SVT Play
Att skriva något begåvat om bob hund är inte det lättaste. Många har försökt, få har lyckats. Kanske är det för att bandet inte riktigt går att sammanfatta i några välformulerade rader. Att höra dem är en annan sak. Ett bra band kräver nämligen ingen förkunskap. Ingen analytisk förmåga. Det spelar ingen roll om du var nere med Velvet Underground, The Stooges, Kraftwerk eller Pere Ubu när det begav sig. bob hund är och var något annat. Summan av delarna bjuder på något fullständigt unikt. Utan att ljuga kan jag säga att bob hund har skrivit ett av de mest viktiga kapitlen i modern svensk musikhistoria. Om du gillar dem är upp till dig.
Live är bob hund fortfarande ett fenomenalt band. Jag har sett dem löpande sedan 1993 och aldrig sett en dålig spelning. Kanske har jag haft tur. Jag gillade visserligen inte den där första jag såg på Hultsfredsfestivalen. Inte för att den var dålig. Jag förstod bara inte. Jag hade inga ord att sätta på dem. Det verkade viktigt för att kunna sortera in. Jag tänkte aldrig på att jag inte behövde förstå. Det kom senare.
Konserten från Mejeriet i Lund är 15 år gammal. Från 1996. Det är ett bra tag sen. Folk fick röka inomhus till exempel. Det känns lika avlägset som att det på den tiden var tillåtet att hoppa från scenen. Ingen klagade om någon hamnade i huvudet på en. Alla luktade illa efter en utekväll. Konstigt att något sådant ger en känsla av nostalgi. Säkerheten och omtanken om hälsan har efter det gradvis tagit bort lite av glädjen med livekonserter, men samtidigt har mycket blivit bättre. Fler är välkomna. Åldrarna är mer spridda och många ser fler olika typer av band. Färre bryter ben.
Intervjun angående konserten från 1996 i episoden med Mats Hellqvist och Jonas Jonasson gjordes tidigt i mars, 2011.
Fler låtar med bob hund från Mejeriet (klicka på titeln för att komma till SVT Play):
15 år bakåt och 15 år framåt
Bra låt som fortfarande håller. Extra roligt att det är 15 år sedan konserten på Mejeriet. Låten minner något om vad bandet håller på med fortfarande även om den är från fullängdaren bob hund som kom 1994. På bilderna kan man bland annat se ett så kallat stagedive från sångaren i Dipper, Joachim Leksell.
”Jag tror jag spelade skivor med Harri (basist i Dipper) den här kvällen. Minns att de inte gick på så sent. Var väl rätt blandade åldrar. Vi drack öl och jag tyckte jag skulle hedra bandet genom att hoppa från scenen som man gjorde på den tiden. Var väl inte så mycket mer med det. Vet att jag senare var på en spelning med bob hund på en parkeringsplats, kanske var det Kristianstads nation, där jag lyckades bättre. Ingen tog emot mig och jag bröt nyckelbenet.” – Jochim Leksell.
”När jag försöker minnas incidenten med att Joachim Leksell hoppar från scenen är det helt blankt. Men stagedivar man mitt i en ballad är det lätt att man hamnar i backen. Jag minns däremot att eftersom TV skulle spela in konserten med sin stora buss (som i praktiken är en mobil inspelningsstudio) så var soundcheck inte som det brukar. Det sprang omkring massa tekniker och satte upp mikrofoner och drog sladdar hit och dit. Jag blev oerhört nervös. Det kändes som att varje harkling från min strupe skulle förevigas med ljud och bild. När konserten var slut tyckte jag att jag hade spelat krampaktigt och fel mest hela tiden. Det var ofta så för oss gitarrister i bandet på den tiden, att vi gick ut så hårt på konserterna, med så mycket adrenalin i kroppen, att vi brukade ha kramp och mjölksyra i armar och fingrar redan i låt tre.” – Conny Nimmersjö, bob hund.
5 meter upp i luften
En låt många minns från att ha sett bob hund live. Finns med på EP-skivan bob hund från 1993. Kanske den låt som analyserats mest av alla låtar de gjort. Daniel Novakovic, tecknare och klubbarrangör, var på scenen under låten och Thomas Öberg tyckte det var fascinerande att han var så lång.
”Jag var black metal på den tiden och det här var en av de första konserterna jag någonsin gick på. Jag vet ärligt talat inte ens varför jag var där för jag hade aldrig hört dem innan. Jag skulle kunna säga att det var nån tjej som tyckte jag skulle komma, men sanningen är att jag inte hade tjejer utan basket i huvudet på den tiden. Det jag minns är att jag klädde mig som poppare och att jag precis på kvällen klippt min mohikantofs rakt av och att jag under konserten tappade hårbandet och såg för jävlig ut med två decimeter lugg och inget hår i nacken. Thomas ville mätas med mig för att jag var så jättelång och jag fick även hålla i micken under en hel låt. Spelningen var något av det coolaste jag sett och i många år så ville jag inte lyssna på bob hund på skiva för att jag inte ville förstöra den här fantastiska upplevelsen av dem.” – Daniel Novakovic.
”Allt har sagts om den här texten. Men låten har det inte talats så mycket om. Jag minns att de olika partierna i låten är gjorda av olika bandmedlemmar. Vi jobbade mycket så i början. Väldigt tidskrävande. Vi repade 5 dagar i veckan. Dinosaur Jr, Nirvana, My Bloody Valentine, Pavement, Pixies och Sonic Youth var ny musik som de flesta av oss intresserade sig för. Vårt musikaliska universum rörde sig kring dissonanser och rundgång (ett exempel på det är låten Dur och moll omvartannat – från vår första fullängdsskiva – har fått sin titel utifrån vår medvetna strävan på den tiden att skriva låtar med ickeortodoxa ackordsföljder). Vi ville också ta hand om utstötta melodier det var synd om, melodier som behövde någon som stöttade dem. I detta hörs influenser i vår musik från artister som Jonathan Richman, Pere Ubu och Philemon Arthur & The Dung. Jag tycker mig höra exempel på allt det ovan nämnda i 5 meter upp i luften.” – Conny Nimmersjö, bob hund.
Allt på ett kort
Från deras första EP bob hund. Av många ansedd som den bästa låten som bob hund gjort. Magnus Broni, bland annat mångårig programledare på Musikbyrån och stort bob hund-fan, är en av de många som håller den högt.
”Tidernas bästa svenska popdänga. Stora ord men det står jag för. Allt på ett kort är låten som, hur journalistblasé man än har blivit efter nästan 20 år i bob hunds ringhörna, fortfarande får mig att vilja tränga mig längst fram till kravallstaketet och studsa som om det vore 1993 all over again. Har för mig att bas-Mats berättade för mig någon gång att bob hund alltid måste spela den för att det ska bli ett bra gig. Men det är säkert 10 år sedan och har kanske ändrats? Vad som gör låten så bra är, precis som alltid i bob hunds universum, vanskligt att försöka beskriva. Det är liksom 2.30 ren eufori. Texten är så klart svinbra men låtens absoluta höjdpunkt är gitarr-larmet i slutet. Tack för det Johnny Essing!” – Magnus Broni.
”Allt på ett kort var en viktig text för Thomas att skriva. Jag upplevde det som att det var i och med den texten Thomas kom i kontakt med sitt text-jag. Innan den var texterna mer pliktskyldiga, och lite smålarviga, tyckte jag. Från och med Allt på ett kort har alla Thomas texter bottnat mer i hans egna erfarenheter. Så den här låten förlöste så att säga bob hunds text-universum.” – Conny Nimmersjö, bob hund. Läs mer
