den här typen av brytningar ska finnas i Eurovision! Tänk vad trist om alla länder skickade kompetent radioskval i midtempo.

Foto: SVT

Finalchans: Liten.

Betyg:

3

 

Serbien

I numret framöver man textens svåra kärlekskänslor. Scenshowen är mörk, och Sanja har sällskap av fyra kvinnliga körsångerskor som agerar moraliskt stöd åt henne på ett sätt som påminner om “Molitva” 2007. Klassisk serbisk körkoreografi. Vi får också se en manlig dansare som Sanja svårmodigt avvisar.

I förhandsvideon hade Sanja ett mycket särartat, nästan spastiskt kroppsspråk. Det har man korrigerat till Eurovision. Nu får i stället låten komma fram, och den tycker jag är stark. Sanja är dessutom hyfsat stabil och har ett kompetent nummer.

Finalchans: God.

Betyg:

3

 

Irland

Irland satsar på ett bandnummer med manliga musiker på gitarr, keyboard och trummor. Scenen är röd med ett pulserande mönster. Här finns inte mycket nytt som kan förhöja intrycket, så Irlands öde hänger troligen på att tittarna gillar låt och artist.

Men Westlife-Nicky har varit överraskande svajig på sången och övertygar mig inte helt sett till utstrålningen. Numret bjuder inte heller på några överraskningar. Risk för flopp.

Foto: SVT

Finalchans: Osäker.

Betyg:

3

 

Makedonien

Makedonien använder precis som Serbien två bidrag innan en kraftfull kvinnlig kör på fyra personer till ett balkannummer. Artisten Kaliopi bär den här låten helti ett elegant nummer.

I mina öron är det här dessutom en mycket stark ballad som hämtar näring ur tävlingens traditioner på helt rätt sätt. Att en av tävlingens äldsta artister gör en låt som andas tradition snarare än progression tycker jag också är rimligt

Låtar som inte framförs på engelska har vi mycket ont om i år. Låtarna på främmande språk har haft svårt att hävda sig i tävlingen under lång tid. Kanske börjar vågskålen tippa nu – vi har så få bidrag på det egna språket att de som är kvar kanske sticker ut och får extra genomslag?

Men jag tror inte att det kommer att ske i den här låten. Den mästerliga studioversionen av låten har blivit mer vokalt dramatisk på scen. På de första repetitionerna wailade Kaliopi låten sönder och samman. Även om hon lugnat ner sig en aning nu känns det inte som att man fått ihop delarna på rätt sätt.

Finalchans: Osäker.

Betyg:

4

 

Litauen

Till skillnad mot till exempel Vitryssland satsar man här på less is more.

Numret är gjort av svenska Sacha Jean-Baptiste, men i mina ögon blir det tunt när artisten inte når hela vägen. Donny Montell lyckas för mig inte alls bära upp låten och scenbilden på egen hand. Rösten och koreografin slirar. Han tar en liten revansch med en volt från en mindre trampolin som finns uppställd på scenen. Kul grej, och jag gillar låten.

Inför volten får bildproduktionen ett tillfälle att gå loss. En ”fotbollskör” tar vid i musiken, och vi får en riktig arenakänsla med spektakulära kameraglidningar från snart sagt samtliga vidvinkelsalternativ.

Finalchans: Osäker.

Betyg:

3

 

Australien

Dami Im inleder bidraget sittande på ett podium. Scenbilden präglas av pulserande blå mönster som för tankarna till elektricitet. En bit in gör också sångerskan rörelser som är synkroniserade med stiliserade hologram som liknar tomma datorskärmar. Till sist avslutar hon låten stående längre fram på scen, vilket i all sin enkelhet höjer energin ett snäpp. Ett stilfullt nummer med snygga passande effekter.

Dami Im har på de sista repetitionerna satt interaktionen med hologrammen allt bättre, och den måste sitta för att det här ska slå med full kraft. Hon sjunger strålande, och låten är modern och kommer att gå hem. Jurygrupperna lär älska det här, och potentialen finns för att det ska gå hem hos folket också. Jag ser Australien som den främsta utmanaren till Ryssland om slutsegern.

Foto: SVT

Finalchans: Enorm.

Betyg:

4

 

Slovenien

Jag tycker att det här är en riktigt härlig sak, och att den låter som klippt och skuren från Eurovision för tio år sedan ser jag inte som något ont. Allt måste inte vara modernt.

I den slovenska finalen lämnade den regi ManuElla fått en del i övrigt att önska. Nu har det blivit bättre, men hon blåser knappast publiken av stolen. För att få ett visuell kännetecken har man tagit in en dansk akrobat i numret. Trevligt, trallvänligt och klassiskt Eurovision.

Finalchans: Liten.

Betyg:

3

 

Bulgarien

Bulgariens Poli Genova bjuder i mina ögon på årets coolaste scenkläder. Här får vi dessutom faktiskt lite dans, och det är nästan de första dansstegen i hela den här semifinalen. I år lyser dansen i allmänhet med sin frånvaro i Eurovision. Trist och märkligt, tycker jag.

Scenbilden präglas av inslag av myrornas krig. Scenkläderna som Poli har börjar lysa i slutet med en snygg tv-effekt, och som avslutning får hon sällskap av sina körsångare på scen, just när man känner att det kan behövas något ytterligare för att hålla energin in i mål.

Det här är en låt som känns uppdaterad och stark, och artisten är stensäker. En klar topp tio-kandidat i finalen.

Foto: SVT

Finalchans: Enorm.

Betyg:

4

 

Danmark

Den danska trion har försetts med lysande mikrofonstativ som för tankarna till Martin Stenmarcks ”Las Vegas”. Scenshowen går i blått, och trion avslutar sedan precis som bland andra Sverige, Irland, Belgien och Spanien på catwalken. Helt rätt i den här typen av låt, här får den stående publiken på parkett en chans att festa loss till äkta dansk Eurovision-feelgood.

Personligen går jag igång för fullt på den här melodin och skulle absolut kunna tänka mig den tredje raka danska Eurovisionsegern på svensk mark. Men Eurovisionfansen själva verkar vara av annan mening. När OGAE-nätverket gjorde sin stora förhandsomröstning var Danmark ett av bidragen som slutade på 0 poäng. En av de tre killarna tycker jag är mindre övertygande, och tyvärr är det han som har fått de mest emfaserade textraderna med närbilder på artisten.

Finalchans: Osäker.

Betyg:

4

 

Ukraina

Jamala inleder bidraget med en stilla promenad från scenens förlängda catwalk i bakkant. Det är mörkt.

Sedan når hon sin position mitt på scengolvet. Ett mönster börjar framträda under henne och växer elegant. Så småningom övergår scenbilden till något som liknar blodröda glasskärvor.

Den koreografiska del där Jamala vaggar ett osynligt barn är kvar men har tonats ner. Bidraget är inspirerat av hennes anmoder, som var krimtatar och blev deporterad av Stalin 1944, varvid ett av barnen i familjen dog, tillsammans med många andra ur folket.

Bidraget får en större tyngd när scenshowen är så mycket snyggare än i den ukrainska finalen. Det är mycket allvar i årets tävling, men det här tar nog priset i den kategorin och sticker ut.

Jag förstår alla som tycker att det här är starkt, men själv går jag inte i gång på melodin och röstklangen. Framför allt får jag nog svårt att ta till mig låt och text på grund av Jamalas engelska accent. Många har tippat låten som en möjlig slutvinnare. Det är ett tips som jag inte tror kommer att besannas, men visst borde Ukraina kunna ta sig ganska långt i finalen.

Finalchans: God.

Betyg:

3

 

Norge

Agnete har övergett det höga podiet från den norska finalen och nöjer sig nu med ett lägre dito. Hennes dansare får ett eget likadant podium intill. Scenbilden är elegant blå med is som det givna temat.

Det är inte ofta som jag tycker att scenshowen i den nationella finalen slår den i Eurovision, men för det här bidraget har jag fått det intrycket. Scenbilden i Norge var originell och sticker ut mer än det här.

Men den oortodoxa övergången mellan vers och refräng kompensera och är ett inslag som gör att Norge inte lär gå obemärkt förbi.

Foto: SVT

Finalchans: Osäker.

Betyg:

3

 

Georgien

I förhandsvideon var Georgiens bidrag det som jag hade svårast att förstå mig på. Vilka är de? Vad gör de? Vad vill de?

När jag ser scenshowen faller en del pusselbitar på plats. De är psykedeliska! Åtminstone är det spåret som man har valt på scen. Bildproduktionen är späckad av effekter där man ser sångaren dubbelt och andra varianter där man känner sig påverkad av något olämpligt.

Bandmedlemmarna gör sitt till med aviga åtbörder.

Precis som med extremt progressiva ”Three Minutes To Earth” år 2014 väljer Georgien att vara experimentella i sitt Eurovisionbidrag. Modigt, men det stärker knappast chanserna i tävlingen.

Det här gänget är åtminstone konsekventa i vad de gör, och bakom allt det konstiga hör jag några intressanta inslag i musiken som bidrar till att undvika de absoluta bottenbetygen.

Finalchans: Ingen.

Betyg:

2

 

Albanien

Här inleds scenbilden i anonymt blått, men till första refrängen växlar den mjukt över till ögonfägnande guld. Mycket snyggt!

Eneda Tarifa har sällskap av tre körsångare som syns i siluett i scenens bakre delar och har fått viss koreografi. Det är en kör av den gamla Eurovisionskolan, alltså. Tummen upp för det!

Annars har det här svårt att lyfta i mina öron. R’n’b-kompositionen är en omformning av den snygga orkesterversion av låten som vann i Albanien. ESC-versionen masar sig fram med svag refräng och utan variation i låtens andra del. Jag får inte ut någonting musikaliskt av det här och kan inte annat än önska att de hade tävlat med originallåten.

Finalchans: Ingen.

Betyg:

1

 

Belgien

När Belgien går upp på scen kan vi snacka om att bryta av eller alla tunga, allvarliga bidrag. Laura Tesoro bjuder på en pastellfärgad scenshow med ett underförstått budskap som saknats i hela semifinalens startfält: glädje.

Dessutom får vi en pigg och medryckande dansshow. Artisten själv hänger med i stegen nästan lika mycket som dansarna. Det är lätt att förstå varför Christer Björkman ville avsluta startfältet med Belgien.

På scen får vi se två lysande podier med två trappsteg, men dessa används inte alls lika mycket som i den belgiska finalen. I stället rör sig Laura och dansarna runt på den stora scenen och utnyttjar ytan, vilket funkar bättre i mina ögon.

Jag ger tummen upp och skulle bli förvånad om det här inte går till final. Låten går knappast till historien, men på plats på Globenscenen har det här lyft flera snäpp.

Foto: SVT

Finalchans: God.

Betyg:

4

Uppochnervända världen i Globen – Eurovision Song Contest 2016 har rivstartat

Mycket vändes upp och ner i den första semifinalen av Eurovision Song Contest 2016. Länder som alltid går till final floppade. Och tävlingens största blåbär mognade och blev finalklart.

Men mycket var också som det brukar. Azerbajdzjan och Ryssland har aldrig missat final. De gjorde det inte nu heller. Och ropades upp först av SVT, liksom för att få självklarheterna överstökade.

Landet som jag mest unnar en finalplats var Tjeckien. Efter debuten 2007 har de tjeckiska bidragen alltid hamnat i den absoluta botten, och landet har ibland helt stått över i ren depression över resultaten. Nu skickade man en svenskskriven ballad med en skicklig tjeckisk sångerska och fick äntligen utdelning. Välkommen i finalklubben, Tjeckien!

Måns Zelmerlöw och Petra Mede hyllas efter premiären. Foto: SVT

Vi fick också en Sverige-succé. Petra Mede, Måns Zelmerlöw och hela programmet får mycket beröm nu på natten efter premiärsändningen. Ett par skyltar strulade i slutet, men så mycket mer var det inte.

Och i tävlingen gick det också bra för svenskarna. Mycket bra, till och med.

Av de nio bidrag i startfältet som hade svensk inblandning gick hela sju stycken till final: Armenien, Ryssland, Tjeckien, Cypern, Österrike, Azerbajdzjan och Malta. Bara svenskskrivna Moldavien och Bosnien-Hercegovina fick lämna tävlingen.

Grekland har en obruten finalsvit – men har också haft en fallande formkurva på senare år. Här placeringarna under de senaste åren jämfört med Sverige. Grafik: Marcus Björkander/Melodifestivalklubben

Bland de olyckligaste länderna efter semifinalen fanns Grekland och just Bosnien och Hercegovina. Två av länderna som aldrig missat final men nu för första gången får sitta på åskådarplats på lördagen. Därmed är Ryssland och Rumänien de enda länder som har finalsviten intakt av de som var med vid semifinalstarten 2004. Och Rumänien är inte med i år.

Jag direktrapporterade i vårt mycket lyckade liveflöde här på webbplatsen under hela sändningen, med god hjälp av Mathilde Albinsson och Emma Ågrahn i webbredaktionen. Många av besökarna där var lika besvikna som jag över att Bosnien-Hercegovina och inte minst Island missade finalen.

Island befäste den negativa trenden som inleddes i fjol. Grafik: Marcus Björkander/Melodifestivalklubben

Island hade tävlingens i min smak starkaste bidrag i Greta Salómes ”Hear Them Calling”. Men nu har landet missat final två år i rad efter att ha abonnerat på finalplatser under en lång räcka år.

Kanske var problemet med scenshowen i år att det saknades värme. Det mäktiga framträdandet andades snarare ett olycksbådande mörker. Konstnärligt och sevärt, men inte en trigger som får folk att rösta. Jag tror också att det kan ha blivit lite för mycket specialeffekter, särskilt i numrets slutskede.

Att få hundratals korpar flaxande i ansiktet må vara tävlingens häftigaste scenbild, men om det händer för ofta kan det vid en första anblick medföra att man får svårt att fokusera.

Klipp: Farväl för den här gången, Island.

Premiären blev lyckad. Nu laddar vi om för semifinal två. Eurovision Song Contest 2016 är igång!

Läs mer: