Ny kommun på Kommungranskarkartan

kartany

Som ni säkert vet så är Kommungranskarna ett tittarstyrt program. Det vill säga; vi granskar det ni tycker är viktigt och tipsar oss om. Vår senast granskade kommun, Örnsköldsvik, hade vi fått in hundratals tips om.

Och vi uppdaterar kartan kontinuerligt efterhand som tipsen trillar in.

Får vi in fler än 5 intressanta tips om en kommun så blir kommunen grön. Då höjs chansen för att vi ska komma till just denna kommun och granskar.

En ny kommun har idag seglat upp på kartan; Lerum.

Men du kanske tycker att just din kommun behöver granskas! Skicka då gärna ditt tips till oss på kommungranskarna@svt.se.

Vi uppskattar om tipset är kort och konkret och gärna att du har dokumentation som styrker dina påståenden.

Se kommungranskarnas tipskarta här.

Höjd skatt i Örnsköldsvik efter skattemiljard till energibolag

Efter nio års ägande i Sekab har Örnsköldsvik tvingats höja kommunalskatten två gånger. Och kommunens samlade skuld på omkring 4 miljarder kronor gör den till en av de tio mest skuldtyngda kommunerna i Sverige, räknat per invånare. Foto: SVT
Efter nio års ägande i Sekab har Örnsköldsvik tvingats höja kommunalskatten två gånger. Och kommunens samlade skuld på omkring 4 miljarder kronor gör den till en av de tio mest skuldtyngda kommunerna i Sverige, räknat per invånare. Foto: SVT

Kommunalskatten i Örnsköldsvik höjdes med en dryg procent förra året. En av huvudanledningarna var den miljard som kommunen sköt till när det krisande elbolaget Övik energi behövde pengar 2012.

Sedan Örnsköldsviks kommun, via sitt energibolag, investerade i krisbolaget Sekab 2005 har kommunens kostnader ökat. Det ledde 2010 till första skattehöjningen på flera år. Och i fjol höjdes kommunalskatten med ytterligare 35 öre.

– Ja, vi ville tillföra mer pengar till verksamheterna, säger Elvy Söderström (S), kommunstyrelsens ordförande i Örnsköldsvik.

Fortsätt läsa

Kommunala pengar flyttar på människor och boskap i Afrika

Vi har inget alternativ, säger Udarosta Gharibo Gidangwandi, som står längt till vänster. Hon, Gharibo, Gidangwandi och Udamwarisha tillhör folkgruppen Barabaig. De har förlorat betesmarken de använder till svenskfinansierad sockerrörsplantering. Foto: SVT
Vi har inget alternativ, säger Udarosta Gharibo Gidangwandi, som står längt till vänster. Hon, Gharibo, Gidangwandi och Udamwarisha tillhör folkgruppen Barabaig. De har förlorat betesmarken de använder till svenskfinansierad sockerrörsplantering. Foto: SVT

De nordsvenska sockerrörsinvesteringarna i Tanzania har påverkat barabaigerna, en av landets folkgrupper. Där deras boskap tidigare betade har det svenska företaget EcoEnergy nu börjat röja för sina sockerrörsodlingar.

– Vi har ingenstans att ta vägen. EcoEnergy låter oss använda en liten bit mark inne på området. Vi var runt och letade efter mer mark vid några av byarna som också ligger här. Det fanns lite betesmarker, men den är nu borta, säger Gidashiy Girgwageda Micho, vald för att föra sin stams talan.

Bolaget EcoEnergy startades i Tanzania av ett dotterbolag till norrländska etanolföretaget Sekab, med hjälp av kommunala pengar från Örnsköldsvik, Umeå och Skellefteå.

Det var i Tanzania som Sekab kom längst i sina planer för att odla sockerrör för etanoltillverkning. Men det uppstod redan tidigt diskussioner kring konsekvenserna. Det gjordes en miljökonsekvensutredning av de planerade sockerrörsodlingarna.

Men när rapporten lämnades in till de tanzaniska myndigheterna utbröt bråk mellan konsultbolaget Orgut som gjort utredningen och Sekab.

– Aldrig i livet trodde jag att ett svenskt företag skulle göra så här. Man har lite fördomar att svenska företag är lite bättre på något sätt, moraliskt eller etiskt än andra, säger Melinda Fones Sundell som var med och tog fram rapporten.

Orguts rapport hade gjorts om och flera av de risker och problem som det varnades för hade tagits bort eller tonats ned. Som att risken för att malaria skulle öka bland lokalbefolkningen.

– De kan göra vad de vill med rapporten och de kan ha sina egna bedömningar, det är ok. Men de hade skannat min signatur och då låg min signatur, min underskrift, på den här rapporten, säger Melind Fones Sundell.

Fortsätt läsa

Läs chatten med Kommungranskarna

Researcher Valeria Helander och reporter Sophia Djiobaridis.
Researcher Valeria Helander och reporter Sophia Djiobaridis. Foto: SVT

 

Kommungranskarna Sophia Djiobaridis och Valeria Helander chattade efter programmet om sin granskning av Örnsköldsvik och Sekab-affären. Chatten är nu stängd men går fortfarande att läsa.

 

UG – Moderator: Hej och välkommen till Uppdrag gransknings chatt. Nu är Kommungranskarna Sophia och Valeria på plats!

Thomas: Hej, kan man få en specad lista med utgifter på kostnader för detta reportage, med resor till Afrika och liknande? Reste ni ekonomiklass eller buissnesklass?
UG – Sophia: Hej det var ekonomiklass, frågan om vad resan kostade allt som allt för jag vidare till vår ansvarige utgivare så får vi se vad han säger.

Jobbar där.: I Göteborg har man bränt nära 1,5 miljarder på att göra naturgas av pellets. Efter ett år har inte en enda kubik producerats. Är det svenskt rekord i kommunalt slöseri?
UG – Valeria: Hej, detta är ingenting vi har tittat på i detta program. Men ja, det låter väldigt mycket.

Fortsätt läsa

SEKAB svarar på kritiken

sekab

Foto: SEKAB

Med facit i hand konstaterar SEKAB:s nuvarande vd Anders Fredriksson att bolaget borde ha avstått från satsningarna.

– Med den efterfrågan som fanns på etanol i början av 2000-talet var SEKAB:s satsningar i Tanzania och Moçambique fullt rimliga ur ett företagsstrategiskt perspektiv. Däremot borde SEKAB inte ha startat projekten utan att först ha säkrat en starkare privat finansiering. När detta saknades borde bolaget ha avstått från satsningarna, säger Anders Fredriksson, vd för SEKAB.

Läs hela pressmeddelandet här.

 

 

Kommunpengar gick till pension i skatteparadis

Vd:n för det till hälften kommunägda bolaget fick pensionsinbetalningar på 250 000 kronor till skatteparadiset Guernsey.
Vd:n för det till hälften kommunägda bolaget fick pensionsinbetalningar på 250 000 kronor till skatteparadiset Guernsey. Foto: VisitGuernsey / SVT

Det till hälften kommunägda företaget betalade boende, bil, bensin, internet, telefoni och flygresor hem var tredje månad när vd Anders Bergfors åkte till Tanzania för att styra det bolag som byggts upp i det afrikanska landet, delvis med norrländska skattekronor. Lönen på över 100 000 kronor toppades dessutom med pensionsinbetalningar till skatteparadiset Guernsey på en kvarts miljon om året.

– Jag kände inte till de här lönerna. Vår roll i kommunfullmäktige var att säga ja eller nej till att möjliggöra att man gick in som ägare i Sekab, säger Elvy Söderström (S), kommunstyrelsens ordförande i Örnsköldsvik, där Socialdemokraterna styr med egen majoritet.

2005 blev kommunerna Örnsköldsvik, Umeå och Skellefteå storägare i Sekab, Svensk etanolkemi AB.

– Poängen var nog att försöka rädda kvar en verksamhet som fanns i Övik och som vi trodde hade en bra idé om att kunna använda cellulosa till att göra drivmedel, säger Dan Olsson (C), före detta oppositionsråd och en av de som sa ja till köpet av Sekab.

Men att storskaligt framställa etanol från cellulosa ur norrländsk skogsråvara blev svårare än vad man hade trott. Istället investerades stora summor i Tjeckien, Polen, Ungern, Togo, Tanzania och Moçambique, i försök att säkra råvaror för framställning av etanol. Och när företaget, via dotterbolag, startar ett bolag i syfte att odla sockerrör och framställa etanol i Tanzania, tillsätts Anders Bergfors som vd.

– Det är inte klokt alltså, det var ingen som hade ens en tanke på att vi skulle hamna i Afrika. Då kan de tycka ”ja men du var ju med och sa ja från början” – ja, men det innebär ju inte att om man gör ett fel kan man inte hålla på och öka på det felet hela tiden man måste ju kunna ha modet att säga, ”nä men det här är ju inte det vi ska syssla med”, säger Dan Olsson (C).

Efter 2005 sjönk Sekab successivt in i en finansiell kris och blev beroende av skattepengar från ägarkommunerna. Trots det avlöser flygresorna runt om i världen varandra – många i business class. Man bodde på lyxhotell och åt och drack gott på de lånade pengarna. Man har kontor i Sydafrika, sockerrörsexpert på Mauritius, och kör fabriksnya bilar i Tanzania. Företaget och dess dotterbolag hyr in konsulter till allt möjligt: headhunters, skatterådgivare, mediestrateger, och konsulter som ska hitta nya finansiärer.

När Uppdrag granskning tittar närmare på den kommunägda verksamheten i Tanzania, framgår det hur skattepengar från Örnsköldsvik spenderats på förmåner till de anställda: privatskolor, boende, bil, internet, telefon och flygresor hem till Sverige. Tanzaniabolagets vd får först över 200 000 kronor i lön. Men när han flyttar till Tanzania permanent ändras lönen till 90 000 kr efter skatt. Då är dock det mesta betalt så som boende, bil och bensin. Dessutom alltså pensionsinsättningar på en kvarts miljon om året till skatteparadiset Guernsey.

– Det är också galet, säger Elvy Söderström (S), som menar att mycket av vidlyftigheterna beror på en olycklig krock mellan olika företagskulturer.

– Det visar att vi lever i olika kulturer, säger Elvy Söderström (S).

Reporter: Sophia Djiobaridis
Researcher: Valeria Helander
Text: Gunnar Rensfeldt

Vd:n blev konsult för att sälja företaget – sålde till sig själv

Per Carstedt
Per Carstedt, tidigare vd för Sekab. När han lämnat vd-tjänsten arbetade han som konsult för att sälja deras bolag i Afrika. Men bolagen såldes till hans eget företag för totalt 400 kronor. Foto: SVT

När kommunägda Sekab skulle sälja av kostsamma dotterbolag i Afrika anlitades före detta vd:n Per Carstedt som konsult för hundratusentals kronor. Han hittade ingen köpare – istället såldes bolagen till Per Carstedts eget företag för 200 kronor stycket.

– De frågade om jag kunde medverka, för jag har levt i den här världen, jobbar i den här världen, säger Per Carstedt.

Sekab skulle utveckla metoder för att framställa etanol ur norrländsk träråvara. När förhoppningarna inte infriades startades bolag utomlands, bland annat i Afrika för att odla sockerrör till etanolframställning. Investeringarna kostade hundratals miljoner och alla utlandsprojekt blev till slut ohållbara för kommunerna. Norska konsultbolaget ABG Sundal Collier fick i uppdrag att hitta lämpliga köpare. I samma veva fick Sekabs nyligen utbytte vd samma uppdrag.

– Jag vet nästan ingenting om att han var inblandad som konsult och skulle försöka sälja. Den bild vi fick det var att det var det norska bolaget ABG som drev det, säger Dan Olsson (C), som var oppositionsråd i Örnsköldsvik när bolagen såldes av.

För sina tjänster får Per Carstedt över en halv miljon kronor, en timlön på 700 kronor. Resultatet blev att hans eget bolag, EcoDevelopment, fick köpa två företag: ett i Tanzania och ett i Moçambique, för två hundra kronor styck, trots att Afrikabolagen tidigare hade värderats till 200 miljoner av det norska konsultbolaget. Avtalet krävde att de investerade 170 miljonerna ska återbetalas till kommunens bolag så fort bolagen går med vinst.

– De jobbar säkert på för att det ska bli en positiv lösning. Och när man då väl avyttrade det hela har de jobbat på, också ihop tillsammans med andra aktörer för att det ska bli en bra utveckling, säger Elvy Söderström (S), kommunstyrelsens ordförande i Örnsköldsvik.

Men sedan ursprungsöverenskommelsen 2009 har avtalet omförhandlats fem gånger. Enligt det senaste avtalet från 2014 får bolagen gå med över 140 miljoner i vinst innan de behöver betala tillbaka något.

– När vi skulle ta in mer kapital från externa aktörer så sa de att ”vi går inte in med pengar om det först ska betalas till Sekab”. Då förde vi upp det och sa ”vi får inte in pengar, det här kommer att dö”. Då har det gjorts tillägg då så att de ska få tillbaka sina pengar först, säger Per Carstedt.

Hittills har inga pengar betalats tillbaka till kommunerna.

– Jag känner starkt att det är deras vilja att komma dithän. Och jag önskar också att det ska gå bra, så att man kan göra det en dag, säger Elvy Söderström (S).

Reporter: Sophia Djiobaridis
Researcher: Valeria Helander
Text: Gunnar Rensfeldt

 

Örnsköldsvik – Miljonrullningen utan slut

hotell

Labourdonnais Waterfront Hotel, Mauritius.

För knappt tio år sedan köpte tre kommuner in sig i det privatägda etanolföretaget Sekab för att bevara arbetstillfällen och göra fordonsbränsle av norrländsk skog. Investeringen har sedan dess kostat dem hundratals miljoner. SVT:s granskning visar att stora summor gått till höga löner, lyxhotell och resor i businessclass.

 – Vi såg en risk att all den kompetens och kunnande som hade byggts upp under många år skulle gå förlorat, säger Elvy Söderström (S) kommunalråd i Örnsköldsvik.

Att göra etanol av skog är fortfarande inte lönsamt. Därför vände sig Sekab tidigt utomlands med storslagna planer på fabriker i Tjeckien, Polen och Ungern – långt från de norrländska arbetstillfällen som kommunerna hoppats på. Men för det krävdes mer pengar, och man vände sig till kommunerna för ett lån.

– Vi fattade beslut om att ge förutsättningar åt de här energibolagen och vi gör bedömningen att det var rätt att ge förutsättning för energibolagen att göra de här investeringarna, säger Elvy Söderström (S).

Det rådde bred enighet i styrelsen för Örnsköldsviks ägarbolag om att finansiera investeringen. Bara en ledamot, folkpartiets representant, röstade mot. Och därmed var lånekarusellen igång. Och de första 70 miljonerna var bara början.

Snart visade det sig att kommunernas pengar inte bara investerats i Östeuropa. Bolag startades även i Afrika. Och planerna på att bygga fabriker i Norrland läggs på is. Istället går pengarna till att som man säger ”säkra råvaror” på annat håll i världen.

Sekab-affären är känslig i Örnsköldsvik. Av de tre kommuner som är inblandade var Umeå bara med på ett litet hörn och har investerat jämförelsevis lite pengar. Skellefteå har lagt ner massor men har också gjort upp med hela affären, en vd och en hel styrelse har avgått på grund av den. Men i Örnsköldsvik är det annorlunda.

– Det här är alltså ett arbete som har pågått under årens lopp som kanske innehåller lite i fartblindhet utav skälet att viljan att lyckas med att, med hjälp av forskning och utveckling, få fram bränslen som gör att det kan bli ett alternativ till de fossila bränslena som idag finns i tankarna, säger Elvy Söderström (S).

Örnsköldsviks kommuninvånare blir inom loppet av några år delägare i bolag i Moçambique, och Tanzania. Och stora summor investeras i konsulter och omkostnader för resor till Togo, Ghana, Colombia, Senegal och Peru.

– Så länge det gick bra så var det ingen som sa något, men så kom en tid då när vi fick fatta ett antal viktiga och svåra beslut, och med vi menar jag kommunfullmäktige i Övik, säger Elvy Söderström (S).

Trots alla skattepengar som investeras i etanolbolagen ökar inte de kommunala bolagens aktieinnehav i Sekab förrän 2009. Det är också då som alla utlandsprojekt blir ohållbara för kommunerna. Dels på grund av den usla ekonomin men också för att det juridiskt är tveksamt att kommunala pengar hamnar i Afrika istället för hos kommuninvånarna. Etanolkoncernens vd, Per Carstedt lämnar sitt uppdrag och bolagen i Afrika säljs till honom för en struntsumma.

– Vi ansåg inte att det var rätt, att det inte tillhörde vare sig Sekab eller ägarnas uppdrag att äga, utveckla, driva verksamhet i Afrika och inte heller i Polen, säger Elvy Söderström (S).

Kommungranskarna har gått igenom kostnadsunderlagen för Sekabs utlandssatsningar åren 2007 -2009. Alltså innan de tre ägarkommunerna slutligen slår till bromsarna. Visar kvitton och fakturor att man har bott på lyxhotell runt om i världen och inte sällan både ätit och druckit gott.

Utläggen ger inte bilden av att Sekab är ett bolag i finansiell kris. Flygresorna runt om i världen avlöste varandra – många i businessclass. Man hade kontor i Sydafrika, Sockerrörsexpert på Mauritius, och körde fabriksnya bilar i Tanzania.

Idag går det bättre för Sekab-koncernen igen men utlandssatsningarna har kostat över en halv miljard kronor och det finns inte mycket att visa upp. Man äger 49 procent av en etanolfabrik i Polen, som man länge försökt sälja utan att lyckas. Man äger även ett bolag i Ungern där man har plöjt ner över 80 miljoner. Det som finns kvar av det är en industritomt som man inte heller får såld. I övrigt finns det i princip ingenting – i Togo, Ghana, Colombia, Tjeckien, Senegal och Peru har pengarna gått åt till konsulter, resor, omkostnader och till att jaga kontrakt som aldrig har fullföljts.

Efter nio års ägande i Sekab har Örnsköldsvik tvingats höja kommunalskatten två gånger. Och kommunens samlade skuld på omkring 4 miljarder kronor gör den till en av de tio mest skuldtyngda kommunerna i Sverige, räknat per invånare.

Reporter: Sophia Djiobaridis
Research: Valeria Helander
Text: Gunnar Rensfeldt