”Hur mÃ¥nga har du träffat? Har du träffat alla nu? När kommer du till VästerÃ¥s? Ã…rjäng?”
Nu tar jag bladet från munnen och försöker berätta hur jag känner. Jag har tagit på mig en uppgift som ingen normal människa kan hantera.
Jag var naiv och trodde jag skulle klara det. Jag har hört att Kungen i Brunei skakat hand med alla sina medborgare, då borde jag väl klara av att träffa alla mina vänner.
Jag lovar, jag har gjort allt jag kunnat. Jag har rest omkring, letat, lyft på stenar, jobbat natt, sprungit, åkt SAAB, ridit på en häst. Jag har gjort allt för att träffa ALLA.
Vad har jag då lärt mig på vägen? Massor. En del kommer jag dela med mig av här och nu.
Jo jag har verkligen insett att det finns stora multinationella företag som vill ha din information, ditt liv och dina kontakter. De vill ha dig. För att få dig vänder de sig direkt till din reptilhjärna. De ser till att du får bekräftelse.

”Det är som att stÃ¥ ensam vid kanten av ett stup”
Jag har fÃ¥tt en siffra och löfte om att jag ska ha 5000 vänner. 5000! Men jag har inte 5000 vänner. Tusentals av dessa människor loggar inte längre in, de är inte ens där eller ens bryr sig. Men de sociala medieföretagen balanserar det hela pÃ¥ en trÃ¥d. SÃ¥ fort jag tvivlar, dÃ¥ fÃ¥r jag svar. Det är som att hela tiden stÃ¥ ensam vid kanten av ett stup och precis när jag hÃ¥ller pÃ¥ att falla sÃ¥ kommer nÃ¥gon och tar tag i mig. DÃ¥ fÃ¥r jag glada tillrop och kommentarer, ett meddelande eller plötsligt en ny vänförfrÃ¥gan. De sociala medieföretagen ser hela tiden till att det fylls pÃ¥. De skapar funktioner där det dyker upp bilder, namn och information du tror att du mÃ¥ste ha. Som present behÃ¥ller de alla ”döda” konton, dubbla konton och husdjur, ju fler som verkar vara där, desto bättre för dig och för dem.

De vill upprätthålla luftslottet så att jag ska hålla mig kvar och för att de ska kunna sälja reklam. De spelar på hela känsloregistret. Är vi inte där ska vi känna att vi missar vi något. Loggar du inte in sviker du dina vänner. Du ska känna ångest och svek. Verktygen att lägga ut bilder och stoppa in folk i diverse grupper gör också att rädslan att stå utanför blir ännu större. De hotar med att om du inte är där kanske någon pratar om dig utan att du får veta det eller en chans att stå till svars. Du vill förstås ha kontroll på dig själv och genom att finnas där tror du att du får kontroll. Du tror också att du har kontroll på alla andra och det blir ett vanligt argument att hålla sig kvar.

Ändrade min födelsedag på Facebook
Tyvärr är det vanligt att människor du stör dig på, blir de som du googlar på mest för att veta vad de gör, i hopp om att hitta något som ger dig på fötter varför du inte gillar dem. Det ger dig dålig energi och gör att du missar de som verkligen älskar dig. Men stämmer det som står där om dina vänner? Jag lät utföra ett experiment. Jag fyller år den 27:e december. Det har jag alltid gjort. Därför fick jag hundratals gratulationer på min vägg på Facebook för en månad sen. Igår gick jag in och ändrade mina uppgifter och sa istället att jag fyller år den 23 januari. Det finns några få som sett igenom mitt experiment. Men läskigt många, sjukt många som gratulerade mig i december gratulerar mig igen, en månad senare, utan att ens reflektera att jag redan fyllt år för en månad sen.  Det är absolut inte fel att säga grattis till någon, jag klandrar ingen, men om vi bygger upp ett robotliknande system vad händer med våra känslor då? Gör de förenklade verktygen att hålla koll på varandras födelsedagar att vi börjat göra det utan att ens tänka på betydelsen? Idag skulle det ju vara fullt möjligt att koppla ihop ditt Facebookkonto med ett blomsterbud som automatiskt debiterar dig för blommor och sedan via adressboken i datorn automatiskt skickar hem blommor till den som fyller år.
Du behöver inte ens tänka pÃ¥ vem som fyller Ã¥r, vilken dag eller bli stressad över att behöva köpa nÃ¥got i present eller komma ihÃ¥g att säga ”grattis”. Men om det fortsätter sÃ¥ här, och det plötsligt stÃ¥r en människa av kött och blod framför dig som säger ”tack!” och du inte vet varför eller ens kommer ihÃ¥g? Vad händer dÃ¥ och hur kommer den personen känna sig? Hur kommer du att känna dig och är det verkligen sÃ¥ du vill vara?

”Jag kommer dö som er vän”
Jag tror vi är på väg att lura varandra och vi är på väg att bli lurade allihopa. Handen på hjärtat, hur många timmar av ditt liv varje vecka ägnar du dig åt att scrolla igenom andras uppdateringar? Vad är det du jagar och letar efter? Har du frågat dig det och finns det verkligen där att hitta? Om det är så att det är något vi letar efter, vänner och upplevelser, borde vi inte hittat det nu, med tanke på hur länge Facebook funnits? Varför nöjer vi oss inte med de vänner vi redan har eller har lyckats få?
Jag har utfört ett experiment där jag provat och utmanat vänskapen. Jag kände att det behövdes och att det var hög tid att göra det. Nu är den resan över. Det finns nu tio avsnitt att se i serien #kjell5000. På ett sätt slutar det där, men jag väljer att se det som att det är nu det börjar. Det är nu jag vill att du ska tänka och fundera över vad du sett. Det är nu jag har börjat tänka och reflektera över vad jag gjort och vad jag nu ska göra.
Jag kommer aldrig att ge upp, jag kommer fortsätta söka svar, granska, vrida och vända och utmana.
Jag kommer alltid att vara er vän och jag kommer dö som er vän.