Falconer Salen, oktober 2011.

Det är dags att göra bokslut nu över tiden med Klubbland. Och det finns hur mycket som helst att skriva. Men egentligen säger bilden du ser ovan precis allt jag behöver komma ihåg. Det är inte ens en sekund av jag vet inte hur många inspelade dygn i tid, men den berättar allt om hur livemusik kan vara när den är som allra bäst.

Jag är egentligen först och främst reporter, innan vi startade Klubbland var den enda konsertkamera jag fick hålla i den som står längst bak i lokalen på stativ och tar den stora helbilden. Den som inte går att misslyckas med och internt brukar kallas ”monkeycam”, för att, well, en apa skulle klara av att sköta den.

Till spelningen med Robyn på Falconer Salen i Köpenhamn hade jag av nån konstig anledning blivit uppgraderad till att stå vid kravallstaketet och fota publikreaktioner. Och det fanns gott om dom. Men i slutet av With Every Heartbeat lyckas ett kompisgäng utan att veta om det illustrera allt som låten handlar om. Två av killarna står och grovhånglar samtidigt som deras tjejkompis bredvid kämpar med att torka bort tårarna som aldrig verkar sluta rinna. Två som inte tittar tillbaka, en som känner hur det fortfarande gör ont för varje hjärtslag.

Det säger ganska mycket om hur musik kan beröra, och kanske ännu mer om Robyns storhet som artist. Då när vi filmade spelningen i oktober 2010 i Köpenhamn var 3000 personer hennes största spelning på egen hand i Skandinavien. Det har ju hänt en hel del sen dess. Hon har spelat på fler stora scener och talkshows i USA än vad man kan hålla räkningen. Men reaktionen som jag fångade på bild har jag aldrig sett sen dess. Eller som signaturen ”r8ght” som smickrande nog lagt ut klippet på youtube uttrycker saken:

”Check out 3:49-3:55 thats fucking poetic, one female crying and a gay couple kissing.”

Se hela låten här.

Beach House Zebra. Inspelat på Mejeriet 2010.

En annan sak man upptäcker genom att filma konserter är att de svåraste, mest lättsårade konstnärssjälarna inte står på scen. De är ljustekniker. Och den här yrkeskategorin gillar inte tv, eftersom kamerorna inte är lika bra som våra ögon kräver vi ofta lite mer ljus. För det mesta går det bra. Men när Beach House skulle spela på Mejeriet i Lund var det annorlunda. Jag hörde en av årets bästa konserter av bandet som gjort det årets bästa album. Men i kameran såg jag ingenting. Helt bäckmörkt, för att bevara den ”mystiska känslan” som ljuskillen uttryckte saken. Hatet inombords växer, men så i Zebra, min favoritlåt dessutom, vänder det och helt plötsligt börjar vi få ett ljus att jobba med. Det blev tre låtar till med någorlunda okej ljus och vi har en episod. Men mer fanns det inte.

Bäst 2011
Såklart ska vi lista lite också. I vanliga fall brukar problemet vara att sålla bland alla bra album. I år har mina försök till listor mer liknat min barndoms vinter-OS. Man räknade med guld men det blev bara ett gäng hedrande niondeplatser istället. Det kan vara att jag passerat 30 men känslan av att vi just nu mest ser urvattnade varianter av trender som pågått några år nu. Men som sagt. Jag är över 30. Jag bär mustasch. Tolka det som ni vill. Här är några topp 5 i alla fall.

Årets album

PJ Harvey Let England Shake
James Blake James Blake
My Morning Jacket Circutial
Lykke Li Wounded Rhymes
Kurt Vile Smoke Rings For My Halo

Årets låtar

The Rapture How Deep Is Your Love?
Gil Scott Heron & Jamie XX I’ll take care of you
Real Estate Barely Legal (Strokes-cover)
Florence & The Machine Shake It Out
Adele Rolling In The Deep (Jamie XX shuffle)

Så klart räcker det inte med fem låtar. Så samlade en spellista med årets bästa låtar här. Allt är inte nytt för i år, en del hur gammalt som helst, men det var nytt för mig och det är ju faktiskt precis så jag lyssnar på musik. Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått. Och är det nåt år jag har rätt att göra en sån spellista är det i år.

Årets spelningar:

Charles Bradley

Charles Bradley, Teaterladan, Hultsfredsfestivalen
Jag väntade mig inget. Jag fick ett stycke soulmagi som jag inte trodde fanns längre. Markus Larsson sammanfattade allt i en text med en onämnbar rubrik.

My Morning Jacket, Mejeriet, Lund
Att få se Jim James vanka in som ett gammalt bergtroll på scen med en sampler på magen var en av de största konsertstunderna på länge. Sen öppnade han munnen med änglarösten. En spelning som pågick i evigheter och gärna fått fortsätta.

Primal Scream plays Screamadelica, Hultsfredsfestivalen
Allt du nånsin kan begära av en nostalgispelning. Det får ju inte låta så här bra. Hoppas Mani noterat varenda detalj av det här och tar med sig till Stone Roses återförening.

Prince, 50-ören, Köpenhamn
Herre min skapare vilken funkfest. Inte lika fokuserat som magiska spelningen i Roskilde förra året, men ändå är det en ynnest att få se Prince och få se honom på sånt här humör.

John Cale, Primavera Sound, Barcelona
Spelade hela sitt klassiska album Paris 1919 med symfoniorkester. En skiva som varar i 38 minuter. Gåshuden på spelningen varade exakt lika länge.  Och bäst av allt. Nästa år får ni se samma spelning på SVT. Fast från Malmö Opera och med lite intervju med John Cale som jag gjort.

Årets skämt

1. Att Lou Reed lyckades få James Hetfield att sjunga att han är ett bord.
2. Way Out Wests klubbkoncept och förmåga att straffa besökare som är intresserade av att upptäcka ny musik. Varje gång jag tänker på debaclet jag hade med att komma in på WU LYF undrar jag vad som ska få mig att åka tillbaka.
3. Sofia Arkelsten.
4.  Att nån lät danska dövsportförbundet sköta ljudet på Arcade Fire i Ballerup Super Arena. Eller det var åtminstone så det lät. Arrangörens förklaring ”Men det lät ju bra där jag stod” bevisar ju bara tesen ännu mer.
5.  Kim Jong-Il dropping the bass.

Tony Ågren på Ariel Pink (Klubbland #15)

En konsert är ingenting utan en publik. Därför försöker vi inte låta allt handla om artisten på scen utan även filma publikens reaktioner på spelningen när vi gör Klubbland. Vissa fastnar på bild oftare än andra. Och vart vi än går i Malmö eller Köpenhamn med våra kameror så är chansen ganska stor att Tony Ågren står längst fram. Han om någon borde ju veta vad som varit bäst på Klubbland.

Du hamnar i bild på Klubbland jämt, går du på mycket spelningar eller har vi bara samma smak?
- Både och är nog mitt svar. Under våren besökte jag nog konserter tre gånger i veckan tack vare att det är så grymt bra utbud Malmö och Köpenhamn har. Under hösten har det snarare varit en spelning i veckan

Hur orkar du och har råd att se så mycket? Vad gör du när du inte går på spelningar?
- Istället för att bara gå ut och dricka öl eller sitta hemma i soffan och slötitta på TV så kan jag lika gärna gå på konserter. Ett konsertbesök är som mitt andra vardagsrum. Dessutom har jag så nära till Debaser, Babel och de andra spelställena i Malmö.

Vilket avsnitt av Klubbland är din favorit?
- Det måste vara Black Mountain på Loppen, både för att det var en grymt bra konsert, och för att jag syns så mycket i bild så klart

Black Mountain Wilderness Heart från Loppen Köpenhamn 2010.

Bästa spelningen 2011?
Helt klart Perfume Genius på Primavera Sound Festival i Barcelona. Egentligen vill jag säga Godspeed You Black Emperor på  Alexandra Palace i London men Perfume Genius konsert hade jag inga förväntningar på och konserten gick rakt in i kroppen. Jag ryser när jag tänker på hur bra det var! De spelade inne i Audiotorumet som är ett fantastiskt konserthus med grymt bra akustik och sköna stolar. Har även blivit grymt imponerad av Throbbing Gristle och Portishead ljud i den lokalen.

Årets bästa album och låt?
Album: PJ Harvey Let England Shake
Redan i mars visste man att detta är något speciellt och att det här kommer troligtvis bli årets bästa skiva. Fantastiska låtar med bitska politiska och poetiska låtar. En skiva som säkert kommer vara lika bra om tio år.

Låt: Pascal Håll om mig
Så slipar man till en fisig 80-talslåt av Peter LeMarc till en granitdiamant!

Drömband du inte sett och varför?
Piano Magic.  De har aldrig spelat i Skandinavien. De spelar mest i England och södra Europa, vet inte varför de inte är så populära här.

Vart kommer du se musik-tv på internet nu när vi lägger ner?
Du! Det undrar jag med! Det får väl bli sporadiska youtubeklipp för min del. Jag kommer sakna Klubbland och hoppas på att ni kommer tillbaka!

Anna Järvinen på Inkonst
Anna gjorde inte bara en av årets bästa skivor utan även en av årets vackraste livestunder. Hela konserten var strålande, men avslutningen med kompbandet (3/4 av Dungen) manglandes genom ”Hur Man Lättar Helt Enkelt” följt av stillsamma ”Ångrar Inget” var nog det absolut bästa jag såg på de svenska konsertscenerna 2011.

Israel Nash Gripka på Folk Å Rock
Med skivbutikens ljusrör som scenbelysning och ett försäljningsställ med alla nyutgåvor att Bob Dylans plattor som backdrop blåste Gripka hästsvansarna av alla närvarande rockrävar med sin mix av Creedence Clearwater Revival-rock och Teenage Fanclub-pop.

Arcade Fire på Popaganda
Kanske den snyggaste konsert jag någonsin sett med sitt scenbygge med tre videoväggar, flaggspel och en massa minikameror utplacerade på alla möjliga och omöjliga ställen. Att det sedan lät fantastiskt gjorde det inte sämre.

Årets album

Israel Nash Gripka Barn Doors And Concrete Floors
Årets rock

Saigon The Greatest Story Never Told 
Årets hiphop

Anna Järvinen Anna Själv Tredje
Årets pop

Brian Fallon, The Gaslight Anthem

Ett roligt, men konstigt minne från Klubbland:
Inträffar när vi står testar våra kamerapositioner under The Gaslight Anthems soundcheck på KB i Malmö. Jag har fått uppgiften att stå längst fram och filma bandets sångare Brian Fallon. Efter att de repat i 10 minuter kliver han fram och undrar lite oroligt om varför vi filmar soundchecket. Jag svarar lugnande att vi inte spelar in utan bara testar våra positioner inför kvällens konsert. Han tittar väldigt frågande på mig, vänder sig om till bandet och frågar om de visste att konserten ska spelas in. De svarar att de fått reda på det för någon timma sedan. Vi på Klubbland har däremot vetat det i ett par veckor sedan deras manager skrivit på och skickat tillbaks kontraktet för inspelningen. Samma manager som är med på Europaturnén och dessutom råkar vara gift med sångaren Brian. Och vi som trodde att SVT var sämst på intern kommunikation.Vi hade fel.

Håkan Hellström - Klubbland

Håkan Hellström ”Klubbland”, live från Cirkus i Stockholm 2011.

”Slutet har just börjat mellan dig och mig”, sjunger Håkan Hellström i Klubbland, låten den här sajten tagit sitt namn ifrån. Och nu har slutet börjat även för vårt Klubbland. Episoden med First Aid Kit blev vår 45:e och sista.

Vi började på Mejeriet i Lund och slutade på Mercury Lounge i New York, och det har varit en sjukt kul resa på många sätt. Vi har i effektiv tid filmat konserter en hel arbetsvecka, suttit igenom soundcheck och väntat på gig i en månad. Och det har givetvis varit värt varenda sekund.

Vi startade Klubbland för att vi gillar livemusik, för att scenen inte mått bättre på evigheter och vi tyckte den förtjänade något mer än att bara förevigas med skakig mobilkamera och klipp där bra ljud betyder att det inte distar. Att inte sänka ambitionen på kvalité bara för att det sänds på internet. Roligast har varit den direkta respons vi fått, på ett helt annat sätt än när man gör tv på det gamla sättet. Det finns ju nåt sjukt i att se ordet Klubbland mitt ibland tecken man inte förstår på en japansk blogg. Eller när ett indiefanzine i Venezuela är helt exalterad över vårt avsnitt med Cut Copy. Men viktigast är alla ni som outtröttligt går på konserter och ger oss tummar upp vecka ut och vecka in. Det är ni som håller livemusiken vid liv, och vi kommer ju fortsätta ses. Bara att vi inte har kameror med oss lika ofta.

Vi som gjort Klubbland kommer göra musikprogram som Dom Kallar Oss Artister och Hitlåtens Historia (tisdagar 21.30 SVT2 från nu). Det blir även konsert-tv i form av Eldkvarn på Cirkus 4 januari och Musik Special med The Ark och Anna Järvinen senare 2012.

Som sig bör på nyårsafton blickar redaktionen tillbaka på det som varit, listar årets bästa musik och repriserar några av våra favoritögonblick från Klubbland. Läs mer här:

Håkan: Bilden som sammanfattar allt musik kan vara
Mikael: 2011 i listor
Fredrik: Anna Järvinen en av årets vackraste livestunder
Face in the crowd: Tony har fastnat på bild flest gånger i publikhavet

Naturligtvis har det inte varit fullt så enkelt. Arbetet med att nå ut har varit omfattande. First Aid Kit ser till att komma till sina fans, oavsett om de är gamla, nya eller blivande. De kliver upp, spelar, sjunger och ger sitt allt. Oavsett var. Sen tar de sig tid till att prata med alla som vill. Ställer upp på bilder, kramas och skakar hand. Har de inte hunnit fram till dig än så finns det redan en plan på det.

First Aid Kits musik härrör till största del från amerikansk gospel, visa och country. Deras stora kärlek till den musiken påpekas också ofta. Gärna med hänvisning till det orimliga i deras förståelse och förfining av de puramerikanska uttrycken. De har också hunnit spela i USA fem vändor hitills. De har lyckats sälja sand i Sahara. Med framgång. Senaste två gångerna har de varit förband. Först till förebilderna i Bright Eyes (vars medlem Mike Mogis även producerat kommande The Lion’s Roar) och nu senast till Lykke Li.

På senaste turnén gjorde de även några soloshower. Den de gjorde i New York är en av dem. Den valde vi att spela in. First Aid Kit på Mercury Lounge i november får därmed avsluta året på ett värdigt sätt. Det är en fantastisk minikonsert med ett band som ni kommer få höra mycket mer från. Du kan också se de två nya låtarna som en liten julklapp.

Nästa vecka blir det ingen episod, men det blir lite texter om den tid som flytt. Missa inte det.  Klubbland.
#45 First Aid Kit
Mercury Lounge, New York
11.11.16
Publik: 250

First Aid Kit:
Johanna Söderberg
Klara Söderberg
Mattias Bergqvist

Låtar:
Hard Believer
(Johanna Söderberg/Klara Söderberg)

Emmylou
(Johanna Söderberg/Klara Söderberg)

Lion’s Roar
(Johanna Söderberg/Klara Söderberg)

Klubbland.:
Henric Crona
Fredrik Norberg
Mikael Nordlander
Roger Nydahl
Håkan Thörn

Ljud:
Carl Granberg

Ansvarig Utgivare:
Micael Lekberg

Precis som den småländske möbelkungen började Emil Svanängen  från Jönköping med att göra allt själv i liten skala för att sedan växa och ta sig ut i världen med sitt Loney Dear. Efter att ha klippt och klistrat, både omslag och musik, till fyra album, plockades han upp av inflytelserika Seattle-bolaget Sub Pop och sen dess har albumen och turnéerna följt i strid ström. I höstas kom Hall Music, album nummer sju och ännu ett bevis på hur Loney Dears kammarpop smyger sig på och tar över lyssnaren sakta men säkert.

För även musikaliskt stämmer ju det här med Kamprad. Loney Dears låtar börjar ofta i liten skala, som en viskning och bygger sig sakta, sakta upp till ett storslaget avgrundsvrål. Det blir ännu mer tydligt och överväldigande live. Alla som var på Babel i Malmö kan intyga. Precis som du efter du kollat på programmet.

Klubbland
#44 Loney Dear
Babel, Malmö
2011.10.29
Publik 225

Låtar:
Violent
(Svanängen)

D Major
(Svenningson/Svanängen)

Carrying A Stone
(Svanängen)

Loney Dear
Emil Svanängen
Malin Ståhlberg
Susanna Johansson
Oscar Svenningsson
Ola Hultgren

Klubbland:
Henrik Crona
Mikael Nordlander
Roger Nydahl
Fredrik Norberg
Håkan Thörn

Ljud:
Tobbe Leffler

Ljudmix:
Carl Granberg

Ansvarig utgivare:
Micael Lekberg

När volymen ska skruvas upp har det skett med bandet Junip som ni kunnat se tidigare här på Klubbland. José González har hållit sig till det lilla. Tills nu. 2010 spelade José tillsammans med symfonikorkestern The Gothenburg String Theory för första gången. Inte en sån udda kombination som man först kan tycka eftersom José lärt sig spela gitarr på klassiskt vis.

Det blev en sån succé att det blev en hel Europaturné. Ett av stoppen vad Danmarks Radios nya, vackra och svindyra konserthus i Köpenhamn. Med hjälp av våra kollegor på DR fick Klubbland och ni ta del av inspelningen.

Klubbland
#43 José González & The Gothenburg String Theory
Koncerthuset, Köpenhamn
11.04.13
Publik: 1740

Låtar:
Teardrop
(Del Naja / Fraser /Marshall)

Crosses
(González)

Down The Line
(González)

I samarbete med DR. Producent: Anja Pil Overby.

Klubbland:
Roger Nydahl
Mikael Nordlander
Fredrik Norberg
Håkan Thörn

Ansvarig utgivare
micael.lekberg@svt.se

Tillsammans med producenten Robby Moncrieff har de tagit sin reverbindränka pop från långhårig lo-fi till ett mer psykedeliskt och skevt polerat sound. De har jobbat en del på att hitta nya vägar och de har lyckats. Samtidigt har grunderna har inte ändrats mycket. Tankarna om det enkla, rena och obrydda finns kvar, liksom kärleken till svunna tider. Ganglians låter fortfarande som de bara har kravlösa dagar i ett solskensvarmt västkustdis.

Live är det mer eller mindre sömlöst mellan nytt och gammalt. Där har lite av det sockersöta fått ge plats åt mer gitarr och larm.

Klubbland.
#42 Ganglians
Debaser, Malmö
2011.10.19
Publik: 107

Ganglians:
Adrian Comenzind
Ryan Grubbs
Kyle Hoover
Alex Sowles

Låtar:
Jungle
(Ganglians)

Hair
(Ganglians)

Faster
(Ganglians)

Klubbland:
Mikael Nordlander
Fredrik Norberg
Roger Nydahl
Henrik Crona
Håkan Thörn

Ljud:
Carl Granberg

Ansvarig utgivare:
Micael Lekberg

Yelle,  Julie Budet från Bretagne, slog igenom genom att 2007 göra sig ovän med stora delar av Paris då så omtalade electroscen med låten Je veux te voir. En minst sagt elak disslåt mot den sexistisk rap i allmänhet och den kända franska gruppen TTC och rapparen Cuizinier i synnerhet. I korthet går den ut på att förklara exakt hur kort hans kuk är . Men allt ont blod var glömt med A Cause des Garcons, som var mer än bara en fantastisk låt.  Med  sin video blev den soundtracket för en helt ny dans Tectonik. Och även det gått över huvudet på de flesta som lyssnar på Yelle verkar sakna betydelse.

Inför festen och dansen är vi alla lika. Då behövs inga förkunskaper. Då kan publiken komma undan med att mima till låttexter utan att förstå dom. På sin senaste skiva Safari Disco Club har Yelle till viss del rört sig bort från den hårdare franska dansmusiken och riktat blicken mot landets arv av popmelodier. Men utan att tappa energin.

En septemberkväll 2011 i Malmö ringlar sig  köerna ringlar sig långa när Yelle kommer till stan. 10, 20 kanske 30 meter i flera timmar innan spelning. Men feststämningen som Yelle och hennes kollegor Grand Marnier och Tepr piskade upp gjorde det värt all väntan.

Klubbland
#41 Yelle
Debaser, Malmö 11.09.29
Publik: 500

Yelle:
Yelle (Julie Budet)
GrandMarnier (Jean-François Perrier)
Tepr (Tanguy Destable)

Låtar:
Je veux te voir
(Budet/Perrier)

Safari Disco Club
(Budet/Perrier)

A Cause des Garcons
(Chamfort/Grillet)

Klubbland
Henrik Crona
Mikael Nordlander
Fredrik Norberg
Roger Nydahl
Håkan Thörn
Svante Lodén
Pontus Belfrage

Ansvarig utgivare:
Micael Lekberg
micael.lekberg@svt.se

And her following has been growing constantly, especially after this years album Safari Disco Club. Less electro, more pop but live it is still as energetic.

We met up the french trio the day after a sold out gig in Copenhagen  and tagged along to another sold out show in Malmö, Sweden.

 Hösten 2010, efter att ha fått lysande respons på sin senaste skiva ”Glimmer” i amerikansk indiepress, gav han sig ut på en tvåmånaders turné i USA och Europa. Ett sömnlöst dygn efter att ha landat på hemmaplan stod Andi Almqvist med band på Victoriateatern i Malmö. 

 #40 Andi Almqvist
Victoriateatern, Malmö
10.11.02
Publik: 184

Andi Almqvist – Sång, gitarr
Bebe Risenfors – Kontrabas, klarinett, dragspel, theremin
Filip Runesson – fiol, kontrabas
Svante Sjöblom-Trummor, gitarr, banjo

 Låtar:
Pornography
(Almqvist)

Kinski 
(Almqvist)

Low-Dive Jenny
(Almqvist)

 Klubbland:
Roger Nydahl
Camilla Sjerén
Erik Hjärpe
Anders Widmalm
Kåre Persson
Henrik Friberg
Svante Lodén

Ljud:
Carl Granberg

Ansvarig utgivare:
Micael Lekberg

I veckans Klubbland så blir det tre låtar ifrån Annas konsert på Inkonst i Malmö. Med på scen var just Reine Fiske, Gustav Ejstes och Johan Holmegard ifrån Dungen, plus Andreas Stellan på bas.

Efter nyår kommer du få se ännu mer av konserten. Då sänder nämligen SVT en Musik Special med Anna. Mer och längre intervjuer plus ännu mer musik ifrån hennes konsert på Inkonst. Håll ögon och öron öppna för den specialen.

Klubbland.
#39 Anna Järvinen
Inkonst, Malmö 11.05.27
Publik: 194

Anna Järvinen
Gustav Ejstes
Reine Fiske
Johan Holmegard
Andreas Stellan

Låtar:
Äppelöga
(Christopher Zander, Alf Håkan Åkesson)

Ångrar Inget
(Anna Järvinen)

Hur Man Lättar Helt Enkelt
(Elisabeth Fraser, Robin Guthrie, Simon Raymonde, Anna Järvinen)

Redaktion:
Fredrik Norberg
Mikael Nordlander
Roger Nydahl
Camilla Sjerén
Håkan Thörn
Glenn Stridh
Kåre Persson
Svante Lodén

Ljud
Carl Granberg

Ansvarig utgivare:
Micael Lekberg

Att tricken dessutom resulterar i popmelodier i samma skola som självsamplarkollegor som tUnE-YArds och Pikelet är ju ren bonus. Klubbland förevigade Naima Train när hon i våras tog sin loopstation till Carib Kreol för en intim konsert.

Bonusmaterial: Naima Train gör en cover på Someone New med Eskobar & Heather Nova

Klubbland
#38 Naima Train
Carib Kreol, Malmö
11.03.31
Publik: 62

Naima Train
Maria Nyström

Låtar
Natural
(Nyström)

That’s all for now
(Nyström)

Strategy
(Nyström)

Klubbland
Camilla Sjerén
Svante Lodén
Fredrik Norberg
Roger Nydahl
Mikael Nordlander
Håkan Thörn

Ansvarig utgivare
Micael Lekberg

Här borde det ligga något inbäddat från SVT Play men det verkar som videon inte finns längre.

Klubbland levererar nya avsnitt konsert-tv även i höst, dock lite mer sporadiskt än tidigare. Förra veckan hade vi uppehåll, men i morgon så kommer vi tillbaka med en ny episod. Denna vecka får ni stifta bekantskap med Maria Nyströms projekt Naima Train.

Naima Train är en soloartist som låter som ett helt band tack vare att hon samplar sig själv. För nån som är van vid loopar var det så klart inga problem att göra en cover på en låt som egentligen är en duett. Så som försmak inför i morgon kommer här Naima Trains cover på Eskobar och Heather Novas Someone New från 2002.