http://www.youtube.com/watch?v=gSQrNFNaz7Q

Det fanns en tid när de flesta seriösa svenska låttexter, dvs de som inte handlade om att få bort sanden mellan tårna, kändes som episk poesi eller tunga romaner. Texter som kändes som om de tagit år att skriva och var fyllda av ord som var vackra att sjunga och läsa, men omöjliga att ta till sig som vanlig Svensson. Det sjöngs om att ligga på Lit de Parade, om att sitta på fablernas månskenscafé, att vi är tennsoldater som marscherar i en kartong, etc. Väldigt vackert men texterna kändes aldrig riktigt i magen. Ni vet ”det här har jag varit med om”-känslan som direkt sätter igång en sinnesstämning. Texter som vi känner igen oss i och som får oss att glatt nostalgiskt småle eller lätt ångestladdat småle, samtidigt som de är skrivna med finess och stilfullhet.

Annika Norlin har den känslan och begåvningen i sina texter. Att höra henne sjunga är som att lyssna på den där kompisen som alltid kan leverera sina historier med grym precision i komik och tragik. Varje låt är laddad med en intressant historia. Men det är med enkla skarpa vardagsord som spänningen byggs upp, vilket gör att det hela känns så mycket mer nära. ”Dåliga bandet, jag tycker inte om er. Men ni täcker ljudet av sms som aldrig kommer.”. Varje låt på Säkerts andra album Facit är fyllda av textrader som sätter igång bilder i huvudet och känslor  i magtrakten eller hjärtat.

Annikas texter gör Facit till en mäktig upplevelse, men en skiva blir naturligtvis ingen helhetsupplevelse utan musiken. Därför är det skönt att hon dessutom besitter en osviklig känsla för melodier att backa upp med. Det ekar Lemonheads och Wannadies, men tillsammans med sitt band och producenten Henrik Oja har hon lyckats sätta helt rätt ton och gjort alla influenser till sitt eget sound. Precis som med debutskivan Säkert! så har Norlin med Facit lyckats göra en modern svensk klassiker. Vi hoppas att det blir fler Säkert-skivor för hennes röst och texter behövs för att balansera upp den annars banala eller pretentiösa svenska musiklyriken.

Säkert! – Facit