SVT Play
Det är inte lätt för åldrande artister som faktiskt gör lika bra och angelägen musik som femtioåringar, som när de var tjugo. De kommer alltid jämföras med sig själva från en tid som i många fall är en halv livstid bort, ett helt annat liv. Lloyd Coles Broken Record är en höjdpunkt i en lång popkarriär för skotten.
Det är däremot lätt att sympatisera med Lloyd där han stod på KB i Malmö, i november. Det vilar något rart över denna grånade man som en gång lotsades genom en skrikande skara fans till limousinen, där han i nutid står vid merchandisebordet och signerar och konverserar med lika grånade konsertbesökare. ”Did I mention I have a new album out?” Köp skivan, hjälp till att pröjsa Lloyds grabbs universitetsstudier.
Det är liksom inget som gått snett, men det är ändå en resa med en lång båge man bevittnar där. Och, det är lätt att gilla Lloyd Cole när han hanterar detta på ett så soft sätt.
För att citera öppningsfrasen på Broken Record; “Not that I have that much dignity left anyway…”
I april kommer Lloyd tíllbaks med sin ensemble och spelar i Luleå den 27/4 och Stockholm dagen efter ifall ni vill ha mer än de tre låtarna vi ger er här på Klubbland.
